Hon kissar överallt!

[Susanne*]

Hej
Japp nya tider har en tendens att ta en lite med överraskning och det i sin tur leder till att man får hitta nya eller uppdaterade förhållningssätt som är anpassade för åldern.

Innan jag fortsätter så vill jag bara kommentera detta med tvångskissande i "skolan". Av praktiska skäl så är det nog mer regel än undantag att alla kissar ungefär vid samma tid. I alla fall i viss ålder. Min minstings dagis, som är helt fantastiskt, så kissas det innan mat/utgång etc, tvättas händerna etc. Upplever inte att barnen har problem med just det utan det beror snarare på hur just pedagogerna är eller hur man hanterar det hemifrån. För övrigt så kissar alla här hemma innan vi ska iväg. Det är inte förhandlingsbart utan "så gör man i vår familj". Även mamman. Ser det som lika praktiskt som att man tar på sig skorna. Allt beror på vilket förhållningssätt man har.

Gällande trots och utbrott så är just knepet att inte komma till utbrottsnivån. När det väl har kommit så finns inte mycket annat än att hjälpa barnet igenom det. Mycket jobbigt för barnen att genomleva. Och hur undviker man det då Du är inne på det helt själv och det gäller att ha en plan för att hantera olika typer av trots. Att ha vissa regler som man sakligt genomdriver och däremellan inte ödsla tid och prestige på småsaker. Läs i Barnaboken samt i favorittrådar för att få konkreta tips och tänka om. Backa tillbaka och fundera igenom era dagar och hela förhållningssättet (också där se favoriter).

Gällande "jag vill - du får inte" så är det inget som funkar på mina barn. Eller jag ska nog säga funkar på mig. Har för mig skapat förvirring och snarare maktkamp. Dessutom har de oftast sagt "nähä" och då står man där... Det som funkar på mig är allt annat som Anna beskriver och med ledning i saklighet, ramar och struktur och låta vara fri däremellan. Visa - leda - lära - hjälpa.

Läs och fundera lite och kom gärna tillbaka med konkreta situationer så kan vi resonera tillsammans.

Kram
Susanne

[hanna-raori]

TACK Susanne

Detta var precis vad jag behövde höra just nu. Jag har haft så himla mycket att göra med mitt jobb att jag inte läst Barnaboken på ett tag, men jag började direkt efter att jag såg ditt meddelande och nu känner jag att jag börjar komma lite tillrätta igen...

Det är så skumt med detta forum- så fort jag skriver här kommer alla hullerombuller tankar tillrätta i huvudet och jag kan tänka klart igen. Ibland behöver man bara få lite perspektiv på sig själv igen och känna att alla AW'are står bakom dörren och lyssnar och applåderar när man grejar där hemma =D>

Tack för kiss-tipset. Jag ska jobba på det här hemma så kanske det känns naturligare för henne i skolan sen. Hennes lärare tvingade henne och jag märkte på Elsa hela första veckan att hon hade blivit "bråkad" på

Gällande trots och utbrott så är just knepet att inte komma till utbrottsnivån. När det väl har kommit så finns inte mycket annat än att hjälpa barnet igenom det. Mycket jobbigt för barnen att genomleva. Och hur undviker man det då Du är inne på det helt själv och det gäller att ha en plan för att hantera olika typer av trots. Att ha vissa regler som man sakligt genomdriver och däremellan inte ödsla tid och prestige på småsaker. Läs i Barnaboken samt i favorittrådar för att få konkreta tips och tänka om. Backa tillbaka och fundera igenom era dagar och hela förhållningssättet (också där se favoriter).

Vilken bra idé! Jag ska göra precis så. Jag mår så himla dåligt över hur hemskt jag hanterat allt detta- jag petar på henne om ALLT!

Du menar att man sätter upp vissa riktlinjer för sånt som SKA följas hemma: tex mat, sömn, kissa innan man går ut ensamlek, inte rita på TV'n osv, sen struntar man i småsaker som att tex kladda med handen i utspilld mjölk för att höra hur det låter, dra fram grejer för att sen börja med nya projekt, springa iväg för att kolla på nått intressant på stora muséet där man kan komma bort, utan att vänta på stackars mamma med barnvagn... osv... Jag har gett tillsägelser om allt tills nu. Jag gjorde ALDRIG det innan hon kunde prata...

Visa - leda - lära - hjälpa.

You got it!

Here we go!

Tack Susanne!! :thumbsup:

[hanna-raori]

Ok här kommer en KONKRET situation... Det är busigt värre i syskonrummet just nu, där Elsa 2 år och 9 mån samt Emil 9 mån, bor... Dom turas om att busa.

När det nattats har vi ibland hittat Elsa efter 1,5 timme läsandes i sängen med taklampan tänd och lillebror sovande i sängen bredvid.. Vad säger man då? Vad gör man då? Det händer ofta på tidiga morgonen också, eller som nu inatt: lö 00.40!!! Barbapappa i sängen, full taklampa tänd.

