På väg att ge upp...

[Catherine&Fredrik]

Nu har vi kört de inledande fyra dygnen plus 16 dygn till och kan bara konstatera att det inte funkar för oss. Genomsnittet för de senaste 16 dygnen är 13 timmar och 6 min sömn per dygn för vår dotter. Hon har aldrig kommit upp i de 14,5 som hon ”borde” enligt SHN-kuren. Kan det vara så att hon behöver mindre?

Antal minuter läggningen tar inför natten (19.30-7.30): 3,15,9,4,5,9,13,5,10,8,9,8,4.
Antal minuter läggningen tar inför förmiddagslur (45min) (vagnas): 2,3,5,7,10,7,0,0,5,0,3.
Antal minuter läggningen tar inför lunchlur (90min): 6,6,24,7,10,9,5,20,5,21,11,8,38.
Antal minuter läggningen tar inför eftermiddagslur (20 min): 10, somnar ej,ej,17,18,ej,0,ej,8,5,ej

Det är svårt att hitta positiva förändringar jämfört med före och efter kuren förutom att hon sover nätterna igenom. Tidigare kunde hon gnälla till 3-4 ggr per natt och cirka en av dessa vaknade hon. Men den förändringen är ju inte så stor.

Det vi såg framför oss, som vi hoppades på, var snabba smärtfria läggningar av ett nöjt barn. I början la vi henne ca varannan timme då hon visade mer eller mindre trötthetstecken. Då tog läggningarna 10-20 min och hon skrek större delen av dessa minuterna. Sedan gick vi över till att lägga henne först när hon var riktigt trött, gnuggade sig i ögonen etc. Då tog läggningarna 0-10 minuter, med vissa längre undantag. Men hon fortsatte att mer eller mindre skrika sig till sömns. Skrika sig till sömns har hon gjort från det att hon varit liten. I början i vagnen och senare i sin egen säng. De enda gångerna hon inte skrek var när hon de första månaderna nattades med amning då hon kunde läggas över till sin säng halvsovandes.
Så även om läggningarna kortades ner när vi började bli lite friare med sovtiderna, skrek hon. Och det var det vi ville råda bot på och kände att SHN-kuren verkade bra.

Jag tycker inte att vi fastnat i något rams-, buffnings-, eller vagnträsk. Vi ramsar när vi går ut vid läggning och sedan 0-2 ggr/per läggning innan vi bekräftar. Oftast 1 gång, men först efter att hon legat och gnällskrikit närmre tio minuter och vi märker att det går inte ner utan snarare upp i styrka.
Buffar gör vi nästan aldrig. Det slutade vi med efter första natten. Solfjädrar gör vi endast om det är kris, och det är sällan men då lugnar hon sig inte förrän flera minuter.

Vi skrev tidigare att vi hade problem att få henne att skratta vid läggning, då hon blev väldigt vaksam och smått ogillande när hon märkte att det började bli läggningsdags. Det har vi fortfarande problem med, men på dagarna och ibland på kvällarna lägger vi henne i sin egen säng utan att hon är missnöjd. Men vid ramsan, eller någon minut därefter börjar hon gnällskrika. Vi har fått intrycket av att hon är beroende av att ”skrika av sig” innan hon somnar oavsett tid på dygnet.

Vi har också varit osäkra med ramsandet. Vet inte hur en pangramsa är och har provat med att vara riktigt irriterad/bestämd när hon skriker eller att vara väldigt glad/positiv men bestämd. Men ser inget mönster på vilket som fungerar bäst. Det är som att hon inte tar till sig ramsandet utan bara måste få skrika av/ur sig innan hon somnar (barnmorskan menade till och med att vissa barn är väldigt skrikiga vid läggning och att ett lugnande hormon utsöndras vid skrikning, att de behöver få det hormonet för att komma till ro, men vi vill gärna slippa skrikandet. Får vår dotters och vår skull.)

Nu börjar vi komma till en punkt då vi nästan ger upp. Kanske kuren inte fungerar på alla barn?

Bättre, men ej bra: hon sover mer totalt nu än tidigare (cirka 13, istället för ca 12 timmar)
Bättre: hon sover hela nätterna (istället för några enstaka vaknanden per natt)
Bra: hon är oftare glad när hon vaknar, alltid glad när hon väcks.
Dåligt: ramsandet fungerar inte. Målet med 2 min ramsa och sedan sömn känns låååångt borta.
Dåligt: hon är inte glad när hon läggs utan gnäller och skriker sig till sömns.

