Trotsig till tusen

[iris_sibirica]

Hej,
jag har en dotter på 2,5 år som alltid varit väldig viljestark. Den senaste veckan känns det som att situtionen gått över gränsen. Känner igen mig i många andra trådar som handlar om förtrots. Jag skulle gärna vilja ha konkreta exempel hur jag kan hantera vissa situationer och hur jag ska bemöta henne när det uppstår "konflikter". Kan tillägga att Iris är väldigt duktig på att prata och uttrycker sin åsikter och känslor i alla situationer.

Påklädning på morgonen är en av de jobbigaste tidpunkterna på dagen. Allt från blöja till kläder har hon åsikter om och så vill hon inte överhuvudtaget och försöker springa iväg. När jag hämtar henne blir hon så arg på mig och skriker att jag inte ska röra henne, att hon vill vara ifred, att jag inte ska puttas etc etc. Det hela slutar med att jag tvingar på henne kläderna medan jag säger att "man måste ha på sig kläder". ytterkläderna är än värre då utvecklas det hela till en brottningsmatch, ibland när vi ska gå så har hon hållt fast sig i elementet och skrikit att jag inte ska röra henne medan jag fösökt bända loss henne. Alltid precis när ytterkläder ska på så är det en tidning eller bok som hon "bara måste" stå och kolla i. Här vill hon att jag ska vänta på henne/låta henne bestämma och jag känner att hon tittar på mig för att se hur jag reagerar. När jag hämtar henne så är bråket/brottningsmatchen igång. Så fort vi kommer utanför dörren brukar saker och ting bli bra.

Vid måltiderna kommer nästa problem; hon vill inte sitta på sin stol utan ska sitta i knä, när jag säger att hon ska sitta på sin egen stol börjar hon skrika att det vill hon inte och så kastar hon tallriken i golvet. Jag brukar svara med det här är inte ok men det har ingen effekt. Jag vill ha hjälp med att sätta gränser! Jag tycker att det är svårt att sätta svar på tal när hon testar oss på det här viset. Känns som att våra svar är otydliga. Hur ska vi agera? Att höja rösten eller säga att så här beter man sig inte/man får absolut inte kasta resulterar i ett mindre utbrott då hon kastar sig på golvet och gråter ock skriker. Ibland kommer hon tillbaka och vill tröstas och säger sedan att nu minsann är Iris glad igen. Puh, som ni förstår är det jobbigt att ha det så här varje dag.

Kan tillägga att Iris är kurad vid 5mån och sover (med vissa undantag) 11 till 12 timmar i varje natt.

Är så tacksam för synpunkter och förslag!
/Iris mamma

[Ewa]

Hej !

Jag skulle nog tro att det är den verkliga trotsen som kommit. Det bästa tipset jag kan ge är att läsa kapitlet "Jag vill, jag vill inte" i Barnaboken - och gärna Fostrankapitlet också för att få ett förhållningssätt som fungerar. Läs gärna om de olika personlighetstyperna som Anna beskriver, så blir det lättare att se vad din tös bäst behöver för respons från er.

Under Favoriter här inne på Barnafostranforumet så finns också mycket bra läsning, både om trotsen, men också om förhållningssättet. Hör av dig igen om du har några frågor eller vill bolla vidare.

Ewa