Litet skräp på väg.... igen.....

[SusanD]

Oj då här är det tydligen dags att skärpa till sig lite förstår jag. wink:

Enligt mina egna beräkningar är jag i v 31 + 3 och enligt UL så är jag då i v. 30 + 4, det diffar således 6 dagar . 8)

Så jag sätter en peng på att bebisen föds den 19 december vilket dessutom skulle vara väldigt praktiskt på alla sätt och vis. Men som alltid kommer de ju när de kommer, inte mycket man kan påverka.
Går man in i Mikas gamla tråd här så skriver jag i början att hon skulle födas den 28 maj enligt mina beräkningar och en vecka senare enligt UL. Och vem fick rätt då? Jag så klart, hon föddes den 28 maj med pompa och ståt.

Det är kanske dags för lite vadslagning när och vilket kön! Jag gissar då på den 19 dec och att det blir en flicka.

Nu är det ju inte så att jag skulle bli besviken om det blev en pojk till, inte alls. Det allra viktigaste är att allt går bra och att det lilla barnet mår bra. Men samtidigt så tycker jag att det skulle vara så mysig att få en till liten tös vilket jag inte brytt mig om tidigare.

När Mika låg i magen tjatade folk oavbrutet om att "nu vill ni väl ha en tjej efter era två killar?" och det spelade mig verkligen inte någon roll. Jag var ju ganska inställd och helt säker på att det skulle bli en kille ända tills vi passerade v 37 och ungen inte var född än. Då började vi misstänka att det eventuellt skulle kunna bli en tjej, en sen liten tös som behövde fika håret och göra sig fin innan hon föddes.

Jag mår fortfarande bra, just nu är farmor här så det är fullt fart dagarna i ända. Alla barnen älskar sin farmor så hon har händerna fulla. Foglossningarna håller sig i schack än så länge, jag har verkligen inte tokont alls. En gång i veckan går jag på vattenaerobic och det är hård träning, inget mes på något sätt. Trött som attan är jag efteråt så det är soffan som gäller när jag väl kommer hem.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen och blogga på pojkarnas födelsedagar innan jag somnar på soffan.

Kram Susan

[miar70]

Oj, vad tiden rusar jag tycker nyss vi fick veta ju! Härligt att allt är bra, och att foglossningen håller sig på mattan.

Det är kanske dags för lite vadslagning när och vilket kön! Jag gissar då på den 19 dec och att det blir en flicka.

Japp, gärna det! Jag gissar på en gosseman den 16:e december!

Puss på dig!

[SusanD]

Jaså redan den 16:e december! Du brukar ju ha helt rätt när det gäller födelsedagsdatum så jag tror jag packar BB-väskan redan den 14:e för säkerhetsskull. 8)

Kram Susan

[Elle]

Jag gissar på att det är en flicka som kommer till er den 18 dec .

kram Elle

[Fd Medlem]

Jag vill alltid vara som Elle och gissar således på tjej, 18 dec.
Fast det hade jag tänkt redan innan jag såg Elles bud, om någon undrar hur det egentligen står till med min jagsvaghet
Herregud, ja. Vem skulle inte vilja ha en liten tjej till. En pappig tjej som älskar att tula och gå runt med 30 halsband. (Det är en sån vi har. Väldigt olika killarna.)
Vad härligt det låter alltihop.
Cirkus Susan.
KRAM

[SusanD]

Ja här hemma har vi ju Emil som är en kille och så Sigge som är en kille som älskar att klä sig i klänningar och alla Mikas tjejiga kläder. Hans favoritfärg är rosa och han har precis köpt en ny vinteroverall i den vackra färgen.

Emil är en blå kille, en liten professor som ser allt vackert här i världen, en riktig go en.

Mika är en tuff tjej, älskar sina ärvda rosa gymnastikskor, gillar sina ärvda blå kläder från storebröderna och så åker hon rutschkana så att man sätter hjärtat i halsen.

Så här är det både tjejigt och killigt oavsett kön om man så säger.

Men enligt era spådomar så lutar det ju åt en tjej med ankomst den 18 dec. Oj, vad det detta är spännande.

Kram Susan

[Fd Medlem]

Ja, vi har en liten salig blandning här hemma, vi ocskå.
På söndag ska vi på maskeradbal och killarna har bestämt att de ska vara prinsessor.
Underbart.
18 december kommer det en till liten tösabit, alltså.
Till Skräpfabriken på åsen.
vi ser fram emot rapporter!
KRAM

[SusanD]

Här kommer ytterligare en rapport från Skräpfabriken på Åsen

Är nu i v 33+ 6 enligt mig och 33+0 enligt UL, fast som vanligt tror jag ju att jag har rätt.

