Slår sin lillasyster

[Kea]

Hej!

Jag har världens gulligaste (såklart) treåring samt en 7-månaders. Han är väldigt duktig och hjälpsam med allt men rätt vad det är kan han gå förbi henne och knuffa henne så hon trillar i golvet. Eller bara skalla henne så hon börjar gråta det händer också ibland att hon får en rak höger. Jag uppfattar inte att han tycker illa om henne tvärt om, han verkar heller inte arg det är mer som att möjligheten finns och då... Lite som när han var 1,5 och inte kunde stå emot. Jag har försökt prata med honom, förklara att det gör ont men inte då. Vissa man pratar med säger att så här är det men min ståndpunkt är att vi slåss inte i vår familj.
Tacksam för tips.

MVH Kea

[annawahlgren]

Välkommen är du Det har jag nog inte sagt förut

--- rätt vad det är kan han gå förbi henne och knuffa henne så hon trillar i golvet. Eller bara skalla henne så hon börjar gråta. Det händer också ibland att hon får en rak höger.

Oj oj DETTA FÅR INTE HÄNDA. Det kan betyda svåra skador, i värsta fall livshotande. Det får helt enkelt inte kunna ske Det måste du se till att det inte kan, likaväl som du ser till att lilla gossen inte kan tutta fyr på sin lillasyster med en ask tändstickor eller dränka henne i badkaret

Första budet, alltså: ständig tillsyn.

--- det är mer som att möjligheten finns och då...

Den får alltså inte finnas

Jag uppfattar inte att han tycker illa om henne, tvärtom, han verkar heller inte arg ---

Du har säkert rätt i det. (Ska man bli arg på en sjumånaders får man anstränga sig ) Men vad han än tycker om henne, eller inte tycker, så hör det inte hit. Han behöver lära sig hur man behandlar en liten bebis, precis som små barn behöver lära sig hur man hanterar en kattunge eller en hundvalp eller något så banalt som en krukväxt - vad de än känner eller inte känner för detta levande, ömtåliga. Man får se det som ren beteendefostran - som har föga, eller ingenting alls, med känslor att göra.

När "möjligheten finns" får han alltså för sig att hon är någon sorts Sak, en ägodel som han kan göra vad han får lust med - som t ex en boll, eller en sparkcykel, eller något annat han fått att leka med, testa sina kroppskrafter på, underhålla sig med och träna diverse förmågor. Men en liten bebis är ingen leksak. Hon är inte till för hans underhållning. Det är viktigt att också DU förstår detta, som båda barnens beskyddare - OCH deras ledare och guide. Det är du som måste förmedla att en människa / en levande varelse (eller krukväxt ) är något som man behandlar helt annorlunda än man behandlar ett dött ting, en Sak.

Andra budet alltså: social delaktighet.

Bebisen ska skötas - hur då Hon ska kläs - hur då, och i vad Hon ska matas - hur då Hon ska badas - hur då Hon ska lugnas, "vagnas", buffas - hur då Hon ska underhållas, hon ska kelas med, hon ska lockas i skratt - hur då

Och efter fullgjort samarbete, respektive strålande hjälpinsats under din uppmuntrande översyn, ska han ha pris och beröm på temat hur BRA det blev, hur RÄTT han gjorde, tack tack, strålande tjusigt och finemang (Alltså inte på temat hur DUKTIG han var. Berömmet - uppskattningen - ska färgas varken av prestation eller emotion, om du förstår.)

Skulle olyckan mot förmodan vara framme, om och när du trots allt brustit i tillsyn - man kan INTE lämna en treåring ensam med ett spädbarn, lika lite som man kan ställa fram en praktfull julamaryllis i kruka på golvet åt ett barn, gå sin väg och tro att ingenting kan hända - så träna dig i att svälja förebråelserna, irritationen och förmaningarna, och reagera "häpet" som över just den olyckshändelse det (inte) var

"Oj då - råkade du knuffa till henne - oj då, nu blev hon visst ledsen, oj då, det var ju inte bra, oj då, nu måste vi ordna till det, nu måste vi göra så hon blir glad igen!" Och så tar du hans lilla hand och låter honom klappa henne, länge och vaclert och mjukt och fint - vilket inte omedelbart gör henne "glad igen", förstås. Men han ska envisas, både länge och väl, tills budskapet tränger igenom, och du med honom.

Det kallas att GOTTGÖRA, och gottgörelse ska kräva sin lilla både tid och möda för att vara värd någonting.

--- min ståndpunkt är att vi slåss inte i vår familj.

Det är jättebra, fint och rätt på alla vis =D> Men förvänta dig inte att abstrakta resonemang - tomma ord - har någon som helst effekt på en treåring. Små barn tänker konkret, och världen är konkret - de LEVER konkret, om man så säger.

Därför:

Minns ledorden: lära, leda, visa, hjälpa

Minns huvudregeln för all fostran: Aldrig ett NEJ utan ett JA (i handling)


O:) O:)

[Kea]

Ständig tillsyn är fantastiskt i teorin men tyvärr omöjligt i praktiken. Tutta fyr på henne el dränka henne, enkelt att mota de föremålen är starkt begränsade Men begränsa tillgången till lillan är lite svårare! Detta kan nämligen hända när jag sitter alldeles bredvid och vi äter allihopa. Visst mycket enkelt och jag får nog skylla på... inget! Jag kan flytta isär dem. När jag läser ditt svar inser jag att jag har varit dålig på soc. delaktighet med lillsyrran med hemmet och hunden hjälps vi åt destu mer. Jag tror att jag blivit rädd för det efs det kan bli så brutalt ibland men... nu ska det bli bättring.

"Han behöver lära sig hur man behandlar en liten bebis" Övriga bebisar är han helt ljuvlig mot den enda jag sett honom slå är lillan ingen annan.

Undrar om det inte är så enkelt att han ibland behöver mer uppmärksamhet och tyvärr lärt sig hur man snabbt får det

Så lätt det är att hamna fel! Nu ska han få hjälpa till mer med henne inte bara med allt runtomkring! Jag hör av mig och berättar om eventuell effekt!

MVH Kea

[annawahlgren]

Ständig tillsyn är fantastiskt i teorin men tyvärr omöjligt i praktiken.

Och det talar du om för mig, som fick tre barn på mindre än två år och en liten bebis till två år efter det Dumheter, ursäkta

"Han behöver lära sig hur man behandlar en liten bebis" Övriga bebisar är han helt ljuvlig mot den enda jag sett honom slå är lillan ingen annan.

"Behandlar" ger känslomässiga associationer för dig, och jag skulle ha skrivit "hanterar" - faktiskt, praktiskt och konkret - i stället. Fel av mig.

Nu ska han få hjälpa till mer med henne inte bara med allt runtomkring! MVH Kea

Bra, bra :thumbsup:

[Kea]

Grötdags 0800, frågade honom om han ville göra gröt till lillan. Ett argt nej från soffan. Jag gick då själv till köket med en ledsen lillsyrra och började slå i köksluckor och högljutt sucka: -var katten är gröten. Då kom en glad kille: -Jag vet mamma! Sedan gjorde han gröten och man såg hur han växte (och jag krympte ). Lillan fick mat och det blev stor fest om hur glad lillan blev och hur god hans gröt var. Nu får vi se hur resten av dagen blir men vi har fått en bra början!

[annawahlgren]

:thumbsup: