Linus röda tråd.....

[SusanD]

Linus, Linus din lilla gullebulle. Tänk nu är han faktiskt så gott som tre månader gammal. Helt otroligt, hur fort kan tiden gå, det var ju som igår han låg i magen och sprattlade runt.

Eftersom jag inte bara är lat utan även lider av ett obefintligt minne var jag tvungen att botanisera i Sigges röda tråd för att kolla upp när han fick nytt schema. Upptäckte att han var 3 mån och 1 vecka gammal när han fick gå över på 12-45-2-45 med ett nattmål vid halv fem-fem.

Men hualigen, Limpan och jag vill ju ha kvar våra myskvällar och lägger jag honom tidigare så kommer jag säkerligen behöva hasa mig upp i ottan för att servera nattmål. Hm, och som ni redan vet så är jag ju lat och gillar att sova.

Vi får nog dra lite på alla dessa lite halvläskiga förändringar. Det blir väl som det blir, en vacker dag ändrar vi på det hela utan några som helst förberedelser.

Jag minns när Mika skulle börja sova i spjälsängen hela nätterna, först tänkte vi ha henne sovandes i korridoren några nätter för att aklimatisera sig. En natt sov hon där för sen var Pappan på resande fot och då var det ju lättare att natta tre barn i samma rum eftersom de la sig samtidigt. Det blev en väldigt improviserad inflyttningsfest med sång och jubel från alla inblandade. Sen nattade jag alla och det gick som på räls, inga problem alls faktiskt.

Linus får sova kvar i sin vagn som står i korridoren utan för vårt sovrum. Jag älskar att säga KORRIDOREN för det låter som om vi bor i ett slott, härlig tanke. Sanningen är att det är en liten, väldigt liten korridor på 2 m utanför vårt sovrum och så leder den till barnens rum. Men ändock, det är en korridor.

Sover som en dröm gör han vår lillebror, och på dagarna är han go och glad som en speleman. Ikväll var en arbetskamrat här och avlivade vår äldsta hund Filippa. Hon blev 12 år och fick nu på slutet problem med sitt hjärta så det var dags för henne att få somna in. Men hualigen så sorgligt det är, där faller mina tårar som ett ösregn och så tittar jag på Linus som strålar av glädje, skrattar, gurklar och sprattlar med hela kroppen. Livet är så fullt av glädje, sorg, spännande händelser och vardag. Svängningarna går fort, ibland så fort att det är svårt, hart när omöjligt att hänga med.

Nu ska jag ta mig samman, torka tårarna och förbereda för morgondagens övningar. Emil ska till dagis, vi andra ska städa här hemma för på kvällen kommer farmor. När vi hämtat Emil ska vi hälsa på prästen och organisera det sista inför dopet.

Kram Susan

[Sarisparis]

Sânt privilegium att fâ följa er vardag!

Som fransmännen säger: "Bon courage" för städ och annat stök och bök! Hoppas att ni fâr en jättefin dopfest.

[SusanD]

Vilka intensiva dagar vi just tagit oss igenom, pust säger jag bara. Farmor har varit här, hon är inte så intensiv utan mycket hjälpsam på alla sätt och vis, barnen bara älskar henne. Det är alla förberedelser inför Linus dop som nästan fick mig att flytta till Luleå och börja knyppla. Kläder skulle inhandlas till mig och jag avskyr att gå i affärer och handla till mig själv. Barnen skulle ha nya skor, mycket roligare form av shopping tycker jag. Mat skulle planeras och dopet och morfar med fru skulle hämtas vid flyget och.....

Ja ni fattar va? Det var fullt upp och lite till. Men nu är det gjort, Linus är döpt och det blev precis så fint och härligt som vi önskat oss. Huvudpersonen hade sovtid under själva akten i kyrkan men han ville ju inte missa något så han sov sig igenom gudtjänsten och vaknade lagom till själva dopet. Roligast var att få vatten på huvudet tyckte han, då var det skratt och allmänt glada miner från sonen.

Emil skulle läsa "Gud som haver" men han backade ur i sista stund. Men det gjorde inget, han hade tränat hårt och kunde den verkligen. Jag läste slutordet i Annas Barnaboken, det är så otroligt fina och tänkvärda ord och jag har läst dem på alla våra barns dop. Men det är så dubbelt, så mycket glädje och samtidigt så går mina tankar till Jannika. När jag lästa klart fick jag vända mig om och torka tårarna, känslorna svämmade över och behövde få komma ut.