När vi ändå lägger in detta inlägget på forumet vill vi passa på att fråga om det är dags att justera schemat? Hon är 8 månader(men gick över tiden 2,5 veckor) men vi är osäkra på om vi verkligen kan få henne att sova mer än 13 h/dygn.

Vårt nuvarande schema:
19:30-7:30 Natt
8:00 Frukost
10:00-10:45 Sova
11:30 Lunch
13:00-14:30 Sova
15:00 Mellanmål
16:45-17:05 Tupplur
18:30 Middag
19:15 Nattslurk

[KalleAnkan]

Hej Catherine&Fredrik
Vi kurade vår son när han var 6 månader Han är nu 11 mån. Jag är ingen expert på detta men jag vet att vi/jag kände som ni flera gånger då jag var mitt uppe i kurandet. Jag kan bara säga utifrån min egen erfarenhet att: ge inte upp! Det kommer att bli lättare!
Det känns som om man vill ge upp och det fungerar inte och att det ser mörkt ut ](*,) men när jag läser ditt inlägg så kan jag, även om du har svårt för det nu, se positiva förändringar:

Det är svårt att hitta positiva förändringar jämfört med före och efter kuren förutom att hon sover nätterna igenom. Tidigare kunde hon gnälla till 3-4 ggr per natt och cirka en av dessa vaknade hon. Men den förändringen är ju inte så stor.

Den förändringen är fantastisk! Tänk att hon har kommit till ro så pass mycket att hon på natten när allt är tyst, stilla och mörkt sover till morgonen utan att behöva vakna och bli orolig. En fantastisk förändring för er också, tänk att få sova hela natten utan att behöva avbryta nattsömnen, man mår så mycket bättre av det.

Det vi såg framför oss, som vi hoppades på, var snabba smärtfria läggningar av ett nöjt barn.

Det kan dröja innan det blir som ni såg framför er men så länge ni inte ger upp så har ni det just framför er. Ger ni upp så har ni garanterat inga snabba, smärtfria läggningar av ett nöjt barn förrän om några år.

Ni har liksom satt bollen i rullning och den rullar sakta men säkert uppåt. Bollen ska liksom upp för en knagglig och ojämn uppförsbacke först för att sen rulla allt snabbare och jämnare utför.
Jag har knuffat min boll i några månader och har kommit upp på toppen och det var underbart men det är en helt annan underbar frihetskänsla att bara hålla koll på bollen utför så att den rullar rakt och smidigt. Kommer den snett så är det bara att peta in den på rätt spår.
Ni försår väl min liknelse Det är lätt för mig att säga. Men jag har varit där ni är nu och det är lätt att ge upp men gör inte det.
Jag har många gånger tänkt att "tur att vi inte har några grannar som ser mig nu " Då far jag runt som ett yrväder med en slev och en tom bunke som jag slamrar med för fulla muggar bara för att M ska höra husljud, jag sätter på hög musik samtidigt som damsugaren står på utanför rummet kl 04.30, jag läser en instruktionsbok högt för mig själv, jag sjunger, jag klampar och går fram och tillbaka. Och gör en massa andra konstiga saker i andras ögon. Husljud ska inte underskattas, till slut sover dem.

Bättre, men ej bra: hon sover mer totalt nu än tidigare (cirka 13, istället för ca 12 timmar)
Bättre: hon sover hela nätterna (istället för några enstaka vaknanden per natt)
Bra: hon är oftare glad när hon vaknar, alltid glad när hon väcks.
Dåligt: ramsandet fungerar inte. Målet med 2 min ramsa och sedan sömn känns låååångt borta.
Dåligt: hon är inte glad när hon läggs utan gnäller och skriker sig till sömns.

2 min ramsa och sen sömn? M är fortfarande alltid vaken ca 10 min efter att vi har sagt godnatt med ramsan. Det han gör då är att gosa med sin filt och snacka lite med sig själv och sen blir det tyst efter en stund. Så det målet bör ni omvärdera.
Vissa perioder kan M vara gnällig vid läggdax speciellt på dagarna. Men så länge vi håller fast vid rutinerna så kommer han ur det gnälliga.

