Bebisar 2011

[Lydia]

Det börjar närma sig för flera av oss andra nu... Pirrigt och kul! Tänker jag.

Är det någon flerbarnsföräldrer som vill dela med sig av lite tips inför den första tiden (utöver eller utifrån det som står i syskonkapitlet i Barnaboken )?

Kram

[Sarisparis]

Grattis Pricken745

Är det någon flerbarnsföräldrer som vill dela med sig av lite tips inför den första tiden (utöver eller utifrån det som står i syskonkapitlet i Barnaboken )?

Den här trâden börjar bli lâng, jag vet inte om du läste det jag skrev tidigare?

Min favoritlänk om syskon är Nancys : Syskon, SM och Skak i handtag:
viewtopic.php?p=181779#181779

Det lâter som att du är väl förberedd, MamMalin, som redan har TVÂ skötplatser uttänkta! Vad jag hade i âtanke när jag valde min skötplats, var att jag skulle kunna ha uppsikt över storebror under byten. Vi har rätt öppen planlösning, sâ jag la bara en sân där "bytmadrass" (uppblâsbara sidor) frân IKEA med en handduk över pâ köksbänken. Nära till vatten och soptunna, och blöjor och sânt fick plats i ett köksskâp.

Ett annat tips är att tänka ut var du ska amma. Jag valde vârt vardagsrum och stängde alla dörrar sâ att storebror fick fritt spelrum. (Barnsäkrade givetvis allt och la allt 'förbjudet' utom räckhâll.) Sâ kunde jag amma relativt ostört och storebror kunde hâlla pâ med sitt (eller sitta med oss förstâs, läsa saga funkar utmärkt när man ammar ).

Kan man sâ är det ju superskönt att inte vara själv med alla smâ i början, men det är ju inte alltid det gâr att ordna optimalt.
Det verkar inte som att länken i mitt citat funkar, här är den igen (insisterar dâ den är sâ otroligt inspirerande att läsa =D> ):

http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... 779#181779

Vad har ni andra för tips?

[Lydia]

Ja, läste Nancys tankar. Så bra! Hon skriver så roligt och det ligger så mycket sunt förnuft i det.

[emu]

Hej hej! Hoppar också in här, nu har vi hunnit ungefär halvvägs och det börjar kännas i magen och går verkligen inte att dölja på jobbet heller! Det blir första det här. Lägger in mig i listan också (och uppdaterade helamig... grattis!)

Hälsningar emu

Listan:
helamig - Fick Siri 18 januari
Pricken 745 - 27 januari
Sofies mor - 28 januari
MamMalin - 24 februari
Tilda75 - början på mars
Lilla Vargen - slutet på mars
Bluna - 5 maj
mammaT- mitten av maj
Sarisparis - 10 juni
emu - 17 juni
Tetz - 30 juni
namera - 27 juli
Tove79- slutet av augusti

[Sarisparis]

Välkommen in pâ listan, emu! Vi ligger mer eller mindre lika ser det ut som! Ja, visst är det fantastiskt när det börjar sparka och ha sig, jag NJUTER.

Kom att tänka pâ en till SUPERTRÂD om det här med att ha storasyskon och en liten nyföding. Har ni missat Linus röda trâd där SusanD beskriver sâ otroligt fint hur härligt det kan vara med mycket smâtt sâ hoppa genast in och läs (hela!) trâden. Underbar är bara förnamnet.

http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... 86#p263686

Som hon säger i nâgot av alla inläggen, en liten nyföding väger inte sâ mycket sâ man kan lätt amma medans man gör annat om det krisar. Jag kommer ihâg en gâng med lillebror dâ det närmade sig middagsdags (den kritiska timmen ) och jag bara var tvungen att laga mat och amma samtidigt. Men det gâr till och med att skala morötter och potatis och amma om man bara är tvungen. Sen är det ju inget man behöver sträva efter.
Och sjal kan vara guld värt där pâ eftermiddagen om minstingen inte kommer till ro och man befinner sig mitt uppe i storesyskonbestyr/matlagning eller annat. Jag var totalt fast i sjalträsket med storebror (hade ännu inte upptäckt AW) och bestämde mig dâ att lillebror minsann alltid skulle sova själv i sin säng. Sâ blev det, men mânga gânger sprang jag som en skâllad gris mellan honom och köket och det är ju inte sâ goda minnen. Sâ nu med nummer tre kommer jag, förhoppningsvis, att inta en lite mer avslappnad inställning och sjala vid behov (och det är ju sâ mysigt ).

Kram pâ er, alla valar (storebrors nya smeknamn pâ sin tjocka mamma ).

