Trots från en känslig...

[Perrson]

Har en dotter i 2½ års ålder. Att hon är fantastisk, klok och underbar är väl inget jag behöver skriva, för det är väl era ungar oxå!!
Ibland blir jag dock helt villrådig på hur jag skall bemöta henne. Låser mig tyvärr ibland när jag blir arg och då måste jag funderat innan på hur jag ska bemöta henne för att vara en bra mamma. Har två situationer jag funderar mycket på:
Tex: Hon vill att jag skall göra något, t.ex. hämta något som hon ej når. Jag svarar att jag skall göra det men först ska jag göra något färdigt. Då lägger hon sig ner och börjar storgråta. VAD gör jag då? Väntar ut henne tills jag är färdig? Men är inte risken då att hon tror att hon kan gråta sig till vad hon vill? Samtidigt kan jag ju inte förvisa henne, hon är ju bara ledsen....Jag kan ju inte säga ; "man får inte gråta bland andra människor. Du får komma ut när du inte är ledsen längre" Det här "problemet" uppstår ofta...

Vad gör jag när hon inte vill gå ut? Vi måste gå ut med hunden och ofta vägrar hon detta? (Förbjuda fungerar INTE.) När hon väl är ute kvittrar hon och är glad! Fast oftast vill hon gå ut men vill då inte ta på sig kläderna själv, utan hon vill att jag skall göra allt! Det tycker inte jag är rätt. Det hon kan klara av ska hon väl göra själv? Mycket med tanke på att nummer två är på väg ... Eller är jag för "hård".

Min älskade unge lär mig så oerhört mycket varje dag, men i de här situationerna har jag fastnat och jag känner att jag ger henne felaktiga reaktioner på hennes beteende

[Mamma Tesked]

Har också samma "problem" i mångt och mycket... fast jag ser dem inte som problem.. Om Lilleman (22 mån) blir förtvivlad över att jag sitter och ammar Miniman (2 mån) så får han bli det och så tar jag honom när Miniman käkat färdigt.

Samma sak om jag stter och ammar och Lilleman slår sig, jag vill ogärna "hysta" bort lillebror utan storebror får komma och sätta sig jämte mig i soffan och så får jag trösta så gott det går när Miniman är klar.

Här har vi inga yttringar om när vi ska gå ut, tvärtom!! Vi har ytterst delade åsikter om NÄR vi ska gå ut, många gånger kommer han med skorna på och ska gå ut och blir jätteförtvivlad när jag säger att vi inte ska gå ut... utan oftast är det dags för middag då istället...

Jag känner att han får vara förtvivlad och får förklara VARFÖR vi inte kan göra som han vill.... men visst frestar det på ibland när han blir förtvivlad för sjuttioelfte gången en dag när Miniman har haft party på natten och jag är minst av allt någorlunda utvilad.

[Sarika]

hej
ett snabbt litet tips gällande påklädningen, läs om "Ada vägrar klä på sig" i Barnaboken. Den hjälpte oss. Vår dotter är 19 månader snart och har samma situation här hemma med kläderna, men hon är lite yngre så jag kan inte riktigt begära att hon ska klä på sig själv, men det finns 3 tillväga gångs sätt i berättelsen så läs och välj ett som passar er.