Jag kan fortfarande GÅ! Det är helt otroligt. Så ont i fogarna som jag har nu har jag haft i v 8-9 när jag väntade Sigge och Mika. Känner mig helt rörlig, kan vända mig själv i sängen, gå upp ur sängen, sitta på golvet och komma upp själv. Helt obegripligt att denna graviditet kan vara så annorlunda jämfört med de tre andra. Men jag njuter och tänker att kryckorna kommer förbli i garaget, oanvända denna gång.

Tiden går fort, det är så mycket att göra här hemma. Bara att dra runt cirkusen med Emil som ska på kyrkis, simmis, min egen vattenaerobic, Pappans bridgekurs och så hundarna och huset och tvätten och.... Ja ni fattar, det är så fullt upp så tiden bara rusar iväg.

Har först nu kommit på att vi nog måste träna lite på profylaxandningen igen. Visst vet jag hur jag ska göra men man måste ju träna på uthålligheten också, så i morgon tar jag tag i det, absolut.

Magen är stor som ett hus, ett jättestort hus och Sigge går runt och säger att hans mamma är tjock. Ett riktigt charmtroll den killen . Mika börjar bli lite sur för det är så svårt att sitta bekvämt i mitt knä när hon dricker kvällsvällingen, magen tar för mycket plats. Emil kramar magen och önskar varje dag att bebisen ska födas för han vill se vem det är. Rart tycker jag, som tycker att bebisen ska stanna kvar i magen tills v 36 sen är det fritt fram att födas.

Nu ska jag packa lite inför morgondagens övningar så vi kommer iväg i tid.

Kram Susan

[SusanD]

Idag har Sigge, Mika och jag varit på MVC för att kolla att bebisen i magen mår bra. Emil släppte vi av på kyrkis, han var lite sur för han ville också höra bebisens hjärta men när Sigge lovade att tala om hur det lät nöjde han sig med kyrkis.

Det är så otroligt kul att vara iväg med barnen, något trevligare sällskap kan jag inte tänka mig.

Väl på MVC fick Sigge så mycket uppmärksamhet för sin fina mössa så han riktigt svämmade över av stolthet. Själv tycker han ju alltid att han är vackrast i världen men när andra håller med då är livet riktigt, riktigt bra. Han är ju lite mån om vad han tar på sig, det ska vara jeans och skjorta, snyggjackan, mössan med svans och så snygga skor. Man undrar ju vad det ska bli av honom när han blir stor.

Mika är så stor och förståndig på något vis, lugn och så otroligt glad mot alla hon möter.

När jag skulle lägga mig på britsen gav jag Mika en burk med russin för att underhålla henne och undvika att hon röjde runt bland alla spännande sakern. Hon satte sig på golvet med ryggen mot väggen så hon kunde se mig hela tiden. Russinen var nog väldigt goda för hon plockade i sig några och sen tittade hon på mig, log och vinkade innan hon åt några russin till. Hon är så otroligt cool den tjejen. Sigge körde runt med ett litet bilgarage på stolen som hade hjul och som kunde snurra. Det gäller att passa på att leka med allt roligt som finns på plats.

Allt var bra med bebisen och mig med för den delen. Blodtryck på 115/60 vilket är högt för mig men väldigt normal för andra, bebisens hjärtljud låg på 145 vilket är samma nivå som resten av våra barns hjärtan legat på. Magen växte enligt någon kurva som barnmorskan var nöjd med. Och bebisen ligger med huvudet upp och rumpan ner! De andra har legat med huvudet nedåt vid den här tidpunkten även om ingen av dem varit fixerad ens när förlossningen startat.

Nu ska jag tillbaka om två veckor, det ska ta lite blodprover eftersom jag är en negativ 0:a och om bebisen ligger likadant så blir det ett ultraljud för att fastställa läget. Spännande, detta har vi aldrig varit med om tidigare. Jag har ju känt av den här lilla/e ganska mycket och det har ju sparkats ganska mycket på urinblåsan kan jag lova. Men sen vänds det ju fram och tillbaka så till slut blir det väl så trångt att det blir svårt att vända mer och då får vi hoppas att huvudet är nedåt som det ska vara.

Bra mår vi i allafall och det är ju det viktigaste i kråksången.

