Snart två år och sover urdåligt!

[Pappsen Alexnder]

Hej,

Vi har en liten grabb som verkligen sover illa. Han är uppe flera gånger per natt och skriker. Att lägga sig är aldrig något problem. Han somnar på några minuter båda dagtid och på kvällen. Vi kurade honom vid fem månader, och det har funkat i perioder men sen har han fallit in i dåliga mönster. Vi har kört minikurer vid flera tillfällen. Nu är det rekorddåligt. Han lägger sig klockan 19:00 efter ett gediget skratt till gonattet. Sover som en stock fram till runt 22 sen vaknar han. Skriker och vill att man kommer in och bäddar om honom.
Vi är nu mitt i en minikur där vi försöker få honom att inse att han kan lägga sig och somna om själv men det verkar inte bita på honom. Vid 2-3 vaknar han ordentligt och då sätter vi igång med ljuden i lägenheten. Dammsugare, disk, nynnar etc. Inget funkar. Han skriker som en galning och det enda sättet att lugna honom är att gå in och lägga honom. I natt skrek han i 45 minuter i sträck. Brydde sig inte om dammsugare, ramsorna eller nynnandet. Inget funkade. Till sist fick vi lägga honom.

Problemet är att han förutom sin egen nattsömn, även förstör resten av familjens. Hans syster är 3 och även hon är kurad. Hon har fått sova inne hos oss under hans kur för att han väcker henne med sina skrik.

Hans schema är ganska stabilt. Han äter frukost vid halv nio. Dagis. Lunch vid 11 sömn vid 12. Vi har förlängt hans tupplur från en timme till 1 1/2. Äter middag vid 17. Badar 18. Välling efter det och sen skrattet och sömnen.

Nu börjar vi känna att han kanske är "okurbar" !

Hjälp!!! Vad gör vi för fel???

Ödmjukast - Pappsen

[Susanne G]

Hej!

Er lille kille är i något som kallas för förtrots. Det innebär att världen är gungning och man behöver lite extra ramar kring allt för att känna sig stabil.

Det framgår inte när det är godmorgon för honom men jag utgår ifrån att ni har 12 timmars natt. Låter dock lite sent med frukost halv nio då.

Han behöver absolut 1 1/2 timmes dagvila. Speciellt vid förtrots och trots är sömnen extra viktig. De blir trötta av att gå igenom inre förändring (det blir ju även vi vuxna).

Vid uppvaken så skulle jag gått in direkt och bäddat om och solfjädrat om det behövdes. Ni kan t om gå in och solfjädra honom när ni hör att han är på gång så att han inte hinner vakna riktigt. Om ni är så snabba. Det hade jag gjort några nätter och sedan backat. Han sover säkert extra dåligt nu för att han är så trött. Barn gör ofta det. Sover oroligt när de är lite övertrötta.

Sen blir det ju en del intryck på dagis också det gör ju också att de blir trötta. Om han har långa dagar kanske ni kan försöka korta ner de för honom. Det är mycket att bearbeta på natten, allt man har varit med om under dagen.

Susanne

[Pappsen Alexnder]

Hej igen!

Vill tacka för handfasta och bra råd. Men tyvärr har vi inte riktigt lyckats reda ut det ändå. Gjorde som du föreslog och gick in vid minsta antydan till pip. Funkade fint men när vi sedan började backa och använda ramsan efter några dagar så gick det inte alls. Han skriker och skriker och skriker helt utan slut. Som längst 45 minuter. Och vi känner oss vilse. Vi har läst på igen om kuren och ska läsa igen och igen men vi är nu så vilse att lite fler handfasta tips från er hade varit jättebra.

Vår dotter är också kurad och även om hon hade sina upproriska perioder så gick de alltid att stävja med att vara konsekvent, använda väckarklocka, ordentlig mörkläggning, musik, husljud mm. Men med den lille mannen verkar inget bita. Han har hållit på såhär sedan i somras, mer eller mindre i vissa perioder. Vi har kurat om oändliga gånger men vi får liksom inte till det med honom.

Tidigare gick det enkelt att lägga honom och han somnade på fem minuter. Den senaste veckan har det ändrats. Nu skriker han vid läggning. Fast först efter cirka 10 min. Då är det precis som att han kommer på att han inte somnat än och börjar skrika. Det enda han vill är att man ska komma in och lägga honom ner, stoppa om och gå ut. Då tystnar han. Säger ett glatt hej ibland. Och svarar på ramsan med ett muntert: Mmmmmmm. Sedan håller han på sådär och kan vissa kvällar vara vaken upp till en timme. Han skriker inte konstant utan blir irriterad med ca 15 min intervaller och vill då att man ska komma in. Vissa kvällar somnar han snabbare. Om man inte går in utan ramsar och håller på med husljud och dyl, skriker han på samma sätt som på nätterna.

