Hjälp med 4,5 mån -

[lille Augusts mamma]

Hej!
Jag har fått så otroligt bra stöd och hjälp här tidigare, så jag vänder mig naturligtvis hit igen nu när vardagen är ur led!?!

August, nu ca 4,5 mån, har haft följande schema sedan 4 mån som fungerat klockrent:

07.00 Vakna
09.00 Sova 45 min
12.00 Sova 2 h
16.00 Sova 45 min
19.00 Godnatt - Har alltid somnat vid amning här, men somnat om själv under uppvak på natten
03.30 Vaknat för amning (efter vilken vi alltid har en timmes strul med kräkningar & byten innan han somnar igen)

Vi har nu följande problem:

1. Vänder sig från mage till rygg i vagnen & ligger och vrider sig - verkar ilsken & kommer inte till ro

2. Gnäll & missnöje blandas med skratt & gläde på dagarna - snabba vändningar!

3. August vaknar under kvällen & natten, varannan timme & sover bara med mitt bröst i munnen .

Anledningen till att vi hamnat här och jag inte vagnar honom som jag brukar är att han numera vänder sig från mage till rygg i vagnen och det är då han efter en stund börjar gnälla och gråta - jag kan inte vagna honom när han vrider hela lilla barnakroppen & nästan står på huvudet.

Lägger jag honom tillrätta blir han bara argare och argare.

Nu sover han alltså hos mig och sover på rygg efter amning! Vänder jag honom på mage blir hand vansinnig och börjar vrida hela kroppen. Buffar jag honom kommer han till ro när han ligger bredvid mig, men när jag slutar buffa börjar han vrida på sig igen.

4. Lurarna på dagarna fungerar inte längre, under 45-min lurarna vaknar han efter 20-30 min. Då ligger han och vrider sig och spjärnar och vänder sig till rygg, då blir han oftast glad och ligger och pratar - men för tidigt!

5. August kräker ofta. Lägger jag honom på mage efter amning eller vagnar så kräker han, vilket har gjort det lite svårt med vagning på natten efter amning.

Jag, men framförallt August, behöver hjälp. Jag blir så ledsen av att han inte får någon god sömn.

Jag har också en viktig fråga som jag gärna vill ha svar på - kan man kura på endast amning? Jag vill helamma till minst 6 månader, men har förstått att man enligt SHN måste inför en massa mat för att det ska fungera?

Otroligt tacksam för svar,

Anna

[annawahlgren]

Välkommen är du (Det har jag nog inte sagt förut )

Jag har fått så otroligt bra stöd och hjälp här tidigare, så jag vänder mig naturligtvis hit igen nu när vardagen är ur led!?!

Underbart att höra =D>

07.00 Vakna
09.00 Sova 45 min
12.00 Sova 2 h
16.00 Sova 45 min
19.00 Godnatt - Har alltid somnat vid amning här, men somnat om själv under uppvak på natten
03.30 Vaknat för amning (efter vilken vi alltid har en timmes strul med kräkningar & byten innan han somnar igen)

Nattmålet här stjäl en timmes sömn, så att schemat bara ger 14,5. Det är för lite. Han behöver 15,5. (Nu är ju nätterna dessutom splittrade ännu mycket mer.)

1. Vänder sig från mage till rygg i vagnen & ligger och vrider sig - verkar ilsken & kommer inte till ro.

Han kan inte vända sig tillbaka. Varför hjälper du honom inte komma i ro?

2. Gnäll & missnöje blandas med skratt & glädje på dagarna - snabba vändningar!

Han bygger upp en sömnbrist här som tar sin tribut. Sönderhackade nätter gör ingen människa glad

3. August vaknar under kvällen & natten, varannan timme & sover bara med mitt bröst i munnen.

Vill du ha det så? Handen på hjärtat - tror du lille August vill ha det så? Behandlas som en komplett nyfödd? Han vet lika bra som du att han inte är nyfödd längre, och hans protester kommer bara att bli starkare ju längre du envisas med att försöka stoppa tillbaks honom i magen, om du ursäktar

Anledningen till att vi hamnat här och jag inte vagnar honom som jag brukar är att han numera vänder sig från mage till rygg i vagnen och det är då han efter en stund börjar gnälla och gråta - jag kan inte vagna honom när han vrider hela lilla barnakroppen & nästan står på huvudet.

Jodå, det kan du. Du kan hjälpa honom i ro. Titta på filmklippen under SHN-fliken så får du lite tips! Bl a på "Tryckpressen", den milda, effektiva.

Lägger jag honom tillrätta blir han bara argare och argare.

Om han skriker argt, se det som frågor och inte missnöjesyttringar och ge envist hjälpande svar! Det är lätt att förlora tålamodet innan man ens har bestämt sig för vad man ska göra, därför att man väntar sig ledning från lilla barnet, vilket är dömt att misslyckas Inga små barn står till tjänst med att leda sina ömma föräldrar, de som skulle vara överlevnadsgaranterna (och ju ÄR det). Små barn kan ju per definition inte "bestämma" - lättförståeligt om man betänker att lille August, till exempel, inte ens kan välja sin egen sovställning. Han klarar det inte motoriskt, neurologiskt eller - ja, alls Han väntar på din hjälp.

