Jag började kura Charlie 1 år och 7 mån i torsdags. Jag hade pluggat boken ordentligt och var taggad. Skrattet till gonattet funkade ända tills jag la honom i hans egna säng (han har tidigare sovit i min säng i samma rum) Han skrek och var riktigt olycklig men blev tyst med solfjädern och jag gick ut efter ca 10 min. (vet inte om jag var för snabb ut?) han skrek och ställde sig upp med en gång som jag släppte (solfjädern) honom. Var riktigt olycklig. Jag ramsade efter all konstens regler.
Sen gick jag in igen och la honom till rätta om och om igen innan han slutligten låg still och bekräftade honom (hade i bakhuvet dom får vara lessna men ska vara lugna) han var allt annat än lugn. Jag solfjädrade honom och han blev lugnare, jag gick ut och ramsade. han somnade efter ca 20 min. Toppen tyckte jag. natten var rätt ok.
På morgonen när jag gick in och gjorde glada showen så blev han såååå lessen, (nästan hysterisk) hur jag än gjorde fick jag honom inte lugn och glad. (kanske det var här det gick fel?) Jag plockade upp honom.
Fredag blev han sjuk, var hemma från dagis. Här gick dag-nattningen åt pipan. Jag gjorde som kvällen innan men han var helt förstörd bara han såg sängen. Jag gick ut och ramsade han skrek mer än tidigare och var snudd på hysterisk. tillslut somnade han febertrött. När jag kom in så såg jag att han somnat i sitt egna bajs (för mig var det fruktansvärt, jag var sååå lessen och kände mig som världens sämsta mamma)
Jag fortsatte kuren fast han var sjuk(var det fel?? skulle jag avbrutit)
Fredags kväll skrattade vi och hade oss innan läggning men när jag sa nu ska vi sova tittade han in mot sovrummet och blev återigen olycklig och otröstlig... tittade på mig som om jag svikit honom och grät maaaaammma. jag in med kolugn och säker på min sak la honom och han var återigen otröstlig. jag körde på gick ut fick ramsa en hel del, han var arg och lessen, natten funkade bra, han lyssnar på ramsor (med lite protester men somnar om)
Hursomhelst ikväll mån så har jag börjat tvivla oordentligt på opm det här är något för oss... hur skoj vi än har innan läggning så kan han inte riktigt skoja och släppa loss hela tiden tittar han mot sovrummet med skräck i blicken som att han vet att jag bara försöker vilseleda honom för att sen överge honom, som att han inte går på det. (Vidrigt) jag kör på och skojar och säger godnatt till lamporna och allt (vilket han gör samtidigt som han börjar gråta)
Det känns som att han var tryggare förr i sovrummet (dock i min säng) men vad ska jag göra för att få honom att tycka att det är roligt. Det är fortfarande efter 5 kvällar (han är relativit lugn när jag solfjädrar honom, släpper jag taget så rycker han till som en stålfjäder och sätter sig rätt upp i sängen och gallskriker, går jag ur rummet ställer sig upp) och gallskriker
riktigt riktigt hjärtskärande att se honom han är olycklig, ser rädd ut och sviken av mig... som att han tappat förtroendet för mig.
VAD GÖRA? han är fortfarande sjuk...
Skrattet till gonatten funkar inte... ? rädd för sängen?
Hej!
Lite mer tålamod får du ha nu. Tänk att gossen är över 1 1/2 och har hunnit befästa sina sovvanor rejält. Klart han undrar vad det är frågan om. 5 dagar har bara gått sen du startade kuren. Det är inte länge om du tänker sovvanor i 19 månader.
Skrattet till gonattet är ju ett av verktygen. Precis som med buffning och solfjäder så måste det "ta" för att funka.
Om ni busar och skrattar med honom honom men samtidigt tycker han verkar "otröstlig" och att han verkar tycka att du "svikit honom så är det svårt att förmedla ett lugn. Skrattet innan läggning ska gälla även dig, Du ska också ha roligt. Det är också viktigt att man har roligt fler ggr under dagen.
Jag tycker du ska läsa lite mer och försöka få ett eget lugn till kuren. Du måste förmedla till honom att du vet vad du gör. Att det ska vara så här nu och att det är skönt att sova i sin egen säng.
