Jag är inne på tredje kurkvällen. Första kvällen/natten var hemsk men jag var helt övertygad om att detta skulle funka. Första dagen gick heller inget vidare då min dotter inte ville sova sina dagslurar utan skrek sig igenom dem. Kväll/natt nummer två gick lysande och hon sov i stort sett hela natten. Var som längst vaken i två minuter och kunde vid några tillfällen somna utan mitt ingripande (ramsan). Idag har dock inget funkat. Hon skrek sig igenom hela första dagsluren och halva andra. När jag skulle lägga henne ikväll efter massor med skratt och bus så började hon gråta direkt vi kom in i sovrummet. Mitt mammahjärta brast och det kändes verkligen jobbigt att lägga henne då
Jag gjorde dock som tidigare trots skrik och gråt och hon somnade efter 10 minuter. Men just det här att sovrummet och sängen blivit en så negativ plats för henne och att hon halvt om halv gråter sig till sömns (med ynkliga mammaskrik) känns riktigt jobbigt. Jag vet ju att jag gör det för hennes skull och för att hon ska få sova gott och bra men blir ändå tvivlande när hon är så ledsen och (som jag upplever) nästan rädd att bli lämnad. Hon har innan läggningen varit väldigt mammig och har jag hamnat utom hennes synhåll har hon blivit ledsen. Är så rädd för att jag gör något skadligt/dåligt för henne och att jag gör saker fel, samtidigt som jag så gärna vill få detta att funka och verkligen har trott på kuren. Jag har följt hennes schema till punkt och pricka och gjort (vad jag trott) enligt boken vid läggning. Min dotter är elva månader. Någon som varit med om liknande? Är det så här det ska vara? Är hon kanske "okurbar" 
Tack på förhand från en trött och ledsen mamma.
-02