Lång nattning med gråt, lång morgon med gr

[Henrik]

Hej!
Vi behöver hjälp och råd! SHN-kuren har fungerat bra för oss och revolutionerat våra kvällar och nätter. Vi jobbar nu med finkalibrering, men det är nog så klurigt. Vår son Theo har sovit hela natten sedan cirka 2 månader. Insomningen tar fortfarande 30 minuter med gråt, klagan och protester. Det är likadant på morgonen, han vaknar 30 minuter innan han ska och protesterar, gråter och klagar. Vi tycker själva att vi gör allt rätt: Nattslurk i ljust rum, skratt fram till sängen, kort nedläggning, ramsa. På kvällen går vi in 0-3 gånger och lägger tillrätta med solfjädern. Vi ramsar bestämt, tydligt, först i rummet, sedan utanför då och då. Vi städar och skramlar utanför hans rum (städar toaletten som aldrig varit så glänsande). Vi vill inte att han ska gråta 30 + 30 minuter varje dygn. Dagslurarna fungerar bättre, då tar insomningen (med protester) ca 5-15 minuter och gråten är inte lika intensiv. Han vaknar oftast inte på natten men kan göra det.

Hälsningar Anna och Henrik

[Gäst]

Så fint ni jobbar mot målet! Bra gjort!

Jag tycker mig ana för mycket trafik vid nattningen. Jag brukar säga att man går ut med ramsan och sätter punkt. Därefter gör man ljud i huset som bekräftelse och ramsar först när man känner att "nu vill jag gå in". Då blir det ramsning vid rätt tillfälle! Innan dess ska ljuden och atmosfären av självklarhet i huset betrygga. Och på det viset går man in först vid verklig kris. På det sättet undviker man också att ramsan och springet blir "underhållning". Det är alltså detta som kallas för att backa och att ge förtroende till sig själv och till barnet. Ni kan!

Bekymret på morgonkulan kan komma att lösa sig när nattningarna blir lugnare. Om inte så ser ni till att få väcka honom - förekom alltså och frågar ni mig 8) så tycker jag att 30 minuters marginal på morgonen är ok. Men det är JAG det !

Ramsa där ni befinner er mitt i era göromål. Sådär lite i förbigående. Gärna så långt bort från rummet som möjligt (om ni nu inte bor i 28 rum och kök fördelat på 5 våningar vill säga...) Om ni springer till dörren och ramsar så signalerar ni vargar på gång och överkoncentration!

Lycka till med kalibreringen!

[Henrik]

Hej Maria och tack för din snabba respons!

Nja, jag tycker nog nu när vi fått rannsaka oss själva att vi är bra på att inte trafikera för mycket. Vad vi däremot brustit i är bekräftelseramsan, så den kompromissar vi numera inte med. Vi får se om det kan hjälpa. Andra tips och råd är fortfarande mer än välkomna!

Hälsningar
/HEnrik

[annawahlgren]

Tack, Mammut Maria

Men är inte gossen över ett år gammal Han behöver ingen bekräftelseramsa. Han ska ha en j-a massa skratt-till-go'nattet och i övrigt lämnas i fred. Gör andra ljud i huset och låt honom vara, i självklar glädje och lika självklart lugn

Ni ska överhuvudtaget inte sätta foten därinne, förrän möjligen (om ni absolut inte kan låta bli) när han har somnat och sovit tio minuter, inte tjugo. Då kan ni kolla läget. Inte annars

Det är ramsan, den glada, betryggande och smått hurtiga, som gäller, och bara vid utgång

[Henrik]

Han behöver ingen bekräftelseramsa.

...

låt honom vara, i självklar glädje och lika självklart lugn

I wish. Han gallskriker i en halvtimme tills han slocknar.

Ni ska överhuvudtaget inte sätta foten därinne, förrän möjligen (om ni absolut inte kan låta bli) när han har somnat och sovit tio minuter, inte tjugo. Då kan ni kolla läget. Inte annars

Det är ramsan, den glada, betryggande och smått hurtiga, som gäller, och bara vid utgång

Tro mig, vi är inte hysteriska föräldrar som springer in för minsta lilla. Vi gör exakt enligt din beskrivning. Vi lägger tillrätta, stadigt och bestämt, och går ut, ramsande på vägen ut. Utanför rummet är det musik, och vi städar och diskar ljudligt (en fin bieffekt av SHN är att det aldrig varit så städat hemma). Men han gallskriker. Vi låter det gå ett bra tag, och ramsar sedan utifrån rummet. Han dämpar sig något just när vi ramsar, men tycks sedan mest bli ännu argare.

