Syskonbråk

[Jennie]

Hej alla!

Nu var det en stund sedan jag skrev.... har ju börjat jobba i höstas och dagarna bara trillar iväg. Lillkillen började på dagis i augusti och stortrivs. Han går ca 3 dagar/vecka. Storebror har börjat förskoleklass och även han trivs väldigt bra.

Nu till mitt lilla spörsmål. Mina gossar har alltid trivts bra i varandras sällskap men har den senaste tiden börjat bråka allt mer. Framförallt är det lillebror som kaxar upp sig mot storebror och slåss och skriker mot honom. Det kan t ex vara när storebror bara skall fram och ge lillebror en kram. Detta tycker jag inte om Storebror blir ju då ledsen och för det mesta går han bara därifrån men ibland blir han ju såklart frustrerad och skriker tillbaks, varpå lillebror slår till storebror och då är "kriget" i full gång.

Jag har försökt med metoderna "man slåss inte, man klappar fint" osv. Vi berömmer gossarna mkt när de är snälla och rara med varandra. I morse busade de i sängen och gjorde koja med täcket och lillebror var jättesnäll mot storebror och skulle sitta bredvid honom vid frukosten. Storebror fick flera spontana kramar och lillebror sa på sitt 2-års språk "Jag älskar dig!" Så han kan ju om han vill.

Hur skall jag få lillebror att bli mer snäll mot storebror

[annawahlgren]

Jaha, han har börjat på dagis och lär sig hur man "umgås" enligyt djungelns lag. Trååååååkigt

Det är "bara" att fortsätta tjata (i handling) om klappa, krama, klappa fint, inte slå, krama varandra, etc etc

Med tiden och tjatet lär han sig att man umgås på ett annat sätt hemma än (man tyvärr måste göra) på dagis.

[Jennie]

Hej och tack för snabbt svar, Anna!

Jo, jag har också dragit den parallellen att det kan vara på dagis som han har lärt sig de fasonerna, men där uppför han sig väldigt fint . Men på något sätt så går det ut över storebror det som han ser att andra gör. Tråkigt Men vi skall vara mer envisa än vad han är, vi skall tjata. Tycker bara så synd om storebror som förtjänar bättre än att få ta lillebrors ilska.

[annawahlgren]

Ja, dra dig inte för att säga till på skarpen (i handling). Att vackert deklarera att MAN SLÅR INTE, MAN KRAMAR, SÅ HÄR kan göras ganska uppfordrande. För att inte säga halvargt. Och så gulllig bekräftelse efteråt. Men inte förrän efteråt.

Det gäller att ingripa snabbt som attan

Och i värsta fall får du ta till förvisning. Storebror behöver också beskyddas.

[Jennie]

Hej igen!

Jo, storebror behöver också beskyddas. Så sant, så sant.... Men när jag tar till förvisning av lillebror går ofta storebror till försvar och går in och "räddar" lillebror och kramas. Då går det minsann bra att gadda ihop sig mot oss föräldrar... men det är väl bra, antar jag. De visar sin kärlek och flocktillhörighet då.

Men jag känner att jag nu får äta upp vad jag tidigare har sagt när andra har pratat om syskonrivalitet då jag har berättat om hur kärleksfulla mina gossar har varit mot varandra. Nu är det vi som får uppleva rivaliteten bröderna emellan. Idag när lillebror låg på storebrors bröst och tittade på Pippi Långstrump berättade jag för dem att jag är som mest lycklig när de är så nära varandra och visar sin kärlek till varandra. Det kanske var fel att uttrycka det så, men det är så jag känner. När de två är tillsammans och leker så blir jag så varm inombords och känner att det är detta som är livet! Att se de två som jag och min älskade har satt till världen kan visa sin kärlek till varandra.

[/LO]

Hej
Jag lägger mi inte i "problemet" men vill bara säga att det ju ALDRIG kan vara fel att säga något positivt. Även om de inte förstår vartenda ord du säger så är jag säker på att de förstår det du menar.

Detär väl risk att båda är på väg i en trotsperiod, så det är kanske inte så lätt för någon av dem att hålla sig i styr när de inte riktigt alltid förstår vad som händer omkrong dem. De behöver vägledning, så som Anna skirver. (nu la jag mig i "problemet" i alla fall

/LO

[Jennie]

Hej LO!

Du får så gärna lägga dig i Jovisst ser vi till att berömma lillebror (och storebror också såklart) när han gör bra saker. Storebror har faktiskt inte så mkt trots kvar, fyller snart 7. Han är nu (peppar, peppar) en väldigt trevlig liten kille att umgås med

Det har faktiskt blivit bättre de senaste dagarna. Lillebror har både pussat och kramat på storebror och igår badade de tillsammans och hade jätteskoj!!! Min man är lite bättre på att ta till förvisning än vad jag är och det har han gjort ett par tillfällen med lillebror och det har fungerat jättebra, så nu hoppas vi att det här håller i sig. Gossarna skall nu vara lediga i några veckor så då kanske de hittar tillbaks till varandra igen.

GOD JUL!

[Mata]

Ja, man ska akta sig för att tro att man har allt under kontroll. Det var samma här. Jag fick höra från andra om syskonproblem, men vi hade minsann inga problem. Följde AW:s tips. Men så en mulen dag började storasyster putta ner sin lillasyster som just lärt sig stå…
Nu är det bättre efter att 333 ggr sagt ”klappa”, men en annan sak som hjälpte mkt var att jag bytte miljö ett tag. Alltså jag koncentrerade mig på att göra saker som de båda tycker är roligt och därför blev de upptagna av annat och storasyster hade annat att tänka på under några dagar. Vi var ute mer än vanligt och hälsade på andra. Vi var mindre hemma än vanligtvis. Nu är allt som vanligt men den dåliga trenden om man säger så har vänt. Storasyster glömde visst bort det där puttandet och jag är mer noggrann med att se till att inte glömma henne utan ta henne ”i bruk” som vi säger.
Men du har ju äldre barn, jag vet inte om allt skulle funka för dem.
Jag bara undrar över en sak. Det här med beröm. Är det inte lite väl överreklamerat och amerikanskt? Jag tycker det verkar vara en ersättning för att barnen inte får vara till nytta för andra. När man får göra nytta känner man sig uppskattad även om inte alla säger att man är duktig. Man gör ju det nödvändiga för att det är bra och det i sig känns bra.
Nu får barn beröm för att de äter, kissar, sover…
Ska man få beröm för att man visar sin bror kärlek? Man älskar ju inte någon för att man vill bete sig bra. Jag skulle i alla fall känna mig lite konstig om någon berömde mig för att jag älskar mina barn eller min man.
Men visst kan man visa sin uppskattning när man ser syskonen glada tillsammans. Jag bara känner att ett leende kan säga allt i den situationen.

[Jennie]

Hej Mata!

Jo, jag tror på beröm, man uppmuntrar de goda handlingarna. Vi springer dock inte omkring och säger "oh vad duktig du är som älskar din bror" utan vi försöker istället få dem att känna samhörighet genom att berömma dem när de leker ihop och även då och då säga att "ni är bröder, ni hör ihop". Särskilt när de varit osams och blivit sams igen och kramar varandra. Då berömmer vi och säger att "vad bra att ni kramas!" Självklart kan även ett leende pryda orden ....och att de älskar varandra är det inga tvivel om