Vilsen sjuåring

[Cony]

Sjuåring som plötsligt inte vill ta sin omega3 (något han tidigare gjort helt utan problem), och inte har någon egen förklaring till detta (bara snyft och "nejnejnej" som ett mantra). Han hade en matvägranperiod ett par dagar alldeles nyligen, denna löstes genom att vi släppte alla krav på ätande och bara hade som krav att han sitter med oss vid bordet vid måltiderna, och mellan måltiderna äter vi ingenting annat. Nu är detta alltså överspelat, men han tänker inte börja ta sina omega3 igen.

Vad gör vi? Uppfattar det här som en rest från matvägranperioden, eller alltså en sak som är lättare för honom att hålla i, han behöver ju inte gå hungrig hela dagarna för att bevisa något/försöka ta kontroll/testa/vad man ska kalla det, utan "bara" vägra en tablett. Vi har inga planer på att försöka tvinga eller truga, då det var så det från början blev fel med maten. Men vi vill ju att han ska ta tabletterna och det känns inte trovärdigt/tryggt att vi bara ska släppa en sån viktig sak ("omega tar vi för att det är bra, kroppen behöver det") bara för att han tycker det. Men hur gör vi? Igår fick han gå och lägga sig och höra saga istället för att se på kvällsfilm med mig och sin bror (som planerat). Förklarade för honom att jag inte var arg men att jag ju måste göra något när han nu tog ett så dåligt beslut. Han snyftade sig igenom sagan, och var lite snyftarg när jag gick upp och tittade till honom första gången. Förklarade att han hade ett val, han kunde ändra sig och komma ner och ta tabletterna och se på film med oss, ingen var arg och inget var försent, sa att det är han som bestämmer över sin kväll. Tredje gången jag gick upp hade han gått och lagt sig i sin brors rum och då sa jag bara "jaha, du ligger här" och släckte lampan. Fjärde gången jag gick upp väntade jag mig tänd övervåning och kanske någon sönderriven affisch eller att han lagt sig i tvättstugan, men då sov han och jag bar tillbaka honom till hans rum. Imorse var han som vanligt.

Vad gjorde jag rätt och vad blev fel här? Hur går vi vidare?
Jag känner mig helt nollställd och önskar verkligen råd i Anna-anda.

[Cony]

Nu har vi pratat med honom igen och frågat efter egna idéer för hur vi ska få det här med omegan att fungera. Några sådana hade han inte och därför föreslog vi att han skulle börja ta en istället för två till att börja med, och att han själv kan känna efter när under dagen det passar honom bäst att ta den (tidigare har vi allihop tagit på morgonen). Något han gick med på som en deal (och som skulle kunna ha funkat, ibland är han sån) men sen gick dagen och vi påminde men då gick han tillbaka till nejnej och herregud nu vet vi (fortfarande) inte vad vi ska göra. Vi lät det vara för vi hade inget att komma med och nu är han hos sin ömma moder en vecka och vi vill verkligen ha en plan när han kommer tillbaka till oss.

[inger]

Jag kommer inte att ge något uttömmande svar dock vill jag fråga dig ett par saker.

1. Har du bestämt dig för hur viktig omega 3 är. Är du själv fullt och fast övertygad om att sjuåringen bör ta det?

2. Om du är det fundera då på om du skulle ha agerat på de thär viset och gett sjuåringen så många val om det gällt en medicin som är nödvändig mot en sjukdom tex?

Jag ger dig de här frågorna därför att jag tror att sjuåringen inte är bevänt med att behöva göra alla dessa val och att sjuåringen behöver känna att du som förälder står för besluten.

Det här med att ta omega 3 eller inte har tagit orimligt stora proportioner och om det inte är så viktigt för dig tycker jag att du ska sluta tjata och utan förklaring ta bort omega 3 tabletten

Ett råd:. OMega 3 kan man få i sig också genom att hälla ekologisk kallpressad rapsolja över sallad eller i smothies.
Det kan man göra lite diskret, inte prata om det och göra stor sak.

