TUSEN frågor! ex: Hålla sig vaken hela första natten?

[Ester Sol]

Hej! Frk Carlsson, du är ju en klippa. Vilka fina svar du har gett genom hela tråden Jag tar till mig dem också eftersom vi också är mitt uppe i kurning av en 8 mån-troll. Det var just den länken jag tänkte på så tack för hjälpen. Ska titta även på den andra du föreslog eftersom vår normalt sett så lugna son är en ilsken typ just nu.

Och till Maria: Snyggt jobbat ikväll. Imponerande! Och lugnet! Det är ju värt guld. Det blir bra det här du.

Vi har för övrigt haft precis samma uppvak mitt i natten både natt 1 och 2 som ni hade natt 2 med mycket skrik och ledsenhet i 1 h och 30 min. Jag ska peppa mig med repetitionsläsning av SHN hela kvällen inför ett ev uppvak för att mota bort mina egna vargar. Min man har tagit första två nätterna så nu är det min tur i natt nämligen.

Min första kvällsläggning gick ganska bra men oj vad ilsken sonen var. Vilda protester. Kanske jag var lite snål med ramsandet, men han somnade relativt fort ändå . Mitt tvivlande jag tänker då:"äh det var bara tur, han är ju helt sömnig nu pga sommartiden" men mitt kavata Anna-Wahlgren-peppade jag tänker "Just så, beskedet gick fram, ramsan börjar sätta sig". Nu ska mitt tvivlande jag få gå och sova så får den Anna-Wahlgren-peppade versionen av mig hålla vakt under natten istället

Ha det gott! Det här fixar vi eller hur?!

[Nat]

Snyggt jobbat ikväll!!!! det är skit jobbigt i början på kuren och sen om några dagar kommer det att vända. Om bara några veckor kommer allt att sitta som ett smäck och din dotter kommer att må prima (och du me)

Kram kram

[frk Carlsson]

Jag ska gå å lägga mig nu, skickar en kram till dig i natten



Ps. Själv är jag psykolog...så vi kanske får se det här som ngt slags nätverksarbete eller så Därav mitt tjat om tankar och känslor och att reflektera och andas

[MammaMary]

Jag vet inte om jag vart i koma inatt eller. Men jag har vaknat av mig själv ungefär varannan timme utan att höra ett ljud från min lilla dotter. Och såvitt jag vet så har vår dam sovit hela freaking natten i sitt rum, med stängd dörr, utan ett ljud. Hennes rum är i anslutning till vårat sovrum så min sida av sängen är utanför hennes dörr så jag har svårt att tro att jag skulle missa hennes gråt. När klockan var 05.50 så var jag riktigt orolig att hon inte levde därinne, på riktigt alltså, än fast vi har andningslarm. Så jag var bara tvungen att smyga in och titta till henne. Hon sov som en stock, precis i samma ställning som hon somnat på kvällen. Jag lämnade rummet helt förstummad, jag fattar ingenting. Natt tre, sov ungen hela natten.... och hon som inte svarat på ramsan en enda gång, som hatat solfjädern, hur i allsindar gick detta till. Men lyckan är obeskrivlig...även om jag vet att vi har en lång resa kvar!

Hon vaknade dock fem minuter innan Godmorgon så jag blev så förvirrad att jag inte visste vad man gör då..så på första tysta sekunden gick vi in och gjorde Godmorgon. Det var kanske helt fel, skulle jag ha ramsat?

[Ester Sol]

Vad kul! Det är helt fantastiskt. Jag är ju ingen expert, men jag hade inte ramsat heller utan låtit henne vara. Hon vaknade ju inom marginalkvarten tänker jag. Ytterligare en tanke, att om hon är nöjd kan man låta henne vara tills det är dags för Godmorgon helt och hållet kanske?

Fortsätt nu så här! Duktiga ni har varit.

(ps. Sonen sov hela natten här med utan minsta pip.)

