Snopen efter smidig första nattning.

[Barfota]

Hej!

Jag och min sambo har precis börjat att kura vår snart nio månader gamla dotter Smilla. Jag var nervös, taggad och inställd på att buffa 45 minuter första gången och upprepa den inövade ramsan om och om igen. Kom ut ur barnrummet efter 10 minuter, ramsade *4 och sen var det klart. Det här var nu fyra timmar sen och Smiila sover lugnt i sängen trots en envis förkylning och fullt med snor i näsan.
Själv sitter jag i soffan och känner mig upprymd men samtidigt en smula snopen. Det gick lite för lätt och jag undrar om jag borde förvänta mig ett våldsamt bakslag vid första uppvaknandet. "Aldrig mer lika mycket buffande som första gången" står det visserligen i boken, men så här lätt får det väl knappast vara?

[Barfota]

Hon vaknade! Jag la till rätta, buffade ca 30 sekunder, ramsade mig ut fyra gånger och sen sov hon igen. Hann inte ens bekräfta. Det här går så smidigt att det känns misstänkt.

Följ dramatiken live på http://www.twitter.com/jessicawahl

[Emma80]

Hej och varmaste välkommen till er! Vad härligt att det går så bra, fortsätt så! Välkommen igen om det dyker upp frågor längs vägen.

Kram Emma

[Barfota]

Jag fortsätter skriva här fast jag har lite ny tankar och funderingar. Går det bra?

Vi är nu inne på vår andra vecka och har precis avslutat uppföljningsveckan. Allting går förvånansvärt bra. På nätterna somnar hon för det mesta på mindre än fem minuter, på dagarna tar det kanske tio, och hon har fått en helt galet stor aptit och är hur glad och underbar som helst!

Så här ser vårt schema ut:

07:00 Vakna, välling
08:00 Frukost med familjen
09:00 Sova 1h
11:30 Lunch
13:00 Sova middag 1,5h
17:00 Middag
19:00 Kvällslurk, sova natt 12h

På nätterna sover hon oftast helt utan avbrott, ibland skriker hon till lite någon enstaka gång av nån dröm eller liknande men somnar nästan alltid om av sig själv. Problemet här är att hon ofta vaknar för tidigt, mellan 05:30 och 06:00 och har bajsat. Vi byter blöjan i sängen men sen är det omöjligt att få henne att somna om eftersom det är så kort tid tills hon ska vakna för morgonen. Hittills har vi inte riktigt orkat uthärda ända till sju, hon får ligga en stund och småprata, men när hon börjar bli ledsen och ensam har vi plockat upp henne, oftast vid 06:30. Mina förhoppningar har varit att magen så småningom ska ställa in sig efter det nya schemat så hon slipper bajsa på morgonen, men jag kanske tänker fel här? De nätter hon inte har bajsat har hon sovit tills vi har väckt henne kl sju.

På dagarna har hon än så länge sovit i sängen och det har funkat bra, även om hon ofta vaknar för tidigt på eftermiddagen. Då brukar jag låta henne ligga kvar och småjollra tills det är dags att kliva upp. Jag funderar på om jag kanske ska korta av förmiddagsluren till 45min för att hon ska sova bättre på eftermiddagen och kanske även på natten? Vad tror ni?

I morgon är det tänkt att jag ska försöka få henne att sova en dagslur i vagnen för första gången och jag är nervös! I lördags fick hon sova i bilen på förmiddagen, då tog det 30 minuter för henne att somna, och sen vaknade hon efter 25 minuter. I vagnen har det innan kuren varit ett skrikande och bökande utan dess like och jag undrar nu hur jag ska markera lika tydligt för henne i vagnen som jag gör hemma att "nu är det dags att sova"? Räcker det att lägga henne ner, dra för en mörk sjal, ramsa och sen börja rulla vagnen? Vi har en tid att passa kl 10 så det är därför jag vill vara i rörelse medan hon sover. Borde jag kanske försöka lägga henne att sova på mage i vagnen precis som hon gör i sängen? Tidigare har jag vänt över henne på sida när hon sovit i vagnen, men jag tror nog att hon får plats att sova på mage oxå. Tacksam för tips och råd angående vagnsovandet så jag känner att jag har koll på läget när det är dags!

[Acnaib]

Hej!

Åh, va bra ni har jobbat!! Jättebra att du håller dig till samma tråd, för det blir så mycket enklare för oss som vill hjälpa, när vi hat all info på ett och samma ställe.

Problemet här är att hon ofta vaknar för tidigt, mellan 05:30 och 06:00 och har bajsat. Vi byter blöjan i sängen men sen är det omöjligt att få henne att somna om eftersom det är så kort tid tills hon ska vakna för morgonen.