[inger]

Såg att du är ganska nyregistrerad.
Varfmt välkommen till forumet vill jag säga.

[Cony]

Hej och tack för svar och välkomnande. Vi är fullt och fast övertygade om att han ska börja ta sina omega igen, och att vi inte ska behöva smyga i honom det. Han har tagit dom varje dag sen i höstas utan problem, att han nu ska bestämma att det inte passar längre är allt annat än acceptabelt. Hur får man då sjuåringen att känna att vi föräldrar "står för beslutet"? Svårt att stå för ett beslut när vi inte fysiskt kan tvinga honom. Vi är beredda att låta honom ta flytande omega istället om han nu skulle föredra det, men föreslår vi det måste vi ha något att komma med om han bara tvärvägrar där också. Och vad tusan skulle det vara? I den berömda backspegeln tycker även vi att det blev jättedumt när han inte tog vårt erbjudande att få bestämma själv över tidpunkt och backa lite i mängd. Det var ju alltså ett försök till att ge honom en känsla av kontroll/delaktighet, och hade det lyckats hade jag tyckt att det varit en utmärkt kompromiss.

[inger]

Jag tycker att rubriken säger allt.
Er vilsna sjuåring är vilsen därför att sjuåringen frågar efter er vuxnas ledarskap.
I ordet erbjudande lägger du ett vuxen perspektiv. Du/ni kräver av er sjuåring att redan vid sju år sålder fungera som en vuxen.
Jag håller med om att man inte fysiskt kan tvinga i en sjuåring en omegatablett(jag var nog vid närmare eftertanke för drastisk en livshotande medicin hade man ju fysiskt tvingat i)

Vad var det som gjorde att er sjuåring i höstas tog omega tabletten utan problem?
Vad är det som gör att du/ni inte kan smyga in omegan.

För mig låter det som det gått lite troll och prestige i det hela.

[Cony]

Troll och prestige... Jag ser det mer som att han frågar och vi ska svara och vi kan/vill inte svara "öh jaså ja om du säger det så". Går det att förstå hur vi tänker där? VARFÖR ska han få bestämma en sån sak? Den "makten" borde göra den lilla sjuåringen illa till mods. Problemet med omegan uppstod i samband med problem med mat, men problem med mat löste sig genom att han efter ett par dagar kände vanlig hederlig hunger. Men någon vanlig hederlig längtan efter omega kommer ju knappast uppstå.

[inger]

Se där har du svaret själv.
Varför ska han få bestämma en sådan sak själv?

Jag tror även att få val som tidpunkt med mera är för mycket för en sjuåring.

Mina barn äter omega 3 bland annat(och annat som jag bestämt). De sakerna tas på bestämda tidpunkter för att det är så för att det är något vi vuxna bestämt.

Det du skriver gav mig intrycket av att ni själva vacklar i frågan om omega 3, känner sjuåringen av er vacklan så reagerar sjuåringen på det genom att fråga i handling och i påsåtendets form
-Är det okej om jag inte tar omega 3.
Ni bör svara
-Nu tar du den på den tidpunkt vi bestämt.
Sjuåringen sitter kvar vid bordet tills sjuåringen tagit omega 3.
Någon trist period satt jag kvar så med min son när han var sex-sju år, det slutade med att vi kom försent några gånger
till hans förskola/mitt jobb.
Men han slutade efter tre sådana tillfällen att krångla med omegan 3 och an´nat han behövde ta då.
Jag tyckte och tycker att det han tar är livsnödvändigt och agerar efter det.

I början av tråden efterfrågade du Anna Wahlgren svar. Jag föreslår att du läser Barnaboken om du inte redan gjort det.
Läs femte delen om fostran, Normer efterföljd och påföljd heter ett avsnitt.
Det avsnittet kan ge vidare reflektioner om logiska påföljder och konsekvenser i förhållande till barnets beteende.

