Orolig efter nattningen

[Rosine]

Vår son, 2 år och 5 månader har svårt att komma till ro på natten. Eller hellre, han somnar (åtminstone verkar det så) efter fin läggning och lite småprat med sig själv, men efter en timme vaknar han till och börjar gråta och gnälla och vill ur sängen (en gång trodde han det redan var morgon). Sedan vi kurade honom i 7 månaders ålder har han haft mycket bra sovvanor. Han verkar inte trotsig utan hellre hjälplös, lite ångestfylld. En kväll försökte jag att svara på allt han ropade att vi ska ta hand om detta i morgon (enligt trotskapitlet i BB), och efter en mycket lång tid somnade han. Men kvällen därefter hände samma sak, osv. Vi har då gått in en eller två gånger och därigenom lyckades vi att lugna honom. Men nu har det blivit ett mönster som vi ju egentligen inte vill ha. På dagen har han visat lite tendenser till trots de senaste två veckor, men det hanterar vi ganska bra enligt BB. Jag är tacksam för tipps hur vi kan hjälpa honom att somna i ro.

[Clara Cecilia]

Kära du,

skrev ett långt svar som försvann eftersom jag är dataidiot.
Kolla vår länk, läs Annas svar, svara honom direkt utanför dörren med ramsan är den korta versionen av det jag skrev

http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... =8&t=23207

Kram Clara

[Rosine]

Tack Clara, jag har precis läst din tråd efter du hänvisade på den i "Späda barn". Sonen är på gång, då kan jag nog genast börja med att ramsa tillbaka direkt.
Vi hörs

[Clara Cecilia]

:thumbsup:

Och det kan ta ett tag.. bara så du vet, ikväll var vår första utan urhopp eller försök utan bara; mammmi, mummy, mammis...
Men trägen vinner. En chans nöta in ramsan får man säga..



Clara

[Rosine]

Nu blev han tyst utan ramsa – men det var ju redan efter andra läggningen. Min man hade tagit ut honom tidigare på kvällen. Vi har lite olika åsikter angående detta fastän vi egentligen är överens om hur vi vill göra och varför. Jag var bara själv hjälplös och kunde inte föreslå någon strategi. Men nu tror jag mig ha en. Hos er, Clara, verkar den ju funka.
Men jag undrar också angående middagssömn. Vår son sover sina två timmar (11,5 timmars natt), och vi måste väcka honom. Är det kanske för mycket och kan de oroliga kvällarna ha med det att göra? Även om han somnar två timmar efter nattningen verkar han inte vara särskilt trött på morgonen. Han verkar alltså kompensera detta genom middagssömnen.
Clara, jag hade fö. läst in din tråd förut fast för någon anledning relaterade jag inte ert problem till vårt, kanske för att jag inte trodde att det redan var dags för trots här hemma, och hoppa ur kan han inte än. Men ”trots eller inte” som AW skriver i din tråd … Och ifrågasättandet kan ju ser annorlunda ut hos olika barn. Vår son är kanske ingen stor protesterare utan snarare en liten ”ål”, känns det ibland.

[Clara Cecilia]

Hej Rosine,
ärligt jag vet inte. Här befinner vi oss mittemellan sova på dagen och genomföra mysig vila istället.
Just nu blir resten av dagen lite tråkig om inget lunchsov blir till utan det mer hoppas och spottas skriks och sjungs i en salig blandning, vi vuxna sitter på vakt och ramsar och föser i säng vid ev urhopp.

Det jag minns från några månader tillbaka är just att V först sov toppen, sen började trassla lite med lunchen och sen kom stortrassel med läggning kvällstid. Och missar han att somna lunchtid så somnar han som en stock på kvällen. :-k

Kanske det kan vara en idé att korta lunchsömnen något, 1,5 timme? och sen erbjuda något extremt spännande och förbjudet som syssla (här har pärlor på piprensare den verkan) direkt efter vilan, fästisar eller en film som man bara får se vid speciella tillfällen typ?

Känn om det känns rätt för honom se om det har effekt på läggningarna.

Men, som sagt jag är ute i okänt vatten i detta nya. Men det är också en spännande period - han är plötsligt så Stor, delar, hjälper Lilla L på ett helt nytt sätt, skyddar henne från farliga tidningsbitar som hon kan sätta i halsen och tre timmar senare så lever vi med en skrikande snorande arg person som liksom Letar konflikter. Och sen är han plötsligt natträdd och ropar på mig med ynkligast möjlig röst. Allt nytt, liten och stor på samma gång!

Kram Clara

[Rosine]

Här hemma skrattades idag i nästan en timme före läggningen – och så somnade sonen „skratttrött“ och har inte vaknat till därefter. Egentligen började det hela av en slump i köket efter kvällsmaten för att alla vara i bra humör, men efter ett tag mindes jag principen som vi nog hade glömt bort och så fortsatte vi skratta i badrummet. Hoppas att denna strategi hjälper även framöver …

[Rosine]

Hej Clara, jag såg inte ditt svar. Tack för dina tankar! Vi ska se hur det blir med middagssömnen.

[Clara Cecilia]

O så bra! Skrattet är verkligen befriande och en underbar medicin! Fint!

Vi hörs



Clara