[Sarisparis]

Hej!

Nu har vi varit pâ ultraljud och efter mycket om och men sâ bestämde vi oss för att frâga om kön. Och TA DA en liten lillebror pâ ingâng! Som mâr bra, liksom jag, sâ allt är frid och fröjd. 8)

Jag kom att tänka pâ en annan trâd som är suverän och som handlar om syskon. Här kommer ett utdrag av Nemita:

Jag tänkte berätta om en sak som har varit svår för oss med storebror och lillebror, och om hur vi har löst det. Det allra svåraste för oss visade sig vara den inbyggda, instinktiva och omedelbara reaktion som dyker upp hos föräldrarna om familjens lilla bebis är "i fara" på något sätt. Samma reaktion finns förstås hos storebror, förutom att vi reagerar på lite olika saker vi vuxna och han. Beskyddarinstinkten är ju helt naturlig och dessutom fullständigt avgörande för mänsklighetens överlevnad, men det som förvånade oss - och som gjorde att vi var lite oförberedda - var att vi reagerade så starkt när storebror gjorde något i närheten av lillebror som var potentiellt farligt för lillen. Det kunde handla om att storebror skrek, slamrade, bankade, hoppade, drog, petade eller hanterade lillebror omilt. Annekteringen gjorde vi enligt Annas förslag, ungefär, och den fungerade jättebra, så det var i ett senare skede detta hände. Jag upptäckte också, till min stora förvåning, att jag direkt känslomässigt allierade mig med lillebror och närapå kunde känna negativa känslor mot storebror på ett helt nytt sätt. Inte roligt för någon av oss.

Det knasiga var att storebror har ju alltid tex skrikit och slamrat, emellanåt, inget nytt under solen. Och vi har hanterat det genom att säga ungefär "Oj, hoppsan, om du har lust att skrika får du göra det på ditt rum! Här skriker man inte." Det har fungerat helt okej. Men när lillebror kom så började vi (för inte var det storebror som ändrade sig, utan vi...) säga "Oj, akta lillebrors öron!" Förutom att fokus blev på att det ska tas hänsyn till lillebror istället för att fokus fick ligga på beteendet som inte är okej, så visade sig storebror bli sårad och förolämpad av våra kommentarer (fast det tog ett tag innan vi förstod det). Han hade ju inte för avsikt att skada! Han var som vanligt! Dessutom blev kommentarerna (och ofta efterföljande handling då vi "höll undan" lillebror eller höll för hans öron) en så tydlig uppdelning i "vi och du". Storebror hamnade utanför och skuffades undan. Det var aldrig storebror som gjorde något annorlunda, det var vi som började reagera annorlunda på det han gjorde. Men när han blev sårad och kände sig utanför så blev han sur, trumpen och inte lika mån om lillebror... Vi hade läst BB och tänkt på detta i förväg, men ändå reagerade vi så här. Vi var inte alls beredda på att vi skulle göra det så instinktivt och, ja, tanklöst...

Som tur var märkte vi ganska direkt vad som höll på att hända så vi fick (bokstavligen) bita ihop och hålla tungan rätt i mun. Återgå till hur vi alltid hanterat skrik och sånt, med fokus på beteendet. Och naturligtvis fortsätta med att involvera storebror i skötseln av lillebror. Det har fungerat fantastiskt bra! Nu är storebror alltid jätteglad att se lillebror, älskar att bli beundrad av lillebror, ger honom leksaker, hjälper till med blöjbyten och muntrar upp honom när han är ledsen.

Det pågick inte länge, vårt trasslande (för det var som sagt vårt och inte storebrors) men det var tydligt att det kunde ha gått väldigt snett om vi fortsatt. Men jag tror att Anna brukar skriva att man kan alltid börja om och det hade hon helt rätt i! Jag undrar var vi hade hamnat om vi inte hade läst BB... brrr.

Detta kanske inte är något som ni känner igen men OM det är det så kanske våra erfarenheter kan hjälpa er på vägen!

Här är trâden i sin helhet.
http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... =8&t=23874

Hoppas att Pricken745 njuter av smekmânaden. Kanske Sofies mor redan pâbörjat sin ocksâ?

[Tetz]

Nu har vi varit pâ ultraljud och efter mycket om och men sâ bestämde vi oss för att frâga om kön. Och TA DA en liten lillebror pâ ingâng! Som mâr bra, liksom jag, sâ allt är frid och fröjd.