Här kommer lite läsning:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Här är en tråd om en 16-månaders som kuras som kanske kan peppa dig.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18357
Susanne
Lite mer tålamod får du ha nu. Tänk att gossen är över 1 1/2 och har hunnit befästa sina sovvanor rejält. Klart han undrar vad det är frågan om. 5 dagar har bara gått sen du startade kuren. Det är inte länge om du tänker sovvanor i 19 månader.
Skrattet till gonattet är ju ett av verktygen. Precis som med buffning och solfjäder så måste det "ta" för att funka.
Om ni busar och skrattar med honom honom men samtidigt tycker han verkar "otröstlig" och att han verkar tycka att du "svikit honom så är det svårt att förmedla ett lugn. Skrattet innan läggning ska gälla även dig, Du ska också ha roligt. Det är också viktigt att man har roligt fler ggr under dagen.
Jag tycker du ska läsa lite mer och försöka få ett eget lugn till kuren. Du måste förmedla till honom att du vet vad du gör. Att det ska vara så här nu och att det är skönt att sova i sin egen säng.
Här kommer lite läsning:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Här är en tråd om en 16-månaders som kuras som kanske kan peppa dig.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18357
Susanne
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Tack Susanne!
Tro mig jag har läst!! Jag är oxå kolugn... jag tror på detta! den ända som inte gör det är Charlie! Vi busar och skrattar hela dagarna... men när klockan slår 18.30 börjar han bli orolig och tittar och pekar in mor sovrummet och börjar gråta... för han vet att det närmar sig läggdags.(innan jag började kuren tyckte han om att lägga sig då skrattde han och var glad när lampan släktes)
Vi har alltid haft rutiner så det är inget som har ändrats på det planet mer än att han nu sover i egen säng. OCH kuren funkar det är inte det jag försöjker säga... han somnar men han är INTE glad, nu på dagarna är han som ett plåster på mig och super gnällig... men som du säger jag kanske måste ge det mer tid innan man ser resultat.
Även om han vaknade flera gånger per natt innan jag startade kuren så var han iallfall alltid glad. Nu är det som att han kommit in i nån kris? (finns det 1,5 års kriser?) Inget passar...
ja ja idag ska han hem till sin pappa som jag tvingat på "sova hela natten boken" och instruerat och skrivit långa listor hur allt fungerar. (tom strukit under de viktigaste partierna i boken med överstykningspenna. Bara att hoppas att det funkar där.
Ja det kanske blir bättre...
tack!!
Tro mig jag har läst!! Jag är oxå kolugn... jag tror på detta! den ända som inte gör det är Charlie! Vi busar och skrattar hela dagarna... men när klockan slår 18.30 börjar han bli orolig och tittar och pekar in mor sovrummet och börjar gråta... för han vet att det närmar sig läggdags.(innan jag började kuren tyckte han om att lägga sig då skrattde han och var glad när lampan släktes)
Vi har alltid haft rutiner så det är inget som har ändrats på det planet mer än att han nu sover i egen säng. OCH kuren funkar det är inte det jag försöjker säga... han somnar men han är INTE glad, nu på dagarna är han som ett plåster på mig och super gnällig... men som du säger jag kanske måste ge det mer tid innan man ser resultat.
Även om han vaknade flera gånger per natt innan jag startade kuren så var han iallfall alltid glad. Nu är det som att han kommit in i nån kris? (finns det 1,5 års kriser?) Inget passar...
ja ja idag ska han hem till sin pappa som jag tvingat på "sova hela natten boken" och instruerat och skrivit långa listor hur allt fungerar. (tom strukit under de viktigaste partierna i boken med överstykningspenna. Bara att hoppas att det funkar där.
Ja det kanske blir bättre...
tack!!
Chabo
Hej!
Jag har också problem med att vår son blivit rädd för sängen. Började kura i fredags, och de tre första nätterna var han inte rädd för sängen, men det var han ikväll. Skrattet till gonattet som funkat innan gick inte alls bra när han inser att han ska i sängen. Igår så hade vi tänkt att solfjädra vid läggning, så min sambo var inställd på det. När han la honom tillrätta var han dock först stilla i nån sekund, vi inser båda att han skulle ramsat sig ut direkt. Nu blev det istället solfjädring under gråt ca en kvart. Idag hade vi verkligen ställt in oss på att han bara skulle lägga tillrätta och ramsa sig ut direkt, men eftersom sonen grät så fort han lades i sängen så solfjädrades han istället, ca 10 min. Sen blev han lite lugn för att börja gråta ordentligt igen så efter några ramsningar som inte bet gick min sambo in och solfjädrade igen, då satt han i sängen, sen somnade han, efter ramsa och bekräftelse. Jag känner mig bara rädd att vi med för mycket? solfjädring skrämt honom för att lägga sig. Men det ska väl kunna rätta till sig så att han inte fortsätter vara rädd för sängen? Jag tycker själv inte att vår attityd sviktade vid läggningen, vi var så inställda på att bara lägga tillrätta så vi var lugna.
