"Åsa med 2" kastar sten i glashus

[extradarkchocolate]

Lite OT också...
Jag har också problem (liksom "Blivande mamma") att koppla loss SHN från barnaboken.... många föräldrar som lider av störd sömn hemma är ute efter en "quick fix", och backar kanske när de förstår att det ligger en hel livsfilosofi bakom SHN. Att det har betydelse för nattens sömn hur barnet lever sitt liv PÅ DAGARNA, hur delaktigt det är i familjens liv och arbete. Hur utevistelsen ser ut, hur regelbundna måltiderna är osv... Jag skulle kunna säga att en familj som lever livet enligt barnaboken inte ens behöver läsa kapitlet om sömn. Det kommer så naturligt när förhållningssättet är att man är sitt barns bästa vän och leder och visar dem genom livet. Natten är som dagen! Det finns ingen skillnad i attityd mellan dag eller natt.

Antagligen är det detta som är så skrämmande för många, att man måste vara aktiv -ständigt- i sitt föräldraskap, för att få ett riktigt gott resultat i alla sammanhang. Jag kan villigt erkänna att jag går igång lite på att rutinerna behöver vara fasta för att barnet ska må så bra som möjligt. Jag vill att mina barn ska må bra (eller bra enligt BB om det låter bättre om någon vill misstolka och ta mig på orden) ändå även om jag klantar mig med rutiner och sömn. Man vet ju att barn tar den sömn dom behöver, att det är viktigt med närhet och att receptet för missnöjdhet är att bära. Så kommer det någon som hävdar att man måste leda sitt barn i världen, att det viktigaste inte är arbetslinjen för att få samhället att gå runt osv, osv. Det sticker i ögonen såklart. SHN borde kanske inte ens kallas för kur för att slippa missförstånd. SHN är ett förhållningssätt på samma sätt som BB.

[Christer Romson Lande]

Jag har alltid tänkt metod som något som varar länge. Något man ska göra för att komma på riktig väg.

Om man inte begränsar sig till att ta hand om barn, så kan ju metode gå väldigt fort att tillämpa. En metod för att lösa ut variabler i en ekvation tillämpar man under några sekunder, till exempel.

Däremot så håller jag med om att en metod ofta syftar på något man gör. Det är ett konstigt ordval om att t. .ex ta en antibiotikakur. Fast SHN är väl i högsta grad något som man gör fysiskt med buffande, ramsande et.c. Och visst handlar väl SHN om att "göra något för att komma på rikitg väg" när man har kommit lite (eller mycket) fel med sömnen? Om det inte är så, så har jag förstått helt fel! Många i den här tråden beskriver det i och för sig som något som man inte kan göra isolerat utan att det kräver rästen av Annas och barnabokens tänk. Fast det gör nog att jag ännu mera skulle använda ordet "metod" än "kur" om jag skulle välja helt fritt. (När jag vet att Anna kallar det för "kur" så använder jag ju det ordet. Det är oartigt att medvetet använda fel namn om företeelser!)

[Nimrah]

Nu måste jag också få säga vad jag tänker:D . En kur kan vara både ngt man gör och ngt man äter. En kur= ett botemedel. Jag skulle säga att SHN är ett botemedel för att man dragit på barnet ett sömnproblem. För det är det som hänt. Barnet föds inte med sömnproblem men vi föräldrar snurrar oftast/ofta till det för de små. Pga vad? Ja. Vi bor inte i små flockar längre och ser inte hur andra föräldrar sköter sömnen. Allt vi har att tillgå är just BVC och det de har att komma med. Vi har inte längre ett arv av kunskap om hur man gör med sömnen eller annat gällande små barn. Så vi föräldrar strular till det för de. Det är inte föräldrarnas fel, inte bvc:s inte storebrors fel. Vi har helt enkelt blivit så "disconnected" ifrån verkligheten så att säga. Vi ska inte skuldbelägga föräldrarna men vi har i ALL vår välvilja gjort detta mot våra barn. Det vill man ju inte höra, vi vill ju vara de bästa för de.