Kram Susan

[SusanD]

På måndag är jag, enligt mina beräkningar , i v. 35 +0 och när jag inser det så blir jag lite pirrig för Emil föddes ju i v. 35 +6. Och jag har inte tvättat bebiskläderna, ingen vagn är inhandlad än, skötbordet ( som vi alltid tar in men inte använder till något annat en en samlingsplats för allt som vi inte vet var vi ska lägga ) är inte intaget och ihopsatt. BB-väskan är allt annat än packad och värst av allt är att vi har inte tränat en enda gång på profylaxandningen. Måste skärpa mig! och det är nu! Visst vet jag hur andningen fungerar men man måste träna på uthålligheten också och nu är det hög tid att börja.

Vi behöver en ny barnvagn för den som Sigge och Mika har haft är liksom slut, ligginsatsen satte mössen tänderna i så den fick slängas och sittdelen, som Mika ibland åker i, är nästan sönderkörd eftersom vi kör vilda rundor i terrängen här hemma. Å andra sidan kostade den 1000 kr som begagnad och har ändå hållt till två småttingar. Nu har jag en begagnad vagn på gång som jag hoppas kunna inhandla i veckan, skulle ju kännas skönt att ha den på plats snart.

I morse var Mika och jag på simmis och det är så otroligt roligt och härligt på alla sätt och vis. Mika springer från bilen till simhallen, hon tar av sig alla kläder nästan själv och lägger in i skåpet, sen ska jag hjälpa till att få på badkläderna för det är lite krångligt. Väl inne vid bassängen vill hon kasta sig i direkt men först måste hon vänta tills "bebisarna" kommer upp. Hon kastar sig i vattnet, dyker, hoppar från kanten, simmar med flytkorvar, flyter på rygg och är så lycklig hela tiden. Efteråt sitter hon i en barnstol i duschen, placerad så hon själv kan trycka på vattnet när hon slutar. Där skulle hon kunna sitta hur länge som helst. Tvättar håret gör hon själv, jag bara pluttar på lite schampo på huvudet och sen gnor hon så skummet yr. När hon är nöjd petar hon på duschknappen och sköljer ur allt skum. Lättare tjej kan man inte ha, hon är verkligen helt fantastisk.

När jag stod i duschen kom det in en kvinna som rundade hörnet och möttes av min mage. Jävlar vilken mage! sa hon helt spontant. Sen bad hon om ursäkt och förklarade att hon aldrig hade varit gravid och att hon inte kunde förstå hur stor magen man kunde få, det var liksom obegripligt och fantastiskt vackert tyckte hon. På nåt sätt var hon så otroligt härlig så när hon frågade om hon fick känna på magen fick hon det och just då sprattlar bebisen runt så hon blev helt tagen. Hon tackade så mycket för den underbara upplevelsen som var något av det vackraste hon varit med om. Det var en häftig upplevelse på många sätt.
8)

Jag går fortfarande runt och är lycklig för att jag mår så otroligt bra. Det är ju hel-konstigt att jag fortfarande kan gå, få på mig strumporna, stå på ett ben när jag tar på och av mig byxor, lyfta barnen, hjälpa barnen att få på sina kläder.... Ja jag skulle kunna hålla på i evigheter och rada upp saker jag kan göra, vända sig i sängen är ju också fantastiskt att kunna , men nu ska jag behärska mig.

I morgon är det ju måndag och då är det alla-kyrkis så då ska alla vara på plats i bilen kvart i nio. Ska packa ihop lite extrakläder och lägga fram klädern till barnen så jag slipper stressa så mycket i morgon bitti.

Kram Susan

[helamig]

Tack SusanD för alla dina fina inlägg. Jag blir så inspirerad. Min dotter har börjat gnugga sig själv i håret vid bad. Absolut dags att låta henne schamponera själv Sittstol i simhallen låter ju suveränt. Har inte sett nån här men det borde absolut finnas.

Ja tänk va mycket barnen kan om vi låter dom och det gör ni verkligen. Helt underbart -Dom är lyckligt lottade som har er till föräldrar och varandra

[Stilla]

Instämmer med helamig, jag blir alldeles lycklig av att läsa din inlägg, SusanD.

[wifsta]

Jag med...

[Sarisparis]

Instämmer med helamig, jag blir alldeles lycklig av att läsa din inlägg, SusanD.

Jag med...

och här är en till.