Och kom ihåg: små barn gör som vi lär dem

Nu sover han alltså hos mig och sover på rygg efter amning! Vänder jag honom på mage blir han vansinnig och börjar vrida hela kroppen.

Hur skönt kan han ligga på mage intill dig, där du ligger ner sängen så att underlaget inte är plant för honom? (I din egen säng kan du ju inte heller ha andningslarm. Det skulle jag aldrig våga Men det är jag, det.)

4. Lurarna på dagarna fungerar inte längre, under 45-min lurarna vaknar han efter 20-30 min. Då ligger han och vrider sig och spjärnar och vänder sig till rygg, då blir han oftast glad och ligger och pratar - men för tidigt!

Mörklägg, vänd honom tillbaks på mage och vagna effektivt en stund (se filmklipp).

5. August kräker ofta. Lägger jag honom på mage efter amning eller vagnar så kräker han, vilket har gjort det lite svårt med vagning på natten efter amning.

Andvänd ett "draglakan" vid huvudänden som du stoppar om madrassen så det ligger slätt, trevikt. Då kan du vid behov vika fram en ren sida när han saglat utan att behöva byta sängkläder helt. Men framförallt - rapa honom Effektivt, med mjuka, fösande men stadiga buffningar underifrån och uppåt där du håller honom HÖGT mot axeln. Det är INTE någon bra idé att skippa rapningen, och också här behöver han hjälp.

Jag, men framförallt August, behöver hjälp. Jag blir så ledsen av att han inte får någon god sömn.

Ja, det är det som är det allvarliga. Och värre blir det, om jag ska vara ärlig #-o

Jag tycker du ska ta dig en allvarlig funderare på att kura honom, så att han kan få sin goda nattsömn, 12 tim sammanhängande - och verkligen utan nattmål, som han inte behöver längre alls. Däremot behöver han just sammanhängande sömn, inte sönderhackad som nu. Det klarar få av oss människor särskilt länge. Vi vill alla kunna sova gott om natten. Barn är inga undantag.

Införskaffa Internationella Sova hela natten, tycker jag, och lusläs den så att du verkligen förstår teorierna bakom alltsammans och inte bara stirrar dig blind på verktygen och/eller Lathunden Om och när du fattar beslutet att kura lilla älsklingen, ska du veta exakt vad du gör och varför. INNAN.

I "Epilog från Gastsjön" kan du exempelvis se att den näst största gruppen av alla som kom till mig för att bli kurade av mig personligen (och de är ca 800 stycken) var fem-sex månader. (Den största var åtta-nio.) Ofta, ofta hade allt gått bra, eller hyfsat bra, fram till just fyra månader. Sedan behövdes bara några veckor till för att allt skulle stupa och desperationen ta glädjens plats Låt det inte gå därhän!

Jag vill helamma till minst 6 månader, men har förstått att man enligt SHN måste införa en massa mat för att det ska fungera?

Att helamma 6 månader är "ute" nu ... T o m BVC har (numera) order att rekommendera kompletterande föda från 4 månader.

Du lär snart få se att lile August blir allt mindre road av att dia - utom på natten, då han använder dig som napp - därför att det helt enkelt är ganska tråkigt i längden att suga och suga och bara suga. August är inte nyfödd längre. Helamning betyder onekligen fasta, och det tröttnar små barn på. Bortsett från att lilla magen och matsmältningsapparaten är redo för annan och fastare mat, t o m med bröstmjölken som komplement i stället för tvärtom.

Så ja, SHN stipulerar mat, mycket mat, mer mat och ännu mera mat (precis som Standardmodellen), men det är ju inte för att kuren inte skulle fungera annars utan för att BARNET inte skulle fungera så bra annars - dvs inte riktigt kunna njuta sitt maximala välbefinnande, som ju är vad SHN syftar till. (Kanske du skulle rannsaka dina motiv till helamningsambitionen?)

Allt det där står förklarat i Internationella SHN. Liksom även i Barnaboken.

LYCKA TILL


O:)

[lille Augusts mamma]

Stort TACK för det snabba svaret Anna, det uppskattas verkligen =D>

Jag har bestämt mig för att genomföra SHN-kuren, men visste inte om jag kunde påbörja det om jag helammar, eller om jag stjälper det hela pga. att min lille kille är hungrig.

Mitt motiv för helamning är enkelt, det är rekommenderat av WHO , och faktiskt även av BVC numera, och jag har fått information om att magen inte är tillräckligt utvecklad vid 4 mån ålder - det är alltså en alltför stor belastning för magen & kroppen med mat i så tidig ålder. Det i sin tur leder till allergier, sämre immunförsvar etc. Då förstår du kanske mitt motiv. Jag vill naturligtvis INTE att August ska vara utsvulten, men visste inte heller att han var det. Jag trodde att bröstmjölk räckte.

Han har visat stort intresse för mat och älskar att sitta med och "låtsasäta" med oss. Jag har gett honom smakportion av potatis en gång och han fullkomligt älskade det. Dagen därpå gick jag till BVC som sade att jag skulle vänta till 6 mån och jag gick hem med dåligt samvete.