[MammaMary]

Åh så härligt att höra Ester! Då är vi väl på god väg i alla fall Min lilla dam är dock mycket hes pga av förkylning och massa skrikande, så risken finns ju att hon vaknat men att jag inte hört henne pga av hennes bristande röstresurser Men jag tror inte så är fallet då jag vaknade ofta av mig själv. Och hörde jag henne inte så kan hon inte varit alltför ledsen heller om hon nu mot förmodan skulle ha vaknat Kram på dig och fortsatt lycka till!!

[frk Carlsson]

Godmorgon,

var tvungen att kolla in här innan jag drar iväg!

Ja vad ska man säga :thumbsup: \:D/
Många många kramar, hoppas att du känner att ni kommit en GOD bit på vägen nu, å att du kan ta det med dig.

Och du - även om hon nu hade vaknat inatt utan att du hört det så redde hon ju ut situationen själv isf

Ha det gott!

[TorsMamma]

Härligt! Nu VET DU att hon kan, visst? Bevara den känslan för när du tror du tänker tvivla. Då tar du fram denna och känner inom dig, HON KAN. =D>

[MammaMary]

Vi är nu inne på dag fyra i kuren och natt fem stundar nu. Natt tre sov hon hela natten för första gången och även i natt Dock är det svårt att få nån respons på ramsan. När vi ska söva henne (både för natten och lurarna) så blir det att vi går in och ger solfjädern efter kanske tio minuter för hon jobbar upp sig och blir ledsen och ramsan når henne inte. Hon har glidit in i sömn på bara ett par minuter när vi gjort solfjädern och sen har vi ramsat oss ut. Tycker ni att vi gör solfjädern för tidigt? Samtidigt vill jag inte riskera detta nu för det funkar så bra såhär...jag menar hon somnar ju själv i sin säng på bara ett par minuter när vi ger solfjädern. Jag menar, hon blir ju faktiskt ledsen när vi ska lägga henne och börjar ramsa, och det blir hon ganska snabbt och ramsan når inte fram och då kan jag ju inte bara stå där och ramsa eller? Det känns som att hon inte kan lugna kroppen och komma till ro om vi inte står en liten stund och håller henne i solfjädern. Hon somnar ju ändå själv även om vi håller en liten stund. Jag har egentligen ingenting emot det, det går ju supersmidigt och sen sover hon ju himla bra .Det jag är rädd för att ramsan aldrig ska sätta sig om vi ger solfjädern varje gång ??? Men eftersom vi ramsar oss ut så ska den väl gå in bakvägen så att säga? Vad tror ni? Sen kommer det ju att komma stunder då hon vaknar om natten. Om då ramsan inte går fram då heller, ska vi gå in och ge henne solfjädern då också?


Sen vill hon gärna vakna upp en halvtimme tidigare under hennes sista lur för dagen som är två timmar. Jag ramsar då men när jag når marginalkvarten går jag ofta in och tar upp henne för då är hon så ledsen och står där på alla fyra, hon vill ju absolut inte somna om. ramsan går ju inte fram och hon blir bara ledsnare och ledsnare. Vi ska ju inte lämna barnen ensamma med sin gråt men ibland känns det som det när jag står därute och ramsar och hon blir bara ledsnare och ledsnare. Sen står det i boken att man inte ska ramsa för mycket heller, och då ligger de ju därinne och gråter själva?!?! Jag blir lite förvirrad!

/Maria

[MammaMary]

jo...en fråga till. Idag har vi blandat lite mellan mig och min man när vi tagit lurar och påmint och så...det kanske man inte får göra??!

[Emma80]

Hej Maria! Härligt jobbat med kuren, kul att er lilla redan sover så gott. Då har hon fått bra svar av er !

