Har nu kommit så långt som till fjärde och sista dygnet på kuren och går imorgon in i Uppföljningsveckan. Min lilla gosse som nu det senaste 3 veckorna legat och ätit tisse hela natten lång och jag va HELT slut. Sovit dåligt på dagarna och vaknat ofta på nätterna har han gjort sen han va 3 veckor. I början sov han åtminstone på natten före och efter nattmålet...men som ni säkert kan gissa så började han naturligtvis vakna oftare och oftare och somnade sällan om efter maten tills det hade eskalerat så pass att vi inte stod ut en enda dag till varken jag eller han. den dagen va i lördags...på söndagkväll började jag kuren( samma kväll blev jag dyngförkyld , dagen innan va det mjölkstockning och feber) och det blev en helvetesnatt! Den första halvan av natten. Men det vände, jag stålsatte mig...vilket inte är lätt för en mamma som samsovit med sin minibebis, tagit honom i famnen vid minsta pip..osv..natt 3 sov han 20:10 till 06:30 i ett svep...och även om jag fortfarande va mycket trött så kände jag en sån enorm glädje över att jag tagit rätt beslut, att jag gjorde det! För hade det inte varit rätt hade han ju inte med en sån lättnad "svarat" på denna för honom "helt nya" behandling! Han tystnar nu oftast på första eller andra påminnelsen på natten( imorse vaknade han i vargtimmen 05:00) , på dagen i vagnen kan det ta någon påminnelse till .
Nu vet ni lite bakgrund, nu till min fråga (tillslut!