Låtsaskompis, hur gör jag?

[loppan o nilla]

Hej alla. Har nu en femåring som har en låtsaskompis som hon älskar att prata om hela tiden, när som helst. Det har hållt på i ett par månader. Denna kompisen kan allt och allt som händer henne är värre än vad som händer ex, mig. Om jag slog mig så bröt Alice armen. osv.
Vi får inte träffa henne för hon är på sjukhuset är sjuk osv. Nilla vill inte ens cykelträna för hon vill prata om denna Alice.

Hur hade ni förhållt er. Våra vänner tittar på oss och undrar för de har ju aldrig hört om denna kompis.

Vi bara lyssnar och frågar men har aldrig riktigt konfronterat henne om att denna lilla alice ej finns.
Kan det ha att göra med att våran lilla inte är så kontaktbar med andra tjejer i sin egen ålder utan leker hellre med ett år äldre barn eller två. Nu slutar dessa till hösten och hon går kvar med de som är ca ett halft år mindre och väldigt små i längden, då våran är tidigt född och stor i växten.
Hade funderingar på att våran skulle börja nollan tidigare men det finns inga plats för henne.
Hur går era tankar?

[Sussi]

Två av mina döttrar har haft låtsaskompisar just runt 5-årsåldern. Jag har inte gjort så stor affär av det, och efter några månader (ett halvår?) har det upphört

[Tetz]

Jag hade inte heller gjort någon affär av det hela Jag minns fortfarande min låtsaskompis som jag hade när jag var 5. Han "försvann" nog inte förrän jag var närmre sju. En riktigt bra kompis var han allt och jag kommer ihåg hur vansinnigt arg jag blev när min storasyster sa att jag hittat på en person [-X Jag kände mig dum då helt enkelt.

Under en period skulle han ha en egen plats vid matbordet, och jag minns att jag hela tiden förstod att han inte fanns på riktigt men att jag uppskattade att mamma o pappa inte ifrågasatte hans existens. Det härliga med låtsaskompisar är att man kan klä dem i känslor som man inte riktigt vill ta i själv. Ofta var det min låtsaskompis som erkände nåt hyss, för det var ju absolut inte jag som gjort något

[inger]

Vilken fantasifull liten flicka du har.
Jag ser det inte som ett problem.
Jag hade stygga flickan som vän när jag var liten. Nu kan jag inte skylla på henne längre.
Ibland saknar jag henne lite grand.

[ab73]

Här har vi oxå låtsaskompisar. Grisen (vilket namn !) har funnits relativt länge. Nu finns också Håkan och Mejvin. Håkan är den som gör hyss hos oss.

Ibland när jag frågat nånting om Grisen eller Håkan så kan svaret vara men mamma du vet väl att de är inte riktiga.

Men det går i perioder, ibland finns de med intensivare och ibland kan det gå veckor innan de kommer fram på nytt.

Jag har nånstans ifrån hört att det är intelligenta barn som har låtsaskompisar-huruvida det stämmer vet jag inte.

[annawahlgren]

Så vackra svar du fått

Kan det ha att göra med att våran lilla inte är så kontaktbar med andra tjejer i sin egen ålder ---

Grubbla inte. Intellektualisera inte. Det finns någonting som heter fantasi Gudskelov och tack.

På psykologsoffan kan det märkvärderligen kallas procijering, kanalisering och gud vet allt, när det gäller oss vuxna - men små barn skaffar sig det de behöver, för sin enkla mentala hälsas skull, och precis så länge som de behöver det, tills de går vidare med annat. Underbart nog

Så prata inte så mycket (eller alls) om saken. Säg bara JAHA, lagom intresserat, och/eller till nöds OJ DÅ, x antal lämpliga gånger, utan vidare kommentarer, frågor eller mästrande "förklaringar". Fortsätt bara sakligen med disken, om man säger så

[Pirella]

Min tjej (5½) hade ganska nyligen två spindlar som låtsaskompisar... Åke och Sebastian. Det var hennes händer (!) som var spindlarna och de var inblandade i allt möjligt och de gjorde sig skyldiga till allt möjligt! Jag minns bland annat att jag skrev ett inlägg här på detta forum om hur vi skulle baka bröd, men så blev alltihop inställt för att Åke och Sebastian tvunget skulle HOPPA på alla ingredienser och mått och bunkar och allt... Nu kan jag ju garva åt det, men jag blev rätt trött på de där hoppande låtsasspindlarna när vi skulle baka... "Det var inte JAAAG! Det var Åke och Sebastian!"

[loppan o nilla]

Tack för alla dessa svar som vi fått. Idag har hon haft sin ett år äldre kusin som hon bara älskar över allt annat. Inte ett ljud hela dan om sin kompis. men nu vet jag tack vare er och Anna hur vi ska hantera det. Min sambo är den som har frågat mct tillbaka för han har varit så nyfiken på hur hon tänker.

Har nog varit lite orolig för henne då hon inte vill leka med sin årskull på förskolan då alla de hon leker med slutar nu till sommaren och alla hon vill leka med inte finns kvar. Detta känns jättejobbigt och vi funderade på att låta henne börja nollan tidigare. Men det löser väl sig. Skolan känns inte lockande för tidigt.

Kram Loppan