Hälsningar
/Henrik

[Henrik]

Ska förresten tillägga att när vi lägger honom för middagsluren så går det MYCKET lättare. Han protesterar en del, men somnar normalt sett inom fem minuter utan andra ramsor än de jag säger när jag går ut ur rummet.

Förutom det vi nämner här är vi helnöjda med SHN och rekommenderar det till alla vi känner! Barnen sover hela natten, och mycket djupare än tidigare. Tidigare var lille Theo enormt lättväckt, vaknade av minsta knarr i parketten. Men när han väl har somnat är det numera bara i undantagsfall som han vaknar till under natten, och gör han det så somnar han vanligtvis om av sig själv.

Hälsningar
/Henrik

[annawahlgren]

Härligt att du ser de stora framstegen

Men: "Han gallskriker i en halvtimme tills han slocknar. " Vad är detta

Här ska inga små barn "gallskrika" innan de "slocknar". Det här tycker jag inte om alls. V g förklara

[Gäst]

Han kanske känner att ni "fejkar" städandet och känner att ni gör det med en känsla av överkoncentration? Han har ju sett den rena toan inan på dagen...

Med tanke på det du skriver så hade jag slutat att ramsa. Ert ramsande är underållning och bensin på sonens eldiga humör! Lår ert vardagliga liv vara bekräftelse nog. Det räcker mer än väl! Han KAN det här och blir nog lite smått irriterad på ert överkoncentrationsfyllda fejkstädnade . Backa. Helt. Punkt. Slut.

Busa gärna ordentligt i 10 minuter innan natti. Lägg sedan med glad självklarhet och gå ut med ramsan och gå vidare i livet!

Lycka till!

[Henrik]

Här ska inga små barn "gallskrika" innan de "slocknar". Det här tycker jag inte om alls.

Inte vi heller! Det är därför vi skriver, och eftersom vi tycker att vi gör allt rätt. Han gallskriker inte konstant, utan det kan mattas av lite mellan varven och det kan hända att han tystnar helt innan han går igång igen på full spätta. Det tar omkring en halvtimme innan han tystnar för natten.

En tanke jag har umgåtts med är att han just nu har en väldigt mammig period. Hans ledsenhet vid läggningen kan i viss mån likna den han uttrycker när hon går iväg till jobbet (fast då är det ju lättare för mig att distrahera honom med en bok eller något). Det skulle också kunna förklara varför jag har mycket lättare att lägga honom vid middagsluren, för då har han sedan länge glömt att vara ledsen för att hon gått.

Maria,
Lite osäker på vad du menar. Tycker du att vi ska upphöra med både ramsandet och att föra lite liv i bakgrunden, musik etc? Då hamnar vi ju helt i femminutersmetoden såvitt jag kan se. Känns inte som något vi vill göra.

Och jag garanterar att det inte är minsta fejk över vårt städande. Menar du att du har det tiptop hemma efter en hel dag med små barn?

Hälsningar
/Henrik

[Gäst]

Hej Henrik!
Jag lägger mig också i här, har just svarat på Rebeckas tråd som också handlar om ledsenhet för lite större barn. Vår son är lika gammal som er. Har sovit 19-6 sen i augusti, när våra liv var körda i botten av sömnbrist. Plus 2 timmar 15 minuter på dagen, fördelat på två. Vi försökte just lägga om till 1 dagslur men han blev för trött så vi gick tillbaka i gamla lunken.
Han somnar på kvällen nöjd efter amning. Vaknar lite för tidigt på morgonen och drar igång skriket med en gång. Har blivit värre sista 2 veckorna. Vi har beslutat att inte göra nåt just nu eftersom vi inte riktigt tycker det är ett problem (än), men jag vill mer dela frustrationen över att det inte blir rätt trots att man GÖR rätt. Vad sjutton mer kan man göra? Då har jag känt att det måste vara på sin plats att lyssna på vad barnet vill säga. Är han som sagt ledsen för att ni gör för MYCKET ljud? Kan det vara nåt med mamma? Arvid somnar tex bra med pappa på förmiddagsluren, med mig är det ursvårt. Annars går det ju bra med mig. Håller sömnbehovet över dygnet på att förändras? För oss känns det som om skarven vi just nu är i när det gäller dagslurarna är knepig, för ibland är han faktiskt inte trött än när det är dags att sova kl 10. Så minns jag att det var med storebror, som inte var kurad. Han sov ibland 2, ibland 1 lur per dag i denna skarvperiod. När han sedan slutade sova middag helt vid ca tre år, kunde det hända att han behövde "sova igen" var tredje/fjärde dag under en period. Det blir mer definitivt när man har schema, eftersom man tex ökar nattsömnen lite om barnet slutar sova middag.
Är han trött när han ska läggas? Hur går det för er nu?
Åsa

[Gäst]

Hej igen,
måste bara tillägga att jag också undrar över det där med 5-minutersmetoden. Om han vaknar 5.40 och börjar skrika gör jag pangramsa. Sen inget mer till 6 då han får komma upp eftersom det är morgon då. De minutrarna är jag borta för honom. Vi har dessutom aldrig hållit på och skurat toaletten 5.40 på morgonen, så det är inte så mycket ljud precis.