När ni känner att ni snart ger upp gå då in här på forumet och hämta kraft från andra som är och har varit där ni är.
Se vad ni har framför er. Så länge ni ser framsteg, ge inte upp. Med framstegen kommer mindre baksteg. Bollen ska upp på toppen! \:D/

Så kämpa på =D>
Kram från KalleAnka

[frk Carlsson]

Underbart fint , och analyserande, svar från Kalle Ankan =D>

Välkomna hit ska jag såklart säga Och underbart fint arbetat, ni har gjort enorma framsteg! Faktiskt !!!!!

Seriöst: så det som det hela faller på är alltså att det tar mer än 2 min ramsande innan hon somnar? Samt att hon är grinig och gnäller vid nedläggning?

Kom igen nu! Ni har ju gjort ett TOPPENJOBB hittills! =D> :thumbsup: Och HON har gjort ett toppenjobb =D> hon har ju fattat galoppen juh! Och så är det två små saker som enl er "felar", och då ska hela baletten läggas ned (?)

Kuren är ingen tävling om vem som är "klar" på en viss dag. Det är en process som ser olika ut för olika familjer. SHN passar alla barn, men inte alla föräldrar. Med SHN lever man i många många år, tänket finns alltid med en hur gamla barnen än blir och hur sömnmönstret än förändras.

Osäkerhet avs ramsan botas bäst gnm att träna och träna och träna (utom hörhåll för barnet). Lägg in magstöd och olika melodier, känn efter i kroppen vad den förmedlar. Darrar ni när ni lägger fram den så hör hon det, så var förberedda och säkra som berget.

Pangramsan ges i vargtimmen samt vid tidiga morgnar. Den vanliga påminnelseramsan utanför dörren, men enbart x 4 : glatt och upplysande - "vi finns här, allt är som vanligt, men vet du - det är inte dax att kliva upp än". Och så lämnar ni henne IFRED! Stötta m h a husljud el klassisk musik (på hög volym) och hör hur frågorna klingar ut och så småningom avtar. TRYGGHET - vi finns härute!

Schemat ser jättebra ut! Ni ändrar vid 9 mån : 20 min lur på fm och bort med em-luren helt och hållet.

Kör på nu! =D> Så det ryker!

Kramar/Sanna

[vinna]

Hej!
Vi började kura vår son för snart en månad sedan och känner så väl igen er i vad ni skriver vad det gäller vår son. Vi kurade vår dotter för några år sedan och då satt hela nätterna redan efter två veckor.

Sonen som vi började kura nu i juli däremot fortsatte att vakna på vargtimmarna morgon efter morgon trots vi tyckte vi gjorde efter konstens alla regler med pangramsa vid först pip i vargtimmarna och sen låta honom sköta sig själv.

Jag gick fick då tipset om att ha kolmörkt i rummet inte bara mörkt som vi redan hade det. Vi satte upp stora filtar för fönster och dörrar så att man verkligen inte såg något alls. Det gav resultat redan första natten, han har sovit tolv timmars natt sen dess!
Kanske var det den ljusa årstiden men ljusa mornar som gjorde det svårare att få sonen att sova hela nätterna och även det som stör er dotter.
Hoppas det löser sig för er oxå.

[vinna]

sorry , hamnade på fel tråd!

[annawahlgren]

Välkommen är du - välkomna är ni

Tack, KalleAnkan för ett lysande inlägg =D> Och tack, kloka frk carlsson och tack, vinna (om du tycker att du la ditt tips i fel tråd är det på sin plats även här).

--- kan bara konstatera att det inte funkar för oss. Genomsnittet för de senaste 16 dygnen är 13 timmar och 6 min sömn per dygn för vår dotter. Hon har aldrig kommit upp i de 14,5 som hon ”borde” enligt SHN-kuren. Kan det vara så att hon behöver mindre?

Hon klarar sig på både 13 timmar och 12 och ännu mindre, om så skulle vara. Hon klarar sig också på två tredjedelar eller bara hälften av den mat hon får nu. Världen är full av små barn som både äter och sover för lite, på tok för lite, men nöjer ni er med det Eller ville ni att hon skulle må optimalt bra, känna glädje, trygghet och FRIHET av den kalibern man bara kan erfara om ens grundläggande basbehov är tillfredsställda med råge, dag (och natt) in och dag ut, så att aldrig någon brist uppstår med åtföjande oro för livhanken utan bara - "bara" - livsglädje Den som tillåter en alldeles ljuvlig, halsbrytande stark utveckling

Ni är hennes överlevnadsgaranter, och den uppgiften fyller ni uppenbarligen galant. Men vill ni dessutom ge henne det som kallas välbefinnande tycker jag ni ska fullfölja kuren. Med allt vad därtill hörer. Ni har fastnat på Lugnet (se Internationella Sova hela natten) och det är där allting börjar. Men det är fortsättningen - Säkerheten - som är avgörande. Ovanpå den följer sedan Njutningen som ett brev på posten.

