Men hon äter inte välling på kvällen, förmodar att det är för att hon är för mätt eftersom det bara är 45 min efter att vi har avslutat kvällsmaten. Ska vi ändra något med det?
Erbjuda tycker jag ni kan forts med. Man vet aldrig när små ändrar sig. Annars kanske gröt kan funka eller banan?
Skratt-till-go'natt får inte bli en jakt på skratt. Då blir det pressat. Ni ska ha lite skoj, tids nog hänger hon med på det. Precis som du skriver ska de ju vara kort. Det som kan hjälpa är att busa lite i sängen när älsklingen är vaken. Jag brukade kila fast näsan mellan spjällorna och låtsas att jag satt fast. Tyckte min son var jätteskoj och han har ALLTID varit svårflörtad. Sedan har jag hivat upp honom på mitt huvud och skakat på huvudet så det kittlats i hans mage. Det har funkar när han varit en surbulle. Tror att det gick bra för jag tyckte det var kul.
Jag funderar fortfarnde på det där med att hon är så gnällig, vill bli buren och blir ledsen när jag går ut ur rummet (jag berättar alltid vad jag ska göra och vart jag ska gå, som det står i barnaboken). Som jag förstått det är det så här typ 8 månaders ångest är, men hon är ju snart 11 månader! Och hon är inte rädd för andra människor. Vad kan det här vara ?
Kan hon följa med dig när du går? Gör hon det ? Och vad gör du då i så fall, annat än att prata? Och när du kommer åter till henne är du så här då: \:D/ ?
Hon har även börjat vakna på natten och gråter. Jag tycker att det känns som att det är mardrömmar. Hon gråter bara en kort stund och somnar om själv efteråt. Ska man trösta eller bara låta henne vara
Då låter man den lilla människan vara. Hon behöver inte väckas mer än nödvändigt.
En till fundering som jag har är att på nätterna vaknar hon någon gång och somnar om själv oftast, när hon inte gör det funkar inte ramsan. Det slutar alltid med att vi får solfjädra. Så här har det varit har dom senaste veckorna men innan det var nätterna bra under flera veckor (mer än en månad). Har vi missat att få ramsan att fungera? Hur gör vi i så fall? Börja om helt? Eller kan man träna på ramsan med dottern? Eller ska vi bara låta det vara
Tid efter annan händer det att de små för ngn liten fnurra och det hela går knaggligt. Bara att forts målmedveten. 8) Hon är kurad nu gäller det att ni håller fast vid er Attityd av Självklarhet. Det handlar inte om att lämna henne åt sitt utan lämna över sovandet i
förtroende.
När det blir väldigt knaggligt kan man minikura en natt.
Man kan ramsa vid minsta pip men håller den lilla på och skriker i samma tonläge och intensitet som om hon fastnat går man in och solfjädrar och då gör man det ordentligt. Läääänge så hon somnar eller nästan somnar och ramsar ut. Sätter hon igång och skriker först när du går över tröskeln så forts du ramsa UT. Och ramsar tills hon tystnar.
Skriker hon så fort du slutar solfjädra då får du gå blixtsnabbt tebax som om du inte gått

och forts solfjädra tills hon är helt sömnig. Och sedan ramsa ut.
Vid nästa uppvak ramsar du bara x4. Lugnar hon sig inte så ramsa tills hon tystnar med inbakad bekräftelse.
Vid nästa uppvak så väntar du minst 10 min och ser om hon lugnar sig själv.
Sedan avvaktar man mer och mer innan man ens tänker på att ramsa.
Sist men inte minst- teknikaliteter:
Är rummet beckmörkt om nätterna?
Är rummet dunkelt /mörkt om dagen?
Hur ser schemat ut nu?
Värme! /Luvisen