Efter dryga sex månader... har både min son o jag fått nog.
Han har ju inte varit i stånd att förändra något för att göra sin livssituation bättre så jag har försökt på alla möjliga vis.. frågat andra mammor, rådfrågat bvc, barnsjukhus.. det mesta jag kan komma på för o fråga om lilla Frankies o min situation är normal??
Frankie skrek i högans sky redan när han kom ut vilket kanske alla barn gör...men han slutade inte, iaf inte när han var vaken. Efter ett tag gick det medan han satt fastklistrad på mig eller möjligtvis sin pappa men så fort han kom en mm från kroppen...även ner på skötbordet som tydligen ska va så njutbart skrek han för allt han var värd. Barnmorskor sa att han var en bäbis som behövde extra mycket närhet och att jag inte skulle lägga ner honom..han behövde min famn (så jag antar att han i stort sett skulle sitta ihop med mig...som om han aldrig hade blivit född ur den skydadde livmodern).
Jag fick ytterst lite sömn även innan födseln med onda foglossningar som höll mig vaken på natten o heltidsarbete in i det sista så jag hade nog tappat mitt sunda förnuft redan innan han kom ut. Min stora kärlek till honom har jag o lite till men en egen tänkande hjärna om hur jag skulle få honom nöjd hade jag inte...o kanske fortfarande inte.
Han amades iaf.. mest hela tiden...för hungrig var han o go o rund har han alltid varit. Efter en månad menade dom på på bvc att han hade kolik o att det var bara att hålla ut tills han var fyra månader o sen skulle det gå över.... men det har inte gått över.
Frankie skriker inte alls som då men har inget ro i kroppen. Det är som han växlar mellan hyperaktiv, glad men orolig till gnällig.
Han sover när man går ut o går med honom, vilket jag gör alla dagslurarna utom morgon luren som han sover i egen säng.
Så till natten. Frankie sov faktiskt ganska bra i perioder fram tills han var fyra månader då han började vakna allt från 4 till 16 ggr per natt jämt fördelade över hela natten (värst mellan 4-6 på morgonen...vargtimman...vet jag nu
Han är en tidigt motoriks utvecklad bäbis. Han satt vid 5 månaders ålder och kröp när han var 5 1/2 månad. Som sagt, Frankie är stundom väldigt glad...ler mycket men gapskratten är få o ytterst svåra att få ur honom.
För några dagar sedan tippsade en god vän mig om Anna Wahlgrens "sova hela natten" kur som hon hade läst om i tidningen metro. Jag undrade först utan att ha hört talas om AW om hon skulle komma me något gamalt femminuters metoded dravel som jag inte hade lust att lyssna på ändå... men min kära väninna hejdade mig o sa att det här var nu något annat. Och det är det verkligen!!!
Jag har nu läst boken och varit inne och läst här på hemsidan och jag vet inte hur jag ska förklara min upprymdhet...jag är liksom helt i hundra från o ha känt mig som en levande död...just nu lever jag för att jag ska få genomföra den här kuren o få ett njutbart liv med min son. Allt i boken är SÅ LOGISKT ... det är klart jag har en missnöjd bäbis...han får ju inte sova!!!! å inte har han någon rolig mamma heller för hon får inte heller sova!!!!!!!!!!!!!!
O klart han haft "kolik" o är världens mest oroliga bäbis när mamma inte lyckats övertyga honom om att det inte finns någon varg. Jag lever, äter, andas denna filosofi!!
Nu till alla frågor. Han är 6 månader och 1 vecka idag.
Jag har gjort ett schema där jag menar att han ska sova 15h/dygn
han ammas inte längre(slutade vi 6 mån)
07:00 vakna frukost(i form av gröt och ersättning)
08:30-09:15 Sova morgon 45 min
10:30 lunch (mat + efterrätt med tillägg av ersättning)
12:00.13:30 sova 1 1/2h
14:00 Mellis (gröt)
15:45-16:30 Sova 45 min
17:00 Middag (mat + efterrätt med tillägg av ersättning)
18:00 kvällstoalett ombyte till pyjamas o en massa skratt...
dvs...så mycket vi får ur honom
18:40 havrevälling följs av skrattet till Gonattet
19:00-07:00 Sova natten
1. Hur ser det här ut???
2. Ibland kan det kännas som om det blir långt för honom att vänta
tills 12 med långa luren.. men det känns ju nu som att det beror på
att han inte får sova på natten. Dom nätterna han sovit bättre är det
inga problem...men är det kanske lurt att flytta den tiden under
kuren så att han inte hinner bli jätte gnällig innan det är dax??
3. Jag har redan hamnat i ett buffningsträsk utan att ha börjat.
Jag överivrade mig lite o liksom smygbörjade med vissa knep för
att få honom lugn. Innan jag börjat läst denna bok brukade jag
aldrig eller iallafall mycket sällan plocka upp honom ur sängen
men jag brukade ge honom nappen o gunga lite på honom så
somnade han om. Å så lästa jag lite här...fast inte färdigt och nästa
natt tog jag bort nappen och buffade honom till sömns. Något han
har börjat gilla. Förstår nu efter att ha införstått mig med hela filosofin
att detta inte va mitt bästa drag.
Eftersom Frankies pappa jobbar mycket har jag svårt att få hjälp
med kurandet men vi ska försöka få till det å börja nästa lördag.
Men hur gör jag fram tills dess med buffandet.. är det bara att som du
bäddar får du ligga...eller ska jag försöka fullfölja med ramsa fast
vi inte börjar o kura förrens på lördag????
4. Nu till själva kurandet. Det står i boken att man ska va två personer
som kurar. Som sagt tidigare har jag svårt o få med min man på 11
dagar, men han kan hjälpa mig med dom första två. går det att ta
hjälp av fler personer. mormor o morfar? o gå ut o gå med honom på
dagtid dag tre och fyra????
5. Nu sover ju Frankie bara i vagn på dagtid...inte
när den står stilla, men när jag går med den. Ska jag börja lägga
honom inne på dagarna också.. o riskera att det inte blir någon sömn
alls då eller ska man gå med honom då och låta kuren sjunka in under
natten och börja lägga honom inne efter dom 11 dagarna?
Det blev långt det här. Hoppas någon har tid o lust o läsa o svara o hjälpa mig. Det här känns som dom viktigaste 11 dagarna i mitt liv. Jag kan inte vänta!!!
från en hoppfull mamma till Frankie 6 1/2 mån vid kurstart