Tankar inför eventuell kurstart av B 9,5 månad.

[ia_marre]

Hej!
Jag har varit inne på detta forum och läst och inspirerats ända sen vår fina lille son kom till världen den 16e september. Han har vuxit upp under inflytande av standardmodell och barnabok, men nu sitter jag ändå sedan ett par veckor med shn-boken framför näsan och är oändligt trött... B sov bra i mina ögon fram till ungefär fyra månaders ålder. Dessförinnan vaknade han för mat nån gång, men somnade sen om och sov gott. Det senaste halvåret har det inte blivit lika mkt god sömn dock och det tär på mig, B och Bs pappa. Vi turas om på nätterna med konsekvensen att vi alla är trötta nästan jämt..

B har inte ätit på natten sedan åtminstone två månader tillbaka, men det förändrade ingenting. Han äter med god aptit på dagen sina fyra stora mål, mellanmål o en kvällslurk som jag får truga i så hunger vaknar han inte av. Han somnar gott med napp och snuttefilt i egen säng vid 1930-1945. Nattningen tar ett par minuter, men efter en timme börjar uppvaken. Till en början räcker det att stoppa in nappen, men ju längre natten lider desto mer får vi buffa o vända för att han ska sova en halvtimme till.. Mellan halv sju o sju går vi till slut upp. På dagen sover B numer två ggr. På förmiddagen ofta 45 minuter o em ca 1-1,5 timme. Dessa pass är inga problem. Ibland får jag buffa en kortis mitt på den långa luren.
Bs pappas o mitt (o Bs..) problem är att vi inte har klarat av att låta honom gnälla/gråta utan vi har liksom trott att han ska bli trygg av att veta att vi finns där och därför kunna somna om själv så småningom. (Ja, trots att vi hade barnaboken o forumet... #-o ) Nu har vi semester i 8 veckor tillsammans och har bestämt att vi måste ta tag i sömnen. Jag har läst shnboken och min kille har börjat, men är ändå osäkra på huruvida vi ska kura. Tankar som att det kommer ändå inte att funka. Ska vi verkligen ta bort nappen som gör att han åtminstone somnar så fridfullt? Det är det enda som vi har, våra kvällar... Kommer vi att låta bli att gå in? Jag inser att vi är fast i buffträsket och kan tydligen inte ta oss ur på egen hand och därför skriver jag nu detta smått förvirrade och kanske osammanhängande inlägg för era tankar om vår situation och stöd i en kur som förmodligen kommer att genomföras snart...
Kram till er alla och tack för eran tid!

[Luvisen]

Hej ia_marre och välkommen!

Klart ni ska kura den lille rackarn! Släng nappen i sopen och kör! Eran gosse kan och vill sova som ni vet.

Han kommer fatta galoppen blixtsnabbt bara ni vågar att 1) ge ordentligt besked i handling och 2) i rask takt slutar att traffikera hans rum som nu låter som en motorväg.

Skickar extra värme och massa pepp! Kom igen nu! Klart ni kan ge gossen sin heliga sömn! /Luvisen

[ia_marre]

Hej Luvisen och tack för snabbt svar o pepp som vi verkligen behöver och visst är det som du säger att lille Bs rum är som en riktigt starkt trafikerad väg... Det gäller bara att nå dithän att ge ordentligt besked i handling när vi fortfarande är osäkra på att detta kan fungera. Ta inte illa upp, nånstans tror jag verkligen på att shn kuren fungerar om man fullföljer den, men jag måste också tro på att den kan fungera för just B och bli helt och fullt motiverad och besluten. Ditt svar hjälper mitt självförtroende, men jag är fortfarande rädd att jag kommer att svikta under gråt och gnäll.. Vi är dock där att det snart inte finns ngt bra alternativ längre. Eller den gränsen kanske redan är passerad för länge sen... Någon som har varit där jag är, men lyckats?

[LilloppansMamma]

Hej ia_marre!

