21 månader och sover/somnar inte bra alls längre...hjälp!

[Stella]

Hej alla kloka!

Vi har en tjej på 21 månader och hon har under en lång tid krånglat vid läggningarna. I nuläget tar det ca 45 min från det vi lagt henne. Problemet som gör det så svårt att hantera är att hon VILL sova - det säger hon själv. Hon är inte ledsen, bara pytteiite ibland. Inte arg, inte sur ,inget sånt. Skriker inte. Hon lägger sig ner och ber om täcke. Säger god natt och ses i morgon (hon säger detta alltså) och vi oxå. Sen är det tyst en stund och efter ca 10 min börjas det med oroliga läten och gnyende. Hon kallar på oss precis som för att se om vi är där. Går man in bestämd så "läxar" hon upp sig själv och säger att hon ska sova och säger mmm osv. "Mamma arg" osv. Men efter lika lång stund börjas det igen. Det dras ut så att hon mycket möjligt plötsligt kan börja låta igen efter 30min när man trott hon sovit. Oftast ligger hon ner och nästan sover när man kommer in. Det känns så hopplöst för hon gör ju som hon ska, hon vill själv sova, hon skriker inte - men ändå - hon kan inte somna förrän efter lååååång tid!!! Det är likadant alltid när hon ska sova i stort sett. Även på dagis där hon nu får ligga med de större barnen för att inte störa de små. Jag tar själv låååång tid på mig att somna så jag vet hur jobbigt det måste vara för henne. Vi försöker låta och ha tvn på mm. Men det är samma sak oavsett. Ända gången hon somnar har varit när ngn annan lagt henne.

Vi busar massor hela dagarna, jagar varandra och skrattar. Hon är med och bakar och lagar mat - sitter alltid på bänken och rör/hackar osv. Rutinerna är som de ALLTID varit.

Vill tillägga att hon är mycket pratsam och kan mycket ord för sin ålder. Hon är dessutom mycket " lydig" och känslig för tillrättavisande, vilket hon alltid varit. Lite duktighetssyndrom... Jag har ändå aldrig strävat efter detta, verkligen inte - tvärtom! Därför vill jag inte vara hård, hon har redan ett så starkt överjag.

Vad vi märkt är att hon ofta blir oroligare när pappa kommer hem. Även om hon blir jätteglad så blir hon ändå oroligare på något vis.

På morgnarna är det nu i 98% samma sak. Börjas vid halv sex och fortsätter fram hur länge som helst. Lydig som hon är ligger hon ju kvar utan att skrika. Hon får såååå dålig sömn. Vad ska vi göra? Hon blev opererad för polyper för 2v sedan. Ingen skillnad på sömnen inte.

Tilläggas ska att hon nu inte vill ha välling eller gröt längre på kvällen så det sista hon äter är middag vid 5, halv sex och sedan ibland en macka vilket ju inte är tillräckligt. Men halv sju är hon ju inte hungrig! Hur gör ni andra med det?

Tycker så synd om henne, känns så ruttet att sluta en underbar dag med att tjafsa med henne och behöva låta arg.

Hjälp! Vad ser ni som jag missar!

Tack!!!

[miniz]

Hej.

Har ni infört ramsan?
För det är ramsan som ska försäkra henne att ni har koll, hon kan sova. Med ramsan ger ni svar pà alla fràgor efter läggning och för tidiga uppvak.

Nu somnar hon inte innan ni varit där, kanske hon väntar att ni ska komma in?

Odla attityden, öva ramsan och efter läggning med massa bus och skratt, ut med ramsa och ha husljud pà sà slipper ni samtidigt överkoncentration.

Kram.

[AMAMA]

Hei!

Vil bare si at jeg kjenner meg igjen i det du skriver. Storebror kunne også bruke lang tid på å sovne i den alderen, 45 min og også mer. Jeg var også veldig bekymret for søvntimene hans selv om han ikke var merkbart trøtt. Jeg husker jeg fikk et veldig bra svar fra Anna W den gangen. Hun mente at storebror hadde alle forutsetninger for å kunne sove, han var ikke lei seg, gråt ikke osv, visste at vi var her. Han bare pratet og sang (evt ropte litt) der inne i mørket. Når man har lagt alt til rette slik for at barnet kan sovne behøver man ikke gjøre så mye mer. - Har dere det mørkt på rommet hennes ?

