Snert 2

[helamig]

Hej alla!

Storan bet lillan idag. Inte roligt alls. Hon verkar så arg emellanåt. Jag har så svårt att få ihop allt. Social delaktighet, utevistelse, närvaro, glädje, entusiasm, få plats själv i allt. Storan drar i mig mycket. Vill att jag ska vara med, greja, tågbana, cykel, hjälm, mm
Känner mycket att jag springer emellan. Mata, fixa mat till storan,äta själv,påklädning, ut, handla. Är mycket själv med allt och har svårt ibland när energin tryter att fixa en meningsfull tillvaro för oss alla.

Det går så snabbt, hon klappar fint sen helt plötsligt tar hon i hårt. Slår grejer i huvudet, brottas med mm

När vi är ute och träffar andra barn klappar hon fint, så hon vet ju hur man gör. Jag upplever det som om hon känner nån slags konkurrens. Ibland tänker jag att jag ska ägna mig lite extra åt lillan för jag tycker att jag inte ägnat mig åt henne så mycket vissa dagar då tror jag det blir värre. Vill ju att storan ska få vara med i skötning av lillan men ibland är det svårt att få till då hon själv är liten med allt vad det innebär. Ibland när vi gosar alla i sängen kommer hon snabbt och hoppar på eller bara för hårt, för nära och deras båda huvuden dunkar ihop. Det gör ju ont såklart.

Behöver få skriva av mig, återkommer.

KRAM

[helamig]

Snart 2 ska det stå och flytta mig gärna till kackelforum om det blir för gnälligt..

Pappan och jag är oense. Han är rädd att vi skapar ett monster när vi inte sätter tydliga gränser. Jag säger att jag sätter tydliga gränser och jag visar att såhär gör man istället.
Han är för nej.. Jag vet att det bara blir värre om vi säger nej hela tiden. Ett nej ger oftast fler nej. Men ändå så svårt. Jag blir arg och såklart märker storan det.

KRAM

[SusanD]

Mika som är två år kan också, plötsligt efter att ha gullat och klappat fint, slå till sin lillebror. Det enda som hjälper här är att ligga steget före, så fort man ser en tendens till ett beteende som man inte gillar så säger man Oj då och visar hur man gör. Till Mika kan man säga; hur klappar man fint? Och så gör hon det för hon vet ju exakt hur man gör.

Jag tror inte att Mika vill något ont, ibland överväldigas hon bara av kärlek och då blir det lite vilt klappande som en lillebror inte uppskattar precis.

Något monster skapar man inte om man ger ett litet barn en väg ut, om man visar hur man ska göra utan att göra någon jättestor sak av det hela.

Om man istället säger nej blir det en kamp, en konflikt, något förbjudet, eländigt och besvärligt. Skippa den vägen tycker jag.

Ta storesyster i bruk, hon kan göra tusen olika saker som behöver göras. Låt henne sköta lillebror, byta blöjor, smörja om det ska smörjas och torkas om det ska torkas. Du får spela teater helt enkelt - glöm bort var du lagt blöjorna, hitta inte till kylskåpet, leta efter dina skor. Små storesyskon är toppen på att komma till undsättning. Sen tackar du så vackert för hjälpen.

Kram Susan

[helamig]

Tack så mycket SusanD

Vi är verkligen oense här Pappan tycker vi ska göra som Malin Alfvén tycker. Säga nej och ta barnet därifrån. Hon bet verkligen hårt och jag har svårt att se att det "bara" är en kärlekshandling. Kanske har vi redan hamnat fel

Inte roligt alls när vi inte är överens. Han tycker att jag kontrollerar allt vad gäller barnen vilket gör honom ofri. Jag tycker att han kommer från det negativa hållet. Där jag blir rädd att "säga till ordentligt" föder mer aggressivt beteende.

KRAM

[helamig]

Har precis kommit hem från ÖF. T slog en småbil i huvudet på en nio månaders. Ja, jag skämdes

Jag var i ett annat rum, var tvungen att äta klart med S. Väldigt dumt såklart. Jag skulle varit med T. Jag gjorde klart allt som behövde torkas och packas med T i handen och famnen.

[SusanD]

Fanns det ingen annan vuxen i närheten undrar då jag? Man får väl ändå hjälpas åt när barn är små och umgås. Du ska veta att ditt barn inte är det enda barnet här i världen som dängt en bil i skallen på en annan unge. Ingen tröst kanske men du behöver verkligen inte känna dig dum på något vis. Så de så.

Men det verkar ju jobbigt om ni ömma föräldrar är så oense. Jag känner att ett NEJ bara leder till mer elände, det blir ingen väg ut, ingen som leder och visar hur man ska göra istället för att dänga bilar i skallen på småttingar eller bitas.

Hm, det känns som om det är maken som behöver få lite nya uppslag att fundera över i första hand så ni kan stå eniga. Kan du få honom att läsa något i BB eller kanske kan du läsa högt eller få honom att läsa den här tråden.

Kram Susan

[helamig]

Tack fina DU

Mamman satt precis bredvid men det kan gå väldigt fort..

Ja vad ska jag säga om pappan. Jag har läst och berättat mycket men han har väl en annan uppfattning. Jag känner iaf att ojdå och klappa fint känns bättre för mig. Och det har varit lugnare några dagar. När en sådan här situation uppstår får man verkligen möjlighet att tänka till. Vilken väg vill jag gå och vad är rätt för mig. Vissa saker som man behöver förstå bättre. Jag får jobba med mig själv hela tiden. Jag utsätts för situationer som är helt nya för mig, som utmanar mig. Jag har ett handikapp, jag blir så snabbt arg.

Men jag får jobba vidare på god stämning.

KRAM