Dags för schemändring?

[mimmismamma]

Det är nu nästan tre veckor sedan vi började kura Mimmi, nu 7 mån, och visst är resultatet fantastiskt, om man jämför med hur det var tidigare. Hon sover i eget rum, för det mesta hela nätter. Aptiten och humöret har blivit bättre och hon lärde sig krypa!
Men ännu är vi inte i mål. Hon vaknar ännu tidigt på morgonen och insomnandet tar 10-20 minuter (både dags- och nattsömn). Det gick bättre i början då hon var trött! Hon ligger ändå mest och gnäller lite, så vi brukar låta henne vara tills hon somnar själv, om inte gråten blir för hjärteskärande. Rätt eller fel?
Ibland vaknar hon också mitt i natten. Om hon pladdrar på och är nöjd brukar vi låta henne vara och då tystnar hon också själv, fast det kan ta upp till en timme. Om hon gråter till lite grann brukar vi också låta henne vara. Om gråten inte avtar brukar vi ramsa. Kör vi rätt taktik?
Då hon vaknar tidigt på morgonen brukar vi ramsa o då tystnar hon, men är snart igång igen, varpå vi brukar låta henne vara om gråtet inte blir för ihållande eller hjärteskärande. Borde vi ramsa varje gång hon frågar? Hon är ju mest arg för hon vill att vi ska ta upp henne...
Tror ni det lönar sig att kämpa vidare med det här programmet? Tiderna har ju aldrig ännu lagt sig riktigt. Eller borde vi ändra på schemat? Har funderat på om hon skulle vara redo för att minska dagssömnsantalet från tre till två.

[SusanD]

Hej!

Det är nu nästan tre veckor sedan vi började kura Mimmi, nu 7 mån, och visst är resultatet fantastiskt, om man jämför med hur det var tidigare. Hon sover i eget rum, för det mesta hela nätter. Aptiten och humöret har blivit bättre och hon lärde sig krypa!

Se så fina framsteg, att få sova gott hela natten lång är en lycka för alla inblandade.

Men ännu är vi inte i mål. Hon vaknar ännu tidigt på morgonen och insomnandet tar 10-20 minuter (både dags- och nattsömn). Det gick bättre i början då hon var trött! Hon ligger ändå mest och gnäller lite, så vi brukar låta henne vara tills hon somnar själv, om inte gråten blir för hjärteskärande. Rätt eller fel?

Rätt att låta henne sköta sig på egen hand så länge hon inte är ledsen. Blir det ledsamma frågor från lilla damen ska de besvaras med Ramsan.
Sömnen är en del av livet och påverkas således av allt som sker i ett barns liv. Därför gäller det att se över hela dagen, är det tillräckligt med utevistelse? Aktiv sådan där barnet själv får krypa i olika miljöer. Är det tillräckligt med social delaktighet där lilla barnet får vara med och röra i grytorna, lägga tvätt i tvättmaskinen, sortera skorna på skohyllan osv? Äts det tillräckligt mycket? Är mörkläggningen total i sovrummet? Är det svalt och skönt när det ska sovas?

Ibland vaknar hon också mitt i natten. Om hon pladdrar på och är nöjd brukar vi låta henne vara och då tystnar hon också själv, fast det kan ta upp till en timme. Om hon gråter till lite grann brukar vi också låta henne vara. Om gråten inte avtar brukar vi ramsa. Kör vi rätt taktik?
Då hon vaknar tidigt på morgonen brukar vi ramsa o då tystnar hon, men är snart igång igen, varpå vi brukar låta henne vara om gråtet inte blir för ihållande eller hjärteskärande. Borde vi ramsa varje gång hon frågar? Hon är ju mest arg för hon vill att vi ska ta upp henne...

Frågan är om hon verkligen vill upp, kanske är hon arg för att hon inte kan somna om? Det kan vi ju inte riktigt veta, men vi vet att det ska sovas tills det är morgon och dags för uppstigning. Att hon vaknar tidigt och även på natten försvinner ju mer hon "arbetar och tränar" på dagtid. Är hon inte ledsen när hon vaknar så låt henne vara och ingrip bara om det är kris.

Tror ni det lönar sig att kämpa vidare med det här programmet? Tiderna har ju aldrig ännu lagt sig riktigt. Eller borde vi ändra på schemat? Har funderat på om hon skulle vara redo för att minska dagssömnsantalet från tre till två.

Nu har jag ju ingen koll på hur ert schema ser ut idag men vi brukar ta bort em-luren när våra barn är kring 7-8 mån. Då ser vårat schema ut så här;
7.00 Väckning och välling
Sen äts det lite smörgåsbitar och annat plock när vi äter frukost klockan åtta.
9-9.45 sova
10.30 lunch
12-14 sova
14.30 grötmellis
17.30 kvällsmat
18.45 nattslurk
19.00 sova natt.

Låt dig inspireras och så funderar du om det behövs några ändringar på ert schema. Om du ändrar något så tänk på att det tar minst tre dagar innan de nya tiderna sitter.

Kram Susan

[mimmismamma]

Tack för ditt svar! Det är så skönt med stöd då man sitter och grubblar.

Jag tycker det är svårt det där, att veta när man ska ramsa och när man ska låta bli. Har för mig att jag kanske ramsat lite för ofta. Blir lätt att tycka synd om henne då hon ligger där helt ensam...

Vi försöker nog ha mycket social delaktighet, sovrummet har mörkläggningsgardiner så det är mörkt, och nu är det nog också svalt och skönt. Då vi började var det ännu ganska hett, men då gick det ju bättre eftersom hon var så trött. Därför funderar jag på att ta bort en dagslur. Ska fundera lite till och kolla hur det verkar, men tror det får bli så.

Tack för att ni finns!

[SusanD]

Hej igen,

Tack för ditt svar! Det är så skönt med stöd då man sitter och grubblar.

Varsågod.

Jag tycker det är svårt det där, att veta när man ska ramsa och när man ska låta bli. Har för mig att jag kanske ramsat lite för ofta. Blir lätt att tycka synd om henne då hon ligger där helt ensam...

Tänk dig att du ska ha en diskussion om saken med barnet. Du svarar med ramsan i olika tonarter och med olika tryck på de frågor barnen ställer. Ibland muttrar bara lilla ungen surt och det får man göra ifred, det behöver man inte svara på som öm förälder. Lite privatliv måste även våra små barn få ha.

Att tycka synd om henne är ju helt tokigt om du tänker efter. Du ger henne något av det finaste, god sömn, en förutsättning för att man ska må gott som människa, stor som liten. Så sluta tyck synd om ungen, lyssna med öronen och besvara hennes frågor istället.

Vi försöker nog ha mycket social delaktighet, sovrummet har mörkläggningsgardiner så det är mörkt, och nu är det nog också svalt och skönt. Då vi började var det ännu ganska hett, men då gick det ju bättre eftersom hon var så trött. Därför funderar jag på att ta bort en dagslur. Ska fundera lite till och kolla hur det verkar, men tror det får bli så.

Fundera du en stund till och när du bestämt dig så genomför du det utan att darra på manschetten.

Kram Susan