Efter dopakten förflyttade vi oss till församlingshemmet där vi åt soppa och bröd som Anders bakat. Jag satt och ammade och bara såg ut över alla våra församlade vänner, det kändes så fint att ha alla där, härligt.
Linus fick en massa fina presenter och han fick hjälp av de andra barnen att öppna dem. Spännande tyckte barnen medan Linus låg i vagnen och sov som en stock. Han hade gjort sitt för den dagen, gästerna fick klara sig utan honom resten av festen.

Lugnet har nu återvänt till vårt lilla hus på åsen, vardagen har gjort sitt intåg och våren är på väg. Snart är all snö och is borta och då ska vi börja med alla trädgårdsprojekt.

Idag var jag på efterkontroll på MVC, jag tog med mig alla barnen förutom Emil som var på dagis. Tänkte att då går det fort och blir inte så långrandigt. Min barnmorska är av den långsamma men pratsamma sorten och jag är, trots min lathet, väldigt snabb av mig.
Vi gick igenom förlossningen och jag när jag läste journalen förstod jag varför det tog sån tid och kraft att krysta ut lillebror. Han kom, liksom Emil, i öppen kronbjudning och då kan det vara lite trögare att få ut dem. Även Sigge låg så men när halva huvudet var ute kom han på att han skulle rotera och komma ut som folk. Bättre sent än aldrig kan man säga.

Närmast i Linus liv ligger en schemaändring, alla de andra barnen har gått över på 12 tim natt med ett nattmål eller ett sent kvällsmål och 45-2-45 när de var dryga tre månader gamla. Jag har ju dragit mig lite för omändringen för det är ju så skönt att sova hela natten lång som vi gjort nu när Linus lagt sig sent. Å andra sidan är ju hela kvällen uppbokad av amning och bad vilket kan vara lite enerverande när man vill ha något gjort här hemma.
Det finns två alternativ när det gäller schemat, antingen kan man lägga klockan 19 och så får det bli ett nattmål vid 4 eller 5, eller så kan man ge ett sent kvällsmål klockan 23.
Sigge vägrade äta ett sent kvällsmål så han fick mat i gryningen medan Mika gladeligen åt klockan 23 och sov till sju på morgonen. Emil åt också nattmål så risken är väl stor att även Linus vill ha det så.

Men lat som jag är så tror jag att vi ska prova med ett mål kring 23-tiden och så får vi se om det faller den lilla mannen på läppen eller ej. Om det inte gör så blir det till att stiga upp i gryningen för att servera ett nattmål.
Någon ersättning äter han inte längre. Han har helt glömt bort hur man äter ur flaska =; ånej det är tuttarna som gäller helt och hållet. Han kommer göra som de andra har gjort, krångla när det är dags för välling. Det blir till att använda sig av viss övertalning så att även Pappan kan bidra till matserveringen.

Emil trivs på sitt dagis, nu får han gå fyra dagar i veckan mellan 9 och 14. Han har ju lite svårt att uttala vissa bokstäver så han går hos en talpedagog som kommer till dagis en gång i veckan, fungerar jättebra. Övriga personalen är också extra utbildad när det gäller talträning så han kommer nog få sina bråkiga bokstäver på plats så småningom.

Sigge och Mika leker jättebra tillsammans här hemma på dagarna. Då och då längtar de jättemycket efter Emil och de blir riktigt glada när vi åker och hämtar honom på dagis. Det är härligt att se hur tajta de är syskonen, de är så måna om att alla ska med om vi ska någonstans och de tre stora går och håller varandra i hand när vi är ute på stan. Syskonkärlek är en fin kärlek.

Alla barnen sover gott nu, ska också lägga mig så jag orkar med morgondagen.

Kram Susan

[SusanD]

Älta, älta, älta när ska vi ändra till det nya schemat? 8-[ Som vanligt funkar inga planer i det här huset, allt faller på plats varteftersom livet fortgår. Därför föll det sig så att Linus fick inviga sitt nya schema idag. Vi lämnade Emil på dagis och sen for vi till bilverkstan som skulle undersöka Silver Sara som har lite problem med AC:n som väsnas värre än en trasig respirator. Linus sov snällt i bilstolen och efter 45 min väckte vi honom så han fick leka med de andra barnen som roade sig glatt i bilfirmans barnhörn.

