Insomning

[hannah_lax]

Hej,

Vi är föräldrar till en 10 månaders pojke som vi kurade för 1 månad sedan. Det gick som planerat och mycket riktigt så började han äntligen sova(och vi också), underbart!

Problemet vi har är inte sömnen för den fungerar fortfarande perfekt, det är insomnandet både på dagarna och på kvällen som är problemet.

Han blir jätteledsen så fort han är på väg ner mot sängen(även om han precis sekunden innan har tjutit av skratt).

Han förblir ledsen så det låter som tårarna sprutar i 10-15 minuter innan han somnar. Gör man solfjädern när man lagt ner honom så spänner han hela kroppen och skriker ännu högre, även om man försöker hålla kvar i flera minuter så vägrar han slappna av, samma gäller ramsningen som känns som att den inte biter heller. Det är snarare som att han somnar av utmattning, dock sover han resten av natten utan problem...

Det skär i hjärtat varje gång vi skall lägga honom och det känns bara fel även om sömnen fungerar, vad skall vi göra?

/Hannah och Alex

[frk Carlsson]

Hej hannah-lax! Välkommen hit och fint jobbat hittills!

Han förblir ledsen så det låter som tårarna sprutar i 10-15 minuter innan han somnar. Gör man solfjädern när man lagt ner honom så spänner han hela kroppen och skriker ännu högre, även om man försöker hålla kvar i flera minuter så vägrar han slappna av, samma gäller ramsningen som känns som att den inte biter heller. Det är snarare som att han somnar av utmattning, dock sover han resten av natten utan problem...

Läggningen skall gå snabbt! Ingen solfjäder nu inte! (Den använder man bara om det blir KRIS och då får man gå in och lugna och stå lääääänge,men INTE vid nedläggning, då ska man lämnas ifred).

Lägg ner på mage, markera gnm ett vänligt tryck över ryggen, ramsa ut x 4 och sen är det klart. Resten tar ni utanför dörren, och försök låta honom vara så gott det går Dvs avvakta och hör hur det hela utvecklar sig.

Är man arg biter inga verktyg! [-X Då blir man bara argare om istället om det är så att mamma och papa verktygar en...

Att det tar 10-15 min innan han somnar är inget konstigt ...ingen somnar väl BUMS från sekund 0.0 när man blir nedlagd? Vi kan ju ligga och läsa och prata och ha oss innan vi somnar...de små måste ju få ha sina små saker för sig de oxå Om han gråter så får ni istället visa att ni finns därutanför. Ett alternativ till om man inte vill ramsa för mkt (vilket oxå kan orsaka ilska och frustration) är istället att man plockar på och pysslar så (gärna med saker som LÅTER! micro, vattenkokare, plocka disk etc) att han hör att man är där = trygghet.

Hur ser det ut i övrigt på dagarna? Varför tror du att han blir ledsen när han ska läggas ned? Vill han fortsätta vara med er? Är han tillräckligt socialt delaktig under dagtid? Bryter ni i god tid innan sängläggning?

Vänliga hälsningar, Sanna

[hannah_lax]

Hej och tack så hjärtligt för svaret!

Nu har vi minsann diskat och skramlat och haft oss efter läggning! Det verkar som om detta gör att han är mindre ledsen faktiskt. Klart han känner sig tryggare när han hör oss. Vi får fortsätta med detta, tack för tipset. Givetvis är det inte så konstigt att det tar lite tid innan han somnar och att han ligger och pratar och muttrar. Det är gråten vi inte klarar av. Gråten och att han helt klart förstår att det är dags för läggdags och visar sitt missnöje långt innan han kommit ner i sin säng.

Undrar vad du menar med att bryta innan läggning? Menar du att han behöver varva ner? Vi busar istället en hel del på kvällen och försöker få honom att skratta precis innan läggdags (vilket inte alltid är så lätt?) då han säkert är väldans trött. Och när vi väl kommer ini hans rum är det näst intill omöjligt att få honom att skratta då han vet vad som är på gång.

Det här med social delaktighet är något som jag tycker är viktigt. Dock är det inte alltid så lätt, tycker jag. Jag är inte den som sitter vid datorn på dagarna, men det är ju en del som behöver göras hemma och det blir ju så att han får sitta bredvid och hålla på med sitt medans jag lagar mat och plockar osv. Idag "hjälpte" han mig faktiskt att dammsuga. . Jag pratar dock med honom hela tiden. Hur ska jag få honom mer delaktig? Jättetacksam för tips.