Och på nätterna är det samma som tidigare. Fast vissa nätter vaknar han bara en eller två gånger. Andra upp till åtta-tio gånger.

Nu är vi så trötta att vi helt enkelt är vilse. Vi har tagit till "quick fix", dvs att bara gå in och stoppa om honom. Hur ska vi bryta detta? För det hjälper ju ingen i längden. Vi tycker ju såklart att vi har provat allt. Men det har vi ju såklart inte men vi har som sagt fastnat i vårt kurtänk. Vi kör samma saker som funkade med vår dotter men som uppenbarligen inte funkar med sonen. Börjar till och med tänka att han är okurbar...

Tacksam för snabb hjälp så att vi alla får vår sömn tillbaka!

Ödmjukast Pappsen

[TorsMamma]

Hej Pappsen,

Alla barn är olika säger vi ju. MEN alla behov är de samma. så med basen i detta skulle jag vilja påstå att ni har ett litet envist exemplar som MÅSTE ifrågasätta det ni gör. Om ni då ändrar lilla minsta, ja då är ni inte tillräckligt konsekventa för hans smak. Hänger du med?

Så vissa barn behöver samma svar på sina frågor i 3 dagar, andra i 3 veckor somliga i 3 mån. Svaret på frågan kvarstår, jag har förtroende för dig, du kan sova, och jag är trygg och lugn i mig själv.

Har en son lite större än er, han är SUPERKÄNSLIG mot förändringar OCH om han har frågor måste svaret vara SOLKLART. Kan leda till ledsamheter men i slutändan blir det en lättnad.
Så, han var 2,5 och skulle läggas, mamma vatten, mamma kissa, mamma jag älskar dig, mamma kissa, mamma kissa. Ja du hänger med?
Så en gång kissade han 7 gånger. Så kissnödig kan man ju liksom inte vara. så jag insåg detta är frågor precis som allt annat.
1 vatten och 1 kissa får man sen är det STOPP. ARg måste jag bli annars är jag inte tydlig nog.
Så, svaret var "det tar vi i morgon" + ramsa. Det tog oss nog sina modiga 3 veckor innan det hela lugnade sig. MEN, vi hade ju trasslat till det mer än så... Tagit bort väckarklockan och trodde att han nu kunde sköta sin sömn själv.
Så när han vaknade 01 och trodde det var morgon var det bara att återinföra den igen också. Ja, du hänger med. Det går inte fortare och fortare att komma upp på banan, utan man får bara MER och MER frågor.

Som du själv skriver, Han är mitt i 1,5 års förtrotsen (som är mellan 1,5-ca2) och ni har kurat om flera gånger. Det är inte riktigt uthålligt nog skulle jag gissa. Utan han KRÄVER solklara besked av er!

Så en plan behöver ni ta fram, ¨hålla er till den oavsett. I Många veckor. Uthålligheten på ett barn minskar ju liksom inte riktigt med ålder utan ökar ju lätt om man lärt sig att det ger utdelning. Så, bestäm er för att NU skall ramsan faktiskt funka. Det får ta sin 1-2-3 timmar om så kräves, det kommer att minska med tiden och det kommer att komma återfall (frågor) i framtiden på just detta. Så även om ni kommer till lugnet, så kommer det att komma perioder med detta igen, det kan man hoppa upp och sätta sig på. Det går liksom inte att riktigt "slappna av" och ta det hela med för mycket ro. Och tro att nu är det lugn segling, utan veta att frågor kommer och frågor går. Hur skall ni svara på dem? Jo, med LUGN, TRYGGHET och FÖRTROENDE. Han kan detta, ni behöver bara övertyga honom om att han kan, för han är inte säker längre, precis som ni. 8)

[Pappsen Alexnder]

Tack än en gång för ert engagemang och stöd! Så skönt att kunna komma hit och bli lugnad när vardagen gungar.

Nu skulle vi bara, i vår trötthetskoma, vilja fråga om du/ni har något förslag på en plan som vi kan följa? Det jobbigaste nu, förutom att ingen får sova, är att vi inte är säkra på hur länge vi kan "låta" honom skrika medan vi ramsar. I kväll skrek han hysteriskt i 25 minuter innan vi gick in snabbt, lade tillrätta och ramsade ut. Då somnade han. Hur går man tillväga här? Ska man någonsin gå in? Vi vill ju bryta det evinnerliga springandet ut och in men hur? Hur ska vi tackla hans skrikande. Han lugnar sig inte alls utan skriker sig upp i hysteri och börjar hosta tills han nästan kräks. Och är helt uppe i varv. Och så ska det ju inte vara. Hur långt ska vi verktyga?