När bilen var fixad for vi hem och Linus höll sig vaken hela färden. Han har verkligen tagit till sig det nya schemat till fullo. Det blev en 1,5 tim lur mitt på dagen hemma i vagnen och så fick luren fortsätta i bilen när vi hämtade hem Emil från dagis. På hemvägen var Linus vaken men lite sur när vi väl kom hem, han var skithungrig! =P~

Pappan dundrade in och åt middag med oss innan han kastade sig iväg för att spela bridge. Kvar hemma var alltså jag med alla barnen som jag då skulle lägga klockan sju. Det gick jättebra, alla de stora fixar att ta av sig kläderna själva och ta på sig pyjamasen. Även Mika gör det, hon går och lägger de smutsiga kläderna i tvättkorgen och har full koll på vart de andra kläderna ska ta vägen och att pyjamasen ska på.

Linus behövde hjälp med ombytet till pyjamas och byte av blöja. Mika och Sigge hjälpte honom medans jag satt i soffan och tittade på tv med Emil. :thumbsup: :thumbsup: Delegering, det är lösningen på allt.

Tandborstningen och Mikas blöjbyte fick jag sköta, killarna kissade och sen hoppade all i säng. Sigge är snabbast, han ropar att han går och lägger sig, sen släcker han lampan och bäddar ner sig i sin säng. Tror det tar max två minuter innan han sen sover, han är helt makalös och har alltid varit. Mika och Emil är lite spralligare och måste bara busa av sig lite innan de slocknar. Nitton minuter över sju sov alla barnen! Ganska bra jobbat av alla inblandade tycker jag.

Nu funderar jag mest på om jag ska ta upp Linus vid 22-tiden och tutta på honom och sen förutsätta att han sover resten av natten. Tror jag gör det faktiskt. Återkommer med rapportering i morgon. Det kan ju hända att jag somnar i soffan och då blir det ett gryningsmål istället.

Kram Susan

[Sarisparis]

Att lille Linus är cool som en isbjörn tror jag har en rent genetisk förklaring.

Underbart att följa er!

[Clara Cecilia]

Ja kära Susan,
jag säger rätt och slätt att jag är en bättre mor till mina barn tack vare dig (och Anna! )
Ditt lugn ger mig tålamod och fokus på det viktiga - vi är tillsammans, lever och skrattar.


Clara

[SusanD]

Ja hur avlöpte då kvällen och natten? Sanningen är att Mika är ganska hostig och snorig, Sigge likaså men vi andra har klarat oss ganska bra. Men igår kväll blev Linus snorig, så typiskt. Han sov 19 minuter över sju och sen tarvades det lite vagning när han vaknade till lite under kvällen på grund av en snorig näsa. Stackars lilla pyret. Som tur är är han en väldigt positiv lite unge så han kämpade på och försökte sova så gott det gick.

Strax före 22 blev han ledsen, dumma snoriga näsa och plötsligt blev magen hungrig också! Det blev ett sent nattmål och han åt riktigt bra innan han blev nerbäddad igen.

Nu följde några timmar av god sömn för alla inblandade. Halv fyra blev Linus ledsen, det var hosta och snor så det räckte och blev över. Tog upp honom så han fick halvsitta och tutta vilket uppskattades alldeles väldigt mycket. La tillbaka honom och efter en stunds gnölande somnade han om så gott.

Halv sex vaknade han igen så då fick det bli en tidig frukost. En snorig näsa ska man inte bråka med och inte heller med ungen som näsan sitter på.
Vi låg i sängen så jag kunde slumra till och det gjorde nog Linus också vad det led. När klockan närmade sig sju fylldes sängen av tre morgonpigga och ganska busig syskon.

Enligt vårt nya schema ska Linus sova 9-9.45 men är man sjuk så får man anpassa sömnen efter det. Svårare än så behöver det inte vara. Nu somnade han kvart före nio och så får han sova 2 tim för det är vad det lilla barnet behöver nu så han får kraft att jaga iväg sin förkylning.

Det blåser hårt utanför vårt hus och inte ser man en enda solstråle heller. Vi håller oss inne, kurerar snoriga näsor och jagar bort hostan. Tv-underhållning är inte att förkasta, inte städning heller. Mm, vi kan nog få en hel del gjort inomhus också misstänker jag.

