Ni som kört kuren, hur har ni klarat er utan sömn

[Lillamolntuss]

Dagen D blir antagligen söndag... vilket gör att jag inte räknar med aff nå någon sömn natt mot måndag, som det ser ut nu... Men... hur ska jag klara mig utan sömn? Hur har ni gjort?

[maxikaxi]

Hej,

Vi började med shn när vår son var 4 månader (ca 3 veckor sedan) och valde att göra det en helg. Eftersom vår ögonsten hade börjat få vanan att vakna efter 2-3 timmar på nätterna beslöt vi oss för att göra något drastiskt. Därför var vi extremt laddade och motiverade. Vi ställde in oss på att inte få sova överhuvudtaget. Hyrde videofilmer och delade in natten i skift så att vi skulle få sova åtminstone några timmar var. På dagen sov vi när han sov. Det var faktiskt inte så farligt som jag trodde innan. Det blev några jobbiga timmar framåt morgonkvisten, men vi var envisa och beslöt oss för att hädanefter vet vi bäst! Jag hämtade också inspiration och motivation härifrån. Nu snart tre veckor senare, kan jag säga att det var värt de där första nätterna. Han sover nätterna igenom. Vi har fortfarande lite bekymmer med dagslurarna, då han har svårt att komma till ro. Jag kunde inte tro när vi började att dagslurarna skulle bli svårast att få till.

Jag tycker dessutom att det är så skönt att veta hur dygnet ser ut. Jag vet att han blir grinig för att det är dags att sova etc. Det känns så skönt att ha mer kontroll över tillvaron. Lillkillen har blivit mycket lättare att ha att göra med nu när dagen är mer inrutad och han får den sömn som han behöver. Han är i princip glad under hela sin vakna tid, vilket han inte var innan.

Tänk bara att det ska gå. Det är ni som bestämmer och måste visa ert lilla knyte hur det går till i denna värld. Jag vet att ni kommer tycka att det är värt besväret. Vad är 2-3 nätter med lite mindre sömn, när ni snart kommer kunna sova hela nätter?

Lycka till!

[Bustrollets Mamma]

Jag är ju ensam med min flicka så jag fick göra så att jag avtalade med mina föräldrar att de kom och hämtade henne på morgonen och hade henne hos sig på dagen så jag kunde sova de första två dygnen. Sedan tog de henne några timmar om dagen så jag kunde sova lite extra. Det kändes som om jag bara sov och kurade och inte visste vad som var dag och natt tillslut och jag var som i ett vacuum...Men det gick mycket bättre än jag trott att vaka. Jag var så speedad av själva projektet att jag inte var så trött. Och jag gjorde något mysigt av det, jag planerade och köpte godis och mys och sånt och tänkte att jag får passa på att njuta av att vara uppe för mig själv så många timmar! Det har jag inte varit på länge och lär inte vara framöver heller!
Lycka till!

[Susanne*]

Hej,
Nyckeln tror jag är att ha målet klar framför ögonen och veta att det man gör är rätt för all framtid. Framför allt för barnet, men även för alla.

Klart att första nätterna var långa, men i relation till hur det var "normalt" så var det ändå inte alls jobbigt. Nu visste jag ju vad jag skulle göra och visste att snart skulle vi alla må mycket bättre. Kändes så otroligt rätt och självklart. Klart att jag måste lära mitt barn att sova

Min man var borta under den perioden och vi hade nyss flyttat 30 mil "hemifrån". Hade ingen hjälp att få men det gick ändå bra. Var så otroligt motiverad och att inte göra något var inget alternativ.

Stor hjälp var anteckningarna i köket. Sedan sov jag lite emellan precis utanför hennes rum.

Lycka till

[pia-lotta]

Hej!

Vi genomförde kuren under en semesterveckan i våras. Tog en natt var, den som var vaken på natten sov närsomhelst på dagen man behövde. Det funkade jättebra! Det som var till stor hjälp var att ha en lapp med "mantra" att rabbla för sig själv när osäkerheten började komma smygande.

Lycka till!
Pia-Lotta