Vi är mitt i den "underbara" trotsen och den tär hårt på tjejen emellanåt och på oss föräldrar också. I mitt huvud finns mängder med frågor som snurrar. försöker läsa runt lite både här och i BB men jag behöver lite tankehjälp...
Dom värsta utbrotten kommer när hon är trött och det är ju inte så konstigt känns det som. Bara det att det lätt blir ond cirkel för att utbrotten hindrar henne från att få sova...
Vi kan ta i går som exempel. Vi busade och skrattade till godnatt som vanligt, men när maken la henne i sängen, så sa hon "nej! vill inte sova!" han gick med ramsan bara. sen var cirkusen i full gång. studsade upp ur sängen. när hon kom ut till dörren möttes hon av " det är natt, gå och lägg dig. lugnt från pappa. om hon sen vägrar (vilket hon gjorde) så brukar vi lugnt säga "då stänger vi dörren så länge" det har förut fungerat bra. hon har varit arg en stund, öppnat själv, samma ord att det är natt och hon har krupit i säng och vi har ramsat. Ofta har vi uppreppat ett antal gånger men det har lugnat sig. men det blir nu värre och värre...
hon kan ta sak efter sak ur rummet och slänga ut. säger man att hon nte får ha den så kan hon säga "bra" och fortsätta med nästa sak...
det där med att kissa är svårt tycker jag. hon har blöja på natten och hon kissar alltid precis innan hon lägger sig. Vi har varit konsekventa på att en gång räcker. vaknar hon sen får hon givetvis kissa igen, en gång. sen hänvisar vi till att hon har kissat. det har hon köp till slut. förut. nu kan hon skrika att hon tänker kissa i blöjan i stället. när vi har bara bett henne gå och lägga sig. sen vill hon byta blöja. kastar ut den kissiga. känns som en underhållningsgrej. hur skall vi göra? i går slet hon av sig blöjan och kissade på golvet i stället. fick torka upp själv. rev sönder blöjan för att hon ville ha en annan. hur skll jag göra här? hon behöver ju blöjan om det inte skall vara blött i sängen?
Det som gjorde mig mest ledsen var när hon började skrika att hon ville ha ont. efter att jag sagt att vi måste akta hennes fingrar när vi skulle stänga dörren. "du skall klämma mina fingrar vrålade ungen. nej sa jag vi skall inte klämma min älsklings fingrar. non försökte klämma dom själv i dörren. några gånger fick jag tag på dörren och hindrade henne. då skrek hon rakt ut att jag skulle släppa dörren så hon kunde få ont. flera gånger klämde hon sig innan jag han. då grät hon lite men gick mot sängen bara för att nästa sekund göra samma sak igen. när jag fick tak i dörren började hon i stället slå sin arm mot väggen eller dörren.. hjälp vad skall jag göra? Sa så gör vi inte! tog om hennes arm och klappade. Man är snäll, så här.
i går natt höll vi på i 2h efter att hon vaknat och skulle kissa. jag blev frustrerad för att jag till slut inte visste vad jag skulle göra. hon slet av sig kläder. ville ha andra, ville dricka...några gånger röt jag i när hon började slåss och kasta saker. att nu räcker det! så gör vi inte.
till slut lät hon annorlunda, mer ledsen och ville kissa. tog fram pottan, hon satte sig och jag bara höll om henne och hon satt och snyftade i famnen en stund. när hon var färdig tände vi snabbt för att hitta nattlinnet och byxorna. hon tog på sig själv och kröp efter uppmaning i säng. kom ett par gånger till men lugnare och mer som några sista frågor. sen somnade hon. puh.
Vissa dagar är det väldigt mycket KAAAn inte! Du ska! läste lite och inser att jag nog gjort aldeldes fel
oj vad långt det blev
Idag har jag en liten solstråle, men det brukar väl vara så att efter kaoset kommer ett litet lugn...
kram