Anng morgningene sier jeg som Miniz - Ramse ! ved første pip. Sitter ramsen kommer nok det til å fungere. Dersom den ikke gjør det ikke kan dere jo innføre den som hun sier - så får dere helt sikkert orden på dette!

[Stella]

Hej!

Tack för era svar! Ja, hon har ju alla förutsättningar och eg är det mest problem för min sambo som inte orkar höra henne ligga och mumla och gny på morgnarna. Jag kan lägga en kudde på huvudet så somnar både hon och jag inom kort men inte han vilket gör att han vill gå in...

För övrigt är det lustigt att när någon annan passar eller lägger henne så är det aldrig några problem. Då är det tyst och hon somnar direkt!!! Dessutom sover hon länge på morgnarna då oxå.
igår på julafton, då skickade vi upp min pappa att lägga henne ner och sen hördes inte ett ljud. Sen sov hon till 0930, då vi gick in och väckte henne!!! Hon har ALDRIG sovit så länge! Halv tio! Så skööööönt!

Jaja, vi kör på med attityden...löser sig säkert.

Tack alla och god jul!

[Stella]

Sitter nu och hör på hennes gråt...inte kul....

Vatten vatten vatten vatten.....hela tiden. Så himla svårt att inte ge med sig. Har ju fått vatten så borde inte vara mer törstig, vet att det är ett knep från hennes sida. Filt filt filt likaså... Känner mig så himla dum bara. Spec med hennes far därnere som tycker jag är jättehemsk!!! Skönt om man hade varit själv för jag är övertygad om att jag gör det bästa för henne.

Suck....

[TorsMamma]

Hej, många svarar på dessa frågor med ramsan.

Antingen hela ramsan eller också "det tar vi i morgon + ramsa"

Det är lite småjobbigt och har man fastnat i fällan några gånger så blir ju frågorna desto mer och högre.

Vi trillade dit i trotsen och det tog oss rejält med ramsor och tid för att ta oss ur. Vi hade nog spring ut och in i 6 mån sammanlagt. Men vi fick skylla oss själva, vi ställde upp på div. saker som kissa, vatten och täcke. Han grät förtvivlat.

[Anna09]

Hej,

Jag tycker det känns som att det inte är okej för henne att ligga och "gny och krångla" före hon somnar - att det är mamman som mår sämst om man säger.

Kanske låter hårt. Men vi hade en exakt likadan situation vid 20 månaderns ålder då vår dam snackade upp till 80 minuter efter varje läggning Svaret på det var att lägga henne 30 minuter tidigare varje kväll för att inte störa 12-timmars natten för mycket. Resultat: nu somnar hon sedan snart 3 måander tillbaka på mindre än 5 minuter...

Har ni väckarklocka? Det hade jag infört i så fall, för att hon inte skall behöva känna att HON måste hålla reda på när morgonen börjar.

Till mannen: SKÄRPNING - vem är det som skall sova och ha förutsättningar - jo, barnet.

Detta löser sig - bara du slutar tycka synd om henne - för DET känner hon och då kommer kraven.

[Stella]

Hej och tack alla!


Ja, jag vet att jag skulle kunna få det att fungera om jag vore själv men min sambo flänger runt på bottenvåningen och kräver öronproppar och ifrågasätter mig varje minut vilket gör det svårt. Han säger hela tiden "men detta är ju inte normalt..." osv. Jag upplever henne också som frågande men han hör liksom inte skillnad på att hon frågar, är arg eller ledsen osv. Hon är främst arg skulle jag vilja säga...

I går höll hon på i ca 45 min och sen vaknade hon till 05 men somnade av ramsa och vaknade sedan 0615 (väcktes nog av att jag smög upp, vi har ett pyttehus med toa utanför hennes rum).

Känner mig faktiskt lite uppgiven med tanke på att det inte bara är jag som styr det här och känns nästan bättre att göra som han vill än att vi ger olika besked.