När vi gått in, tagit bort bok och släckt händer det oftast igen, då har vi lyft ur henne med orden: vill du inte sova får du sitta här istället och satt henne på kökspallen, där hon rätt snabbt vill tillbaka till sängen och sova. Inget av dessa verkar funka vidare bra dock, eftersom det händer mer som vana än tillfällighet nu.

Emil har haft tidiga mornar strul till och från hela sitt liv, jag har ofta tänkt att det har med maten att göra, men jag VET att han äter massor. Det är omöjligt att proppa i honom mer än jag redan gör... Jag har provat pangramsa, tystnad, musik, husljud... inget biter på denna lille herre och väckarklockan får vi oftast flytta en kvart tidigare, då DOM väckt oss istället.

Problemet här är att de väcker varann, och Emils morgonproblem skulle man kanske kunna fixa till om inte Elsa vaknade av våra försök att få honom att somna om, och tvärtom. Stackars Elsa får vakna nästan varje morgon av en howlande pojke och de gånger han faktiskt sovit, har HAN vaknat av en Elsa som läst bok med tänd lampa. Emil vaknar om vi tillrättalägger Elsa även under så mycket tystnad som går...

Säg att kl är 05.30. Vi hittar Elsa med stark lampa tänd, men lyckligtvis en sovande Emil. När vi börjar greja med henne då, vaknar Emil, får syn på mig och tror att det är dags för välling. När jag går då så tjuter han till 6.30 eller innan. Beror på när jag ger upp. Elsa gråter och Emil tjuter Elsas problem kan bli fixade, men det kräver en massa "action i sovrummet" som nu är omöjligt pga Emil.

Sover Emil för mycket? 45 min morgon, 2 timmar dag, 12 timmar natt: 14, 45 timmar.

Elsa sover för lite: (OM det inte strulas:) 12 timmar på natten, men väldigt sällan 1,5 timme på dan....

Tack för svar. Vi har verkligen Fröken Trots och Herr Tjut i grann-sovrummet just nu.

Kram!

[Ewa]

Hej hej!

Liv i luckan

Storasysters lilla bokklubb kan jag gärna ge tips om, men tror att lillebrors vanor får bäst svar inne på Säkra sovare... Så kopiera gärna in den del av frågan som gäller honom och ställ frågan där, så får du bättre svar.

Vad gäller små ärtor som har fått en liten hobby de inte kan motstå... själva föremålet på hobbyn kan variera, men driften är densamma. Det som man upptäckt att man KAN göra, blir oemotståndligt. Man bara MÅSTE. Oavsett hur trött man är. Bara för att man kan - just. I de fall där det där stör något som de BEHÖVER - nämligen få sova - så brukar jag tänka som så att jag tar bort förutsättningarna för att något ska störa. Så att ungen kan lägga det där inre tvånget på hyllan och få en chans att komma till ro igen. För det handlar ju just inte om en vansinnig läslust som dyker upp där - 00.45 - utan mer om att det just är MÖJLIGT. Vi hade en kort sejour med tända lampor även här hemma. Vilket innebar att även lamporna fick sova nattnatt när det var dags att lägga sig. Lamporna skruvades alltså ur och nattinattades de också. Och väcktes och skruvades i på morgonen, samtidigt som barnen. Vips, var det bekymret ur världen.

Så precis som man GER förutsättningar för att barn ska lära sig behärska och hantera olika nyheter här i livet, UNDANRÖJER jag somliga hinder för att de ska kunna må och leva gott, när nöden så kräver,

[hanna-raori]

Hej Ewa! WOW hahaha- underbart tips!

Här ska skruvas! =D>

På natten är det ju så klart inte ok, och med urskruvning löser set sig nog, men vad gör jag med henne på dan? Under hennes tupplur? Då SER hon ju att läsa, med eller utan lampa. Mörkläggningsgardinerna funkar bara något på dan, mer än jag redan fixat med gassande solsken som tittar in genom en springa går inte, omöjligt att täcka... Och även om det är mörkt så VILL eller KAN hon inte sova. HOn sjunger högt, klättrar ut och öppnar gardinerna varpå jag brakar in och säger: VAD ÄR DET HÄR? Du ska SOVA nu! Hon klättrar snällt tillbaka efter lite strul, sen är det dags igen. De gånger jag inte lagt mig i nått alls har hon faktskt vilat fint i 2 timmar för att sen komma ut och visa mig nått eller kissa. Det har varit lugnt och skönt ändå och hon trotsar inte så mycket på eftermiddagen då. Jag känner mig inte hemsk och trött för att jag inte tjafsat och bråkat med henne, sprungit fram och tillbaka etc, utan jobbat mina 1,5-2 timmar i lugn och ro och eftermiddagen flyter på fint sen också. Om jag håller hårt på att DU SKA SOVA på tuppluren, så blir vi båda trötta, lillebror vaknar till ibland av allt skrikande... Ska jag bara låta henne vara under hennes tupplur istället? Vad hon gör under sin tupplur är hennes sak, eller?

I skolan sover hon inte så ofta vilket irriterar hennes lärare, och hemma är det bara onsdagar och helger som hon SKA sova tupplur (Lillebror sover då jättegott i resesängen i mammas och pappas rum).

Vad tycks?

xxxxxxx