Tråkig barnmorska du har
Värme till dig
Litet skräp på väg.... igen.....
-
Clara Cecilia
- Inlägg: 992
- Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
- Ort: Stockholm
Busiga lilla bebbe då Till tröst för din oro kan jag berätta att mina fyra sista barn blivit vända, och tre har stannat kvar med huvudet neråt - det är bara min yngsta som vände tillbaka med rumpan ner (mitt under förlossningen 
) och fick förlösas med kejsarsnitt. Vändningarna har gått jättebra, det har inte gjort ont för fem öre och varit som en massage. Håller tummarna för att skrutten därinne vänder sig själv, annars att vändningen går finemang!
Snart så
Till tröst för din oro kan jag berätta att mina fyra sista barn blivit vända, och tre har stannat kvar med huvudet neråt - det är bara min yngsta som vände tillbaka med rumpan ner (mitt under förlossningen ) och fick förlösas med kejsarsnitt. Vändningarna har gått jättebra, det har inte gjort ont för fem öre och varit som en massage. Håller tummarna för att skrutten därinne vänder sig själv, annars att vändningen går finemang!Snart så
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Stackars dig!
Kom till att tänka pà den här vänd-tràden. Du har inte fràgat om tips eller hjälp, men skickar den iväg ändà. Det kan hjälpa att ha nàgot att göra själv, inte bara vänta och se.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14297
Kram.
Kom till att tänka pà den här vänd-tràden. Du har inte fràgat om tips eller hjälp, men skickar den iväg ändà. Det kan hjälpa att ha nàgot att göra själv, inte bara vänta och se.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14297
Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
-
Sarisparis
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
- Ort: Frankrike
Jag fastnade för förslaget att stå på huvudet, blotta tanken får mig att skratta så jag kiknar. Ska nog försöka ikväll, men det är nog bäst att vänta tills Pappan i familjen anländer så jag inte fastnar mot väggen eller blir platthuvad. 
helamig - Ja, jo visst är det fjärde barnet på kort tid och visst kan de vända sig i sista minuten. Men det skulle helt klart kännas bättre om det var vänt nu så allt är klart och inget att oroa sig för. Tackar för värmen.
Clara Cecilia - vet du jag orkade inte ens vräka i mig en massa godis. Sparade det till kvällen efter istället och då frossade jag verkligen. Och blev liksom botad från min pessimistiska livsinställning. 8) Tänk att lite, läs; mycket, godis kan göra!
miar70 - min vapendragare, tack för uppmuntrande information. Nu är jag inte lika panikslagen inför UL och ev vändningsförsök. Och jag ska erkänna att jag till och med lugnat mig inför ett eventuellt kejsarsnitt, behövde bara lite godis och sen ta mig i kragen.
miniz - som du förstår har jag läst länken, tackar för den. Har inte försök mig på några övningar än men ikväll ska jag nog få till det. Måste bara ha mannen min hemma för hamnar jag i golvläge kommer jag inte upp med de här foglossningarna som just nu härjar i, ja i fogarna förstås.
Sarisparis - ja jag håller också tummarna för att bebisen hamnar rätt innan det är dags för utgång så att säga. Snart får vi veta hur det gick.
I morgon är det alltså dags för UL och då får vi se hur den här lilla bebisen ligger i magen. Efter det ska det bestämmas om det blir vändningsförsök eller inte.
Nu ska jag kolla på film med grabbarna.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Vilken dag! Kan inte minnas att det varit så här strulig sen jag precis fött Emil och Pappan var i Stockholm och jobbade och jag blev sjuk, ansiktet svullnade upp och jag kunde knappt andas. Det blev sjukhusbesök och ett himla pådrag. Men det var då det och jag hade då, som nu mycket hjälp av övriga familjen.
Dagen började inte bra eftersom jag fått ett trist brev från min arbetsgivare så jag var tvungen att kontakta facket. Sånt tar energi och det har jag ju inte så gott om just nu.
Sen stressade jag runt som en galning tills jag upptäckte att jag sett fel på klockan på en hel timme! Pust, då kunde jag be barnen om ursäkt för att jag varit heltokig och sen hade vi mysigt innan kusin/fadder J kom och tog hand om gänget.