Barnaboken och standardmodellen för sömn är ju modeller och förhållningssätt att följa om man så vill . SHN en kur/botemedel, en kortvarig behandling 3 dagar+ 1 veckas uppföljning) som sedan bör övergå i ett förhållningssätt så att det goda kan få fortsätta. Annars har du snart ett nytt sömnproblem. Metoder handlar det inte om här. Viktigt eller inte.

Kram på er! :thumbsup:

[Cyan]

Intressant diskussion det här med vad som definierar en metod. Personligen anser jag att man kan kalla det mesta för metod. Alla kurer är exempelvis metoder, men alla metoder är därmed inte kurer. En kur är mer väldefinierad och SHN är definitivt en kur. Något man gör tillfälligt för att kurera något. Och därmed är det också en metod. Jag tycker alltså att Anna gör rätt som poängterar att SHN är en kur och vill att den ska kallas för kur. Det ger en mer rättvisande bild av vad det rör sig om än vad ordet metod gör. Givetvis är även femminutersmetoden och så en kur, fast man väljer att bara säga metod.

En modell är också en typ av metod, där ordet modell för mig signalerar att det är något man ska efterlikna. Standardmodellen är alltså också en metod, men ordet modell specificerar bättre vilken typ av metod det är.

Jag anser alltså att metod är ett generellt ord som innefattar tex kurer, användning av verktyg, etc. Det som definierar en metod är att man gör något specifikt för att uppnå ett specifikt syfte. Att ha fasta mattider är exempelvis en metod för att få en fungerande vardag. Att ha fasta sovtider är en metod för att säkerställa att barnet får förutsättningar för att sova tillräckligt om dagen och natten. Att ha social delaktighet är en metod för att uppfylla barns behov av att känna sig behövda och ha en plats i en gemensam kamp för överlevnaden. Och så vidare. Att ge en nyfödd mat är en metod för att få barnet att överleva, om man nu ska dra det till sin extrem. Att det saknas alternativa metoder för att uppnå ett syfte gör inte att det inte skulle vara en metod...

Metoder som jag hört talas om för att få barn att sova är tex att amma till sömns, att läsa saga, att klappa på ryggen, att ligga bredvid, att samsova, att låta barnet skrika sig till sömns, att vänta tills barnet slutar vakna på nätterna av sig själv, etc. I vilket syfte och i vilken situation folk använder dessa metoder varierar givetvis.

Barnaboksfilosofin är ett förhållningssätt som innebär att man använder vissa metoder och låter bli att använda andra som inte stämmer med förhållningssättet. Förhållningssättet i sig är mer resultatet av en kunskapsbas som man väljer att ta till sig och använda sig av i praktiken.

[Anna09]

Hej!

Härligt att ett ordval kan trigga igång så många fler som skrivna svar. förstå mig rätt.

För mig får man kalla det vad man vill. Det jag undrar är, för att leda tillbaka till kärnan, Anna - kurade Åsa Bexelius enligt konstens alla regler eller var hon "fejk", dvs ute efter just material till stormötet i Möllans Malmö?

KRAM till dig för att du ORKAR förklara och förklara..... jag kan bara skaka på huvudet och hoppas att du en dag slippe detta stretande i motvind. En motvind som bara visar på att ett gäng kämpar, lite rädda, för att någon (du) inte skall sticka hål på deras bubbla som varit fel i alla år...

Du vet var du har mig nånstans. 8)

[annawahlgren]

Det här är en så spännande, klok och fruktbar kackeldiskussion, som jag gillar stort

Tack, Cyan Tack, Nimrah Tack, extradarkchocolate Tack, Hege Tack, Trebarn Tack, Luvisen Tack, blivandemamma

Det jag undrar är, för att leda tillbaka till kärnan, Anna - kurade Åsa Bexelius enligt konstens alla regler eller var hon "fejk", dvs ute efter just material till stormötet i Möllans Malmö?

Nej, "Åsa med 2" var ingen "fejk". Så här skriver Åsa Bexelius i sin föreläsningsartikel på Growingpeople:

*Jag visste att mitt barn inte mådde bra, men fick höra att han gjorde det. Jag kände att man /inom vården, min anm/ ansåg att vi hade en riktigt dålig anknytning till vårt barn. Jag kände större och större vanmakt och hopplöshet, och trodde till slut att jag faktiskt var en riktigt urusel och svag mamma!

