Anna el. Mammut-ge oss med 1,5-åringar lite hjälp

[Love]

Verkar som det är många som upplever att en "felfri" sömn hakar upp sig när barnet är runt 1,5 år. Jag har skrivit inlägg om detta tidigare och körde nyss en minikur på dottern och sov på madrass utanför hennes dörr och ramsade direkt då hon skrek på natten.

Det har blivit bättre men fortfarande är det 3-4 skrik per natt, allt från bara ngn sekund (förmodligen mardrömmar) till längre perioder om ngn minut då hon oftast ropar på mamma eller inte hittar sin älskade kudde i sängen. Den senaste veckan har jag varit sjuk i hög feber och inte orkat reagera överhuvudtaget förrän hon tystnat. Är detta rätt taktik?

Minikuren hjälpte till viss del men det är på långa vägar inte som förr men veckor av ostöd nattsömn då dottern inte knystade ngt alls förutom vid sjukdom.

Behöver lite peppning här så vi får tillbaka vår nattsömn- den är välbehövlig!

Hoppas på hjälp!

[Gäst]

18-månadersåldern är ju lite vinglig för barnet (läs om själva åldern i Barnaboken och även kapitlet "Livet ett kretslopp") och då gäller det att själv vara stabil! Så om det inte funkar med den"vanliga" verktygshanteringen så får man ha lite helikoptersyn och se "hela bilden".

Vad man kanske gör istället är att man drabbas av "men-vad-är-nu-detta-syndromet" och vinglar lika mycket som barnet. Ingen bra kombination och jag skulle vilja göra en jämförelse med "en blind leder en blind" för att tydliggöra. Lätt hänt - tro mig jag vet 8) .

Vad man då gör är att man rutar in dagen för barnet så att det kan förutse dagen på bästa sätt. Slopa utflykter som nyss var spännande och håll er till kända jaktmarker. Nyheter får vänta. Världen måste få bli liten och hanterbar! På det viset ger man barnet en känsla av kontroll och hanterbarhet under dagen och det föder i sin tur ett lugn på natten.

Så det är den "vardagliga lunken" på dagen som bygger barnet så att det kan sova skönt på natten. Då blir frågorna heller inte så starka eller många och verktygen "tar" på rätt sätt.

Det gäller att inte stirra sig blind på "symptomet" orolig nattsömn utan att se "orsaken" (18-månadersålderns känslokaos) och bygga barnet den vägen. Då minskar och - till sist - försvinner symptomet. Det gäller alltså att se "hela bilden"!

I "hela bilden" ingår social delaktighet, att göra världen liten och hanterbar samt att använda verktygen med attityd av självklarhet!

Varning dagisstarter och andra förändringar i denna åldern!

Det var mina reflektioner och en beskrivning av mitt sätt att hantera 18-månaderstjofräsets stundom oroliga nattsömn! Att "bara vara" ett par månader är mitt hetaste tips....

[Love]

Tack Mammut! Ska genast läsa på i Barnboken om 18-månadersåldern.

Vi har inte haft ngn stor förändring under hösten utan dottern har varit på dagis cirka 10 timmar i veckan och trivts bra. Tyvärr kommer en lite turbulent period nu den närmaste månaden innan jul. Nästa vecka är det tänkt att dottern ska vara med mormor och morfar söndag till fredag uppe i Stockholm (vi bor i Skåne). Sedan ska de köra ner och stanna ytterligare en vecka härnere som support eftersom jag har börjat nytt jobb.

Dagisdagarna kommer också att bli längre efter jul. BLÄ! Verkligen dålig tajming! Det är bara att behålla helikopterseendet och "stora bilden" och hålla fast vid verktygen.

Inatt var hon vaken i en timme mellan 04-05. Jag ramsade henne faktiskt inte för jag tyckte mest att hon "gnölade" och inte var så ledsen.


Liten fråga: Ska jag pangramsa direkt en gång och sedan bekräftelseramsa när hon lugnat sig på natten eller ska jag köra "på natten händer ingenting" och inte göra ngt alls?

Tack för snabbt svar!

[Gäst]

:DGlöm inte "Livet ett kretslopp" också!

Du kan pangramsa direkt men om det s a s inte ger resultat (= färre och kortare uppvak) så avvakta istället och gör "ingenting". Att göra just det kan vara det svar hon söker - att allt är som det ska och på natten sover folk!

Lycka till!