Själv satte jag mig i bilen och for till det stora sjukhuset i Helsingborg, halvvägs ringer kusin/fadder J och undrar varför det inte kommer något vatten ur kranen! Ja det kan man ju undra, jävla pump säger jag bara, det borde vara förbjudet för såna att bara sluta fungera. Inget jag kunde göra något åt men J sa att hon fixar allt ändå och det lugnar mig. Hon är helt fantastisk!
Väl framme på sjukhuset får jag träffa en jättetrevlig dansk läkare som tar väl hand om mig, min stress och min oro. Han konstaterade att bebisen låg precis som jag sagt, med huvudet upp och rumpen ner. Sen följde en intressant diskussion om hur vi skulle gå vidare. I Helsingborg får man gärna föda i säte, riskerna skulle enligt läkaren och studier han hänvisade till inte vara större än vid ett kejsarsnitt. Nästa steg blir att vi åker in på måndag och gör ett vändningsförsök, fungerar det så är allt bra. Om det inte fungerar så blir det röntgen av bäckenet och när vi får det svaret går vi vidare om och då står ju valet mellan att föda i säte eller snittas.
Ja vad ska man välja då? Jag tror jag föredrar en sätesförlossning framför ett snitt men sån är jag. Enligt UL-mätningarna och beräkningarna skulle bebisen ligga ca 8 procent över kurvan för tiden. Vilket skulle innebära en vikt på knappt 3000 kg i dag. Men det är ju till stor del uppskattningar, inte helt lätt att mäta en så stor unge, det blir skuggor och det är svårt att se stora kroppsdelar på en och samma gång.
I vilket fall som helst kommer mamma och tar hand om barnen på måndag så Pappan och jag kan tillbringa dagen, eller åtminstone halva dagen, på sjukhuset.
Läkaren var samtidigt väldigt rar som, med glimten i ögat, påpekade att ungen kommer komma ut på det ena eller det andra sättet. Och det har han ju rätt i.
Tillbaka hem igen där grabbarna var ute i snön och lekte medans Mika sov middag. Allt hade gått bra även om bristen på vatten var total. Fick åka till syrran och hämta en dunk vatten och i morgon ska det åkas och köpas en ny pump så då har vi nog vatten igen, hoppas jag.
Man blir liksom ganska handikappad utan vatten och vad mycket disk det blir, blä.
Kvällen slutade bra, jag bestämde mig för att gråta av mig en stund, gjorde så och det hörde Emil som inte somnat än så han frågade; varför gråter du mamma? Jag svarade att det var för att vi inte hade nåt vatten och för att jag var trött och för att det var lite jobbigt just nu. Då svarade han att han också skulle gråta en skvätt. Sen somnade han. Hur ljuvlig som helst och så enkelt det kan vara att bara gråta ens skvätt och sen är det bra med det.
Nu har Pappan och jag delat på en påse chips, barnen sover och hundarna likaså. Livet känns bättre, allt kommer att lösa sig även om vissa saker kommer ta lite längre tid. Huvudsaken är att familjen mår bra, det är ändå det viktigaste för mig.
Kram Susan
Dagen började inte bra eftersom jag fått ett trist brev från min arbetsgivare så jag var tvungen att kontakta facket. Sånt tar energi och det har jag ju inte så gott om just nu.
Sen stressade jag runt som en galning tills jag upptäckte att jag sett fel på klockan på en hel timme! Pust, då kunde jag be barnen om ursäkt för att jag varit heltokig och sen hade vi mysigt innan kusin/fadder J kom och tog hand om gänget.
Själv satte jag mig i bilen och for till det stora sjukhuset i Helsingborg, halvvägs ringer kusin/fadder J och undrar varför det inte kommer något vatten ur kranen!
Ja det kan man ju undra, jävla pump säger jag bara, det borde vara förbjudet för såna att bara sluta fungera. Inget jag kunde göra något åt men J sa att hon fixar allt ändå och det lugnar mig. Hon är helt fantastisk! Väl framme på sjukhuset får jag träffa en jättetrevlig dansk läkare som tar väl hand om mig, min stress och min oro. Han konstaterade att bebisen låg precis som jag sagt, med huvudet upp och rumpen ner. Sen följde en intressant diskussion om hur vi skulle gå vidare. I Helsingborg får man gärna föda i säte, riskerna skulle enligt läkaren och studier han hänvisade till inte vara större än vid ett kejsarsnitt. Nästa steg blir att vi åker in på måndag och gör ett vändningsförsök, fungerar det så är allt bra. Om det inte fungerar så blir det röntgen av bäckenet och när vi får det svaret går vi vidare om och då står ju valet mellan att föda i säte eller snittas.