Till slut, när barnet var 10 månader, tog vi på eget bevåg till Anna Wahlgrens Sova-Hela-Natten-metod. Första veckan minskade uppvaknandena från 25 till 3 per natt. Jag visste med ens med magen att han mådde bättre, även om det under en period fortfarande var kämpigt både med sömn, mat, kinkighet och med mina otillräcklighetskänslor. Det tog mer än en vecka att komma tillrätta med allt, och den så kallade "bristande anknytningen" var visst inte så bristfällig.

Kanske någon tänker att om Sova-Hela-Natten-metoden hjälpte er, varför tycker du då inte att alla ska använda den? Senare kommer jag kortfattat att förklara varför jag inte tror att det är en bra idé.*

(Notera: "Det tog MER ÄN EN VECKA att komma tillrätta med ALLT" /Mina versaler./ En dryg vecka att få ordning på allt, efter tio månaders elände av "vanmakt och hopplöshet" - var det inte fort nog Bra nog )

Därpå följer det jag citerade i mitt första inlägg, om att Sova hela natten-kuren skulle hindra folk från att vara - ja, "äkta"

När jag vet att Anna kallar det för "kur" så använder jag ju det ordet. Det är oartigt att medvetet använda fel namn om företeelser!

Haha, så rätt Tack, Christer Romson Lande

Alla kurer är exempelvis metoder, men alla metoder är därmed inte kurer.

Precis :thumbsup:


O:)

[Cyan]

Ja, och så har vi ju det här med att vara ”äkta”...

Ibland hör man kritik mot ”metoder” i allmänhet, tex att man inte ska använda sig av metoder i barnuppfostran. Vanligtvis hävdas detta för att man då inte skulle vara ”äkta”. Det tycker jag är nonsens. Vad man än gör eller inte gör med eller mot sina barn kan man kalla det för metod. Vad man än väljer för metod så måste man vara äkta, det vill säga att det man gör måste utgå ifrån en själv. Det är ju exempelvis därför Anna uppmuntrar alla föräldrar som vill SHN-kura att läsa och läsa och läsa tills de verkligen KAN hur de ska göra. Just för att genomförandet ska utgå ifrån dem själva och deras kunskapsbas. Attityden av självklarhet måste vara äkta, annars lyser ju osäkerheten igenom och då funkar det inte...

Visst finns det ju en risk att föräldrar inte är äkta i användandet av metoder. Men är det en anledning att låta bli att undervisa folk i förhållningssätt och metoder som det inte annars kommit på själva? Ska man såga en metod helt bara för att det finns en risk att folk inte ska förstå den och därmed använda den fel? Det tycker i alla fall inte jag.

[annawahlgren]

Visst finns det ju en risk att föräldrar inte är äkta i användandet av metoder. Men är det en anledning att låta bli att undervisa folk i förhållningssätt och metoder som de inte annars kommit på själva? Ska man såga en metod helt bara för att det finns en risk att folk inte ska förstå den och därmed använda den fel?

I så fall funnes inte många körskolor Och därmed inte heller många körkortsinnehavare

Ur Barnaboken ("Fostran"):

*Vi har alla till uppgift att beskydda barnen men också att visa dem, leda dem, lära dem och hjälpa dem – liksom körläraren har till uppgift både att skydda sin elev från att råka illa ut i trafiken och att lära henne/honom ta sig fram i den.

Att ta ledningen betyder, ofta nog, att ta ansvaret.

Att avsäga sig ledningen betyder, ofta nog, att avsäga sig ansvaret.

Somliga barn kan bära ansvaret själva, andra kan det inte eller vägrar. Somliga kan säkert också lära sig köra bil själva; andra kan det inte.

Barn söker kännedom om normer och regler genom att fråga efter dem. Vanligen frågar barn i handling.

Detta är nu ingenting specifikt för barn: om du eller jag ska få veta hur en bil fungerar, måste vi fråga – både körläraren OCH bilen.

När det sedan blir dags att framföra bilen i trafiken, tillkommer en flod av frågor: ”Får man köra mot rött ljus? Får jag köra före honom? Ska han in först? Kan jag parkera mitt i gatan? Måste jag vänta, när jag kommer från höger? Vad betyder det märket?”