Jag har dock EN fråga som jag inte funnit svar på i Barnaboken eller Sova Hela Natten - kan jag genomföra kuren i vagn? Eller bör jag använda buffningstekniken istället?

OM jag buffar nattetid och han sover i vagn på dagen - är det okej att vagna då, eller ska jag buffa då också, dvs. hålla mig till en teknik?

Åter igen, tack för hjälpen, det känns så bra att veta att det finns hjälp att få - för någon annanstans än här finns den faktiskt inte att hitta tyvärr.

Känner mig laddad på att sätta igång (ska dock läsa boken NOGA först) & är mycket hoppfull!

[Anna09]

Hej och välkommen!

Fint svar du fått av Anna- jag skriver under på varenda rad.

Mitt motiv för helamning är enkelt, det är rekommenderat av WHO , och faktiskt även av BVC numera, och jag har fått information om att magen inte är tillräckligt utvecklad vid 4 mån ålder - det är alltså en alltför stor belastning för magen & kroppen med mat i så tidig ålder. Det i sin tur leder till allergier, sämre immunförsvar etc. Då förstår du kanske mitt motiv.

Ojdå... många bud råder minsann. Nu är det ju inte så att alla mammor har grädde med massor av näring i brösten. Det råder helt klart en överskattning av bröstmjölk i vårt land. För att bröstmjölken skall vara optimal kräver det ju att mamman stoppar i sig optimala saker och näring, om nu ens det hjälper fullt ut. MEN, vår dotter ammades i fem dagar, sedan ersättning och enbart riktig mat från och med fem månader, vällingfri efter 12 månader och har varit förkyld 10 dagar under hela sitt liv. Vi har alltid hjälpt hennes tarmar med probiotika från 3 veckors ålder, nu med Aloe från Forever sedan 12 månaders ålder. Så jag håller inte med WHO som du märker. Enligt BVC är både kolik normalt och sömnlöshet upp till tonåren normalt...

Så i med riktig mat säger jag och genomför kuren, det kommer vara det bästa du gjort. Allergier kan förklaras med så mycket, titta bara på den låååånga listan av kemi som finns i den mat vi vuxna gärna stoppar i gapet varje dag... den går ju över i både amning och i de vanor vi sedan för över till våra barn.

Håll du dig till rena råvaror så borde det inte vara några problem. Sempers magdroppar med probiotika körde vi, finns säkert ännu fler numera.

Om du läser boken får du svar på alla dina frågor, sedan finns vi här för stöttning och pepp. Och med massor av erfarenhet så klart.

[annawahlgren]

Känner mig laddad på att sätta igång (ska dock läsa boken NOGA först) & är mycket hoppfull!

Vad glad jag blir Jag törs lova att ni inte kommer att ångra er I alla fall inte lilla August Och det är ju HANS välbefinnande vi är ute efter, eller hur \:D/ Ert kommer på köpet.

Mitt motiv för helamning är enkelt, det är rekommenderat av WHO, och faktiskt även av BVC numera

Bortsett från att WHO svårt förverkat mycket av sitt förtroendekapital genom "pandemi"-skandalen häromåret - med det skvalenbemängda svininfluensavaccinet som skadade så många barn och unga och dömde dem till livslångt lidande - så vidhåller jag att ditt BVC inte är uppdaterat (och därmed inte du heller ). Sex månaders helamning har kommit och gått, liksom amningshysterin på ett helt år som ju grasserade väldigt länge före det.

--- och jag har fått information om att magen inte är tillräckligt utvecklad vid 4 mån ålder - det är alltså en alltför stor belastning för magen & kroppen med mat i så tidig ålder. Det i sin tur leder till allergier, sämre immunförsvar etc.

Tvättäkta ovetenskapligt dravel

Han har visat stort intresse för mat och älskar att sitta med och "låtsasäta" med oss. Jag har gett honom smakportion av potatis en gång och han fullkomligt älskade det. Dagen därpå gick jag till BVC som sade att jag skulle vänta till 6 mån och jag gick hem med dåligt samvete.

Byt BVC Eller byt åtminstone BVC-sköterska Det är inte förbjudet.

Och ge lilla älsklingen det han njuter av - i alla bemärkelser. Tro mig, skulle han inte må bra av det ena eller det andra, så "tar" han det inte. Han är människa. Vi har våra överlevnadstalanger

Jag har dock EN fråga som jag inte funnit svar på i Barnaboken eller Sova Hela Natten - kan jag genomföra kuren i vagn? Eller bör jag använda buffningstekniken istället?

Är vagnen tillräckligt rymlig - han ska kunna ligga på mage i den, sträcka ut benen och kunna lägga armarna längs sidorna, alltså ta ner dem och sträcka ut dem - så är det ingenting som hindrar det alls.

Om jag buffar nattetid och han sover i vagn på dagen - är det okej att vagna då, eller ska jag buffa då också, dvs. hålla mig till en teknik?

