Vilken natt, pust. Emil slog rekord med 40,3 graders feber så det blev febernedsättande och inget täcke. Jag skulle öppna fönstret men då protesterade han och förklarade väldigt ingående hur svårt det är att sova när fåglarna kvittrar hela tiden.

Och jag som trodde att de sov på natten, så fel jag hade.
Igår när Emil skulle kissa hos doktorn för att kolla om han hade urinvägsinfektion mutade jag honom med två femmor och att han skulle få vara inne i zoo-affären hur länge han ville och titta på fiskarna. Han är otroligt mutbar, det är det enda som biter när han får panik över något. Att försöka förklara hjälper inte ett endaste dugg. Mika och Sigge är så otroligt mycket enklare, man säger att nu ska vi sticka lite i fingret och så sträcker de fram sina fingrar.
Nåja, när vi handlade inkasserade Emil sina två femkronor och gick bort till leksaksautomaterna för att köpa studsbollar. Sigge blev riktigt upprörd och ville naturligtvis också ha minst en femma men gärna två. Jag förklarade hur det låg till och att det inte skulle bli någon peng till honom idag. När jag känner att Sigge håller på att bryta ihop fullständigt, han är väldans bra på det, så ropar Emil: - Sigge kom, vill du ha den blåa eller den med guld på?
Sigge; -

Vad då?
Emil; - Ja men jag fick ju två femmor så då får vi ju varsin boll och så kan Mika få låna min och Linus får låna din.
Alla i hela affären stannade upp och log, beundrade Emil och sa till honom att han var en snäll storebror som delade med sig till sina syskon.
Själv stod jag och bara njöt med ett hjärta som svämmade över av kärlek och tårar som trängdes i ögonvrårna. Mina barn är fantastiska, så enkelt är det bara.
Sigge kramade Emil och sa tack, sen beundrade han sin blåa studsboll som hade vita ögon och var jättestudsig.
Linus sov gott hela natten men vaknade nog lite för tidigt. Jag som då sovit väldigt lite eftersom jag vakat över Emil kastade mig upp, slet upp honom ur vagnen, återvände till vår säng och dockade fast honom vid tutten. Det var ungefär då jag upptäckte att Pappan låg kvar i sängen och han går ju upp kvart före sex. Hm, lite sent att göra något åt den saken, bara att gilla läget och det gjorde ju Linus.
Sen somnade vi om och sov så gott allihopa utom Pappan som så fint hade viskat Hej då när han for till jobbet klockan sju. Vi andra sov gott tills klockan blev halv åtta, då vaknade Emil och behövde vatten och medicin.
Dagen har gått sakta och nu börjar det bli riktigt tråkigt att hänga här hemma. För att inte tala om hur trist Emil tycker det är att må så dåligt. Han får i sig sin medicin så snart ska det väl vända. Hög feber på fm, febernedsättande och så gick febern ner framåt eftermiddagen. Emil var snabbt uppe på benen och stack ut, han är ju en riktig ute-kille så frisk luft var vad han behövde.
Sen steg febern lite men det hanterade vi med febernedsättande så nu håller vi tummarna att den drar sin kos i natt.
Lillebror Limpan har ätit som en häst idag, till lunch var det en stor portion havregrynsgröt och en hel banan, till middag var det två msk ärtpuré, drygt en halv potatis, två kuber fisksås och en kub fisk. Till efterätt skulle det bli päron, Mika hämtade ett men när jag skulle ha det hade hon ätit upp det.

Snopet! Hon såg lite skyldig ut, men det gick fort över och så hämtade hon en banan istället och den ät lillebror upp. Sen tog vi en paus och fyllde på med en rejäl nattslurk där han tömde vänster bröst och lämnade sedan höger bröst åt sitt öde, fullt och ömmande.
Det gick verkligen inte att få honom att äta en droppe till hur jag än bönade och bad. Han sa nej tack och så fick det bli. När jag lagt Linus fick jag pumpa och utan större ansträngning pumpade jag ut 140 ml och då var det nog en hel del kvar. Då kan man ju förstå att han var mätt efter den rejäla middagen och efter att ha tömt vänster bröst.
Nåja, nu sover han gott. Har vaknat några gånger med lite hosta men det har räckt med några dunk på handtaget till vagnen så har han somnat om.
Måste bara skärpa mig med ramsan, jag om någon vet ju vilket bra verktyg det är och vi ramsar ju alla våra andra barn när de lägger sig och om det uppstår någon kris. Oftast så somnar Linus så fort så jag glömmer helt bort att smyga in ramsan. I morgon är dock en annan dag och om nu Emil är piggare så ska jag koncentrera mig på Linus ramsa.
Kram Susan