Om en vecka börjar kuren för lilla O 9 månader, och jag tänkte att jag kanske kunde få lite svar på frågor innan dess och framför allt lite peppning, jag är helt utmattad och tror faktiskt nästan att ingenting kommer lösa vår situation....
Lite bakgrund (Om någon orkar läsa allt, det blev lite långt) : När alla andra mammor hade sina barn sovande i vagnen gick jag och bar på lilla O, hon skrek varje gång vi la ner henne i vagnen och skrek ända tills vi plockade upp henne. De första 4 månaderna bar jag henne mer eller mindre hela tiden i BabyBjörn, inte ens om hon somnade i min fman kunde jag lägga ner henne i vagnen eller sängen,hon vaknade och skrek direkt. Från 4,5 månaders ålder har hon dock sovit nöjt i sin vagn, men aldrig i sin säng inomhus. Hon har heller inte varit nöjd själv på golvet utan velat vara nära och bli buren.
Vi försökte kura i somras när hon var 4,5 månader, men det funkade inte och vi avbröt efter 5 veckor, om hon sov hos mig var det i alla fall tyst och vi fick sova! Vi har samsovit från början, vilket jag har tyckt varit väldigt mysigt, men situationen blev ohållbar när jag inte kunde koppla bort henne från mig utan att hon vaknade och skrek; vi satt alltså ihop från 19 på kvällen till 07 på morgonen och jag kunde varken gå därifrån eller röra mig på natten. Vibröt mönstret genomatt min man gick ut med henne i vagnen för att få henne att somna på kvällen, och faktiskt efter 3 kvällar så kunde jag lägga henne ner i sängen, nästan redan sovandes, men ändå.
Men det var ju förstås ingen lösning, hon skulle ju läggas ner vaken, det visste vi ju, så det höll inte i längden. Vi fick hjälp från BVC och har gått i en sömngrupp med andra bebisar på BUP och efter de två träffarnasapsykologen till oss "ja, det brukar ju intebehövas mer äntvåträffar, men det härverkar jobbigt, härär mitt visitkort...". Och nu har jag ju förstås ringt henne en hel massa gånger, men vi kan inte fångn mer hjälp. Och jag börjar nästan gråta. Vad ska vi ta oss till? Kan ingen hjälpa oss? Hur länge orkar man, och vad gör man sen?
Som det ser ut nu somnar lilla Obra, vi har en tydlig runtin på kvällen,det är läggdags samma tid varje kväll, vi avslutar rutinen med att sjunga för henne när hon ligger i sängen och ibland somnar hon direkt, ibland skriker hon och ställer sig upp, vi lägger henne (hon kan ännu inte sätta sig ner själv) och så får vi kanske hålla på så ett par ggr, men sen somnar hon.Det tar vanligtvis någon minut, idag tog det lång tid, 10 minuter.
Men sen är det nätterna... hon vaknar flera gånger, inatt första gången vid 23 då hon var vaken i 1,5 h, jättetrött men får inte ro att omna om, sedan en gång i timmen av att hon står upp och somnar snabbt om när vi lagt henne ner, men från 0420 vardet omöjligt, jag försökte typ 1,5 h tror jag, sedan satte jag mig i soffan och ammade, hon somnade utmattad och jag med och sov en timme till 07. En bra natt sover hon till 02 eller 03, sedan är hon vaken 2 timmaroch skriker mer eller mindre hela tiden, fastän vi sitter brevid och visar att vi finns (tipsfrån psykologen). Sedan ledsnar vi, min man kanske tar upp henne och bär henne tills hon somnar (brukar gå väldigt snabbt) och så får hon sova vidare i vagnen för att vi alla ska få sova lite, försöker vi lägga henne i sängen vaknar hon så fort vi är i uften ovanför sängen och skriker.
Jag ska sluta skriva, jag är rädd att ni inte ska orka läsa, men innan jag kommer med detaljfrågor (för dem har jag många av!
) vill jag bara få bekräftat: kommer vi att kunna få en lösning på det här? Innan har hon skrikit så hon kräks (flera ggr) när vi skule försöka lägga henne, det gör hon inte längre, men vi kan inte få henne lugn 
Antar att hon ser vargar överallt, och att vi inte får bort dem, fastän vi gör så som psykologen har sagt brukar fungera med andra barn. Det har sett ut som jag beskriver ovan de sista 5 veckorna, och jag vet att det behövs mer tålamod än jag har nu, men det känns verkligen inte som att det blir bättre,trenden har snarare varit negativ de senaste nätterna 
Jag hoppas någon har några bra ord så vi kan känna oss självsäkra inför kurstart! Hoppas ni alla får en god, lång natt!
) Samma där då gällande kommunikationen- ingen! Då gör man detta lugnt och fint och så lägger man tebax. Börjar liten gråta eller gnöla får man hålla sig LUGN som en filbunke- inte få panik! Panik är BIG NO NO! 
Vad vet BVC om barnasömn kan man fråga sig. Vi har fått massor av häpnade miner och frågor under vår BVC tid när de fått reda på vilka fantastiska vanor Ester haft/har. När vi sen sagt varför skruvar de på sig besvärat... för vad vet AW om barn? 
/Luvisen
/Luvisen