Hittar ej svar i SHN eller här...

[Kerstin10]

Hej!
Vi är inne på fjärde natten med kurandet av vår dotter på 11,5 mån. Hittills har allt gått över förväntan. Peppar, peppar... Första natten vaknade hon tre ggr men sov igen alla gångerna efter max 3 min. Andra natten vaknade hon tre ggr, varav en gång somnade hon om själv och de andra efter en påminnelse och en eller några bekräftelser. Tredje natten pep hon inte ens till en gång utan sov 19.20-07.15 efter väckning av oss. Helt otroligt! Man kan knappt tro att det är sant. Fram till nu har vi/hon max sovit tre timmar i sträck under en natt...

Vi har verkligen läst på både i boken och här på forumet men när det gäller ett par saker hittar vi inga svar/tips på hur vi ska göra:

- Om hon vaknar och skriker en stund men somnar om själv innan vi gett någon påminnelse, ska vi ge bekräftelse ändå? Hittills så har vi gjort det de två gånger det skett (en gång andra natten och en gång nu ikväll). Om svaret är ja, hur länge ska man hålla på med det?

- Hur viktigt är det att "skrattet innan gonattet" sker precis innan läggning? Vi tycker att hon redan har börjat snappa upp vad som är på gång och blivit väldigt svårflörtad alldeles innan läggningen. Det är precis som att hon märker att vi håller på och larvar oss bara för att få henne att skratta. Vi har fått henne att skratta men de senaste två kvällarna har hon börjat skrika/"grina" precis när hon är på väg ner i sängen vilket väl egentligen är förbjudet enligt SHN (lägg aldrig ett skrikande barn). Ändå har nattningarna bara tagit 2-5 min alla kvällar utom den första.

- Nästa fråga är lite av samma tema men gäller uppvakningen. Varje morgon när vi har väckt henne har hon blivit ledsen och inte gått att trösta i sängen. Vi har m.a.o. blivit tvugna att plocka upp ett ledset barn vilket väl också är helt fel agerat egentligen? Men vad kan man göra åt det? Är det något som löser sig själv när hon "ställt in sin klocka" och vaknar av sig själv?

Samma saker gäller även under dagsluren.

Hoppas att någon vänlig själ har några tips på vad man ska/kan göra.

Mvh
Samuel

[SusanD]

Hej och välkommen till Forumet.

Vi är inne på fjärde natten med kurandet av vår dotter på 11,5 mån. Hittills har allt gått över förväntan. Peppar, peppar... Första natten vaknade hon tre ggr men sov igen alla gångerna efter max 3 min. Andra natten vaknade hon tre ggr, varav en gång somnade hon om själv och de andra efter en påminnelse och en eller några bekräftelser. Tredje natten pep hon inte ens till en gång utan sov 19.20-07.15 efter väckning av oss. Helt otroligt! Man kan knappt tro att det är sant. Fram till nu har vi/hon max sovit tre timmar i sträck under en natt...

Bra jobbat :thumbsup:

- Om hon vaknar och skriker en stund men somnar om själv innan vi gett någon påminnelse, ska vi ge bekräftelse ändå? Hittills så har vi gjort det de två gånger det skett (en gång andra natten och en gång nu ikväll). Om svaret är ja, hur länge ska man hålla på med det?

Nu har det gått några dagar av kuren och ni har kommit en bra bit på vägen, det är dags att lämna över en del av ansvaret till lilla barnet. Hon kan klara av en hel del små uppvak på nätterna nu utan att ni ens lägger er i. Snart kommer ni inte ens höra dem utan hon fixar det hela på egen hand.
Svaret är alltså att låta henne vara ifred och bara gripa in om det verkligen behövs, om hon inte fixar att somna om på egen hand.

- Hur viktigt är det att "skrattet innan gonattet" sker precis innan läggning? Vi tycker att hon redan har börjat snappa upp vad som är på gång och blivit väldigt svårflörtad alldeles innan läggningen. Det är precis som att hon märker att vi håller på och larvar oss bara för att få henne att skratta. Vi har fått henne att skratta men de senaste två kvällarna har hon börjat skrika/"grina" precis när hon är på väg ner i sängen vilket väl egentligen är förbjudet enligt SHN (lägg aldrig ett skrikande barn). Ändå har nattningarna bara tagit 2-5 min alla kvällar utom den första.