Och vi har en väldigt väldigt skitig toa..

Åsa

[Gäst]

Självklart är det tip top här hemma! [-( Mina välartade Barnaboksbarn har själva städat innan de får sova; så därefter ligger jag på en divan och äter praliner!

Nej, men då så - då är det ju i sin ordning! Tänkte på det där med överkoncentrationen. Så städa på för all del men jag hade varit snål med ramsan - han verkar ju gå igång på den. Så därför tror jag på att helt enklet på att gå ut med ramsan och ramsa ner den protest som kommer i ryggen ordentligt. Ramsa x12 typ. Därefter hade jag gått vidare i livet och låta honom vara ifred. Förstår du? Man måste bryta den onda cirkeln. Det blir ett slags mönster för barnet av att "skrika - ramsa - skrika - ramsa -skrika - ramsa - skrika - sova". Barnet tror att "så ska det vara". Men om man då inte ramsar så bryts cirkeln. Kvar finns då "skrika"och om man då inte går in och ramsar så upphör skrikandet när det inte får sitt bränsle (ramsan). Därefter bryter barnet sin egen skrikcirkel och kommer att sluta att gå igång när han lagt sig. Hu, förstår du? Känns som att jag snurrat in mig .

[annawahlgren]

Här var det engagemang, vill jag lova

En lättnad att få höra att han alltså inte gallskriker en halvtimme innan han slocknar. Sådant ger mig spader. I min värld får nämligen inga barn skrika alls.

Däremot får de reagera.

Det finns ju verkligen olika skrik. Liksom det för oss vuxna finns olika ord, olika sorters prat. Det är inte tystnaden i sig som är det mest eftersträvansvärda. Det är att barnet inte är förtvivlat, ledset, uppgivet. Men arg får man vara och det ska inte tystas. Det ska få klinga ut. Det kallar jag "livskris" som lilla barnet måste lösa självt, av den enkla anledningen att man helt enkelt inte kan lösa det åt barnet. Och inte ska försöka.

Med denna långa harang vill jag säga att det möjligen, möjligen brister i Attityden här. Tolkar man barnets frågor och reaktioner som gallskrik - eller som många säger hysteri, fastän hysteri verkligen är något djupt allvarligt hemskt och vanmäktigt som ingen liten unge (och inte någon stor människa heller, för den delen) någonsin ska tillåtas hamna i - är det lätt hänt att man hamnar i en uppgiven vargkryllande negativism där man helt enkelt missar hela dialogen och inte kan ge de rätta svaren därför att man inte ser/hör frågorna. Och så börjar man leta diverse förklaringar till gallskrikandet/hysterin som då skulle ha sin förklaring i vad som helst från konstig mat till mammighet eller tänder eller gud vet vad. Som faktiskt inte har så mycket - eller ingenting alls - med saken att göra.

Jag vet inte om detta resonemang tänder en tanke eller två hos dig och er. Men hoppas förstås. För jag tror ni helt sonika behöver läsa på i Lathunden och se hur man lyssnar av, lugnt påminner när det behövs, ser till att göra sig hörd och avpassar tonfallet till barnets olika sorters frågor, låter reaktionerna få ha sin tid, försöker förstå dem och respekterar dem, utan att förolämpande klassa dem som gallskrik

Det är ju utmärkt att ni får städat och verkligen har det snyggt hemma Men alla ljuden utanför är minst lika mycket till för att ni själva ska kunna dra öronen bort från vargatröskeln och släppa överkoncentrationen. I nödfall kan man faktiskt stänga dörren, tillfälligtvis, för att tvinga sig själv att inte lägga sig i så förbenat. Musik tjänar samma syfte. Men bara om ni lyssnar på den själva och håller den tillräckligt hög för att nå in till barnet. Precis som ramsan

Så jag rekommenderar det gamla vanliga: mer skratt till go'nattet. Mer tålamod med lilla älsklingens diverse turer och bättre avlyssnande. Färre ingripanden och ingen trafik alls i rummet till vaket barn. En coolare attityd. Allt kan ni inte lösa åt honom. Han är ingen hjälplös bebis. Mer förtroende för barnet. Och mer förtroende för ledarna i flocken Och verkligen - en och annan tanke på de andra sjutton småungarna i rummet bredvid som - just det - gallskriker.