O:)

[SusanD]

Det är verkligen inte min dag idag, nu höll jag precis på att avsluta ett jättelångt, men surig, inlägg och så kommer jag åt någon/några knappar och allt bara försvinner. IT-konsulten, FatherA, är inte hemma så han kan inte komma till undsättning.

Först ondade jag mig i allafall över min träiga barnmorska som tycker att det är hemskt jobbigt när jag tar med mig barnen på våra möten. Själv tycker jag att det funkar jättebra, barnen tar med sig lite leksaker in på rummet och sen ställer de tusen frågor. Själv har jag ju inga frågor så det finns gott om tid att besvara barnens men det får jag göra själv för barnmorskan bara surar. Och visst får man byta barnmorska om man vill men vi har ju haft henne till alla barnen och hon var alltid varit bra på att inte lägga sig i utan jag har fått sköta mig själv.

Jag mår bra säger barnmorskan, blodtryck på 110/60, bebisens hjärtljud på 158 och ett HB på 112. Enligt BM ska jag äta järntabletter och det är nog inte helt fel, ska fixa tabletter i morgon när vi ändå ska till stan.

Det som inte är så bra är att det lilla skräpet i magen inte har vänt sig än. Begriper inte vad den lilla/e håller på med. Visst kan jag förstå att det är obehagligt att stå på huvudet men ska man komma ut så är det ju smidigast att göra det med huvudet före.

Nu ska jag på ett UL på fredag fm och kolla att bebisen inte vänt sig. Det är helt obegripligt obekvämt med en bebis som sitter i magen för fy vad det boxas och sparkas åt alla håll och kanter. Föredrar nog några ordentliga sparkar mot revbenen istället för sparkar ner i magen där urinblåsan verkar vara ett intressant mål.

Har nu bebisen inte vänt sig så blir det till att åka in till förlossningen efter helgen och försöka vända den. Men jag vet ju att det kan gå att vända och så vips så vänder skräpet tillbaka. Jag vill verkligen inte snittas, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte....

Jag vet att det också kan vara en fantastisk upplevelse, en fin förlossning men jag vill föda vaginalt, jag vill inte opereras och jag vill inte ligga fast på ett op-bord. Klaustrofobisk är bara mitt förnamn, blotta tanken på att inte komma någonstans får mig att kallsvettas.

Nu ska jag sluta onda mig men jag erkänner att jag har lite panik inför detta faktum. Inte helt likt mig som brukar se positivt på det mesta och alltid har lösningar på det mesta. Men nu känner jag mig faktiskt ganska ledsen, rädd och samtidigt arg, mest på mig själv som borde skärpa mig och veta bättre.

Nog gnällt, barnvagnen står färdig att ta emot en bebis som kommer till oss på det ena eller andra sättet. Fattas bara en liten madrass, nu har den bara en tunn bäddmadrass och det sover man ju inte så gott på, men det ska Sigge och jag fixa i morgon. Skötbordet har killarna skruvat ihop och igår målade jag det rött så det matchar de nya tapeterna i huset. Snyggt blev det, ska måla en gång till men inte ikväll.. Sen ska det på en dyna och så en skön handduk så är det klart. BB-väskan ska packas, tänkte ta med den på vändningsförsöket för säkerhetsskull, man vet ju inte vad som händer då.
Alla småttekläder har Mika och Sigge tvättat, jag har vikt dem och lagt i lådor som ska stå på skötbordets undre hylla.
Ska bara gräva fram en liten brun overall som jag vet ska finnas i lill-stugan, har inte orkat än men på onsdag ska jag fixa det.

Barnen är jätteglada i magen och Sigge går runt och deklarerar högt och tydligt att hans mamma är JÄTTETJOCK! Vore han inte så söt skulle man bli arg, men han konstaterar ju bara hur verkligheten är.

Värrre är nog att han även påtalar att jag är JÄTTEGAMMAL! Det har han kommit fram till efter att konstatera att hans fingrar inte räcker till när han ska tala om hur gammal jag är så det blir helt enkelt så att jag är JÄTTEGAMMAL punkt slut.

Nu sover hundarna gott i soffan bredvid mig, FatherA är på bridgekurs och barnen sussar i sina sängar. Diskmaskinen har tagit hand om den mesta disken, kvar är några kastruller men jag förtränger dem en stund till för nu tänker jag se om det finns något godis i huset som jag kan tröstäta och så tänker jag sträcka ut mig i soffan och glo på tv. Visst är risken överhängande att jag somnar men då får det bli så, ikväll. 8)

Kram Susan