Ja vad ska man välja då? Jag tror jag föredrar en sätesförlossning framför ett snitt men sån är jag. Enligt UL-mätningarna och beräkningarna skulle bebisen ligga ca 8 procent över kurvan för tiden. Vilket skulle innebära en vikt på knappt 3000 kg i dag. Men det är ju till stor del uppskattningar, inte helt lätt att mäta en så stor unge, det blir skuggor och det är svårt att se stora kroppsdelar på en och samma gång.
I vilket fall som helst kommer mamma och tar hand om barnen på måndag så Pappan och jag kan tillbringa dagen, eller åtminstone halva dagen, på sjukhuset.
Läkaren var samtidigt väldigt rar som, med glimten i ögat, påpekade att ungen kommer komma ut på det ena eller det andra sättet. Och det har han ju rätt i.
Tillbaka hem igen där grabbarna var ute i snön och lekte medans Mika sov middag. Allt hade gått bra även om bristen på vatten var total. Fick åka till syrran och hämta en dunk vatten och i morgon ska det åkas och köpas en ny pump så då har vi nog vatten igen, hoppas jag.
Man blir liksom ganska handikappad utan vatten och vad mycket disk det blir, blä.
Kvällen slutade bra, jag bestämde mig för att gråta av mig en stund, gjorde så och det hörde Emil som inte somnat än så han frågade; varför gråter du mamma? Jag svarade att det var för att vi inte hade nåt vatten och för att jag var trött och för att det var lite jobbigt just nu. Då svarade han att han också skulle gråta en skvätt. Sen somnade han. Hur ljuvlig som helst och så enkelt det kan vara att bara gråta ens skvätt och sen är det bra med det.
Nu har Pappan och jag delat på en påse chips, barnen sover och hundarna likaså. Livet känns bättre, allt kommer att lösa sig även om vissa saker kommer ta lite längre tid. Huvudsaken är att familjen mår bra, det är ändå det viktigaste för mig.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Men kära nån vilken dag, såna dagar borde väl inte få komma ivägen för en höggravid snart fyrabarnsmamma!
Jaha, rumpan ner... sådär är det när magen blivit lite rymligare och man kan välja bekvämste läget, man kan ju inte klandra de små smartisarna som väljer det heller På sjukhuset här vägrar de förlösa bebisar i säte, och jag kände mig rätt nöjd över att det var så tydligt, då slapp jag ta ställning. Med fem förlossningar i bagaget kan jag säga att jag var jätteledsen över att behöva snittas, men med facit i hand kan jag ärligt säga att det var en fin upplevelse och jag hade inte speciellt ont alls efteråt. Det enda jobbiga var att jag fick ont i axlarna av vandrande gaser och det hade jag ju aldrig kunnat förutse .
Imorgon är en annan dag, jag hoppas vattenstrulet löser sig - vilken mardröm att vara utan vatten!
En bamsekram från mig, tänker ofta på dig och håller alla mina bägge tummar!
Jaha, rumpan ner... sådär är det när magen blivit lite rymligare och man kan välja bekvämste läget, man kan ju inte klandra de små smartisarna som väljer det heller
På sjukhuset här vägrar de förlösa bebisar i säte, och jag kände mig rätt nöjd över att det var så tydligt, då slapp jag ta ställning. Med fem förlossningar i bagaget kan jag säga att jag var jätteledsen över att behöva snittas, men med facit i hand kan jag ärligt säga att det var en fin upplevelse och jag hade inte speciellt ont alls efteråt. Det enda jobbiga var att jag fick ont i axlarna av vandrande gaser och det hade jag ju aldrig kunnat förutse .Imorgon är en annan dag, jag hoppas vattenstrulet löser sig - vilken mardröm att vara utan vatten!
En bamsekram från mig, tänker ofta på dig och håller alla mina bägge tummar!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)I det här huset bor det två hjältar och det är Händige Emil och Händige Pappan för igår for de långt, långt bort och köpte en ny vattenpump. Sen när de väl kom hem installerade de den vilket inte är det lättaste då den bor i krypgrunden. Det bästa av allt var resultatet; VATTEN!