[Cony]

Barnaboken har jag läst alldeles nyligen, och nu återigen kapitlet du föreslog. Det är väl så att vi försökte att inte vackla, men sen kände vi oss tvungna att backa då han tom slutade dricka vatten. Men nu när han börjat äta och dricka hos oss igen och vi vet att det inte sitter djupare än så skulle vi väl visst kunna köra på "tvång" igen. Något känner vi definitivt att vi måste göra. Han kommer tillbaka till oss på fredag, och då ska vi iväg på minisemester över helgen, en aktivitetsspäckad sådan där vi inte har möjlighet att sitta inne med honom. På måndagen börjar skolan och att hålla honom hemma från skolan är förstås uteslutet. Men efter skolan finns inget som hindrar att han får sitta vid köksbordet till läggdags hela veckan. Att pappan och jag skulle sitta där tillsammans med honom ser jag dock ingen poäng i. Finns det någon? Det skulle bara kännas som att han styr och ställer ännu mer om han skulle få påverka vår dag så pass. Vi tänker oss att vi skulle göra våra vanliga sysslor i hemmet och han får då sitta där han sitter tills han tar sin omega eller tills det är dags att sova, och sen får vi fortsätta nästa eftermiddag genom att direkt efter skolan sätta honom vid bordet. Han kommer förmodligen att hålla ut ett par dagar, och han är inte den utåtagerande typen så det vi har att vänta är förmodligen tyst gråt. Antar att vi inte bör bemöta den och inte heller snurra in oss i Prat med honom. Han vet ju redan varför han sitter där och hur han kan påverka sin situation. Eller?

[ab73]

Hejsan,

Nu är jag ju ingen expert utan bara en vanlig mamma. men efter jag läst genom hela tråden tycker jag på nåt sätt att ni har en maktkamp här som inte gagnar någon.

En sjuåring är nog inte så stor här i världen och det hela har nog utvecklats till något som han inte riktigt menat själv heller.

Jag skulle backa bandet börja om helt enkelt.

Ta bort omegan typ en vecka (smyg in den om det är något som ni tycker att är livsnödvändigt)

Sedan deklarera i stoor stil- då och då ska vi börja med omegan igen för att den är bra för oss och kroppen behöver den. Punkt inga längre och mer utsvävande förklaringar. Sedan kan ni tillsammans kryssa i tex almanackan och räkna ner dagarna tillsammans att DÅ ska vi börja på nytt med det som vi mår bra av. Ni kan ju ta tabletterna tillsammans oxå. Typ ett två tre alla sväljer NU !

Bara ett förslag för att ni ska komma ur den trista maktkamp som uppstått här

Lycka till!

[Susanne*]

Hej

Jag citerar (dock inte så snyggt som ni andra ):
Antar att vi inte bör bemöta den och inte heller snurra in oss i Prat med honom. Han vet ju redan varför han sitter där och hur han kan påverka sin situation. Eller?

Jo, på sätt och vis vet han väl. Men ändå så vet han inte. Han hör säkert vad ni säger men att koppla det till handling och konsekvens är inte samma sak. När man är 7-år. Något har fått honom att reagera. Omegan? Kväljning? Trots? Maktkamp? Sedan har det kanske låst sig och för honom en omöjlig situation att ta sig ur själv. Att få alternativ och göra en deal kan funka ibland men om han själv inte vet? Om han nu bara känner ett våldsamt obehag? Om motståndet riktar sig mot annat?

Är det "bara" Omegan som är problematiskt eller finns det annat? 6-7 års åldern brukar vara en av de svårare åldrarna när hjärnan och kroppen kommer i obalans och massa oro kommer över. Oro över ologiska pinsamma saker. Konstiga saker. Saker man själv inte förstår.