Njutningen kan helt enkelt inte komma först. Den som just tagit körkort upplever inte sann körglädje förrän alla polletter har trillat ner, om man säger. Om det kan varje körkortsinnehavare berätta mera.

Det vi såg framför oss, som vi hoppades på, var snabba smärtfria läggningar av ett nöjt barn. --- Sedan gick vi över till att lägga henne först när hon var riktigt trött, gnuggade sig i ögonen etc.

Då har ni dessvärre slagit in på fel spår Övertrötthet i sällskap med ackumulerad sömnbrist leder aldrig till "smärtfria läggningar". Barnet kan stupa av utmattning (vilket är femminutersmetodens modell), men ni får inget "nöjt barn" som inget hellre vill än att njuta sin sköna säng, där den goda sömnen bor.

Gnuggar hon sig i ögonen har det gått alldeles för långt. Hon ska inte stupa. Hon ska läggas glad utan yttre tecken på trötthet. Det är själva läggningen som ska ta två minuter - inte insomnandet, det är hennes eget Även mycket små barn har ett privatliv. Det är er sak att se till att det blir trevligt och lugnt, inte att störa och misstro det 8)

Vi har fått intrycket av att hon är beroende av att ”skrika av sig” innan hon somnar oavsett tid på dygnet. --- (barnmorskan menade till och med att vissa barn är väldigt skrikiga vid läggning och att ett lugnande hormon utsöndras vid skrikning, att de behöver få det hormonet för att komma till ro ---

Ja, vad allt tillskrivs inte hormoner i dessa dagar Är det inte hormoner är det "något genetiskt".

Med förlov sagt är detta "skrikförsvar" bara dumheter. Barnmorskan talar i femminutersmetodens sak, och den vill vi inte veta av, i varje fall inte här Barnet ska inte "skrika av sig". Hon ska SKRATTA AV SIG

Du säger ingenting om skrattet-till-go'nattet. Hur har ni det med det Vad gör ni för att vara så vansinnigt roliga att hon inte kan hålla sig för skratt UTANFÖR rummet, FÖRE läggning (alla) Och hur oerhört glada är ni varje gång ni tar upp henne till nya härliga äventyr, när hon sovit?

Nu börjar vi komma till en punkt då vi nästan ger upp. Kanske kuren inte fungerar på alla barn?

Fråga er då, om och när ni tänker ge upp - vad är alternativet?

Kuren fungerar på alla barn så länge sömn och mat fungerar på alla barn och människor av kött och blod

Naturligtvis går det att misslyckas med Sova hela natten-kuren. Det går att misslyckas med att ta körkort också. Men då är det inte bilen, respektive barnet, respektive kuren som är orsaken till misslyckandet, om man säger

Jag skulle föreslå att ni läser Internationella Sova hela natten (igen och igen), för att verkligen förstå vad det är som ger små barn trygghet och därmed den glädje ni efterlyser.

Dåligt: hon är inte glad när hon läggs utan gnäller och skriker sig till sömns.

Ert vankelmod har förmodligen för rätt länge sedan fått er att vända på steken - inte ovanligt alls - så att ni lägger ledningen på barnet och väntar er att HON ska göra ER glada genom att vara glad när hon läggs och sluta med detta skrikande=frågande av sig själv, på något mystiskt knapptryckningsvis

Men det är BARNET som ska ha FÖR HENNE (inte för er) tillfredsställande svar på sina frågor, och de ska ges henne med den glädje och betryggande säkerhet som hon inte kan ge sig själv Och definitivt inte så länge era tvivel genomsyrar er trista attityd, som blivit så full av negativa förväntningar (som är lika självuppfyllande som positiva).

Det halvtomma glaset är mer än halvfullt. Varför inte fortsätta arbetet lugnt och fint med lite - nej, mycket - GLÄDJE i botten på glaset, och hela vägen upp

Dessutom begår lilla barnet förmodligen åttamånadersångesten nu och behöver mer än någonsin dra på mun. Om den kan du läsa på både i Barnaboken och i Internationella Sova hela natten. Det är en viktig tid. Sin sömn - fulla sömn - behöver hon särskilt mycket i tider av inre, svårt påfrestande omvälvning.


O:)