Många frågor... Men lite stöd och förslag på plan hade varit som en dröm för oss. Vi behöver bara en liten vink om vad som är rätt väg att gå nu när vi irrar omkring i diket och inte riktigt hittar upp. Det känns ju som sagt som att vi gjort allt, nu är vi helt uttömda på planer.

Tack tack tack!

Ödmjukast

[Susanne G]

Hej!

Nu gäller det att ni tar ledningen för lillkillen.

Mycket skratt innan läggdags. Han ska riktigt kikna av skratt. Det kanske inte funkar direkt första eller andra kvällen men till slut kommer skrattet göra skillnad. Att han är glad innan han lägger sig, även om han börjar skrika när ni lagt honom, kommer göra gott.

Nu vet han att skrikandet till slut gör att ni kommer in. Gör tillrättaläggandet längre vid själva läggningen istället för att springa ut och in. Solfjädra honom riktigt lugn om det behövs. han ska vara lugn när ni lämnar rummet med ramsan. Sen kan han börja låta när ni går men då får ramsan ta över.

Husljud utanför. Prata högt och glatt med varandra. Spela musik och kanske dansa och ha skoj utanför. Dammsuga brukar också funka bra. Man kan också ramsa lite i förbigående, när man går förbi och håller på med sitt.

Detta kan ta tid. Men är ni ihärdiga så ger det resultat till slut. Vissa barn ställer mer högljudda frågor än andra.

Susanne

[Pappsen Alexnder]

Från dåligt till uselt till värre!

Nu är det sämre än någonsin. Efter en lyckad minikur där han tillslut accepterade ramsan och sov lugnt har det nu blivit katastrof. Hans mamma har varit bortrest på jobb i en vecka och under denna veckan har Elias har sparkat bakut.

Det brukade vara så att han accepterade läggningen. Den gick hur bra som helst. Han lade sig och somnade själv på bara några minuter. Nu vägrar han. Vi gör allt enligt konstens alla regler; Stenhård rutin på hela kvällen. Bad, Välling. Skrattet till gonattet. Men när han ska i säng blir han orolig och vill absolut inte.

Förr kunde man lägga honom och gå ut och allt var bra. Nu ställer han sig och gallskriker så fort man lämnar rummet. Klättrar ur sin spjälsäng och trillar ner på golvet. Vi har fått lägga en madrass nedanför för att han inte ska skada sig. Han håller på i upp till en timme, i fullständig hysteri, innan han slutligen lägger sig ner och somnar. Någon gång har jag fått sitta på madrassen nedanför hans säng tills han har lugnat sig. Och nu vill han att man ska vara på madrassen hela natten/dagsömnen. Vilket vi naturligtvis inte är.

Detta gäller både på dagen och på kvällen nu. Och dagssömnen har vi aldrig, aldrig haft något problem med förut.
Vi håller som sagt rutiner och är konsekventa men förstår inte riktigt vad som händer. Är det förtrots? Är det att hans mamma varit bortrest? (Han är väldigt mammig.)
Han skriker i fullständig skräck. Blir rädd bara man nämner sova eller sängen. Springer iväg och ställer sig i ett hörn och gråter. Och hur gör man med det här med att han klättrar ur sin säng?
Alla tips, råd och teorier om vad som händer välkomnas!
Ödmjukast Pappsen

[TorsMamma]

Hej, att läsa på om förtrots tror jag vore jättebra, så ni vet och förstår VAD som händer. DOCK, även om frågorna är oroligare, ängsligare och högre är svaret detsamma. Du kan, vi tror på dig, och vi vet att du klarar att sova själv.

Genom att sitta på madrassen under sängen har ni visat för honom att han faktiskt inte KAN sova utan er blotta närvaro. Så för att komma på bana är det ytterligare en ny period ni måste gå igenom för att komma på banan igen. När man gör på ett sätt och sen ändrar så blir barnet förvirrat och undrar då än mer vad som är på gång osv... Så som vanligt, ordentligt skratt till go natt 10 min minst.

