Ska be om lite hjälp av er nu - har fått goda råd förut på detta världens bästa föräldraforum och nu är goda råd dyra.
Vår storasyster har liksom plötsligt tappat bort sig själv. Allt gick väl när lillebror föddes men nu har problem uppstått. Plötsligt leker hon inte alls självständigt mera, vilket vi i och för sig förstår. Hon känner väl att hon hela tiden måste hålla koll på vad mamma/pappa gör med lillebror.
MEN. Hon är oerhört aktiv och kanaliserar nu sin energi på helt fel sätt. Hon vill inte tas i bruk - vägrar om man ber henne om en tjänst, vill inte vara med och sköta lillebror eller laga mat etc. Det enda som duger om ingen sitter bredvid är planlöst "härjande" (springa, hoppa, busa, riva, kasta saker, slå mamma då mamma matar lillebror osv osv). Se på TV/film går också an, men det är inget vi vill uppmuntra och efteråt blir hon om möjligt ännu mer oregerlig.
Har aldrig förr tänkt att vår dotter har koncentrationssvårigheter, men nu har hon det. Ibland är det knappt så hon kan lyssna på en bok utan att samtidigt hålla på och flänga runt. Försöker vi lägga pussel så bara flamsar hon och blir frustrerad då bitarna inte passar direkt. Sen slänger hon dem i golvet och börjar härja runt igen.
Snälla - har ni några råd att ge hur vi kan få in henne på rätt spår igen Tidigare kunde hon sysselsätta sig själv hur bra som helst, kunde t.ex. leka i sandlådan för sig själv nästan en timme. Periodvis lekte hon i sängen om morgnarna närmare 2 timmar, men då hon lärde sig att hoppa ner ur sängen själv så fick vi aldrig till det igen.
Vi är ute så mycket som möjligt, men med en liten som ska skötas blir det kanske inte tillräckligt mycket. På tumis tillsammans med en vuxen leker hon bra utomhus och då kan hon faktiskt sysselsätta sig själv också. I det stora hela flyter allt bäst då hon är ensam med en vuxen och det är program hela tiden. Att "bara vara hemma" med hela familjen är däremot pest.
Kram,
Mia
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
tog jag tag i problemet och visade pappan hur man kan göra. Om man vill skrika sà kan man gà till trappan, för här pratar man. Och en gyllene regel som finns hos oss är att runt matbordet fàr man inte skrika. Punkt! När hon började skrika, fràgade jag eller pappan henne om hon ville skrika om svaret var ja gick vi till trappan om svaret var nej, fick hon varsàgod sluta skrika. Det funkade pà tvà dagar. Hon blev inte förvisad, hon fick vara med oss men i hallen och fick ingen uppmärksamhet med sitt skrik och det var ju urtràkigt att sitta där och gratiskrika. Lugn och ro blev det. 
Social delaktighet.