Rooooligt! Grattis!! Imorgon är det vår tur att titta in i magen. Jag känner inte just några rörelser alls, så jag vet inte om jag har moderkakan fram kanske. Lite märkliga små "vältrande" rörelser har jag känt, men that´s it. Blir lite avis när jag hör alla omföderskor som känt buffar sen v 14 Samtidigt har jag inte känt efter så noga, har varit jättenervös för försäljningen av vår lägenhet. Men idag blev det klart, och det gick löjligt bra! Det innebär att det inte blir några problem att finansiera huset vi köpt och att vi kan vara föräldralediga så länge som vi planerat.

Nemitas inlägg i syskontråden är helt ljuvligt. Jag ska verkligen ta det till mig och plocka fram när det blir dags.

[Sofies mor]

Hej på er!
Nej, här har ingen bebis kommit än. Började bli lite nervös, för våra barnvakter (mina föräldrar..) reser bort imorgon, och barnvakten för helgen kommer hit först på fredag kväll. Men nu har jag fått klartecken från en kompis som vi får ringa ifall det skulle bli under dygnet där emellan. Hennes son är dessutom Sofies favoritkompis (eftersom han är den enda.. 8) )
Nu när jag kan släppa den saken kanske lilla bebisen vill titta ut i natt, så jag har varit nervös i onödan.

Sofie har i alla fall varit i storstan och köpt en nalle till bebisen, det tyckte hon behövdes! Men hon är väldigt förtjust i den själv, och försöker komma åt den så fort hon får chansen.

[Tetz]

Spännande med bebis när som helst! Att de inte kan rätta in sig efter planeringen

Ultraljudet gick bra idag *pust* LILLASYSTER fick ankomstdatum 7 juli, fast jag håller fast vid min beräkning Hon såg ut att må fint, hon ligger gömd bakom moderkakan. Den är fram precis som jag trodde. Jättetrevlig barnmorska som var lugn och rutinerad, noga med att kommunicera varför hon var tyst en lång stund (koncentration när hon mätte).

[helamig]

Härligt med ultraljud Spännande Sofies mor, önskar dig en fin förlossning

Tänkte jag skulle försöka mig på att beskriva min förlossningsresa..

Några dagar innan det satte igång på riktigt drömde jag om ett vulkanutbrott. Vi var på en ö och var tvungna att ta oss till kusten för att ta oss därifrån med båt. Jag var lugn mitt i allt och visste att det skulle gå bra. Lugn mitt i paniken

Jag hade haft en del förvärkar och trodde att det hela skulle börja natten innan. Natten mellan 16-17 januari, hon var beräknad till den 26 jan men både jag och min andra dotter är född 17 (andra månader) så jag tyckte det hade varit väldigt festligt med 3 st den 17´e. Iaf det hela stannade av och jag gick och la mig. Gick upp kl sju och tog hand om min dotter nästan helt själv den dagen. Jag hade några förvärkar som jag andades igenom. Min vän var här en stund. Jag var lugn. Jag kände mig stark, cool och redo. Jag hade varit rädd innan men lyckats förbereda mig. Kom igen tänkte jag, nu kan smärtan komma, jag är beredd 8) Hade läst en bok innan om en tjej som födde sitt barn helt själv.. (vinteräpplen av josefin sundström) Klart inspirerande