En teknik i taget, kan man säga. Att sova spjälsäng på natten och vagn på dagen är ingen ovanlig variant alls. Men som du kommer att se i boken, det är viktigt att han känner igen sig dag för dag under kuren, så att du är konsekvent med sovställena på respektive tider


O:)

[lille Augusts mamma]

Tack Anna & Anna - Jag tillber er på mina bara knän.

Ni gjorde mig så motiverade att jag satte igång direkt. Boken har jag läst sedan länge, flera gånger då jag blev nyfiken på hur det kan skapa sådan debatt att barn sover 12 timmar per natt. Så jag läste den igår igen och strök under som en galning.

Natten har hittills gått över all förväntan.

Läggningen tog sina dryga 45 min, ja säkert en timme innan han slutligen tog emot ramsan och somnade. Jag förstod att det skulle ta sin tid, jag har gett MYCKET otydliga signaler sen senaste veckan. Vagnat med mål "han ska sova, jag vet att han kan" till att ta upp honom när han vill "han kanske är hungrig, har en tillväxtperiod, behöver närhet". De senaste 2 nätterna sov han med mitt bröst i munnen från 23.00 & framåt. Det var då jag kontaktade er.

Jag skämdes ordentligt. När August var 2,5 mån sov han från 07.00 - 04.00. Sen kom jag och förstörde. Jag tänkte på hur jag redan från början kunde lägga honom i sängen vaken, han smålog medan jag släckte och gjorde i ordning, sade gott natt & gick. Jag är både ledsen och förbannad på mig själv att jag inte tog tillvara på detta.

Men nu - NYA TAG!

Så..
Efter en timme, vid 21.00 vaknade han upp (han vaknar i princip aldrig före 02.00!), jag vagnade & ramsade - han somnade på någon minut.

02.29 var det dags igen, gnäll & pip - han tog emot ramsan! Inte direkt, det tog två vändor med ramsade och bekräftelse, men inget vagnande behövdes - tur jag tänkte efter där för jag var på väg in av ren vana för att vagna. (WOW det fungerar!)

03.10 Jag tappar en penna. Hör ett pip. Tyst.

03.50 Vaknar & gnäller. Ramsar x 4 + bekräftelse. Tyst.

03.52 Gnäll, högre nu. Ramsar x 6 - han höjer intensitet & ger sig inte. Jag hör att "nu ska han upp". Icke tänkte jag. Går in och vagnar. Ramsar, går ut, ramsar. Samma procedur igen. Gnäller & gnyr för sig själv - tycker han synd om sig själv? Småler och tycker att han är lite löjlig, det låter ynkligt, men inte på riktigt. Som om han gör det under tiden han försöker somna, för det vill han helst, men samtidigt inte ge upp striden med mig.

04.00 Tystnar. Bekräftelseramsa. Gnäll. Tyst. Bekräftelseramsa. Tyst.

Klockan är nu 05.20 & min lille älskling sover fortfarande. \:D/

Vet egentligen inte varför jag lyssnar på BVC i detta fall - jag gör det inte i något annat. August sover på magen, det har han gjort från början, jag har inte vaccinerat honom & har inte lyssnat på deras dravel om att "han tar den sömn han behöver" när han som 1 mån bebis bara sov 10 timmar / dygn - MEN ibland är man dum... :^o

Jag återkommer med hur det gått med den nu resterande 1,5 timmen. Jag är överlycklig och längtar efter en ny dag med mini men inser att jag nog måste lämna över morgonen till pappa så att jag får sova lite. Jag måste ju samla energi och sömn till natt 2.

Jag kan inte för allt i världen förstå varför inte alla föräldrar med sömnlösa nätter gör detta! Jag vill bara krama om alla dessa tilltufsade föräldrar & säga "det finns hopp!" Jag lovar!

Nu vaknade han till - men vid det här laget känner jag mig stensäker på att detta fungerar. Jag ramsade x 4 & bekräftade. 8)

Kl är nu 5.35.

Det blev långt...jag känner mig alldeles hög på adrenalin & lycka. Återigen TACK!

[Anna09]

Åh, vilken härlig läsning! Det känns så bra att dels få hjälpa till, dels att DU hittat tillbaka igen och som en trevlig följd även lilla juvelen förståss! =D> \:D/

Vi är många som inte förstår... man omges av föräldrar med diverse problem och bekymmer, som sömn, kolik, mat, trots, utbrott, negativa och destruktiva mönster - som enligt BVC alla är normala. Men enligt Barnaboken och Anna W helt onödigt - jag håller med henne fullständigt.

På något sätt har många svårt att få ändan ur vagnen och faktiskt läsa både Barnaboken i första hand och SHN boken i andra hand... senaste exemplet är att "vi har så svårt att ta råd från andra"... BAH säger jag... då vill man inte förändra sin situation, visst?!

Man kan inte tvinga någon, bara försöka inspirera och visa med sitt eget glada och sprudlande barn att det "ligger något i den där Barnaboken"... och "Anna Wahlgrens metoder"...