[Anna09]

NEJ, NEJ, NEJ.... inte falla till föga för kortsiktiga tankar nu #-o [-X

Er dotter kommer ha frågor i perioder hela uppväxten, om ni som skall vara hennes trygghet ändrar förutsättningarna - ger nya svar - då kommer perioder av frågor dels bli längre och dels mer turbulenta.

ATt hon är ARG är ju bättre än att hon är ledsen. Vi hade det EXAKT så här. VI bor också i litet hus med badrum precis next to hennes dörr, jag SMYGER likt en indian om jag nu måste gå på toa före klockan ringer.

Tänk på att husljud också är svar på frågor. Sätt mannen framför stereon med ett par hörlurar tills denna fnurra går över - för det kommer den att göra! Det handlar ju bara om en stund vid varje läggning, visst?!

Jag kör fön-tricket då vi har frågvisa perioder av just läggningen här. DIREKT efter en SUPERGLAD läggning med dito ramsa går jag in på badrummet, fönar håret i olika volym efter hur frågorna ter sig. Visslar och har mig - allt för att svara att allt är som det skall.

LÄR maken om detta och be honom läsa det här:

FRÅGORNA KOMMER OCH GÅR - MEN SVAREN ÄR ALLTID DE SAMMA!!!

Där har du framgångsreceptet - jag lovar.

Eller så gör du som en kär forumist - säger helt enkelt och koncist till mannen att om han har åsikter eller misstror din VÄLGRUNDADE filosofi är han välkommen att hantera nätter och läggningar på egen hand. 8)

NEJ, be nu mannen att läsa denna tråden och att lyss till de som varit mer förr och är med. Ester är nu 23 månader och full av egna åsikter och viljor om hur saker och ting kan vara.

Om du behöver vädra och få pepp är du välkommen att skicka PM eller så, finns här.

:thumbsup:

[Stella]

Tack snälla du för dina ord och ditt engagemang! [-o<

Samma visa idag...trots att jag tyckte det var mkt bättre, hon skrek inte ens och somnade på 30 min så sitter vi nu här och pratar inte med varandra. Han erkänner att han inte beter sig optimalt men han är en dramaqueen som slänger sig med "aldrig" och "alltid" och "normalt" och "onormalt" heeeeela tiden ](*,)

Så himla jobbigt att ha sådan pessimistisk och negativ inställning runt sig vid läggning. Önskar att han kunde jobba över lite så jag kunde få ordna själv...

Ja, man smyger verkligen som en indian....vet exakt vilka brädor som knakar! Haha!


Det där med hörlurarna var bra, det ska jag köra! Jättebra faktiskt! =D> Och fönen likaså! Tack för tipsen! Jag är helt övertygad om att barnen ställer frågor och att de känner av om vi är minsta osäkra eller irriterade i vårt beteende. Helt klart! I morgon blir det nya tag, för hennes skull vll jag ju att det ska bli bra!

Tack så jättemycket igen!!! [-o< [-o< [-o<

[Anna09]

Äsch... skrapar med foten...

Finns här. PMa mig om jag inte hunnit titta in på bevakningen på ett par dagar. Detta löser sig. Vi har varit där och kommit ur det.

Just nu är dagluren ingen höjdare att behöva ta sig - sprättbåge i mammas famn på väg in till sängen och vilda protester. Men jag kittlar henne och agerar som om hon vore jätteglad och så ner i sängen och ÜBERGLAD ramsa ut - pang bom. Vissa dagar är det JAAAA, sova... andra NEEEJ...

Jag tänker så här när frågorna kommer: attityden av SUPERGLÄDJE och SÄKERHET ut i minsta cell - det är det bästa jag kan göra, genom hela tillvaron!

Har din man läst din tråd? Eller har du läst upp svaren du fått här?

Tillämpa din fina attityd även mot honom - att lugnt bara konstatera att det är en gudagåva för tusentals andra barn - så även till vår lilla tjej. Ta du och laddar ur till lite skööön musik, så löser jag detta... eller så får Du får gärna ta över.... 8) 8)

[Stella]

Hej igen....