Sen lägger ni, håller en solfjäder tills kroppen är avslappnad, men inte sover. Går ut med ramsan.
Sen kan man parkera sig utanför, MEN man går inte in förrän det behövs. Det får inte bli underhållning av det hela. Dvs. en ny rutin man skall hoppa ur, ni skall komma in, han skall hoppa ur, ni skall komma in osv... Utan ingrip när det verkligen behövs. Då skall han klättra tillbaka själv, med hjälp av en stol kanske. Det skall vara "JOBBIGT" att klättra i och ur.
Madrass på golvet är jättebra, det hade vi också under urhopps tider.
Det vi märkte som hjälpte bäst var MÖRKLÄGGNINGEN, är det ordentligt kolsvart är det inte lika frästande att hoppa ur, finns inget och se då. 8)

Sen rekommnderas mycket i och urklättring på dagen, allt för att det skall kunna ske säkert! 5min/10ggr/dagl är receptet. Får man öva på dagen slipper man öva på natten. Men det tar tid för det att försvinna.
Ni kan under denna tiden parkera er utanför rummet på en stol och stoppa i dörren, men inte I rummet, då ger ni fel signaler. Samt att han skall klättra tillbaka själv, jobbigt skall det vara.

Glöm inte att vara ute mycket på dagen 1 tim på förmiddagen och 1 tim på eftermiddagen, så kroppen är ordentligt trött när man skall sova.

Tänk nu LUGN, TRYGG och FÖRUTSÄGBART!

[Pappsen Alexnder]

Hej igen och tack för all hjälp,

Behöver några stärkande ord på vägen. Har nu följt era råd till punkt och pricka samt allt annat vi vet om kuren. Men det blir bara värre. Måste bara få veta om detta är "normalt" ens för ett barn i förtrotsen. Vi känner inte igen vår lilla kille längre. Den glada lättsamma pojken är ett minne blott och i hans ställe är en arg, arg, arg liten grabb.

Igår kväll tog den 1 timme och 10 minuter att lägga honom. Han kommer upp ur sängen cirka 20 gånger. Varje gång möts han i dörren av hinder, oss, vi leder honom in igen, han får klättra i själv och sedan solfjäder och ramsa ut. Genast börjar allt om igen. Och han skriker som jag aldrig hört honom skrika förr. Han är rasande. Kastar lampor, blomkrukor och vadhelst han hittar inom räckhåll. Detta höll som sagt på i över en timme och vi gjorde samma sak varje gång han kom upp.

Under natten vaknade han en gång vid tolv, kom upp, i säng och ut. Somnade om ganska fort.

Samma sak vid tre.

Men vid fem blev det samma visa som vid läggdags. Upp och ner ett tjugotal gånger, kastade saker och skrek som en vettvilling. Han kastar sig hit och dit och hans ilska verkar vara helt utom kontroll. Så höll han på fram till klockan sex. Vi gör konsekvent samma sak även här.

Jag har läst på om förtrots, allt jag kan komma över, både här på forumet och i Barnaboken. Och han är trotsig, det säger de på dagis också. Och på dagarna är detta helt hanterbart. Men denna fullständigt galna ilska om nätterna och att det inte på något sätt verkar som att han lugnas, det gör oss lite villrådiga. Ja, behöver nog bara skriva av mig lite och få veta om vi är på rätt väg trots att det inte blir några framsteg. För trots att vi värnar om attityden och läser på och läser på så är vi ju bara människor och det börjar bli rätt jobbigt. För både honom och oss. Och även hans syster vars sömn drabbas av hans raseriskrik.

Ödmjukast P

[TorsMamma]

Hej, jag vill bara bekräftelseramsa dig. JA ,det kan vara just så här i förtrotsen och kanske på nytt igen sen i den "riktiga trotsen". Är han på dagis om dagarna kan det finnas desto mera att ifrågasätta hemma sen. Så det är bara att vara LUGN och TRYGG!

Öva i och ur klättring på dagen så mycket som möjligt.

Sen verkar det som om han börjar hamna på - kontot. Kanske kan vara värt under någon vecka att lägga 30 min tidigare så han hinner klättra i lite och sen sova som folk. Men ja, det kan ta TID att få bukt med det. Låt det ta tiden och var tydlig och rak. Det är alla bekänta av i längden. Börja inte tveka eller göra andra konstigheter som byta till "ökensäng" utan behåll spälsängen till över 3,5 år, är mitt heta tips. 8)

[Susanne G]

Hej!

Är lite trött just nu så min hjärna har börjat tackla
av för ikväll.
Rent spontant tänker jag förtrots. Precis som en del äldre barn trotsar på natten så kan det väl också gälla en liten.

Det som funkar allra bäst mot all typ av trots är att pakta med barnet och social delaktighet. Kan låta simpelt men något så litet kan hjälpa.