Kram Susan

[SusanD]

Tiden går fort, alldeles för fort känns det som. Linus växer så det knakar, lilla näsan är snorig och det hostas en del också. Humöret är det dock inget fel på, Limpan är lika glad och go som alltid.

Vår schemaändring börjar väl sätta sig lite, det har varit lite för mycket åkande hit och dit den senaste tiden men nu har det lugnat sig. Första luren ska infalla klockan nio när vi lämnar Emil på dagis, Linus brukar somna på hemvägen och så lyfter jag över honom i vagnen så han får sova klart utomhus. Middagsluren mellan 12-14 sovs i vagnen och när klockan är 13.30 lyfter jag över Linus till babyskyddet och så far vi och hämtar Emil. Mat är det dags för klockan två men det får ätas när vi anländer hem halv tre. Inga större protester mot den nyordningen.

Natten har vi inte fått riktig kläm på än, men det kommer. Nu har han somnat strax efter sju och sen velat ha nattmål kring halv två och strax efter fem på morgonen. Så länge han är förkyld och vaknar pga hosta och snor så får han äta två gånger per natt, det gör mig inget eftersom det är övergående.
Så fort snoret drar sin kos så kommer sömnen bli bättre. Det enda som jag är lite gnällig över just nu är att Limpan inte alls har någon lust att äta ersättning ur flaskan.
Att sova hela natten lång på tuttemjölk fungerade fint med Emil men då kunde jag ju sova på dan när han sov och det var ju inte precis något hårt jobb med en liten bebis. Nu är det ju fyra barn i familjen och alla ska få sin tid och sen är det mat och tvätt och dagis och.... Så jag tror att tuttemjölken är ganska blaskig på kvällskvisten, inte tillräckligt mättande för att sova en hel natt på.

Men vi får ta tag i det, det handlar bara om lite attityd och övertalningsförmåga så kommer han ta flaskan igen.

Näpp, nu är det sängen som gäller.

Kram Susan

[SusanD]

Det verkar som om jag har lite svårt att hänga med nuförtiden, tiden går helt enkelt för fort. Men med enkel matematik kan ju i princip alla räkna ut att Linus är tre och en halv månad. Godmorgon mamma det är dags för lite riktig mat nu! =D> #-o

Så nu blir det till att koka och mosa igen, det känns som det var igår vi höll på med sånt. Till helgen ska jag ta itu med den uppgiften, tills dess får lillebror hålla tillgodo med tuttemjölk vilket han verkligen inte klagar över.

Sen nattning blev det ikväll för Pappan, jag och Linus var på föräldrarmöte på Emils blivande skola. Det var jättespännande att titta runt på klassrum och övriga lokaler. Pedagogerna fick vi träffa, en kvinna och en ganska ung kille. Emil kommer stortrivas det är jag helt säker på. Linus gillade skolan skarpt, några föräldrar tyckte att han var lite liten för att börja skolan men är man superintelligent så är man. 8) Skoja bara, Linus åt lite tuttemjölk och lyssnade ordentligt på alla information och sen rapade han så det ekade i hela klassrummet. Jag fick be om ursäkt å hans vägnar.

Hem kom vi klockan 20 och då var det pyjamas på och sen var det storätning så jag la honom halv tio som först. Får se nu hur länge han tänker sova i natt, näsan är ju fortfarande snorig och lite allmänt krånglig att ha och göra med.
Tänker inte lägga mig i och vagna bort något nattmål förräns snoret är borta men då tror jag att han sover vidare utan att jag behöver anstränga mig det minsta.

Just nu snuttas det mycket på händerna, riktigt så det smackar och det låter väldans gott. Tidigare har händerna varit väldigt spännande men mycket besvärliga. Rätt som det är har de kunnat dunka till honom i huvudet, rakt i ögat eller på lilla näsan. Då har han sett väldigt bekymrad ut, han gillar ju sina händer men förstod nog inte varför de stundtals var så bråkiga. Nu har de slutat slåss och fungerar fint att snutta på och vifta med.

Gladare unge än Limpan får man leta efter, man bara väcker honom, pussar lite och så vips är han vaken. Skrattar, gurglar och skuttar runt med båda armar och ben. Precis som alla sina sykon är han en riktigt glad skit och det förgyller livet något så vansinnigt mycket.