Jag kan känna igen mig i det du skriver. Nu är min skrutta inte lika stor som din B, men jag hade liknande tankegångar som du innan vår kurning. SHN funkar nog i teorin och i praktiken för de flesta barnen men kanske inte mitt. Våra barn är unika i mycket men inte i fråga om behov. Alla barn, både mitt och ditt, vill sova som grisar och äta som hästar och upptäcka världen med hull och hår. SHN kommer att fungera alldeles strålande för även er guldklimp.

Vår dotter sov ok en lång period med napp, sedan ökade uppvaken. När vi var uppe i tre uppvak på natt fick jag nog. Nappen åkte och kurningen började. Jag är verkligen ingen cooling men har fått en attityd som är mitt viktigaste verktyg. Jag har tagit rollen som vägledare för mitt barn och jag har ett stort förtroende att hon fixar att somna på egen hand. Inatt hade vi inga uppvak och jag väckte henne vid 8 på morgonen när vi har bestämt att morgonen börjar. Så nog fungerar den ( kuren i sig blir ju såklart verkningslös om man inte har den viktigaste ingrediensen-attityden)

Ditt svar hjälper mitt sjävförtroende, men jag är fortfarande rädd att jag kommer att svikta under gråt och gnäll

Det bästa med SHN är just att man inte behöver svikta eller stå ut med att lyssna på gråt. (gnäll kan de får klara av själva, man få ha förtroende för barnet) Men när man lär sig lyssna på de olika "skriken" så lär man sig när barnet behöver hjälp, dvs när barnet är ledset och förtvivlat.

Ni kommer att klara detta galant. För om jag har genomfört kuren med gott resultat ( nope, vi är nog inte riktigt i mål än, men den processen får ta lite tid) då kan ni också genomföra kuren! Vilket drömläge också att ni är lediga så länge tillsammans!

Stort lycka till!
Kramar

[frk Carlsson]

Det bästa med SHN är just att man inte behöver svikta eller stå ut med att lyssna på gråt. (gnäll kan de får klara av själva, man få ha förtroende för barnet) Men när man lär sig lyssna på de olika "skriken" så lär man sig när barnet behöver hjälp, dvs när barnet är ledset och förtvivlat.

:thumbsup: Så är det!

Hej, jag smyger in här för att berätta att vi kurade vårt andra barn när hon var 9 månader. Då var jag på gränsen till att tas in på psyket efter 2 månader (strulet började, såklart, när jag la av med amningen, då var hon 7 mån) av uppvak 1 g/timme. Till slut kunde jag inte sova själv, hjärtat bankade, jag hade ständigt adrenalinpåslag, jag inbillade mig att jag hörde henne skrika fast hon sov.Gränsen var nådd när jag stod mitt i natten och bara gallskrek åt henne: MEN SOV DÅ FÖR I HELVETE!

Livet var kort sagt en mardröm för henne, mig, min sambo och inte minst vår äldre tjej som jag oxå skulle vara mamma till. Desperat surfade jag runt på nätet och hittade tills slut SHN som jag tyckte passade mig. För jag tror...eller snarare VET, att det är där skon klämmer - vi föräldrar måste vara med i matchen.

Efter ca 1 v intensivpluggning av boken så körde vi och ungen sov 12 timmar redan 3e natten Jag är inte religiös, men just där och då var det som att jag mött Jesus kan jag säga

Jag läste nyss i min gamla blogg om hur det hela gick till...och inte var det direkt ngn uppslitande process

I nov förra året kurades vår nr 3 vid 5 mån ålder, även denna gången gick det hur bra som helt. Själva kurandet är inget trolleri el ngr konstigheter, det är helt enkelt gammal hederlig struktur, lugn och ro samt TRYGGHET för alla och envar. Du har ju redan med dig AW-tänket och BB som stöd kan det bli bättre? Nu är det bara ngr slags teknikaliteter som ska till och det fixar ni :thumbsup:

Och så finns ju fina forumet här - at your service!

Önskar er all lycka!
/Sanna

[emla]

Hej ia_marre!