Tänk så mycket vatten man använder och behöver till allt. Tacksam var jag dock att det inte var strömavbrott samtidigt för då hade det verkligen varit kris. Minns stormen Gudrun när vi varken hade vatten eller el på en dryg vecka och då hade vi ändå inga barn och led gjorde vi verkligen och tyckte väldigt synd om om.
Lugnet har alltså återvänt till huset och ikväll förbereder vi oss inför morgondagens vändningsförsök på sjukhuset. Mormor kommer ner klockan sju och tar hand om barnen, extramorfar skjutsar Emil till kyrkis och hämtar honom också. Mina föräldrar är de allra, allra bästa föräldrar man kan ha.
Pappan och jag åker kvart över sju hemifrån för vi ska vara på sjukhuset klockan åtta och sen sätter det igång. Jag hoppas verkligen att de kan övertala bebisen att lägga sig med huvudet nedåt men, hm, jag är tveksam till att det kommer att fungera. Emil har försökt övertala bebisen hela helgen att den ska lägga sig rätt men den har inte lyssnat på det örat.
Om allt går som det ska, att bebisen faktiskt vänder på sig, så är ju allt frid och fröjd. Men med den lite pessimistiska inställningen som jag för tillfället har så packar jag kamera, lite kläder och annat smått och gott ifall, ifall vattnet går eller bebisen mår dåligt så de måste snitta på en gång. Jag vet att det inte händer så ofta men jag vet att det händer och det räcker för mig. Det gäller att vara förberedd.
Det positiva i kråksången är ju att Pappan och jag får umgås på tu man hand, om man bortser från all sjukhuspersonal, vilket vi sällan får tillfälle att göra. Så det gäller verkligen att ta tillvara tillfället om man så säger.
Nu ska här packas lite.
Kram Susan
Tänk så mycket vatten man använder och behöver till allt. Tacksam var jag dock att det inte var strömavbrott samtidigt för då hade det verkligen varit kris. Minns stormen Gudrun när vi varken hade vatten eller el på en dryg vecka och då hade vi ändå inga barn och led gjorde vi verkligen och tyckte väldigt synd om om.
Lugnet har alltså återvänt till huset och ikväll förbereder vi oss inför morgondagens vändningsförsök på sjukhuset. Mormor kommer ner klockan sju och tar hand om barnen, extramorfar skjutsar Emil till kyrkis och hämtar honom också. Mina föräldrar är de allra, allra bästa föräldrar man kan ha.
Pappan och jag åker kvart över sju hemifrån för vi ska vara på sjukhuset klockan åtta och sen sätter det igång. Jag hoppas verkligen att de kan övertala bebisen att lägga sig med huvudet nedåt men, hm, jag är tveksam till att det kommer att fungera. Emil har försökt övertala bebisen hela helgen att den ska lägga sig rätt men den har inte lyssnat på det örat.
Om allt går som det ska, att bebisen faktiskt vänder på sig, så är ju allt frid och fröjd. Men med den lite pessimistiska inställningen som jag för tillfället har så packar jag kamera, lite kläder och annat smått och gott ifall, ifall vattnet går eller bebisen mår dåligt så de måste snitta på en gång. Jag vet att det inte händer så ofta men jag vet att det händer och det räcker för mig. Det gäller att vara förberedd.
Det positiva i kråksången är ju att Pappan och jag får umgås på tu man hand, om man bortser från all sjukhuspersonal, vilket vi sällan får tillfälle att göra.
Så det gäller verkligen att ta tillvara tillfället om man så säger. Nu ska här packas lite.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Låter som en bra plan, Susan, tänk att lite tvärvigg faktiskt kan komma till er redan imorrn
Hahaaa, det här känner jag igen 
vi har sett det som lite kärlekssemester när det varit dags för förlossning och BB - man får som sagt ta till vara det som erbjuds
Tummen hålls!
Kram!
SusanD skrev:Det positiva i kråksången är ju att Pappan och jag får umgås på tu man hand, om man bortser från all sjukhuspersonal, vilket vi sällan får tillfälle att göra.
Hahaaa, det här känner jag igen vi har sett det som lite kärlekssemester när det varit dags för förlossning och BB - man får som sagt ta till vara det som erbjuds Tummen hålls!
Kram!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)