Jag behöver hjälp!

[mm]

Jag försöker alltså hjälpa mina två minsta, 5 och 3, att somna själva. De ligger tillsammans och jag sitter utanför här vid datorn, och säger gonattramsa då och då. Det som är svårt är att de gråter så! Den lilla gråter mest, den stora pojken är mer arg och säger att han vill vara med mig NU! Jag vet, det låter inte så illa men det känns så... Jag är verkligen beslutsam, dessa långa utdragna kvällar kan inte få fortsätta och de tre kvällar hittills vi har kört så här (tidigare låg vi bredvid efter sagan tills de somnade) har de faktiskt somnat fortare. Men jag undrar hur länge de ska skrika så här...? Nör lillan somnat snyftar hon i sömnen, det känns svårt att höra och jag behöver nog lite stöd nu. Inte gör jag dem illa nu va?

En ledsen mamma

[Perrson]

Inte gör du dem illa! Men jag vet hur det känns. Typ som om hjärtat rivs ut ur bröstkorgen. Försök tänka att det är frågor när de skriker. "Hallå, vet du verkligen vad du håller på med???" Och du svarar genom ramsan att "Allting är bra och jag vet hur allt ska vara!" Naturligtvis, kommer de att fråga ett tag, eftersom du sagt tvärt emot några år innan...
Tänk på att du ger dem trygghet, och det KOMMER att bli hur bra som helst. Försök påminna dig om andra situationer då de också gråter förtvivlat, men då du ändå inte "ger efter", då du vet vad som är bäst för dem!( T.ex. skrik efter godis i affären, när de inte får gå ut nakna i minusgrader, ej äta godis till frukost etc)

Massor av kramar till dig!

[mm]

Jag behöver allt stöd jag kan få!
Ikväll somnade lillan rätt fort, storebror tog lite längre tid på sig och ropade då och då. Fast inte blir det några tolv timmar än inte. De somnar alldeles för sent för det, fast vi börjar tidigt med läggandet. Kanske blir det bättre efter ett tag?

Tack för svaret!

mammamaria

[mia75]

Jag har också kurat stort barn och det jag inte fattade först var hur otroligt viktigt skrattet till godnattet är, se till att de skrattar rejält innan de ska sova, då blir nog gråten fort mindre!