Jag hittade hit när vår son var 3 mån och införde då standardmodellen. Jag ville inte kura och hoppades på att slippa det genom att införa just standardmodellen. Vi nådde långt men inte hela vägen fram så för en vecka sedan började vi kura.

Precis som du var jag orolig över att förstöra det som faktiskt fungerade. Vi hade också helt okej läggningar och fick trevliga kvällar på tu man hand pga det. Vid uppvak på natten räckte det att stoppa in nappen så var det igen. Just nappen var det jag var mest orolig över samtidigt som jag hatade den där proppen eftersom den gjorde att vi ständigt fick trafikera både sovrum och vagn.

Eftersom det är så kort tid sedan vi började är vi långt ifrån i mål men för oss har det varit så här:

Första natten saknades nappen enormt och jag trodde aldrig att han skulle glömma den. Läggningen tog 20 min (precis enligt boken) och han sov sedan nästan 9 h innan han vaknade (har hänt typ 1 gång tidigare, annars var vi tvungna att stoppa i nappen). Det uppvaket tog en timme innan han somnade om men det var inte gråt hela tiden.
Första natten var jättelätt enligt mig eftersom jag var så inställd på att det skulle bli så och man är ju i så nära kontakt med barnet då att det inte känns jobbigt.
Redan vid första vilan på dagen somnade han bums utan napp så då var den till viss del glömd.

Han är mer missnöjd när han ska sova nu än vad han var med nappen men det går oftast fortare eftersom vi tidigare fick springa in och putta in nappen ett par tillfällen.

Vi har redan haft ett par vändor där jag tappat attityden men jag har lyckats arbeta tillbaka den mha sambon, mamma, kompis och det här forumet. Jag har insett att det som mest legat mig i fatet är att jag tappat hoppet så fort det inte överensstämde exakt med boken. Jag trodde efter några dagar att vi skulle kommit närmre njutningen än vad vi har men efter lite funderande insåg även jag att vi kommit långt ändå jämfört med hur det var tidigare. Och som ett trollslag kom vi då ännu lite närmre målet.

En annan sak som har slagit mig är att det är så mycket enklare än vad jag har upplevt det som när jag läst i andra trådar. Jag var så rädd för att backa och att det inte skulle kännas bra. Men backandet har känts bra, det har liksom fallit sig naturligt för mig när det var dags att backa (oftast). Skriket låter inte likadant, det förändras under kurens gång. Smågnäll är ju inte jobbigt att lämna ifred medan panikskrikande är det. Och smågnället ska man alltså låta vara medan man ingriper när det är panikskrik. Superenkelt egentligen. Och gör man fel så lär man ju sig till nästa gång.

Tveka inte, kura så fort ni känner er säkra. Det kommer att gå! Vi kommer att hitta njutningen och även ni.

Lycka till!

[ia_marre]

Å tack ALLA för att ni delar med er av era egna historier som får mig att tänka positivt och framåt! Frk Carlsson, jag känner så igen mig i din berättelse och inatt bestämde jag mig för att en kur måste genomföras! B vaknade gång på gång under en och en halv timmes tid och skrek om vi inte buffade honom hårt hela tiden och jag höll på att bli galen. Detta är ju värre än när han var nyfödd angående sömnen...
Min sambo har dessvärre varit lite mer tveksam än jag, vilket har fördröjt mitt beslut ytterliggare, men även han är med på banan efter inatt så nu är det planering och plugg som gäller! Jag skulle bli tacksam om jag fick några synpunkter på vårt tänkta schema:

Natt: 1945-0730 (kan man ha 11 h 45 min natt? Det stämmer bra för oss för övrigt..)

0800: frukost
0930-1015: sova
1130: lunch
1300-1430: sova
1500: middag (eller gröt så han äter middag med oss vid 1830?)
1830: kvällsmat, bad, nattslurk
1945: gonatt!

Vi tänker ta bort napp och införa magläge, ska man inte ha ngn kudde alls då? En sista fråga för nu: B är väldigt varm av sig och sover alltid med öppet fönster, hur kan man få helt mörkt och samtidigt kunna ha öppet? Går det?