Jag fattar bara inte vad som är fel. I går gick det ok, sambon hade musik i öronen och jag stod för kalaset... Ca 30min tog det. Nu ikväll skulle jag vara själv och det började bra - knäpptyst i ca 10min men sen tog det fart... Problemet är inte att hon är arg, står eller skriker eller inte vill. Problemet är att hon KONSTANT och HEEELA tiden tjatar om filt, filt, filt, filt snyft.....filt osv. Detta när hon sparkat av sig den....Hon slutar verkligen ALDRIG! Inte förrän man går in och lägger på den och blir arg på henne.

Jag HATAR att behöva bli arg på henne varje jäkla kväll. Vi har det så himla mysigt fram till dess. Fattar inte vad som är fel. Hon äter, är glad, har sina rutiner osv. VARFÖR slutar hon inte tjata?! Om jag ramsar/säger ngt/höjer TVn svarar hon med att tjata och snyfta högre. Hon skriker och snyftar och tjatar liksom ett och samma ord....

Vad ska jag göra? Känns så jäkla fel.Vi måste bryta denna cirkel på ngt sätt. Hon ger sig liksom inte med filt/vatten/nalle och då menar jag att hon verkligen inte ger sig. Men får hon bara det så somnar hon. (Krävs ca 20min tjat från hennes sida först dock).

Nu gick jag in och la på henne filt när hon varit tyst i ca 10min.

Är detta ngn period hon har? Ngn ångest? Allting på dagarna är "min den och min det". Men hon är så glad så fattar inte.

Vi har iofs alltid hållt på med insomningarna, har aldrig bara varit. Usch vad jag hatar att bli så frustrerad och arg på henne. Blir ju knappast bättre.

Dagarna slutar alltid nu med att man känner sig som en skitmamma trots att jag vet att jag varit en jättebra mamma fram till halv 8. Suck.....

Tack för att du/ni orkar lyssna.

[Anna09]

Hej, inte sparka på dig själv nu.

För det första, det är INGEN idé att bli arg på henne, det gör bara mer ont än bra. Så för din egen skull, släpp det. Hoppas du förstår mig rätt. Vår lilla ängel här älskar att sparka mamma på skötbordet... det är något jag blivit för. Men då skrattar hon bara och tror att jag busar med henne på ett nytt sätt... Bra i och för sig, för jag får lära mig att det enbart föder ont för mig själv.

Om Ester skulle bett om filt så hade jag tränat filtpåtagning järnet på dagtid, som när de är riktigt små och inte kan lägga sig från sittande osv osv, du vet. Tänk "visa, leda, lära, hjälpa". En ny lek in på schemat: "bäddning och filtpåtagning"... ta fram filt och kudde och lägg på en matta, lär henne att bädda ner dig/pappan och sig själv... superkul lek under pompa och ståt. Sen är den vargen skjuten.

"Tjatet" av samma ord har vi här också, en masse! Jag har dock märkt att när jag bekräftar att jag hört henne så slutar hon och fortsätter med nästa spännande ord. Jag tänker att hon precis lär sig att kommunicera med "våra" ord och då behöver få gehör för att någon hört henne. Det räcker med att jag upprepar det ordet hon säger med ett uppmuntrande tonfall så är hon så nöjd så nöjd. Tänk inte "tjat", tänk "va härligt att hon pratar". Alternativet hade inte varit så roligt tänker jag.

Kom också ihåg att förbereda henna på vad som skall ske när ni lägger. En stund före kan du helt lugnt säga att "nu går vi upp och borstar tänderna, sedan skall vi lägga oss i sängen, mamma tar på dig filten och sedan sover vi så gott." Om du är stressad märker hon det på nolltid... och frågar naturligtvis också varför - fast på sitt sätt...

Först: fortsätt med mannens musiköra, be honom att ni kör så en vecka nu. Utvärdera inte varje kvälls "hur-lång-tid-tog-det-nu", utan kör en vecka och bestäm en strategi för vad som skall hända efter hon fått en MASSIVT glad ramsa vid läggning. Städa badrummet, föna håret... osv du vet ju. Släng in en påminnelse - GLAD - efter nån tio minuter OM du verkligen behöver. Annars pyssla med ditt. Men öva filten på dagtid, tills det sitter som en smäck.

Lycka till nu!