Vad gäller läggningen så skulle jag akta mig för att gå in sås om ni gör nu. Att först ramsa och sen gå in leder till mer osäkerhet och en desarmering av ramsan. Man kan inte ramsa först och gå in sedan, blir helt fel budskap. Förstår att det känns som en bra lösning, men det är rätt troligt att läggningarna kommer dra ut på tiden mer och mer och att hon blir för osäker för att somna själv. och det är ju tryggheten att veta att ni finns utanför och vaktar som ger henne den sköna känslan inför sänggåendet som hon alltid kommer ha med sig! Så backa bandet, jobba med att nå henne med ramsan. "Överramsa" inte, låt henne också reagera. Lyssna efter, vad säger hon? Är hon verkligen ledsen? Skriker hon för att hon vill vara ifred? Har ni slutat bekräfta separat? Det kan annars störa om ni inte bakat ihop bekräftelsen än.

Tror inte det spelar någon roll om ni växlar kurare så länge ni gör det med Attityden av självklarthet.

Så jaga bort alla vargar, tokskratta innan ni lägger henne. Snabbt ner i säng, ramsa ut glatt och betryggande. Prata högt utanför dörren, stampa runt. Gör vad ni vill, bara häng er inte kvar med oro och funderingar. Lyssna av och svara betryggande. Då har ni era glada läggningar inom kort.

Varmt lycka till!
Kram Emma

[MammaMary]

Tack för ditt svar

Men jag fattar fortfarande inte, jag känner mig superkorkad! Allt låter så vettigt och klokt när ni beskriver men sen när det ska göras så råder bara förvirring hos mig. När vi ramsar utanför så blir hon ju bara mer och mer ledsen och då känns det som att hon lämnas ensam med sin gråt. Jag tycker verkligen att jag lärt känna hennes gråt, och de senaste läggningarna har hon låtit jätteledsen. Hur mycket är överramsa?? När man är helt ny inför detta så vet man faktiskt inte. Mitt dilemma är detta: Jag ska inte överramsa, samtidigt som hon ska får svar på ALLA sina frågor och aldrig lämnas ensam med sin gråt, det är detta jag inte får ihop när jag står där. Jag känner mig helt gråtfärdig för jag blir bara mer och mer förvirrad, varför får jag inte ihop detta. Hur länge kan man stå därute och låta henne gråta innan man går in?

Och när det kommer till bekräftelsen så tycker jag också att det är svårt. När hon somnat under solfjädern så ramsar jag ut x4 ut och ger bekräftelsen några sekunder efter. Men jag vet inte om jag gör några tonfall rätt...försöker variera men allt låter likadant ibland tror jag. Hon låter verkligen ledsen och övergiven i sin gråt och så ropar hon mamma mamma mamma helt förtvivlat, det gör så ont i mitt hjärta, Pust!

[MammaMary]

Jo och så vill jag lägga till en sak. Så fort man lägger ner henne i sängen så blir hon jätteledsen och gråter. Hon låter inte arg, inte gnällig, inte irriterad utan ledsen. Men ännu värre blir det ju när jag lämnar rummet och börjar ramsa utanför. Så till saken hör ju att hon börjar gråta från 0-100 redan vid nedläggandet. Man vill ju att hon skulle va glad i alla fall när man lägger ner henne, det känns som en så skev början på läggningen

[MammaMary]

Hittade detta svar från en av hjärtarna under en tråd ang ett kurbarn över ett år.

Många gånger räcker det inte med den obligatoriska ramsan gånger fyra, utan man kanske måste ramsa gånger 12. Eller 18. Eller 24.
Jag brukar jämföra ramsningen med att vagna; om en bebis skriker och du vagnar så slutar du vagna när bebben lugnar sig, då drar man några lugnare drag och många slutar med att skaka lite som markering.
Detsamma gäller ramsan, man anpassar volymen och takten i ramsan genom att lyssna av barnet, när barnet lugnar sig går man ner och ramsan blir mjukare i tonen. Det är så man skapar en dialog