KRAM på er!

[frk Carlsson]

Fint att höra! Nu är ni taggade :thumbsup: . Och vet du - det kommer gå hur bra som helst! För vad är alternativet? Att gå tillbaka och ha det som ni har det nu [-X Nejnej, det vill ni inte. Så jag slår vad om att ni kommer köra så det ryker!

Ang schemat så skulle jag vilja peppa för att ni har en 12 tim-natt ändå antingen 19-07 (som är en klassisk SHN-natt som funkar för de allra flesta...eller så kör ni 20-08).Då behöver ni bara en 20-min lur på fm, har man längre än det när man är nästan 10 mån så kan den långa luren därefter bli lite svår att komma till ro på

Jag hade lagt in ett mellis (gröt, macka, frukt) kl 15 (kanske ännu tidigare, redan efter att han fått kliva upp 14.30) och sedan lagt middagen lite tidigare än 18.30 (nog så sent) - vid 17.30 senast .

Men, det är mina tankar det, ni gör som det passar er bäst :thumbsup:



Vänliga hälsningar, Sanna

[frk Carlsson]

Ps. Nej, ingen kudde. Inte för att jag tror att det är ngn kvävningsrisk när man är så stor...jag tänker mer att det blir en massa bökande med den när det skall liggas på magen bara. Mina barn har inte haft ngn kudde efter att de kurats. Det där med kudde är väl för att de inte ska få platt skalle...och är de magsovare (vilket de flesta barn faktiskt är, det är bara vi som tvingar dem att ligga på rygg) så behöver man inte oroa sig för det. Sen så vänder de ju på sig under nattens lopp och ligger säkert både på rygg och mage, så det blir ju omväxling tänker jag...

Ja, de flesta små är ju varmisar av sig och nu på sommaren är det en kamp att få det drägligt i sovrummet för de flesta i befolkningen. Som du skriver så medför ju ett öppet fönster ljusinsläpp, även om det är så att sängen står bakom en skärm el ngt draperi... så det får ni nog skippa (om det inte är ngn annan som har ngn klurig idé?).

Har ni tagit av pyjamasen och tagit bort täcket (ett tunt lakan brukar räcka nu på sommaren)? Det funkar bra hos oss iaf...Att hålla fönster och dörrar helt stängda under dagtid hindrar varm luft från att komma in oxå (man kan ju lätt tro motsatsen, dvs man vill vädra när det är varmt) - det knepet fick vi lära oss av ett par kompisar som bodde i öknen, de var skitnoga med det.

Bättre än så kommer jag nog inte på. Men när er son börjar kunna sova så tror jag det spelar mindre roll om han är varm el ej faktiskt...och då kommer ni oxå att känna er säkra med det.

Bästa mörkläggningen får man gnm att spraya vatten på fönsterrutan och sen klappa på aluminumfolie. Det ska vara becskavrt i rummet, man ska inte kunna se handen framför sig.

[LilloppansMamma]

Hej!

Vi har löst mörkläggningen så att vi kan ha öppet fönster. Vi tog hederliga gardinstänger ( sådana vita vanliga) med rundade hörn. Vi satte upp en dubbelstång. Sedan köpte vi ett tyg som inte släppte igenom ljus. Vi körde dubbelgardin. Alltså en innergardin och en yttergardin. Yttergardinen sydde vi en 30 cm lång överkant på. Denna kant la vi som ett lock ovanpå och hade en liten list som vi spikade fast tyget i taket. Rejält med tyg längs sidorna så att det inte släpper in ljus där heller. Vi har också en rullgardin som vi drar ner.

Snyggt? Nej, inte direkt Men det blir så svart så att vi inte ser handen framför oss. Vi har inte haft något vargtimmestrul och det kan jag nog tacka mörkläggningen för.

Kramar!

[frk Carlsson]

Gud så smart! Det ska jag lägga på minnet!