[lille Augusts mamma]

Jag sprider det till alla jag känner, men SAMTLIGA är mycket skeptiska. Min man ändrade sig efter att Barnaboken gav resultat med matning och dagslurar. Folk skrattar åt mitt schema & blir förbannade när de hört att August "bara" äter en gång per natt. Tacka vet jag forumet! =D> Jag hade inte stöd av någon i min omgivning när jag började, men vad gör man inte för sina barn! Tur att man har skinn på näsan, det behövs konstigt nog :-k

Jag har inte sovit speciellt mycket, men är SÅ fylld av energi. Det är skönt att ha tagit tillbaka kontrollen. Lät mig ledas av en liten 4,5 mån pojke ett tag där...stackarn!

Jag ÖNSKAR att man fick Barnaboken på BB, om inte tidigare! Tittade på boken om barnavård man fick på BVC första besöket häromdagen - inte mycket att hänga i julgran. 8-[

Morgonen blev tuff, från 05.30 till 06.30 var det mycket frågande - och jag svarade. 06.30 till 07.00 sov han tyst & lugn, men när vi väckte honom 07.00 var han inte glad! Oj så ledsen han blev. :-k

Första luren gick bra, han sov hela tiden & när vi väckte honom var han glad! Det var dock mer frågande än vanligt när han skulle somna. Är detta vanligt efter en första kurnatt?

Har några frågor efter nattens kurande:
1. Efter min bekräftelse kommer ibland lite mycket tyst gnyende & sen tystnar han. Ska jag köra en bekräftelse där igen? Eller låta honom somna utan bekräftelse.

2. Ibland vaknar han upp och gnyr, men blir efter ett tag tyst och somnar då jag avvaktat hans reaktion. Bör jag under kuren vara där och ramsa vid varje litet gnäll?

3. Ibland efter bekräftelseramsan blir han irriterad och sätter igång igen. Han kan vara tyst efter ramsan & sen när jag bekräftar sätter han igång och gnäller. Vad gör jag då? Avvaktar, ramsar & bekräftar igen?


Anna

[Anna09]

Hej!

Härligt jobbat! Nej, inte störa eller överarbeta ramsan, han tar ju emot den precis som han skall. Om du bedömer att han kan somna själv efter enbart den superglada ramsan så låt bli bekräftelsen. Spar den tills den behövs, och det känner du själv.

Lita på din känsla, det här går finfint! Minns att tillämpa de naturliga skarvarna när han somnar om påmorgonen, t ex väcka efter 20 eller 45 om han somnar om på sluttampen, använd marginalkvarten. Och forumet är ju GULD, vi finns alltid här!

[lille Augusts mamma]

Jag önskar att jag kunde krama om er för att hjälp jag får!

Middagsluren var perfekt! Han somnade med endast ramsa...eller tja, inte riktigt, jag började vagna av ren vana och kastade mig direkt bort från vagnen med en ramsa. Han köpte den! Lite gnäll, men efter bekräftelsen var det tyst! WOW. =D>

Eftermiddagsluren blev bara 30 min. Han vaknade ilsken och mer sömn fick han inte.

Har nu lagt August för natt 2. Gick inte att få till skratt hur mycket jag än försökte. Han var trött, gnällig & arg. Jag lade honom tyst, men inte glad.

19.00 - endast ramsa gick inte!
Vagnade, ramsade. Tyst. Skriker upp sig direkt!
Vagnade, ramsade igen. Tyst. Gnäll, gnäll, gnäll. Tyst.
Ramsa x 4 utanför. Tyst. Bekräftelse. Gnäll. Tyst. Bekräftelse.
Tyst 19.14.

Han verkar lyssna på ramsan, vilket gör mig stolt och glad. Jag känner mig dock lite trött, är hungrig och känner mig inte lika peppad som förut. Ska peppa upp mig, inte tänka så [-X

Jag VET att det går, jag VET att det fungerar, jag kommer att klara det \:D/

Fortsättning följer...

[lille Augusts mamma]

Pep till vid 20.00 igår kväll, men då ramsade jag & det blev tyst. Sen sov det lilla livet till 04.20! Så länge har han bara sovit en gång tidigare.

Hade dock STORA bekymmer kl 04.20 till 05.30. Jag var tvungen att gå in och vagna, försökte med endast ramsa, men det gick inte. Han var ARG och ville inte sova [-(

05.28 var det iallafall tyst. Några pip fram till 06.30 men det klarade han av själv.

06.30 låg han och gnällde & gnydde - jag ramsade & dammsög, städade och väsnades, då blev det tyst emellanåt, men fortfarande lite småpip. Kl 06.45 när han var tyst, men vaken, var det storstilad godmorgon. Han började gråta.

Hans morgon börjar kl 07.00 - gjorde jag fel som tog upp honom 06.45? Han hade nog legat vaken sedan 06.30 och var då tyst, hade gnällt lite, men inte ledsen eller arg. Jag tyckte det var ett bra tillfälle. Skulle jag kanske väntat tills han somnade om igen och sen väcka?

Han började gråta igår morse också...hur kommer detta sig?

Jag behöver verkligen hjälp med vargtimmarna - har läst så mycket jag kunnat, men hittar så många olika svar, så jag vet inte vad som gäller.
Ramsa vid minsta pip? Sedan tyst? Han blir TOKIG!!! Skriker som en liten galning. Så fort jag vagnar blir han tyst - vill bli vagnad till sömns, såklart. Slutar vagnar ramsar & går ut - han börjar skrika.