Förmodligen skulle det inträffa åtskilliga krockar och missöden, kanske svåra olyckor, om du eller jag fick höra: ”Gör som du vill. Kör som du tycker.”

Det är möjligt att vi skulle klara oss med livhanken i behåll. Säkert är det inte, men möjligt.

På samma sätt klarar sig förmodligen de flesta barn – utan att skada sig själva eller andra – som får växa upp i detta: ”Gör som du vill. Kör som du tycker.” Men det tar lång tid för dem och det blir onödigt svårt för dem att tillägna sig de normer som gäller, precis som det skulle bli onödigt svårt och kanhända också farligt för dig eller mig att på egen hand försöka komma underfund med de regler, som gäller i trafiken.

Varje barn föds med ett urförtroende, ett förtroende som redan finns. Det behöver inte vinnas, bara bekräftas. Men det kan naturligtvis förverkas.

Man skulle kunna likna det vid det förtroende du eller jag skulle känna för bilskolläraren, när vi satte oss ner vid hans sida första gången för att börja lära oss köra. Vi hade aldrig sett honom förr, men vi utgick självfallet från att han verkligen skulle lära oss köra. Det var hans uppgift.

Han skulle göra oss mycket förvånade, om han lärde oss köra alldeles galet eller i stället för att köra föreslog att vi skulle fika hela lektionen.

Körläraren å sin sida måste också tilltro dig eller mig förmågan att en dag verkligen kunna köra bil. Annars skulle han aldrig befatta sig med oss som elever, hur mycket betalt han än fick.

Vad båda har för ögonen är att du eller jag en dag ska kunna framföra fordon körläraren förutan. Det är inte meningen att körläraren och du eller jag för all framtid ska sitta och köra bil tillsammans.

Den fria fostran kom som en reaktion mot den auktoritära.

Den ville ge frihet, respekt, just förtroende.

Den ville se barnet som människa, inte som ägodel.

Den ville lyssna utan att fördöma, och den ville förstå.

Den blev missförstådd såtillvida att föräldrar inte bara inför barnen utan också inför sig själva avsade sig den ledning normernas bibringande fordrar.

Körskoleläraren, som vi lånar som exempelfigur, sa alltså inte bara: ”Gör som du tycker. Kör som du vill”, utan också: ”Jag vet inte om jag egentligen KAN köra.” Du eller jag i bilen skulle förmodligen vägra tro honom.

Envisades han med att påstå att han inte kunde köra, skulle vi antagligen driva honom till en punkt där han tvingades bevisa sina färdigheter: med eller utan avsikt skulle vi kanske köra i full karriär mot ett övergångsställe, där en gammal dam försökte ta sig över, och därmed tvinga honom att ingripa.

”Nej!” skulle han få säga. ”Stanna! Du får inte köra över damen!”

Ungefär så bär sig barn åt, vilkas föräldrar vägrar leda.

Ytterst handlar det om konsten att överleva.

Barnet föds ur stånd att på egen hand överleva.

Barnet förväntar sig föräldrarnas ledning, liksom du eller jag automatiskt förväntar oss det av körläraren.*


O:)

[extradarkchocolate]

Fast å andra sidan tänker jag att eftersom så många (vilka det nu skulle vara, det är ju inte mer än en handfull som ju faktiskt skriker) så kanske det behövs ytterligare/andra beskrivningar kring hur SHN - och tänket kring förhållningssättet - ska praktiseras. För att slippa läsa runt på forumet, det finns ju så himskans mycket här! 8) (Idé: Favoritlänkar kan sparas i olika kategorier? ) Nog för att det är spännande men just i ögonblicket så hinns det nog inte med. Å andra sidan så får man ju personlig hjälp på forumet.. Fast om man bara kör efter boken? Äsch, vad OT det blev nu.