Vänlig hälsning
Hannah

[frk Carlsson]

Hej igen

Här får du en länk till en tråd med massa bra tips på social delaktighet: http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =40&t=5385
Med social delkatighet menar man inte att man sitter berdvid utan att man i allra högsta grad är MED! Men läs tråden så förstår du Det handlade om barn i olika åldrar, men du hittar säkert tips som du kan omvandla till er situation

Har du Barnaboken? Om inte, skaffa den och läs, för där står oxå en hel del tänkvärt om detta viktiga

Med "varva ner" menar jag mest att man inte går in och abrupt bryter en lek eller en aktivitet för att sedan gå och lägga sig... Men det kanske ni inte gör heller? Att busa och ge skrattet till gonatten är ngt heeeelt annat, det är ju en slags kommunikation man har, och den ska pågå in i det sista, ja
t o m den sekund barnet läggs ned på magen. Så fortsätt med det, gör sängen till en trygg och rolig plats. Ett förslag kan ju vara att introducera egenlek i sängen (läs mer om detta i Barnaboken).

Här är en tråd jag var in i nyligen och som kom för mig avseende detta med ledsenhet i samband med läggning etc:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=24933

Kanske ngt att köra på?

Nu har vi minsann diskat och skramlat och haft oss efter läggning! Det verkar som om detta gör att han är mindre ledsen faktiskt. Klart han känner sig tryggare när han hör oss. Vi får fortsätta med detta, tack för tipset.

Ja, och fortsätt med det nu oxå :thumbsup:

Vänliga hälsningar/Sanna

[frk Carlsson]

PS. Om du scrollar ner i tråden om Social delaktighet så kommer det en massa tips på aktiviteter och sysslor för barn i din sons ålder

[hannah_lax]

Hej!

I ungefär en veckas tid har förmiddagsluren krånglat rejält. Han gråter (verkligen gråter!) i ca 10-15 min innan han börjar muttra i ca 5 min för att sedan sova i ca 20 min. Tuppluren är mellan 8.45-9.30, men han sover ju endast 20 min av detta pass, som sagt. De andra gångerna han ska sova (kl. 12-13.30 och 19-07) går det jättebra att somna in. Det skär i mitt mammahjärta att höra honom gråta såhär. Ja, det känns helt enkelt inte rätt! Jag har stått utanför och skramlat men det har inte hjälpt. Har inte ramsat eller gått in, utan har stått utanför med världens ångest. Är så rädd för att han ska känna sig övergiven och tro att det inte finns någon tröst att få. Tänker att han kanske har ont i sina tänder... Eller är det så att vi nu när han fyller 1 år om 2 veckor ska ta bort den här tidiga tuppluren??? Han verkar dock trött när tiden börjar närma sig för förmiddagslur. Vi kanske ska förlänga 12-luren istället?Snälla hjälp mig! Jag är så nedrans rädd för att göra fel. Jag vill att mitt barn ska känna att jag finns för honom. Som det är nu så känner jag mig som en hemsk mamma som lämnar honom ensam gråtandes. Tänk om det förstör anknytning osv Samtidigt är jag så lycklig att han sover bra på natten. Både han och jag är pigga, glada och nöjda under dagarna!

[hannah_lax]

Måste tillägga att jag har låtit honom sova ca 15 min extra när han väl somnat in på förmiddagen. Kanske är det fel?

[Anna09]

Hej!

Ångestvargen har verkligen satt sina vassa klor i dig! Lugna dig nu lite och få lite perspektiv. Han är en sån gammal herre att du knappast behöver stå utanför hans rum och "skramla" och ha ångest... DET känner han, tro mig!

BORT från dörren, korta ner luren alternativt ta bort den och förläng långluren. Fundera ett par dagar på den justeringen, när du bestämt dig så INFÖR du den, utan att se bakåt. Det tar 3+7 dagar att införa något nytt innan man kan utvärdera hur det gått.

Så uppsträckning, skjut vargen och sluta tycka synd om honom, han kan detta. Frågorn runt 1-årsgränsen är inte ovanligt, det hade vi också och att ha ångest hjälper inte. Kör samma procedur vid läggning som du alltid gjort, fast ännu gladare nu och sedan BORT från dörren, dag som kväll. Helt plötsligt är han tillbaka till gängorna igen.

:thumbsup: