Idag gjorde vi en hinderbana i trädgården till barnen, de skulle klättra över en bänk, åka rutschkana, ta sig under ett agilityhinder och över ett annat, och så under rutschkana, pussa på Linus som låg på en filt i skuggan, över en bobby-car, runt gungställningen, genom agilitydäcket och så ställa sig i en rockring som låg i gräset för det var målet.
Linus blev väldigt pussad och kramad, han gillade uppvaktningen och tyckte att det var väldigt underhållande när alla hans storesyskon sprang hinderbanan.
Det är ganska lyckat att vara minst av fyra syskon, det finns inga tråkiga stunder utan trevligt sällskap finns det alltid. Alla är väldigt måna om Linus och vill att han ska vara med hela tiden. De läser böcker för honom, sjunger och lär honom sparka ballong och sprattla i vattnet när de duschar med honom. Är han ledsen finns det alltid någon som får honom att skratta, är han leksugen finns det gott om lekkamrater att tillgå. Ja han har nog inget att klaga på.
De andra barnen har jag ammat tills de varit sex månader gamla, Mika fick tuttemjölk tills hon var sju månader men det var bara för att vi var på Kanarieöarna och jag tyckte att det var praktiskt. Nu närmar sig Linus sex månaders gränsen med stormsteg.
Vart tog min lilla bebis vägen? Det är dags att ta sig samman men denna gången, den sista, är det lite svårare att motiveras sig att sluta. Mitt försvarstal är långt, det är ju så praktiskt osv. Men egentligen så tycker jag att det räcker nu, han är en stor kille som äter riktig mat så det där med amningen är mer en mysgrej som är ovanligt god för hans del och mysig för min del. Får väl se hur det blir, alla mina otroligt genomtänkta planer brukar i alla fall gå i stöpet för att jag pga lathet plötsligt får för mig att göra saker och ting på ett mycket smidigare sätt.
Välling finns ju redan i huset så han kommer i alla fall inte att svälta ihäl. I morgon ska vi och en familj till åka till ett litet friluftsområde i närheten och gå på skattjakt med GPS:en. Barnen är laddade och Pappan håller på att baka bröd till matsäcken samtidigt som han kollar på fotboll. Snacka om simultankapacitet. 8) Där ligger man i lä.
Snart är det dessutom dags att dra ner lite på den där, alltid så tråkiga, sista em-luren som infaller vid 16-tiden. Jag har med tiden lärt mig att se den som en slags sömnslurk precis som nattslurken av tuttemjölk. Behöver lilla barnen den 45-min luren så sover han gott, är behovet mindre så sover han kortare tid kanske bara 20 min. Men ser jag det som en sömnslurk så stressar jag inte upp mig över hur många minuter han sover, han tar den sömn han behöver under den luren. Dessutom så sover han alla de andra lurarna precis som han ska och 12-tim natt utan uppvak. Så sover gott gör han i det stora hela.
För mig har det viktigaste varit att natten fungerar och det har den gjort för alla våra barn. Dagslurarna är viktiga men de kommer så småningom försvinna så om det blir lite krånger då och då hetsar jag inte upp mig över det.
Nu sover alla barnen gott sen länge och snart kastar även jag mig i bingen så jag är i form för morgondagens skattjakt.
Kram Susan
Fast det insåg vi väl inte först, ut i granskogen traskade vi och alla barnen. Linus satt i selen på min mage och efter en stunds promenad fick jag ta Mika på axlarna. Kände mig som en nomad som letade efter en ny boplats. Det enda som saknades var en fullpackad åsna, alltså packad med bohag och inte onykter, och en liten get att släpa på. 
Varför finns det vita byxor? Det är ju så otroligt opraktiskt när man har små barn. Galonbyxor vore nog bättre, men oj vad varmt det skulle bli. 
vilket är gräsligt irriterande. 