:thumbsup:

[Sagalinda]

Vilka otroligt fina och kloka svar Anna09 ger åt dig Stella! Jag är mäkta imponerad!

Jag kommer ihåg ett liknande fall för länge sedan. Jag frågade då den ömma föräldern varför barnet blev lugnt och började sova efter att det tjatat om filt eller vatten i 30 minuter och föräldern till sist gav vika. Hon svarade att hon väl då var tillräckligt bestämd eftersom hon var ganska arg... Arg ska man ju inte vara vid läggning, men jag frågade om hon inte kunde ha samma bestämda attityd - men vänligt - redan vid läggningen. Det tog skruv. Därför vill jag uppmana dig att om du säger något i stil med att "Här får du filten, sluta skrika nu och börja sova!" när du lagom arg gått in till henne efter 30 minuters tjat, så kör samma version men vänligt vid läggning. Tala om för henne att du INTE kommer in fler gånger, att du sätter filten på EN gång och sedan är det sova som gäller. Om hon sparkar av sig filten får hon ta på den själv igen , eftersom hon nu är en så stor flicka och kan göra det. Ni har ju övat!

Samma sak gäller vatten. Erbjud henne vatten innan läggning, och tala om att hon inte får mera dricka förrän det är morgon igen.

Hoppas det löser sig! Om kom ihåg att pusselbitarna brukar falla på plats efter 3-4 nätter. Gör alltså som Anna skriver - ge det en vecka innan du utvärderar. Och var konsekvent, visa att du står för det du sagt! Har du sagt att du inte kommer in så gör du inte det!

Kram!

[Stella]

Hej och tack så mycket för era svar! Himla snällt att ni bryr er så!

Ja, det där med att träna på att lägga sig och ta på filt gör hon själv hela dagarna. Hon bäddar ner allt från lego till nallar och använder grytlappar och vad som att bädda med...Men ska sluta hjälpa henne att lägga över sig själv den när hon ber om det under "leken" så att säga. Ska stärka henne i att hon kan själv.

Men nu har det hänt en grej. Efter ca 3-4 dagars riktig konsekvens, dvs hon fick tjata hur länge som (spelar ingen roll att man bekräftar, hon fortsätter ändå) så gav hon upp. I samband med detta hade jag återinfört gamla rutiner som hon hade när hon åt välling och jag slutade även med frukt inför läggningen. Snabb läggning med tandborstning, samma saga, dricka vatten och på med pyjamas. Inga utrymmen för " vad vill du" läsa, drick osv...Detta tog skruv och som somnade sedan i ca 1 v på direkten utan ETT ENDA KNYST!!!!!!! Sov i stort sett hela nätterna oxå!!!!
Vad hände liksom!??? Hon var jätteglad när hon la sig och jag märkte att äben om hon sa att hon inte ville så köpte hon min beslutsamhet.

MEN SEN..... Hon blev dunderförkyld och fick så klart svårt med andningen. Precis som jag blev så blev hon väl torr i munnen av att andas genom den så pang bom började hon tjata om vatten. PRECIS som innan. Långsamt men säkert och nu är det värre än innan. Hon tjatade mellan 19-20 och vaknade sedan 23, 24, 01 och 02 samt 0520. På klockslagen!!! Vatten vatten vatten! Jag har följt samma strikta rutiner på kvällen och nu vet jag inte vilket knep jag ska tillgå. Hon är dessutom törstig på riktigt. I morse drack hon ett helt glas vatten kl 0630. Trodde vi skulle kunna rida ut denna förkylningen med att vara konsekventa och bestämda så fort den var över men nu verkar det helt gått åt pipan.....

Vad ska jag nu göra? Jag upplever inga vargar helt ärligt. Möjligtvis att jag har svårt att helhjärtat tro på att hon inte ska få vatten nattetid då jag ju vet att hon är törstig och torr i munnen, jag menar - jag dricker ju själv vatten nu när jag är så torr...

Hon är ingen envis flicka på dagarna, verkligen inte. Men på natten ger hon sig helt enkelt inte. Och trotsen verkar ha lagt sig. Hon går på pottan nu helt och vi har varit hemma tillsammans i nästan en vecka. Inte dagis dvs.


Fler råd?!