Kram Susan

[annawahlgren]

Vilken absolut underbar läsning

Du är väl en älskling av vackraste kaliber. Som du delar med dig =D>

Jag känner mig rik som fått vara hemma hos er och hälsa på. Precis så känns det.

Kärlek gånger alla alltså

[SusanD]

Du är så rar Anna, tack för att du finns.

Natten blev lång och skön, Linus vaknade 2.28 för att hosta och snora av näsan mot örngottet sen somnade han om utan insats för min sida. Jag är ju så lat så det ska mycket till innan jag pallrar mig ur sängen, det mesta löser ju barnen själva om de får lite tid på sig och inte störs av en överambitiös förälder.

Strax efter klockan sex var han så hungrig att det tarvades frukost. Fast vi låg kvar i sängen så det var ju ganska bekvämt. Sen följde vi schemat resten av dagen, i princip ska jag väl säga.

Det var ju dags för en vaccination idag men eftersom lillebror snorar så fick han stå över, det får bli en annan gång. Men han blev både väg och mätt; 6720 gr och så var han 63 cm lång.
Kläderna i storlek 62 blir ju inte utnötta precis om man säger så. Det var ju inte länge sen jag tog fram dem och nu börjar de redan bli små. Suck vad tiden går fort.

19.40 somnade han ikväll, det blev lite senare än planerat men det inträffade en olycka här hemma på eftermiddagen som behövdes tas om hand. Emil och Sigge var ute och lekte och så hade Sigge ramlat ner för en mur för att Emil skrämde honom. Han slog i huvudet och munnen som blödde, ledsen och rädd var han våran lilla storebror. Emil var lite förtvivlad han, tårarna sprutade när han förklarade att det var en olycka och så frågade han om Sigge skulle dö nu.

Jag satte mig i köket med Sigge i knät och Emil bredvid och så fick jag trösta bägge två. Då kommer en lite hjältinna med hushållspapper och börjar torka bort blodet runt Sigges mun. När hon är klar ger hon mig pappret och klara instruktioner om att jag ska fortsätta torka. Själv går hon vidare till Linus som ligger i vagnen och gråter, han kunde inte somna och jag var ju upptagen så då börjar hon vagna så där proffsigt med ett drag och ett litet slag på handtaget. Hon når knappt upp till handtaget men efter lite vagning somnar lillebror och då kommer hon tillbaka och klappar fint på Sigge och pussar honom på benet.

Alltså barn är så fantastiska så man kan inte begripa det. Mika är visserligen snart två år gammal men hon är, ibland, så förnuftig så man häpnar och svämmar över av kärlek till henne.

Nu är min plan att ta upp Linus vid 22-tiden och fylla på med tuttemjölk. Han har ju gillat sitt sena kvällsmål tidigare och sovit gott hela natten på det så jag håller fast vid den linjen. Sen får vi utvärdera det så småningom.

Kram Susan

[SusanD]

Nu hör jag ju till den latare delen av befolkning så det är kanske inte så underligat att jag omöjligt kan förstå föräldrar som går upp flera gånger per natt och försöker få sina barn att sova eller vaknar i grynening för att barnen gör det. Ånej det är ingenting för mig och det blir så tydligt nu när Linus är snorig och vaknar en extragång varje natt och behöver lite påfyllning av mat.

Att vagna bort ett sådant snorigt uppvak är inte att tänka på, magen behöver mat och kroppen lite upprätt läge.
Ätandet under dagen är det lite si och så med just nu. Dels är ju världen så oooootroligt intressant att uppleva så fokuset förflyttas gärna från maten til omvärlden. Att gå och sätta sig någonstans i lugn och ro har jag inte möjlighet till för jag är ju själv hemma med alla barnen, så det gäller att äta när mat erbjuds för lillebror.

Den fortfarande snoriga näsan ställer också till det även om den sköter sig mycket bättre dagtid än på natten. Segt snor och lite slemhosta på det är ju inte helt idealiskt när man ska äta tuttemjölk.

Men humöret är det verkligen inget fel på, skulle jag vara hälften så glad när jag vaknade skulle min familj inte tro sina ögon. Linus bara vaknar och är GLAD jätteglad alltså, skrattar och skuttar med hela lilla kroppen av glädje.

Idag har han legat på golvet utan strumpor och tränat hasning med Emil som har ansvaret för den delen av lillebrors utbildning. Det slutade med att alla barnen låg och hasade runt på golvet som blev ganska rent faktiskt.

