Nu har andra natten av kuren förlöpt och det känns tröstlöst, måste jag säga
19.00 Nattningen gick bra (som för de flesta, tror jag), jag buffade i max 5 minuter, varefter jag ramsar ut och han tar bekräftelsen! Härligt!
19.45 lite gnöl och stånk, jag ramsar, han gnölar någon minut till, det blir tyst och han tar bekräftelsen. Det här var ju inte svårt, tänker jag
23.40 lite gnyende, jag ramsar direkt och han tystnar redan innan jag är klar. Väntar dock någon sekund innan jag kör bekräftelse, som han tar emot med en liten hostning (kärleksfrukten är i slutet av en förkylning).
Härligt för självförtroendet, detta, tänker jag belåtet. 8)
Sen kommer eländet...
04.18 börjar han gny...jag smäller på med en ramsa, men vad händer? Lille S fortsätter gny, gnälla, smårgnyr, är lite tyst, högre gnäll osv...Han får påminnelseramsa 4.30, 05.08, buffning 05.15, påminnelseramsa 05.18 redan för då är han mycket ledsen, 05.25 buffning, påminnelseramsa 05.37, en till 05.44 (här börjar jag på allvar fundera på att hämta nappen - den har ju varit till så mycket hjälp...), 05.47 buffar jag kort och DÅ tar han bekräftelsen. Känns mer som att han somnar på ren utmattning istället för med min trygga handledning
Han var alltså vaken i 1,5 timme - det känns inte alls bra, detta.
Sen sover han i 40 minuter varefter han direkt svarar på ramsan med ledsen gråt. Påminnelseramsan gör allt etter värre...liksom buffningen jag tog till - ungen måste ju vara tyst runt kl 7 när det är morgon (tänker jag desperat!). Han blir inte alls lugn, utan när han inte skriker lika intensivt går jag ut med ramsan, lyssnar efter en tyst halvsekund och stormar in och gör morgon någon minut över 7.
Så nedstämd jag blir av detta
Jag hade ju hoppats på en minivariant eftersom han är standardmodellerad med schema och allt sen starten. Det är mycket svårt för mig att spotta upp en trygg och självklar attityd när han får två timmar mindre sömn än vanligt och han ser helt avdomnad ut under dagen. Lille gossen pratar inte alls så glatt som han brukar under dagen, och jag har ingen här hemma att hämta kraft och tillit ifrån - mannen är alldeles för 'snäll' och tycker nog mest synd om lille S (även om han inget säger).
Snälla hjälp mig, annars vet jag inte om jag orkar fler nätter. Eller det gör jag, men det känns som till ingen nytta om jag inte gör framsteg och kan spotta upp attityden.
/Maria
Jag är (tycker jag iaf) inte så generös med ramsning och solfjäder, det går nog i genomsnitt 10 minuter mellan mina 'aktiviteter', då han får gnöla, gnälla och sura i fred. Trafiken in i rummet är nu ett minimum, men jag har ju ändå i natt varit där inne med solfjäder 3 gånger. Varför tar han inte ramsan alls, det skulle ju ha märkts redan i går natt att den 'tar'? Är det attityden som spökar? 
-02