:thumbsup:

[ia_marre]

Tack för tankar! Anledningen till natt-tiden är att han idag gärna går och lägger sig vid 1945 och vi vill inte lägga 19 då hans pappa knappt hinner träffa honom på vardagar isf.. Han skulle gärna vara uppe till 20, men att få honom att sova till åtta på morgonen känns som en dröm... Jag vet att detta är negativa förväntningar, men vi har idag stoora problem att ens få honom kvar i sängen till sju så åtta känns som ett för stort jobb eller tänker jag helt fel? Att få sova till åtta vore som sagt drömmen för oss. Tankar om det? Angående sen mat-tid så äter han med god aptit vid denna tid och idag senare än så... Vad är anledningen till att lägga middagen tidigare? En tredje fråga... B tar inte flaska med välling, men gärna välling med banan ur kopp vid bordet. Funkar detta som nattslurk?
En fjärde fråga också såhär i semestertider... Jag undrar när efter kuren man kan tänkas ta sig till exempelvis sommarstugan eller husvagnen? Vågar man direkt efter uppföljningsveckan eller är det att äventyra det hela?

Tack igen för er tid, det är sååå mkt värt! Sambon är en bra bit in i boken och trots en bedövande trötthet börjar jag känna hopp och tillförsikt! Återigen, tack!

[LilloppansMamma]

frk carlsson: ja ibland så man till det, trots den blonda kalufsen

Fliker in med några av de erfarenheter vi fått från kurningen av vår tjej.Vi har natt mellan 20.00-08.00. Det är ingen ouppnåelig dröm att barnet sover till 8. Nu en månad efter kurstart så har hon satt sina 12 timmars nätter perfekt. Men du måste tro på att det goda resultatet kommer, för det är inte bara upp till din lilla att göra jobbet. Ni skall göra det ihop! Juvelen står för sovandet, du står för lugnet och säkerheten.

Vi sov över hos sambons bror ett par dagar efter uppföljningsveckan. Min upplevelse var att det blev betydligt mer frågor. Istället för att somna på 15 min, så tog det 50 min. Ledsen var hon inte, men hon frågade om det var lika säkert att sova här som hemma? Hon fick samma svar som hemma så hon somnade så fint sen så

Angående nattslurken, så tänker jag så här. Om barnet äter sin nattslurk bäst hängandes uppochnerpå i en tarzandräkt, samtidigt som man mutar med en liten banan och spelar upp scener ur djungelboken, so be it. Viktigaste är att få i sig nattslurken, sen hur och vad tycker jag är mindre viktigt.

Som Anna skriver någonstans i SHN-boken. Det fina resultatet ligger och väntar på er precis runt hörnet. Bra att sambon läser!

PEPP PEPP

[frk Carlsson]

Jag instämmer till 100% med föregående talare

Vi hade 20-08 som natt åt Vilda när vi kurade henne, satt som en smäck direkt Det som gäller nu, innan kuren, är historia när man börjar :thumbsup: Nya bud gäller! :thumbsup:

Det som är en "dröm" blir verklighet . [-X Ni kommer aldrig mer att plocka upp honom för att han vaknat, utan ni kommer att att väcka honom när det är dax att kliva upp. Så är det :thumbsup:

Rek mellanrum mellan måltiderna är 3-3.5 tim, så visst kan ni ha middag 18.30 Men se till att moffa ordentligt på melliset då.Inledningsvis så ökar aptiten lavinartat i o m kuren, så håll ögonen öppna

Det tar en månad för kuren att sätta sig, så jag har alltid varit lite extra varsam veckorna efter att vi har varit klar. Men känner man med sig att man är säker etc så ser jag inga problem med att sova borta efter att uppföljningsveckan är över. Bara man inte stressar upp sig om det blir strul utan har förståelse för varför det kanske blir så. Se till att ta med egen mörkläggning (sprayflaska med vatten och foliepapper - spraya vatten på fönstret och klappa på foliet - voliá!) eftersom det brukar vara svårt att få andra att fatta exakt hur mörkt det ska vara.

Kör hårt!
/Sanna