Helgen gick fort, vi har varit ute och jobbat i trädgården och jag har äntligen uppdaterat familjens blogg, pust. Linus har sovit ute, lekt ute, sovit ute och jobbat ute. Frisk luft i massor alltså och det gjorde nog gott för den snoriga näsan som behövde lite extra syre.

Idag fick Linus börja äta riktig mat, det föll sig så att det blev ärtpuré för det var vad som fanns tillgängligt. Han gillade verkligen det, smaskade glatt i sig det lilla som erbjöds och snuttade samtidigt med handen och så skrattade han förstås.
Härliga lilla glada barn.

Igår matade jag honom strax efter 23 och han åt riktigt bra i sömnen. Ändå vaknade han vid 3 och halv sex så ikväll fyller jag inte på med något sent mål utan ser hur länge han sover utan det. Önskar bara att snoret drog sin kos så ungen kan få sova ordentligt och jag med för den delen.

Nu ska jag plocka fram lite kläder inför morgondagen, det gäller att förbereda, att ständigt ligga steget före för att undvika stress, konflikter och sura miner.

Kram Susan

[SusanD]

Nej, jag serverade inget sent kvällsmål och Limpan sov och sov och sov och började gnöla strax före 3 men jag var för trött för att engagera mig så han somnade om. Sen vaknade han tjugo minuter i fem och då fick han nattmål och tretton minuter över fem var han tillbaka i vagnen.

Sen sova han lite, gnölade lite, sov lite, gnölade lite till och så höll han på tills klockan var sju och det var dags för frukost. Jag behövde inte vagna men han var inte helt tillfreds men löste sina små problem på egen hand.

Igår fick han inte heller något sent kvällsmål och sov till klockan var halv fyra, åt och sen väckte jag honom halv åtta i morse.
Mika fick hög feber igår, 40.1, så hon var utslagen och låg på soffan och tittade på tv. Sigge hostar som en, ja jag vet inte vad men det låter illa. Emil hostar lite grann och fick vara hemma från dagis idag, sur blev han och undrade varför jag avbeställt hans dagis! Linus hostar lite, är lite snorig men det är mycket bättre än tidigare.

Så nu jobbar vi på att bli friska igen för det är jobbigt att vara "lite sjuk" under en längre tid. Det tar på krafterna och stämningen blir lätt lite irriterad och sunkig.

Kram Susan

[SusanD]

Vi är ju inte riktigt vana vid att ha sjuka barn här hemma och i ärlighetens namn verkar inte våra barn vara så vana vid att vara sjuka heller. De fattar liksom inte att de är sjuka och kör på som vanligt och så dimper de ner och är urtrötta och behöver vila i soffan.

Förra veckan tog jag med hela gänget till vårdcentralen, jag ville veta om det verkligen var ett virus som drabbat oss eller om den skyldiga var en bakterie som vi skulle kunna driva iväg med antibiotika.

Våra husdoktor är en light-version av Dr House, han är hur härlig som helst och kan den svåra konsten att ta barn på rätt sätt. Emil slapp följa med, han fick gå till dagis för han var den enda som hållit sig frisk.

Jag älskar att vara iväg med barnen för de är verkligen underhållande och bjuder verkligen på mycket glädje. Hos doktorn radade jag upp Sigge och Mika på britsen och så tog jag Linus i knät. Sen fick doktorn titta i allas öron och halsar, lungorna och hjärtat blev lyssnat på och alla barnen var hur följsamma som helst. Mika var så hjälpsam så hon lyfte även upp Linus tröja så doktorn kunde lyssna.

Sen var det då dags för halsprov på alla inblandade och jag förklarade väldigt sakligt att det inte skulle göra ont men att det skulle vara obehagligt en väldigt kort stund. Barnen gapade som värsta lejonungar och så var de proven tagna. Jag bara älskar dem och det gjorde doktorn också.

Sen fick vi gå till labbet och så skulle det bli stick i fingret och temperaturtagning. Den modigaste fick börja och då steg Mika raskt fram och erbjöd sitt lilla finger. Hon sa inte ett pip, beundrade sitt blod och tackade ja till ett orangefärgat plåster. Under tiden stod Sigge bakom Linus vagn och var något skeptiskt till att medverka i stick-i-fingret-cirkusen.

Men även Sigge var en tuffing, han kom fram och erbjöd sköterskan sitt plåster. Det var inte förrän hon sa att han skulle få ett fint blått plåster eftersom han var kille som hans underläpp började darra. Då viskade han i mitt öra att han också ville ha ett orangefärgat plåster och då fick han det.

Linus var lite krångligare att sticka i fingret, inte för att han var ovillig eller rädd utan mer för att hans fingrar är så små och så envisas han med att knyta handen när man tar i den. Provet blev taget och ett fint plåster fick han med.

Alla proverna var bra förutom att Sigge hade lite vätska bakom trumhinnorna och Streptockocker i halsen. Så för hans del blev det Kåvepenin för första gången i hans liv. Denna otäcka medicin sörplar han glatt i sig tre gånger om dagen och om vi skulle bli lite sena med någon dos så påminner han oss bums.

Idag var vi tillbaka på vårdcentralen för att ta nya halsprover, dels skulle vi se om Sigge blivit frisk och dels kolla upp så han inte smittat någon av de andra. Denna gång var Emil med och han behövde övertalas en lång stund innan han gick med på att ta halsprovet. Alla var fria från Streptokocker så det var bara att fortsätta slåss mot vårt virus och Sigge får äta sin antibiotika kur till den är slut.

Fast nu är alla barnen mycket bättre, på morgonkvisten hostar de och Linus är snorig på natten och vaknar av lite slemhosta. Men i det stora hela mår vi bra.

Att mata Limpan sent på kvällen har jag skippat helt nu. Visserligen äter han väldigt bra men han glömmer bort det när klockan närmar sig gryningen. Då är han helt övertygad om att det var många timmar sen han åt och så vill han ha mer mat. Onödigt att mata någon med så dåligt matminne.

För två nätter sedan sova Linus sin första elvatimmarsnatt och om jag inte hade behövt väcka honom klockan sju så hade han sovit vidare och satt sin första tolvtimmarsnatt. Han kommer sällan i säng förrän halv åtta på kvällen, det gäller ju att få i honom en sista nattslurk och det hinner jag inte riktigt med när alla de andra ska ha pyjamas på, tänder ska borstas och det ska kramas och pussas god natt.

De senaste två nätterna har Linus vaknat och hostat vid fyrasnåret och då har jag fyllt på magen med lite tuttmjölk. På femton minuter har han ätit och varit tillbaka i sin vagn och somnat på egen hand. När jag orkar ska jag vagna bort det sista nattmålet med förhoppningen att han fixar det själv innan jag överkommit min lathet.

Linus är den härligaste bebis man kan tänka sig, precis som sina syskon. Nu pratar han högt och länge, han håller långa föredrag om allt möjligt och omöjligt. Sjunger jag ylar han med och flaxar med hela kroppen. Han är så otroligt glad och nöjd med livet vilket gör även mig lycklig.

Han har verkligen anpassat sig till familjen och våra vanor som nu innebär hämtning och lämning av Emil på dagis i byn. Vi får ju köra bil så morgonluren får han sova i babyskyddet och när vi kommer hem lägger jag över honom i vagnen så får han sova vidare där. Lunchluren sover han i vagnen för att avsluta med sista halvtimmen i babyskyddet. Sen får han vakna när vi hämtar Emil och så håller han sig vaken i bilen hem och väl hemma är det matdags. Han är en uthållig kille som verkligen sköter sig exemplariskt.

Roligt nu är att hålla i saker, allt från spytrasan till storasysters lockiga hår. Alla storasyskonen gillar att Linus är med när de leker, de frågar om han får vara med och bygga tågbana och sen är det så härligt att höra när de förklarar för honom hur man gör. Det är syskonkärlek när den är som finast.

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagen.

Kram Susan

[Sarisparis]

Det är ett sânt nöje att läsa Linus trâd, Susan! TACK!

Sen var det då dags för halsprov på alla inblandade och jag förklarade väldigt sakligt att det inte skulle göra ont men att det skulle vara obehagligt en väldigt kort stund. Barnen gapade som värsta lejonungar och så var de proven tagna. Jag bara älskar dem och det gjorde doktorn också.

Hoppas alla kryar pâ sig ordentligt snart nu, sâ att ni är redo att möta vâren med full energi!

(och vilken härlig blogg :thumbsup: )