Klasskompis som har dåligt inflytande

[carin73]

Hej!

Vår 7,5-åring går i ettan. Har har flera bra vänner men en som vi föräldrar inte alls tycker om. Den här killen förstör lektioner och hittar på diverse dj*vulstyg när inte fröken ser. Han retas, knuffas och lär de andra extremt fula ord och saker om vapen och annat som 7-åringar inte ska kunna!

Vår son tycker att han är jobbig som förstör i klassen men ser samtidigt upp till honom eftersom han är så "tuff". Det är spännande att vara med honom.

Vi pratar om att hans beteende inte är okej. Men sonen (och hans bästis) leker med honom ändå ibland och vi gillar det inte. Vi kan ju inte styra vilka han umgås med i skolan, bara prata om det.

Ibland vill sonen ringa honom för att leka på helgen och vi slingra oss ur varje gång vilken är jättejobbigt. Vill inte ha honom hos oss och ännu mindre att sonen går dit. Vi känner till hans föräldrar som är trevliga (lärare! ) vilket gör det ännu lite jobbigare.

Hur gör man? Input någon?

// Carin

[SusanD]

Bara den första tanke som slog mig; vore det inte ok att sonen bjöd hem honom så har ni koll när de umgås. Det är ju bara att säga till honom hur man uppför sig hemma hos er typ; här säger vi inte såna ord, så här gör vi här.

Barn är ju inte dumma, men de kan bli beroende på yttre omständigheter. Kanske behöver han några vänner, kanske några vuxna som vågar säga till, kanske är han ensam och inte alls så tuff inuti som ytan påvisar.

Kram Susan

[Sarisparis]

Susan hann före!

Jag hade precis tänkt formulera nâgot liknande, inte för att jag själv har nâgon erfarenhet av sâ stora barn (min äldste är 3.5 âr), men dâ jag just fâtt berättat en sâ underbar händelse av en vän.
Min vän har lite större barn än mina och hennes 5-ârige kille hade "problem" med en annan kille pâ dagis. En sân där tuff kille som drog med alla andra pâ dumma bus. Denne kille bjöds hem en dag efter dagis, det lektes och âts middag och lektes sen ute. Aldrig hade min vän haft lugnare barn hemma!
Det var precis som att den här tuffe killen äntligen kunde andas ut och ta av sin tuffa mask när han kommit ur det sammanhang där han alltid hade samma roll (och förväntades spela samma roll). Och när tuffa killens föräldrar kom för att hämta honom, otroligt nervösa inför den hemska rapport som de väntade sig, fick de se tvâ supernöjda killar som hade haft jättekul hela eftermiddagen. Och nu gâr det bättre pâ dagis ocksâ. Särskilt som alla vuxna nu "vet" att tuffa killen "kan" vara snäll ocksâ. Positiva förväntningar är lika självuppfyllande som negativa var det nâgon som sa.

[carin73]

SusanD! Sarisparis!

Tack för snabb feedback. Förstår vad ni menar och så skulle jag definitivt gjort om det gällde 5-åringen som går på förskolan. De som kommer till oss får såklart anpassa sig till våra regler och jag är inte den som inte säger ifrån så. Samma med storkillens kompisar.

Killen har varit här några gånger. Och det är en liten liten kille som är stor i ord och handling. Och som inte fått ramar satta hemifrån. Son berättar regelbundet om våld och trakasserier av klasskompisar. Han skulle definitivt behöva en extraresurs. Önskar att det funnits fler vuxna i skolan och det framför jag jämt.

KAN vi säga "vi vill faktiskt inte att du leker med N utanför skolan för att xxx"? :-k

// Carin