När jag hade lagt min dotter på kvällen satte det igång igen. Värkarna kom oregelbundet men jag andades på. Vid 22 tyckte jag det räckte så jag gick och la mig. Vi hade tyvärr inga panodil hemma, det hade jag glömt att köpa. Fick sova 2 timmar. När jag vaknade var min man hemma och jag sa att han fick vara beredd på att vi kanske skulle få åka in i natt. Han gick och la sig för att få några timmars sömn. Jag kunde inte sova mer utan andades och tog tid på värkarna. När jag född min andra dotter hade värkarna kommit med ca 6 minuters intervall ända till slutet så jag visste att det inte var 3 värkar på 10 minuter som gällde här. Värkarna höll väl i ungefär 1-1 ½ min. Dom var kraftfulla men inte så kraftfulla som dom var i slutet förra gången. Jag lekte med tanken att föda hemma. Jag låg där och hade svårt att bedöma situationen. Kl 3 tyckte jag att värkarna var lika starka som i slutet sist. Jag tänkte att det kanske är dags att åka in, det kan ju ta ett tag innan vi väl är på plats på förlossningen. Väckte min man som ringde sin bror (barnvakten) Ringde min mammas man som skulle köra och förlossningen. Dom hänvisade oss till Mölndal istället för Östra. Min man satte på kaffe och frågade om min mammas man ville ha när han kom. Han var lugn.. Jag sa att vi får nog åka nu. Jag hade hoppats på att dom skulle komma fort och att det skulle gå fort att åka in för nu hade jag ont. Fick andas rejält vid varje värk och när jag reste mig upp blev det väldigt intensivt. Jag undrade hur jag skulle kunna ta mig till bilen. Det gick och väl där kunde jag inte ligga ner som jag gjort i sängen. Försökte sätta mig men det gick inte. Jag fick ställa mig på knä i baksätet. Vi åkte kanske 3 minuter sen känner jag att det trycker på, jag måste krysta. Jag säger det till min man som känner igen hur jag låter. Han vet att det är nära nu. Jag krystar och säger (skriker) att nu kommer hon, du får ta emot. Vattnet går och vi känner båda huvudet. Jag drar ner byxorna. Krystar kanske sammanlagt 3-4 gånger sen är hon ute. Min man tar emot… Jag hann tänka att det här vill jag ju inte, ingen lustgas eller nåt och i nästa tanke att nu är det, det sista sen är det klart. Nu får jag ta i så hon inte fastnar. Allt gick så bra och en liten välskapt flicka föddes. Ca 03.55 Jag som var så säker på att det skulle bli en pojke. Jag fick vända mig om, fick hålla henne, vi lindade in henne i en fleecetröja, det var varmt i bilen. Efter några minuter kom moderkakan så vi kunde röra oss lite bättre. Stackars min mammas man som körde. Han var mest chockad. Men tur att vi inte ringde taxi, vi hade väl fått en fet räkning. Bilen fick skickas på tvätt. Väl framme kom dom med bår. Det var skönt att komma till förlossningen så dom kunde kolla att moderkakan var hel. Att Siri mådde bra o.s.v. Sen stannade vi på BB till dagen efter. Det var så mysigt att hasa omkring där med lilla Siri innanför skjortan. Få mat och bara vila. Hon sög direkt och amningen kom igång så fint efter några dagar. Hon föddes på tisdagen och redan på torsdagen hade hon vänt i vikt. Så skönt. Nu äter och sover hon och det är så fantastiskt lugnt och skönt. Tack A.W för det. SM är super!!

[Sarisparis]

Wow, helamig, vilken förlossning! =D> =D>

Har du lust att berätta om hur det var när storasyster fick möta lillasyster?

Stor kram till hela familjen.

[MamMalin]

Ojojoj - vilken förlossningsreseupplevelse! Vilket jobb du gjorde både hemma o i baksätet!
Har högläst för äkta hälft (idag är v37+0 för oss...) o LOVAT att inte vara lika cool som du 8) (riskfritt iofs)
KRAM!

[chokladkaninen]

Men oj! Shit, vad bra jobbat! =D> =D> =D>
Jag önskar er en fantastisk smekmånad.

[miniz]

Wow!
Super grattis och fantastiskt bra jobbat!
Coolaste morsan mitt i vulkanutbrottet!

Kram.

[helamig]

Tack för härlig respons Ja det blir ju nåt att berätta, det är ju sånt man bara läser om annars. Räknar ju inte med att vara med om det själv direkt..

Är vaken mitt i natten med en pigg tjej..

Det kändes viktigt att mötet mellan syskonen blev bra. Vi kom hem när Stora tjejen var ute på promenad men vi gjorde som så att vi gick ut i trapphuset (min mamma var med) Så fick storan komma hem och vi skulle komma sen. Innan vi hann komma ner öppnar min man dörren och säger där är mamma Hoppas det inte blev helt fel. Sen fick hon hålla och peta och känna. Visade inte intresse av att ta av kläderna. Hon ville hålla mycket och få vara med. Hon blev väldigt beskyddande. Blev ledsen när lillan blev ledsen. Påkallade vår uppmärksamhet när lillan lät. Nu har hon blivit lite mer hårdhänt. Nyps och vill ligga, sitta nära, gärna på lillan. Sätter handen på henne och häver sig upp med sin fulla vikt. Svårt att veta vad jag ska göra i dom situationerna. Jag säger försiktigt och klappa fint. Hon får vara med när vi byter blöja, hålla blöjan mm. Köra vagnen, men ibland är det svårt att låta henne vara med. Lillan sover ju mycket så då ägnar jag mig åt storan. Jag och min man är inte alltid helt överens om hur delaktig hon ska få vara men vi försöker hitta nåt som funkar för alla. Han ska vara hemma nu i fyra månader. Dom går ut en del på promenader. Vi försöker få ihop allt. Jag behöver vila en del på dagarna eftersom nätterna är lite skakiga och storan behöver få vara mycket med mig och med oss. Det är en omställning..