Vill ju inte vagna mer! Bara ramsa!

Har "bara en natt kvar" på kuren och jag vill verkligen göra rätt från början. Han verkar ju acceptera ramsan ibland.

Lade honom för en lur nu och han lade sig lugnt och snällt, var tyst. Jag ramsade och gick ut & han skrek upp sig så att jag blev tvungen att vagna & ramsa igen. Bara lite dock och sen satte jag på dammsugaren igen. Då somnade han. Hjälp?!?

Vad gör jag för fel? Vad gör jag rätt?

Värme,
Anna

[annawahlgren]

Pris och beröm för vackert arbete :-({|=

Och tack för alla dina varma ord till oss

Hans morgon börjar kl 07.00 - gjorde jag fel som tog upp honom 06.45? Han hade nog legat vaken sedan 06.30 och var då tyst, hade gnällt lite, men inte ledsen eller arg. Jag tyckte det var ett bra tillfälle. Skulle jag kanske väntat tills han somnade om igen och sen väcka?

"Jag tyckte det var ett bra tillfälle" , säger du. Då ska du gå efter det. Och stå för det =D> Och inte söka bekräftelse - från barnet (eller oss här) - på att det var RÄTT (eller fel). Än mindre söka tvivel och självförebråelser: "Gud, jag gjorde nog feeel! Jag skulle nog ha gjort sååå i stället!"

Förstår du

Kurmantrat lyder: Det gäller att veta exakt vad man gör och varför. INNAN. Precis så ska det KÄNNAS (Attityden av Sjävklarhet).

Motivationen ryker när du blir osäker. Oro är den största skurken i all barnavård. Släpper du fram orosvargarna det minsta lilla, börjar du successivt lägga ansvaret och ledningen på lilla barnet (igen ). Du ställer frågorna, han ska ge svaren - och så är vi där igen

Jag säger inte att du gjort det, men du halkar. Pass på Till att börja med - och till att fortsätta med - måste du inse, och komma ihåg, att SHN-kuren är en process. Den är inget statiskt tillstånd eller en förprogrammerad PROCEDUR, utan just en PROCESS. En levande process - en organism, kan man säga, i motsats till en mekanism. Därför finns det inga fasta konstanter, som kan mätas i tid eller i andra mått. Det är kommunikationen som är A och O i SHN-kuren. Liksom ett samtal mellan två vuxna böljar och turnerar och lever (förhoppningsvis) och bollar ord och känslor och frågor och svar och - ja, är en DANS med olika turer - är processen som pågår avhängig av de deltagandes ömsesidiga frågor och svar (med eller utan ord). SHN-kuren som process är ingen brödbakningsmaskin, som producerar limpa om man bara stoppar i alla ingredienser och trycker på knappen, varefter man kan gå ut på stan och göra något annat medan brödet bakar sig självt

"Han började gråta igår morse också...hur kommer detta sig?

Se det som en fråga, inte som en missnöjesyttring. "Är det synd om mig?" "Är det något som är farligt eller fel?" (Dvs: "Kommer vargen och tar mig nu?") Frågor ska ha sina adekvata svar, dvs för barnet nöjaktiga sådana. (Man bör minnas att ett svar som inte sällan ger ett väl så tillfredsställande besked, är tystnad. Men inte heller det är något man ska "testa" som "verktyg" - även tystnad ska lyssnas fram, och den ska vara TALANDE )

Så svara med tjo och tjim och stor och sprallig glädje, all som är motsatsen till oro =D> Det är bästa sättet att faktiskt övertyga en liten unge med möjliga talanger för självmedlidande att det INTE är särskilt synd om honom (eller alls), att livet leker, att Gud är god och världen vacker och att Äventyret väntar Igen Dag efter dag efter dag, medan den egna erfarenheten lägger sig på hög. För att slutligen landa i just egen erfarenhet. Vilket tar, och måste få ta, sin lilla tid.

SHN-kuren är allt förändrande. Barnets initiala, och ganska långvariga (naturligt nog - men allt är ju relativt) förvirring, MÅSTE komma som ett brev på posten. Tryggheten kan inte - än mindre njutningen - infinna sig på sekunden och JÄMT, direkt, så fort man behagat bestämma sig för att kura sitt lilla barn och börjat med det.

Som Internationella Sova hela natten förklarar, bl a här på sid 227 ("ur "Epilog från Gastsjön"):

* * *

*Naturligtvis går det att sabotera mitt arbete. Den som dreabbas är barnet. Den överlevnadsångest det tog oss fyra dygn att stilla går att återföra till ruta ett på fyra minuter... Under uppföljningsveckan räcker det med att själv ställa frågor, i förhoppningen att BARNET ska ge de betryggande svaren – det vill säga överföra sin egen ängsliga, påträngande oro på barnet och fika efter godkännande nickningar - för att barnet genast ska börja vädra fara. Igen.

För om de vuxna inte vet hur de ska garantera sin egen överlevnad, hur ska de då kunna säkra barnets?