Kram
Susanne

[Cony]

ab73: Hej och tack för ditt tips. Vi har barn i bekantskapskretsen som ditt tips skulle funka utmärkt på, men den här gossen är av annat material och skulle trott att vi blivit galna om vi börjat räkna 1, 2, 3. Och då hade vi stått där. :^o

Susanne: Välkommen in i leken. Vi har funderat i liknande banor, det sitter inte i Omegan utan detta är hans sätt att säga att han har fått nog. Och själv fattar han förmodligen ingenting av vad som pågår/vad han dragit igång och tror kanske att det är just den lilla gula tabletten som är Roten till allt ont.

Det började ju som sagt med en matvägran från hans sida, som sen gick över i det här. Som jag skrev i början tror jag att det blev så för att det är lättare att vägra en tablett än att motstå hunger för att få något Sagt (vad vet varken han eller vi, tror jag). Men även om det inte handlar om omegan och även om han själv inte vet vad det handlar om så måste vi få honom att ta den, allt annat verkar så märkligt i mina ögon. Och om vi inte får bort att omegan skulle vara ett problem ser jag inte hur vi kan komma till det verkliga problemet.

Sen tror jag att vi tack vare detta förstått att han kanske måste få lite mer att påverka i sin vardag (fast rätt saker) eller helt enkelt mer social delaktighet, då han själv ska få välja vilka saker som han tror passar honom att bidra med, och så gör vi upp nåt slags schema. Så han inte hamnar i känslan av att bara följa med. Jag hoppas och tror att han kommer komma mer i balans nu när skolan börjar, sommaren har nog inte varit helt lätt för honom då varannanvecka mamma-pappa rubbats och det har varit mycket aktiviteter och så. (Till nästa sommar har vi lärt oss att ett tydligen schema som han förstår sig på är nödvändigt).

Jag skulle vilja säga till honom att jag förstår.... nånting, men jag vet inte vad det är jag vill förmedla att jag förstår. Jag skulle vilja säga att jag förstår att han inte förstår vad det är han håller på med, men det kommer han ju inte heller förstå.

Hög tid för honom att ta omega och hög tid för oss att reflektera över varför han var tvungen att ta till såna här metoder, tänker jag.

[Susanne*]

:thumbsup:
Låter som ni är på rätt spår. Och du kan säga till honom att du förstår. Utan massa ord och utan att gå in på detaljer. Bara genom att kramas lite mer, skratta lite mer, säga "det har varit rörigt och konstigt för dig i sommar". Sakligt och empatiskt utan att tycka synd om. Göra honom delaktig som du skriver men samtidigt göra världen lite mindre, lite mer trygg och lite mer säker. Kanske lite mer lugn

Gällande Omegan så hade nog jag valt att ta en paus genom att för en stund bara backa och sedan ta nya tag. De kan ta slut och man kan "inte hinna köpa" ett tag. Men det beror som du säger på hur man i övrigt har det med allt och alla etc. Viktigt oavsett tycker jag är att ni, precis som du skriver, förstår i er att han verkligen inte vill ställa till det och verkligen inte förstår. Att ni ser hans förtvivlan och inte ser han som bråkig. Att du känner hur du själv skulle känt det i hans situation. Inget man pratar om med honom men en stor grundläggande skillnad i er attityd till honom.


Susanne

[ab73]

att han verkligen inte vill ställa till det och verkligen inte förstår. Att ni ser hans förtvivlan och inte ser han som bråkig. Att du känner hur du själv skulle känt det i hans situation. Inget man pratar om med honom men en stor grundläggande skillnad i er attityd till honom.
Susanne

Jättebra skrivet !

Håller med.
Det var därför jag föreslog leken 123 i början också-just för att få bort alla negativa förväntningar. Förväntas man va "jobbig "och bråkig är man oftast det.

[Cony]

Tack och tack för svar och åsikter! Nu tror jag vi har material nog för att styra upp det här på ett vettigt sätt, med rätt inställning. [-o<