Om ett litet barn sovit dålig en längre tid och sen börjar sova hela nätter så upplever de att de är helt utvilade och inte alls behöver sova så mycket längre. Då kan det bli gråt och skrik innan läggning, det är frågan; Ska jag verkligen behöva sova nu? som ställs. Svaret från er sida är naturligtvis JA .
Att lägga sig med ett skratt i magen är det bästa men i övergångsperioder kan det vara lite gnälligt och besvärligt. Skrattet till go´natten är viktigt, speciellt när frågorna börjar komma. Jobba hårt, få henne att verkligen skratta så hon kiknar och se lägger ni henne kvickt oavsett hur hon låter när hon landar i sängen. Med ert beteende talar ni om för henne att det är härligt att gå och lägga sig och snart kommer hon inse att det faktiskt är på det viset.

- Nästa fråga är lite av samma tema men gäller uppvakningen. Varje morgon när vi har väckt henne har hon blivit ledsen och inte gått att trösta i sängen. Vi har m.a.o. blivit tvugna att plocka upp ett ledset barn vilket väl också är helt fel agerat egentligen? Men vad kan man göra åt det? Är det något som löser sig själv när hon "ställt in sin klocka" och vaknar av sig själv?

Här handlar det helt och hållet om er inställning när ni väcker henne. På dagslurarna gäller det att ha koll på när hon somnade så ni väcker henne på rätt ställe i sömnen, efter 5 min, 20 min, 45 min, 1,5 tim eller 2 tim. Vid väckningen så går ni in till henne med en otroligt positiv attityd, feststämning helt enkel, skratta och prata glatt och tala om hur härligt det är att ses igen. Överdriv, spela teater så kommer hennes ledsamheter att flyga all världens väg. Ös över henne lycka och glädje så drunknar alla sorgsna miner. Det är vägen att gå för att få till glada väckningar.

Jobba på nu i samma anda så kommer ni få en riktigt härlig tillvaro där ni alla sover gott och är glada och pigga på dagarna.

Kram Susan

[Kerstin10]

Tack så hemskt mycket för snabba och uppmuntrande svar. Sanningen är att jag, pappa, har legat vaken inatt medan lillfisen sovit och nojjat för att jag varit för bestämd. Jag har i princip inte buffat ellet solfjädrat något alls (förutom första natten) och sedan ramsat ganska bestämt. Tänkte att jag skulle ha svarat mer glatt när hon låtit ledsen...

Det är nytt för oss att hon blir ledsen på väg till läggning. Tidigare har vi haft "krisläge" och alltid nattat i vår säng och plockat upp eller buffat i spjälisen när hon vaknat. Hon har i princip fått rätt (utom mamma och pappa ) antal timmar (dock med uppvak) och alltid varit en glad tjej. Och här kommer nästa fråga: Sedan vi börjat med kuren har det i och för sig varit underbart att se att hon är "sömnpumsig" när hon vaknar men faktum är att hon är lite mer reserverad, "butter" och klängig om dagarna. Jag vet att det är tidigt än, vi är bara inne på fjärde dagen, men är detta normalt/vanligt?

[SusanD]

Hej Pappan, du kan se fram emot många goda nätters sömn där du inte kommer behöva ligga och vara nojig.

När du Ramsar tänk då på att du ska uppnå kommunikation med barnet. Det ska bli en diskussion där du svarar på alla hennes frågor med; Nu ska du sova gott hela natten lång och jag håller vakt så du kan vara trygg, i olika tonarter och med olika tryck i tonen.

Du måste alltså lyssna in den lilla och besvara frågorna med rätt tonart så att säga. Tänk inte att du ska trösta, att det är synd om henne för det är det inte, hon får ju sova gott och det är en gåva ni hjälper henne att nå.

Ibland måste man Ramsa med den BESTÄMDA och PUNKTSÄTTANDE rösten, ibland är det den LUGNA och TRYGGA rösten som ska till och ibland den HURTIGA och VÄLDIGT GLADA rösten. Hänger du med på vad jag menar?

Sedan vi börjat med kuren har det i och för sig varit underbart att se att hon är "sömnpumsig" när hon vaknar men faktum är att hon är lite mer reserverad, "butter" och klängig om dagarna. Jag vet att det är tidigt än, vi är bara inne på fjärde dagen, men är detta normalt/vanligt?

Ja det är tidigt än att dra några slutsatser om hur hennes humör förändrats. Hon har under längre tid sovit sämre och nu har ni infört helt nya rutiner så det är självklart att hon är frågande inför detta. Dessutom får hon sova ordentligt och sömn föder sömn, så enkelt är det. Därför blir man tröttare i början innan allt faller på plats. Sen kommer en period när barnet tycker att den fått sova tillräckligt och känner sig utsövd. Då gäller det att hålla på rutinerna, inte förändra något och använda sig av ramsan för att svara på eventuella frågor.

Kram Susan