Lite bakgrund:
Kolik efter 5 levnadsdygn som höll i sig i cirka 8-9 veckor. Det har jag i efterhand förstått varit sömnbrist, vi fick helt enkelt henne inte att sova alls på dagarna de första två månaderna, hon skrek även i vagnen och från 16 och fram till 04 ibland. Amningen har alltid varit jobbig. Hon har rivit, slitit och dragit i brösten och sparkat mig i magen. Jag orkade helamma i tre månader och delamma i fem månader. Vid cirka 4 månader hade vi en "bra" period, hon vaknade, fick bröstet och kunde somna om. Jag halvsov under amningen, ofta cirka 5 gånger varje natt. Trots att jag inte ammar längre vaknar hon fortfarande mellan 5-10 ggr/natt, oftast glad men blir snart ledsen.
Hon sover idag från 19-05, tre sovpass på dagen, cirka 27 minuter långa, ibland 1½ timme. Det tar allt från 5 minuter-1½ timme att få henne att somna på dagen (inomhus) och alltid med skrik eller gnäll. Jag ligger bredvid henne tills hon somnar, annars tar det ännu längre. Nattningen tar 30 minuter -1 timme.
Jag känner så väl igen mig i boken hur både självförtoendet och självkänslan försvinner och jag är ofta tårögd på dagen. Orkar inte hitta på något och lägger mig vid 20 så jag vet att jag får sova några timmar.
Är vår dotter för svår nöt att knäcka eller finns det hopp? Jag är så trött nu så jag förstår inte hur jag ska orka genomföra kuren?
Långt inlägg från ledsen och trött mamma. Tacksam för några svar!