Kurad 3,5 åring trotsar ihjäl oss vid läggningen

[Anna-Anna]

Hej!
Sitter och skriver detta och känner mig som en urvriden trasa. Vi har kört SHN kuren på båda våra barn 3,5 och 2 år och det har fungerat fantastiskt bra. Vi lovordar verkligen metoden för alla vi känner.

Barnen delar sovrum och det fungerar också ganska bra. Lillan sover i spjälsäng fortfarande och storebror sover i riktig säng. Nu har storebror kommit in i en period där han tycker att det är det roligaste som finns är att trotsa oss vid läggningen. Han kommer på tusen saker han måste göra efter att han lagt sig i sängen och sparar dessa medvetet för att få gå upp och göra dem. Ex vägrar att kissa för att han kommer kunna använda det som orsak att få gå upp 1 min efter läggning. Sedan är det vatten och snytning och kissa igen och sen bara trotsigt lämna sängen för att se om vi reagerar. TUSEN GÅNGER.

Vi har försökt att leda honom tillbaka och inte låta honom lämna rummet ( om det inte är kissning dvs). Det innebär att vi måste sitta vakt utanför dörren tills han somnat. Och han går inte att leda tillbaka till sängen utan han stretar emot och tränger sig förbi oss så vi får lov att ta i hårt och oftast lyfta upp honom. Sen studsar han ur sängen för att göra det på nytt innan vi knappt hunnit ut ur rummet. Detta håller på tills jag tappar tålamodet och ryter åt honom, tar i honom hårt och han börjar gråta. Men det är inte alltid att det hjälper heller.

Det är lite bättre med pappa men det blir bråk med honom också. Men han är å andra sidan mer medgörlig när det gäller att få göra det ena och det andra, upplever jag. Det är mycket "bara sista gången". Jag säger mer nej direkt. Med mig är det därför storbråk nästan varje kväll .

Jag försöker tala med honom i förväg och förklara att jag inte vill bli arg ikväll utan att det ju är trevligare om han ligger still i sängen och har det skönt och somnar och jag inte blir sådär arg. Men han tycker ju det här är kul och spännande.

Nu funderar jag på att låta honom gå upp och sluta sitta vakt utanför dörren. Det gör ju det hela bara mer spännande. Han kanske lägger sig själv om det inte är någon som reagerar utanför.

Hjälp mig! Jag vill inte att det ska vara ett ursinnesbråk varje kväll. Detta har ju fungerat så himla bra förut.

Vad ska vi göra? Jag orkar inte mer. Vad säger Anna Wahlgrens metod om sådana här situationer?

//Trasan Anna

[miar70]

Hej (trasan) Anna-Anna!

Trots är spännande (!) och ett viktigt och nödvändigt steg i utvecklingen. Har du Barnaboken rekommenderar jag starkt att du läser på i trotskapitlet, det är inget annat än genialt. Om du inte har boken så finns den att köpa bl a här, kolla under fliken böcker.

Det finns rätt mycket att läsa om hopp-ur-sängen-problem, här är en bra tråd:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =40&t=9967

Detta håller på tills jag tappar tålamodet och ryter åt honom, tar i honom hårt och han börjar gråta. Men det är inte alltid att det hjälper heller.

Det här är inte bra, att vänta till tålamodet brister och ta i barnet hårt är ingen utväg och nåt du måste sluta med omgående. Trotsbarn KAN verkligen få den bästa att tappa tålamodet men då måste man gå, lämna barnet och djupandas, räkna till tio eller vad man nu har för knep. Fysisk bestraffing och ilska är inte acceptabelt. Däremot kan man göra sig väldigt allvarlig, men aldrig hota eller vara elak.

Mitt förslag är att ni pratar med gossen på dagen och tillsammans kommer fram till vad ni ska göra, låta honom få komma med förslag:

-Om du känner att du blir törstig på kvällen när du lagt dig och ska sova, hur tycker du vi ska lösa det?

Varvid gossen får hjälpa till att klura ut vad han ska dricka ur, var glaset/flaskan ska stå, att han kan dricka ur det själv om han blir törstig osv...

Samma sak med snytning, diskutera fram var man kan lägga lite papper, hur han ska göra, låt honom själv få göra i ordning vatten och papper på lämplig plats bredvid sängen innan han lägger sig. Man kan också fixa en potta att ha bredvid sängen för kissning, annars kommer ni överens om att kissa får man göra en gång efter att man lagt sig, och då överlämnar ni kissandet till honom helt och hållet. Med förtroende växer ansvar!

Hur har ni det med den sociala delaktigheten? Får han känna sig oumbärlig och behövd dagtid, har han någon egen syssla att ansvara över och får han vara med i era sysslor? Det är så lätt att separera natt från dag, men de två hänger i hop mycket mer än man kan ana. Även om det här finns massor att läsa om i Barnaboken. En klistrad favvotråd finns också som inspiration:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =40&t=5385

Sen får ni inte glömma skrattet till godnattet, det är lätt att tappa bort det när barnen blir lite större. I trotstider är det ännu viktigare, lägg minst en kvart av bus och skratt innan läggning, det är underbart att få lägga sig med skrattgladvärkande mage .

Så - nu har du lite läsning att bita i, kan även rekommendera att du kikar in på Barnafostran och läser lite där också om trotsen.

Kram så länge!

Mia

[Anna-Anna]

Hej!
Tack för bra råd. Jag gav inte upp utan har två nätter i rad, kors i taket, lyckats bra med läggningen. Jag vet inte vad som varit annorlunda dessa kvällar men jag misstänker att det helt enkelt var att vi satt någon minut och pratade om dagen som varit och även vad som skulle hända nästa dag. Då fick han liksom något att ligga och fundera över och kanske drömma vidare om. Är det fel att göra det vid sängkanten?

Jag hoppas att detta nu går vägen.

Hälsar Anna-Anna

[miar70]

Jag vet inte vad som varit annorlunda dessa kvällar men jag misstänker att det helt enkelt var att vi satt någon minut och pratade om dagen som varit och även vad som skulle hända nästa dag. Då fick han liksom något att ligga och fundera över och kanske drömma vidare om. Är det fel att göra det vid sängkanten?

Nej, det finns inga rätt eller fel - fungerar det för er är det finemang :thumbsup:

Det hela hänger på den berömda attityden: om du känner dig bekväm, lugn och säker i det du gör så förmedlar du det till gossen. Om du däremot känner dig stressad och osäker kan du vara säker på att att sonen känner det . Men glöm inte heller att skratta innan sängen, jag tycker det är särskilt viktigt med trotsbarn då det kan ha varit lite jobbiga dagar ibland, då blir i alla fall slutet på dagen rolig

Kram och hoppas det fortsätter gå fint!