Om detta stämmer, alltså att man ska göra såhär med ramsan, så får jag nytt mod, för då inser jag ju att vi gjort helt fel. Vi har då ramsat alldeles för lite då vi varit rädda för att ramsa för mycket. Har max ramsat x8 och sen haft en ganska lång paus innan nästa ramsa och sen har det inte dröjt länge innan vi vart inne och solfjädrat. Sen blir jag orolig att hon kanske ser mig därinne. Det är helt mörkt för det finns inget fönster men hon vill alltid ha sitt huvud mot den sidan där jag står. Jag har inte en chans att kunna hålla ner henens huvud utan det vrider hon åt de olika hållen. Det går inte att hålla ner hennes huvud, då får man ta i på ett sätt som inte känns bra och då blir hon faktiskt helt ärligt panikslagen och skriker på ett helt nytt sätt. Jag tycker att hon lugnar sig fint under solfjädedern även om hon lägger huvudet åt "mitt" håll. Hon borde inte se mig, max skymta mina ben, men jag har svårt att tro det för det är kolsvart därinne. Sen undrar jag om man fortsätter ramsa och försöka skapa dialog utanför dörren öven om barnet låter ledset på gråten, jag behöver få lite råd om vad ordet KRIS innebär och när jag faktiskt ska gå in?sen undrar jag hur lång tid det bör gå mellan ramsa och att man går in och ger solfjädern?

Tack för att ni finns där och svarar, vi skulle aldrig fixa detta utan er

[frk Carlsson]

Halloj,

ja, det stämmer precis det som står i inlägget du hittade! Det var väl det jag försökte förmedla där tidigare när jag skrev att det är viktigt att finnas till och bekräfta. Och det är oxå gnm att arbeta så man VERKLIGEN nöter in /befäster ramsan. Om barnet frågar 100 ggr ska vi svara 101 ggr Dvs vi ska alltid ha sista ordet.

Ni har inte gjort ngr "fel", tänk inte så! Det handlar snarare om att utveckla sig, och det är ju det din dotter oxå gör just nu. Kommer du ihåg att jag skrev att jag ser kurens 11 dygn lika mkt som en process för dom vuxna som för barnet

Så ta med dig det nya tänket kring ramsan nu, och kör så det ryker.Men var oxå noga med att vara uppmärksam på när hon börjar "ta" ramsan, så att du inte kör på för hårt.

Ang KRIS...ja, när är det det? Man måste formulera för sig själv när det inträffar helt enkelt. Jag har under en period tidigare i vintras, när Sigge var ganska nykurad, haft det lite darrigt i mitt privatliv...och då tålde jag inte ngr som helst utspel från hans sida, med följden att jag gick in ganska så ofta, i hans fall var det mer vändningar som stod i fokus (han kunde inte vända sig tillbaka på mage själv). Med följden att jag såklart blev hans lilla servicecentral och ramsan den fattade han inte ett skvatt av. Sen så striktade jag upp det där, tog väl 2-3 jobbiga dygn, och sen har det inte varit ngt mer med det på över 2 månader. Jag berättar allt detta för att visa på hur mkt det hänger ihop med vår egen oro och hur vi mår och kan hantera omvärlden. Fick ett mkt klokt svar av AW som skrev i en tråd jag hade att "Oro är den värsta boven i all barnavård" och så ÄR det!

Till skillnad mot för när vi kurade vårt mellanbarn...vi var aldrig ens IN till henne under hennes första halvår som kurad. Vi tog ALLTID fighten utanför hennes dörr, ibland var det bataljer på 2-3 timmar. Men då var hon oxå störtsäker sovare mkt snabbare än vad Sigge har varit. Och det har ju varit "mitt fel" eftersom jag darrat runt som jag gjort.

Så, formulera för dig själv nu när DU anser att det är kris? När förlorar ni kommunikationen? När låter hon ledsen? Är det så att ÄVEN om hon är ledsen så kan hon klara upp det? Det är bara du/ni som kan avgöra detta.

Jag har väntat "typ en minut" efter att jag ramsat innan jag gått in.

Jag kan tyvärr inte berkriva KRIS på ngt annat sätt än såhär eftersom jag tror att man måste formulera för sig själv...

Jag ska försöka svara på dina frågor du hade i det tidigare inlägget ikväll. Ha en bra dag!

Kram Sanna