Ramsan känns inte heller som att den lugnar honom, snarare tvärtom. Ett tag efter ramsan kan han lugna sig, men när man ramsar gråter han i stort sett mer än innan.
Jag ska verkligen tänka på det här med attityden till skrattet och läggningen imorgon, om vi trots allt inte har varit tillräckligt lugnande och självklara, och hoppas att det ska lösa sig.
Sen så undrar jag angående dagluren, nu ska det gå med bara ramsan eller hur? Jag vagnade några enstaka tag bara för att markera typ innan jag ramsade mig ut idag, men det är ju bara tredje dagen. Fast from imorgon kanske bara ramsan är det bästa?
Hälsningar
Ann Sofi
Jag har också problem med att vår son blivit rädd för sängen. Började kura i fredags, och de tre första nätterna var han inte rädd för sängen, men det var han ikväll. Skrattet till gonattet som funkat innan gick inte alls bra när han inser att han ska i sängen. Igår så hade vi tänkt att solfjädra vid läggning, så min sambo var inställd på det. När han la honom tillrätta var han dock först stilla i nån sekund, vi inser båda att han skulle ramsat sig ut direkt. Nu blev det istället solfjädring under gråt ca en kvart. Idag hade vi verkligen ställt in oss på att han bara skulle lägga tillrätta och ramsa sig ut direkt, men eftersom sonen grät så fort han lades i sängen så solfjädrades han istället, ca 10 min. Sen blev han lite lugn för att börja gråta ordentligt igen så efter några ramsningar som inte bet gick min sambo in och solfjädrade igen, då satt han i sängen, sen somnade han, efter ramsa och bekräftelse. Jag känner mig bara rädd att vi med för mycket? solfjädring skrämt honom för att lägga sig. Men det ska väl kunna rätta till sig så att han inte fortsätter vara rädd för sängen? Jag tycker själv inte att vår attityd sviktade vid läggningen, vi var så inställda på att bara lägga tillrätta så vi var lugna.
Ramsan känns inte heller som att den lugnar honom, snarare tvärtom. Ett tag efter ramsan kan han lugna sig, men när man ramsar gråter han i stort sett mer än innan.
Jag ska verkligen tänka på det här med attityden till skrattet och läggningen imorgon, om vi trots allt inte har varit tillräckligt lugnande och självklara, och hoppas att det ska lösa sig.
Sen så undrar jag angående dagluren, nu ska det gå med bara ramsan eller hur? Jag vagnade några enstaka tag bara för att markera typ innan jag ramsade mig ut idag, men det är ju bara tredje dagen. Fast from imorgon kanske bara ramsan är det bästa?
Hälsningar
Ann Sofi
Mamma till Elis född 19 november 2009, kurad december 2010 och Saga, född 5 oktober 2011, kurad april 2012.
Måste bara skriva lite till om hur det gått sen sist. han gråter visserligen när vi lägger honom i sängen, men jag har bestämt mig för att inte låta det vara nån stor sak, om han gör det så får det vara så, det går förhoppningsvis över. Hursomhelst så har han somnat på 8 minuter i går och i förrgår, då han även sov hela natten! Igår vaknade han en kvart innan, men blev tyst och lugn innan väckning, osäker på om han somnade om. Och ikväll somnade han på fyra minuter! (efter skrik i början). Jag känner mig så nöjd!
Hoppas det går bra för dig!
/Ann Sofi
Hoppas det går bra för dig!
/Ann Sofi
Mamma till Elis född 19 november 2009, kurad december 2010 och Saga, född 5 oktober 2011, kurad april 2012.
Re: Skrattet till gonatten funkar inte... ? rädd för sängen?
Bra strategi Ansopanso, mycket hänger på förälderns attityd 
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)