Hej,
Vi kurar vår 10-månaders och är nu på dag 11. Sömnen börjar sätta sig och läggningarna går smidigt. Hon somnar runt 19.15 och sover sen fram till 05.30. Men efter det börjar strulet. Eftersom hon konsekvent vaknar 5.30 på morgonen (men ska enl schemat sova fram till 7.45) funderar jag nu på att börja ställa klockan strax innan halv sex för att gå upp och väsnas innan hon vaknar.
Är detta dumt? Borde jag pangramsa henne istället?
Hittills har vi ramsat ur sängen, men det funkar inte. Och eftersom vi bor trångt sover alla i samma rum, vilket gör att storebror störs i sin sömn och vi blir förstås stressade över det.
Sen undrar jag över schemat. Just nu ska Milla, enl schemat, sova en lunchlur mellan 11.30-13.30. Det funkar sådär och hon vaknar konsekvent runt 12.30 och är sen svår att somna om. Och eftersom hon vaknar halv sex på morgonen och sen sover bara en timme på dan, så är hon rätt grinig.
Borde vi lägga om schemat?
Tusen tack för hjälpen!!
/Elma
Vargtimmen
-
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
Re: Vargtimmen
Hej och välkommen hit!
Jag tycker det låter som en bra ide att ställa klocka så att du kan förekomma. Men jag skulle sätta mig på vakt utanför dörren och pangramsa vid minsta pip så att hon inte hinner vakna till och därefter göra husljud. Jag skulle inte ge mig förren hon somnar om. Ta inte upp förren hon sover igen. För om du kan få till ett omsomnand så kommer hon snart inte vakna i vartimmen utan sova tills det är dags att gå upp.
Så jag skulle vänta med att förändra schemat inna natten sitter.
Lycka till!
Ida
Jag tycker det låter som en bra ide att ställa klocka så att du kan förekomma. Men jag skulle sätta mig på vakt utanför dörren och pangramsa vid minsta pip så att hon inte hinner vakna till och därefter göra husljud. Jag skulle inte ge mig förren hon somnar om. Ta inte upp förren hon sover igen. För om du kan få till ett omsomnand så kommer hon snart inte vakna i vartimmen utan sova tills det är dags att gå upp.
Så jag skulle vänta med att förändra schemat inna natten sitter.
Lycka till!
Ida
-
Christian79
- Inlägg: 14
- Blev medlem: fre 04 feb 2011, 16:14
Re: Vargtimmen
Tack för ditt svar! 
Mitt kök har aldrig varit så skinande rent som i natt. Herrgud va jag har fejjat och skapat husljud. Ändå hjälpte det inte. Det känns som vi har fått ett bakslag.
Läggningen var svår och tog nästan 30 min tills det att Milla lugnade sig. Sen ytterligare 10 min av gnöl och prat. Då var klockan närmare åtta, och lillfröken brukar i vanliga fall sova 19.15. Sen sov hon tungt fram till 00.30. Efter det började hon gnöla igen. Jag ramsade men fick då en känsla att jag ramsade för hurtigt och högt, att jag liksom väckte henne. För sen började hon skrika så jag trodde att grannarna skulle ringa polisen.
Jag solfjädrade och ramsade sen ut mig, men då var hon hysterisk. Sen drog jag på radio och började greja med disken. Milla lugnade sig något, men när det blev dags för bekräftelsen så blev hon jättearg igen. Under en period skrek hon sig helt hes. Då gick jag in och solfjädrade igen, men efter det blev det ännu värre. Jag upplever det ofta, att om jag går in så blir hon ännu argare, så jag brukar undvika det, men det känns skitjobbigt att lyssna på henne. Efter drygt en timmes kamp i natt började jag på allvar tro att nåt var fel. Till slut somnade hon. Då var klockan strax innan 4. Sen fick jag väcka henne enligt schemat kl 07.45. och hon var ingen glad unge imorse.
Vi började kura den 27/2, och visst har hon strulat på nätterna efter det, men såna här vrålnätter har vi inte haft sen vi började. Och egentligen har jag inga konkreta frågor. Däremot tycker jag att hon borde ha fattat vid det här laget? Hon borde inte behöva fråga längre. Eller är jag inte tillräckligt tydlig? Jag vet vad jag ska göra och att vi måste hålla i, men ångesten kom tillbaka i natt. För så som hon skrek i natt, har hon skrikit innan kuren och dit vill vi inte tillbaka.
Gäääsp!
/Elma
Mitt kök har aldrig varit så skinande rent som i natt. Herrgud va jag har fejjat och skapat husljud. Ändå hjälpte det inte. Det känns som vi har fått ett bakslag.
Läggningen var svår och tog nästan 30 min tills det att Milla lugnade sig. Sen ytterligare 10 min av gnöl och prat. Då var klockan närmare åtta, och lillfröken brukar i vanliga fall sova 19.15. Sen sov hon tungt fram till 00.30. Efter det började hon gnöla igen. Jag ramsade men fick då en känsla att jag ramsade för hurtigt och högt, att jag liksom väckte henne. För sen började hon skrika så jag trodde att grannarna skulle ringa polisen.
Jag solfjädrade och ramsade sen ut mig, men då var hon hysterisk. Sen drog jag på radio och började greja med disken. Milla lugnade sig något, men när det blev dags för bekräftelsen så blev hon jättearg igen. Under en period skrek hon sig helt hes. Då gick jag in och solfjädrade igen, men efter det blev det ännu värre. Jag upplever det ofta, att om jag går in så blir hon ännu argare, så jag brukar undvika det, men det känns skitjobbigt att lyssna på henne. Efter drygt en timmes kamp i natt började jag på allvar tro att nåt var fel. Till slut somnade hon. Då var klockan strax innan 4. Sen fick jag väcka henne enligt schemat kl 07.45. och hon var ingen glad unge imorse.
Vi började kura den 27/2, och visst har hon strulat på nätterna efter det, men såna här vrålnätter har vi inte haft sen vi började. Och egentligen har jag inga konkreta frågor. Däremot tycker jag att hon borde ha fattat vid det här laget? Hon borde inte behöva fråga längre. Eller är jag inte tillräckligt tydlig? Jag vet vad jag ska göra och att vi måste hålla i, men ångesten kom tillbaka i natt. För så som hon skrek i natt, har hon skrikit innan kuren och dit vill vi inte tillbaka.
Gäääsp!
/Elma