De små barnen skulle aldrig ta till sig min Sova hela natten-kur så tacksamt som de gör, så fort de får NÖJAKTIGA svar på alla sina oroliga frågor - och av en främmande människa dessutom - om det inte vore för att de ingenting hellre ville än att slippa frukta vargen och få/våga/kunna sova så gott. ---

Låter det krångligt? Verkar min Sova hela natten-kur komplicerad och krävande, tycker du? Det är den.

Den kräver personligt engagemang. Den kräver ditt hjärta, din kärlek och din koncentration. Den kräver din oförtrutet goda vilja, som sätter barnets långsiktiga intressen i fokus framför dina egna - och samhällets - kortsiktiga. Den bygger på en syn på barnet som människa av kött och blod, inte som ett fritidstillbehör, underordnat den patriarkala arbetsmarknadens nyckfylla villkor. Små barn är inga gosedjur att kela med på fritiden. De ska behandlas med kärleksfull respekt – i handling. Sova hela natten-kuren representerar en livsfilosofi som avkräver dig mänsklig lyhördhet, konstruktiv uppmärksamhet, obrottsligt personligt ansvar, eftertänksamt nytänkande och långsiktig framsynthet. Den kräver, kort sagt, betryggande föräldraskap.*

* * *

"Jag behöver verkligen hjälp med vargtimmarna - Ramsa vid minsta pip? Sedan tyst? Han blir TOKIG!!! Skriker som en liten galning. Så fort jag vagnar blir han tyst - vill bli vagnad till sömns, såklart. Slutar vagna, ramsar & går ut - han börjar skrika.

Precis så löser man enkel biljett till vagningsträsket Och det finns tyvärr - men helt logiskt, får man säga - bara en sorts returbiljett: att kliva av. All sluta vagna helt.

Om och när du alltså bedömer det som helt nödvändigt att lugna honom genom att vagna, och "normalt" skulle ha vagnat dig blå (eller grön), håll dig till enbart skak i handtaget. Skrota vagningen nu. Lägg tillrätta, skaka sju gånger (breda skak, från sida till sida, ha inte för bråttom, de ska kännas sidledes i hela lilla barnakroppen - vilket är lika lugnande som vagningen men inte alls lika trevligt för evigheten) och GÅ, med ramsan (om ni är inomhus alltså och du använder vagnen som säng; ute ramsar man inte). Ställ dig med ryggen mot vagnen, helst i ett annat rum, och räkna lugnt och långsamt till sju (alltså det antal gånger du skakade handtaget) och lite till - detta för att försäkra dig om att du håller dig borta från vagnen längre än du var där.

I vargtimmen är en enda upplysningsramsa (x4, x6 eller x8 i ett svep) framför all sorts trafik, som inte gärna kan göra annat än förleda barnet att tro att 1) morgonen har kommit, 2) vargen är här och jag måste räddas
Bådadera är ju lögn och förb-d dikt

Så en glad, hög, vänlig men bestämd upplysningsramsa (där man ska kunna HÖRA att barnet HÖR = dialog) och sedan musik på det, så att unge herrn får något annat och vackare att lyssna på än sig själv just då (Mozart, Strauss... utan röster), är en fin liten morgonritual där man dock aldrig får tappa fokus på den HELA NATT som eftersträvas. Det får alltså inte bli just morgonritual Därför gäller det att "backa" kontinuerligt. Att vänta lite, lite längre med att ramsa, lyssna lite, lite mera först... osv, men mer därom senare, kanhända.

För att lilla barnet ska kunna (fortsätta) göra FRAMSTEG, krävs att man själv, som öm kurare, gör BAKSTEG - först, och kontinuerligt.


O:)

[lille Augusts mamma]

Tack för stödet & din uppriktighet

Jag ska omedelbart arbeta bort osäkerheten. Jag har dessutom redan tejpat upp en lapp på Augusts dörr (han sover i eget rum) där det står SLUTA VAGNA.

HJÄLP!?! Jag visste inte att man inte ramsar utomhus.
- hur gör man när man lägger honom för en lur ute?
- hur gör man om han vaknar under luren?

[lille Augusts mamma]

Hmmm...tyckte att jag skrev ett in inlägg till imorse, men det verkar ha försvunnit - eller skickade jag aldrig det, man är ju lite snurrig av kurnätterna

3:e kurnatten gick bra, nattningen fungerade bra med något litet uppvak som han skötte själv, sen vaknade han vid 04.40 - tog 15 min att somna om och sen vaknade han vid 6. Då ville han verkligen upp!! Jag skakade i vagnen, ramsade, dammsög, spelade Mozart (fungerade ett litet tag, men varje gång jag sänkte började han skrika igen). Han tysnade en stund vid 06.45 & då tog jag upp honom. Tror inte att han sov något efter kl 6.

Det lilla livet borde ju onekligen vara hungrig, men jag tänker att klarar han att sova till 06.00 så borde ha väl klara 07.00? Han äter med en sån enorm aptit när jag tar upp honom och det är nästan som om han tror att han aldrig kommer att få se mat igen Nu har vi iallafall börjat med smakportioner och han är helt galen i mat! \:D/ Skriker till så fort jag tar bort skeden & håller själv och stoppar in i munnen.

