äntligen har jag fått tummen ur och registrerat mig på detta fantastiska forum vilket jag har besökt och varit en aktiv läsare i snart tre år.
Barnaboken har betytt mycket för mig och min familj och gjort vår resa med fina lilla Telma till en njutbar och harmonisk tid. Men det stoppar inte med detta utan vi har även fått vara en inspirationskälla för vänner och övriga familjemedlemmar vilket värmer extra i hjärtat.
I hela mitt liv har jag tvekat på att skaffa barn av olika anledningar.
När min pojkvän, numera min man, önskade att vi skulle skaffa barn gick jag med på detta med villkoret att jag skulle tillbaka till jobbet efter 6 månader. Var mitt i karriären, levde ett gott liv med mycket jobb, pengar och fest, detta var jag inte villig att ge upp.
Den första jag berättade om graviditeten för var min chef! Då inser ni nog hur skevt allt var.
Vetgirig som jag är ville jag veta ALLT om att föda, ha och uppfostra barn.
Där låg helt plötsligt Barnaboken med alla sina vackra ansikten och log mot mig i bokståndet på Åhlens. "Varför inte", tänkte jag och med boken under armen, magen i vädret och utan varken förhoppningar eller fördomar började jag läsa.
Det var första gången jag kände mig berörd av tanken på att ha barn och på allvar förstod vad jag gett mig in på.
Läste första delen om och om igen och när sedan vår underbara dotter kommit till världen och det första halvåret gått ringde jag min chef och upplyste om att jag behövde några månader till tillsammans med min dotter. Resten är historia, snart tre år senare är jag fortfarande hemmamamma och njuter av varje dag jag får följa Telmas framfart i livet och om några veckor tittar lillasyster fram.
Tack Anna för att du stått upp för våra yngsta medborgare med oförtruten styrka och mod!
Du har visat att livet som småbarnsförälder kan vara en enda lång smekmånad!
Jag försöker förmedla Barnabokens budskap till alla föräldrar jag möter.
Love
Carola