För jag tänker att bara man gör på ett sätt (inom SHN:s och BB:s ramar) som man känner fungerar, så för man ju över den energin till barnet. Kanske är det detta som många känner saknas och därför envisas med att hävda att det är en strikt metod och inte en kur/ett förhållningssätt. Eller missar man kärnan med SHN då? För det står ju inte att man ska vara just Äkta, och många kanske missar innebörden i att vara påläst, att man måste veta vad man gör osv. Jag vet inte, tycker det är svårt med termen att vara Äkta. Skulle jag vara äkta och gått på min intitution (som ju egentligen är baserad av mina erfarenheter) så hade jag varit nära konstant och samsovit och knappt vågat säga ifrån till mina barn eftersom min känsla är att dom känner sig övergivna av mig då. Nu har jag hittat Barnaboken som tur är ,så jag har skapat ett bättre förhållningsätt och en bättre vardag än så för mina små.

Återigen så kommer ju det här med föräldraansvaret in. Inte ska man göra vad någon säger åt en, oavsett om det beskrivs som en modell som verkligen fungerar och är det bästa. Fast det finns många svaga (jag skriver svaga eftersom jag själv känner mig så) som hellre litar på andras vägar än sina egna, som inte har någon känsla hur man ska vara förälder. Och kanske är det just dom som riskerar att falla ur Äktheten, som tar på sig en annan mantel än vad som känns rätt. Och vem har ansvar över dom?

[Nimrah]

Jag tycker mig märka att en hel del föräldrar som kurar i början tror att de måste "tuffa till sig". Men det är ju inte riktigt samma sak som att fixa det här med attityden. Attityden är ju en klippa. Ett lugn, en trygghet, en som vet hur det går till här i livet. Och jag tycker SHN verkligen manar till att hitta det här hos en själv. Om det är ens eget äkta jag är väl väldigt olika från person till person. Men det viktigaste är väl ändå att som extramörkachokladbiten skriver att inte vara ens eget neurotiska jag utan just en klippa för sina barn. Lämna det där egna kaoset och hitta sitt lugn som finns där inne ngnstans. Precis som AW skriver i BB. Oavsett hennes egna erfarenheter lyckas hon ändå vara en bra mamma. Personligen tycker jag att jag fick slänga mina rädslor och min oro på soptippen och kliva fram som den vuxna människa jag faktiskt behöver vara för mina barn. Jag tror ta mig sjutton att du hjälpt mig bli vuxen min kära önskemamma Anna! Jag känner verkligen att i och med SHN och därmed upptäckten av BB har jag fått en mamma av en kaliber som jag inte haft irl så att säga. (Pssst! Säg inget till min egen mamma är ni snälla... )

[extradarkchocolate]

Jag tycker mig märka att en hel del föräldrar som kurar i början tror att de måste "tuffa till sig".

Precis så uppfattade jag det! Och det känner jag tyvärr fortfarande tom när det gäller uppfostran..

extramörkachokladbiten

Haha!

Precis som AW skriver i BB.

Man borde läsa BB innan man tar sig an SHN, eller ja, det hade jag behövt iaf.

Personligen tycker jag att jag fick slänga mina rädslor och min oro på soptippen och kliva fram som den vuxna människa jag faktiskt behöver vara för mina barn.

Eller hur! Jag måste fortfarande träna på att vara vuxen, men pga av Anna och Barnaboken så har jag utvecklats enormt! Inte ens socionomstudierna har utvecklat mig så mycket som BB har gjort.

[annawahlgren]

en hel del föräldrar som kurar i början tror att de måste "tuffa till sig".

Jag håller ju små kurser i spädbarnsvård - KOM RÄTT FRÅN BÖRJAN - och följer upp med mailkorrespondens en vecka efteråt. Och nästan ofelbart kommer det: "Vi kämpar vidare"

KÄMPAR

Min ständiga slogan:

små barn ska njutas - och njuta själva

uppfattas inte sällan som provocerande i dessa dagar - det konstaterade ju också Fanny Lundstedt i Metro (Till båda artiklarna finns f ö nu länkar under Nyheter på förstasidan )

PROVOCERANDE

Jag tror ta mig sjutton att du hjälpt mig bli vuxen min kära önskemamma Anna! --- (Pssst! Säg inget till min egen mamma är ni snälla... )

Tack tack, du kära Lovar att tiga som muren

--- pga av Anna och Barnaboken så har jag utvecklats enormt! Inte ens socionomstudierna har utvecklat mig så mycket som BB har gjort.

Å, så vackert sagt, kära extradarkchocolate Och jag säger helt fräckt att jag tror dig på ditt ord


O:)