Det fungerade bra att lägga honom igårkväll.
Jag lägger honom tillrätta, solfjädrar, ramsar & lämnar rummet. August är helt tyst. Sen börjar han gnälla & skrika! Tystnar dock efter ramsande och lite köksljud & prat. Vad är det som händer när han är lugn när jag lägger och när jag går, men sen skriker upp sig Glad är jag iallfall att han är lugn när jag lägger honom! Framsteg!

Det fungerade också bra att lägga idag! Han gnäller ytterst lite efter ett tag och tar emot bekräftelsen.

Måste dock, som många andra, tillägga att den långa dagsluren på 2 timmar har strulat sedan vi började kura. 45 min på morgonen & eftermiddagen fungerar super, men på lunchen vaknar han ofta till en eller två gånger. Han är ALLTID sur när jag väcker honom.

Även om vi har samma schema som före kuren vaknar han inte av sig själv vid dagslurarna. Det gjorde han nästan alltid innan. Han är väl trött kanske

Tack för att ni är så uthålliga med alla inlägg & frågor. Ni hjälper verkligen till att skrämma bort mina vargar och för det är jag ytterst tacksam.

[lille Augusts mamma]

Så var 4:e natten genomför och August somnade vid 19.10 efter endast ramsor!

Han vaknade till några gånger under natten, verkade ha lite ont i magen & vrida sig, men de flesta av gångerna somnade han själv, två gånger ramsade jag utan att gå upp från min egen säng och det blev tyst direkt.

Vaknade vid kvart i 5 och skrek upp sig! Jag ramsade och väntade med att gå in i ca 15 min, men gick till sist in. Han hade sparkat av sig filten - jag lade på honom, skakade i handtaget, ramsade & ut. Lite gnäll, men tyst efter några sekunder.

Kl. 07.00 fick jag äran att gå in och väcka min lille kille!!! Och för första morgonen sedan vi startade kursen möttes jag av ett stort leende och ett barn som direkt började skratta och prata.

DET FUNGERAR! \:D/

Mina iakttagelser för igår och idag:
Han gnäller knappt längre, är lugnare, verkar mer tillfreds & är så sugen på livet! Han njuter verkligen av att man gosar med honom, han njuter när han äter, han njuter när vi busar.

Och maten...vi ska inte snacka om maten. Han ammar och ammar och ammar och äter - vi har kommit igång ordentligt med smakportioner & han är helt till sig! jag vågar inte ge för mycket så här i början, men han vill bara ha mer och mer och mer.

Dagslurarna är lite kluriga - känner mig inte heller lika säker på dagarna konstigt nog. Det känns som om jag kan det där med nätterna nu, men dagarna får man inte lika mycket träning på :-k


Jag har några saker jag undrar över:
1. När jag lägger honom nu är han alltid lugn, lägger lilla huvudet ner själv, jag ramsar och går ut eller lämnar vagnen - fortfarande tyst & lugn. Efter några sekunder början han gnälla & till sist skrika - vad ska jag göra här? Vad gör jag för fel? Ska jag ge honom en pangramsa direkt, eller ramsa x4, eller låta honom vara ett tag? HJÄLP?! Jag känner att vi är så nära, men känner mig osäker i dessa situationer. Endast på dagen dock...

2. Nu sover August i vagnen. I sitt rum natt & 1:a lur, nere hos oss på nedanvåningen 2:a luren & utomhus sista luren. Gör det något om han sover samtliga sovpass i sitt rum? Blir det fel inför natten då? Jag tänker att det kanske ska vara till natten.

3. Jag vill gärna lägga över honom i spjälsängen. Jag förstår att vi kanske inte ska göra det under uppföljningveckan, men efter den borde det väl vara okej att byta till spjälsäng? Eller ska man låta kuren "sätta sig" lite till först?

4. När är det okej att sova borta, med tanke på kurning & att de ska få ha sin "lilla värld". Är det efter uppföljningsveckan och när han sover 12 timmar natt, eller bör man vänta tills det har fungerar någon månad till?

5. Om 2,5 veckor fyller August 5 månader. Jag gick dessutom 2 veckor över tiden med honom, vilket kanske också spelar in. Jag vet att man inte ska ändra i schemat under kuren & uppföljningsveckan, men jag skulle ändå vilja höra vad ni tycker - var ska man minska en halvtimme?

Schema just nu:
07.00 Godmorgon
09.00 Sova 45 min
12.00 Sova 2 h
16.15 Sova 45 min
19.00 Godnatt 12 h

Han sover alltså 15,5 h. Nu är vi ju på andra dagen i uppföljningsveckan, men han vaknar alltid efter 1,5 timme på 2:a luren och efter en halvtimme på sista luren. Den sista luren verkar han heller inte lika trött vid.

Måste berätta en rolig sak också...
Min mamma var här igår och busade med August. Hon lade honom i soffan och buffade honom lätt på rumpan - och vad gör lille killen? Han lägger ner huvudet och blir alldeles tyst & stilla!!! Mamma blev helt orolig och frågade vad han höll på med, jag förstod inte heller direkt vad han sysslade med. Söte vännen trodde att han skulle sova!

/ Lycklig mamma \:D/