Har själv en liten tjej här hemma som för någon vecka sen kom i i förtrotsen. Hon kan bli galen över något ytte pytte litet. En mössa på en kramdjur hamnar fel. Hon kastar djuret och kastar sig på golvet eller springer skrikandes iväg. Själv står man kvar och undrar vad som hände. Jag märker direkt att ju mer hon får diska, kasta sopor eller vad man nu gör, desto mindre av utbrott blir det. De flesta dagar är det inget alls. Sen kommer någon dag där mycket går snett. Då är man fram snabbt med diskborsten.

Så mitt tips är att ni låter han jobba mer med er. Detta kanske ger lugnare nätter. Det skulle kunna var en del av lösningen.

Susanne

[Pappsen Alexnder]

Hej och tack för alla fina svar, för pepp och bekräftelseramsa!

Det är nu mamman som skriver eftersom pappan är bortrest. Igår gick nattningen på en halvtimme istället för över en timme. Arg som ett bi var han men jag var lugn och trygg ( tyckte jag själv) och gjorde konsekvent samma sak som vi gjort innan. Kändes fint och tänkte att nu är det på rätt väg.

Men sedan blev klockan tre på natten och upp kom en ilsken Elias. Argare än någonsin. Jag parkerade mig på storasysters madrass utanför dörren och hindrade. Ledde tillbaka och ramsade ut. Så höll vi på i två timmar. Runt klockan fem gnydde han lite ilsket ett tag för att sedan äntligen somna. Och då var jag inte så lugn och trygg längre. Snarare arg, frustrerad och ledsen. Men jag kämpade på. Och höll masken. Hoppas jag.

Vid ett tillfälle hörde jag att han kom upp och gick runt inne i rummet. Men vid det laget (tror att det var gång 34 han var uppe...) hade jag bestämt mig för att han fick klara sig själv och att jag bara skulle gå in om han kom ut. Tänkte att jag skulle undvika att hamna i underhållningsfällan, att han bara vill att jag ska komma in. Så han gick runt därinne i tio minuter. Kastade saker, tystnade för att se om jag skulle komma sprintande och när inget hände skrek han ännu högre och kastade lite mer saker. Idag ser rummet ut som att någon har gjort inbrott där. Var detta rätt tänkt eller ska jag göra på något annat sätt?

En annan sak. Pakt. Det känns svårt på natten. För han vaknar och är så arg med en gång att han nästan inte går att få kontakt med. På dagen funkar pakt och jag ska definitivt låta honom diska idag. Igår dukade han bordet, "vek" tvätt och slängde sina blöjor. Så på dagen kan jag hantera hans trots. Men på natten är han som förbytt, så förbannad att det inte går att överhuvudtaget nå honom. Bara sparkar och slåss och kastar sig. Är det normalt för förtrotsen också?


Tack än en gång och jag tar gärna emot mer pepp och goda råd så att jag känner gör rätt!

Mamma M

[TorsMamma]

Vet du, jag tycker du hanterade det hela fantastiskt bra. Att låta honom röja därinne är helt ok tycker jag. Då märker han att det är inte så roligt att vara uppe som man kan tycka. Så håll samma strategi i sinnet så skall det nog gå bra.

[Pappsen Alexnder]

Hej!

Ville bara titta in och tacka för all hjälp!

Efter tuffa nätter sover nu lillkillen helt ok. Och det kommer att bli jättebra! Att lägga honom tar numera sedvanliga tre minuter. Han somnar snabbt på egen hand även om han gnyr lite ibland. Detta avhjälps med en liten ramsdialog där han snabbt tystnar och somnar. Milsvid skillnad från när han hoppade upp och ner ur sängen och slängde blomkrukor.

Vissa nätter har han sovit rakt igenom. Andra är han fortfarande lite orolig men svarar bra på ramsan. Och framförallt, stannar i sin säng. Så nu kan blomkrukorna åter stå i fönsterkarmen.

På morgonen vaknar han själv och ligger tyst när jag kommer in med väckarklockan. (Såvida inte storasyster är vaken, för då läser eller sjunger hon för honom tills vi kommer in. ) Ett leende och en lång monolog om "Pettson och Findus" är det som möter mig istället för som tidigare, arga skrik.

Fantastiskt! Och tack för stöd och hjälp från er. Det är så skönt att luta sig mot er här när allt är upp och ner. =D>

Mamma M

[Susanne G]

Vad härligt att höra. Grattis till ett bra jobb. =D>
Nu vet ni att ni fixar det om/när ni hamnar i något nytt trots eller annat.

Susanne