Hon vaknar i vargtimmen - klassiskt! Nyckeln är: Ingen trafikt! Ingen trafik alls Ja, har hon nu bajsat så har hon. Hon vaknar inte för att hon har bajsat utan bajsar för att hon har vaknar. Hänger du med? När hon vaknar i vargtimmen så kör du en "pangramsa" och sen låter du henne vara . Du kan göra hushållsljud, spela musik eller bara ha dte helt tyst, men ni gör likadant varje dag. Inget bjöjbyte. Ja, jag vet - så taskigt! Och förmodligen kommer hon inte att somna om de första dagarna, men när polletten faller ner, att man ska sova även på morgonen, så kommer hon sova tills hon ska upp och bajsa först då.
Anna09 skrev så bra i en annan tråd, så jag klistrar in det här!

---ingen trafik på morgonen. Då tror de bara att dagen börjar om någon kommer in och vem hade inte blivit förbannad då när man upptäckt att "tji, fick du" ... nu sover vi vidare.

Så tänk ut en strategi för morgontimmar som ni håller er till, inte "testar" utan inför. Sedan jobbar ni målmedvetet mot att man skall sova ända fram till morgonen.

:thumbsup:

Jag funderar på om jag kanske ska korta av förmiddagsluren till 45min för att hon ska sova bättre på eftermiddagen och kanske även på natten?

Det kan ni göra om ni vill, ni håller er fortfarande inom ca 14,5h sömn /dygn. Dessutom är ju 45 min en "naturligare" skarv.

morgon är det tänkt att jag ska försöka få henne att sova en dagslur i vagnen för första gången och jag är nervös!

Skippa nervositeten. Tänk: "Det kommer att fungera, jag vet att det kommer fungera, det ska fungera!" Rätt attityd är A och O!

vagnen har det innan kuren varit ett skrikande och bökande utan dess like och jag undrar nu hur jag ska markera lika tydligt för henne i vagnen som jag gör hemma att "nu är det dags att sova"? Räcker det att lägga henne ner, dra för en mörk sjal, ramsa och sen börja rulla vagnen? --- Borde jag kanske försöka lägga henne att sova på mage i vagnen precis som hon gör i sängen?

Jag tycker att ni ska lägga henne på mage i vagnen, lägga tillrätta, solfjädra, snabbt täcke/filt på, tyg över vagnen (om ni vill) och sen ramsar du som vanligt. Om hon är väldigt upprörd kan det vara idé att vagna henne lugn först, precis som du buffare henne lugn i början av kuren. Sen väntar du tills hon sover, sen går du! Det är bra om hon somnar innan du börjar gå, annars sover hon till "gunget" och vaknar igen när du stannar.
Hur har du det med kläder i vagnen? De flesta tycker det är hemskt att sova i massa varma kläder. Klä henne som vanligt (inga jackor eller overaller) och läg en fäll under henne och ex antal filkar över henne, så hon inte fryser. Då sover de som bäst!


Bianca

[Barfota]

Hej igen!

Det där med att sova i vagnen fick vi aldrig att funka. Tyckte jag provade allt. Sova på mage, sida rygg, Med eller utan kläder, buffad, vagnad, solfjädrad och ramsad. Fäller jag bak ryggstödet och försöker lägga henne innan hon sover ordentligt reser hon sig antingen upp i sittande, eller ställer sig på alla fyra och kryper ur vagnen baklänges. Nu för tiden däckar hon av sig själv i vagnen när vi behöver vara ute och rulla, och sover 30 minuter till en och en halv timme, så länge vagnen rör på sig. Inte ultimat men det funkar.

Bajsandet på morgonen har vi inte fått bukt med heller, trots att hon får ligga och marinera i det så fortsätter hon att vakna och bajsa i vargtimmen.

Sedan omställningen till vintertid för ett par veckor sedan känns det dessutom som att allting annat är kaos. Det började med att hon vaknade och bajsade 04 i stället för 05, eller egentligen är det juh samma tid som innan men vi som har dragit tillbaka klockan. Hon somnar dock vid 19 vintertid och förlorar alltså en hel timmes sömn per natt. När hon vaknat ramsar vi och låter henne sen vara, hon har hittills aldrig somnat om utan skriker i en timme varje morgon.

Hon somnar inte på kvällarna om hon inte är så trött så hon däckar redan vid vällingen, ställer sig upp och skriker i sängen så fort vi lämnar rummet och håller sedan på i ungefär en timme, somnar hängande över sängens huvudända, tills vi kommer in och lägger henne ner igen.

Samma sak har börjat hända en gång mitt på natten. Hon vaknar, börjar skrika och håller på i ungefär en timme innan hon däckar hängande över sängkanten så vi får gå in och lägga ner henne.

Så sent som i fredags uttryckte jag min tacksamhet för att förmiddagslurarna på 45 minuter i alla fall fungerar smärtfritt, det skulle jag såklart aldrig ha gjort. Under helgen har det varit samma sak där. Vi lägger henne till rätta, solfjädrar och ramsar ut. Så fort vi tar bort händerna åker det lilla huvudet upp, hon vrider på huvudet efter oss och börjar gallskrika innan vi ens kommit ut genom dörren. Så här våldsamt reagerade hon inte ens när vi kurade henne.

Vår taktik har varit att köra på benhårt, somnar hon inte på förmiddagen under de 45 minuter som erbjuds så plockar vi upp henne och hon får sova vid nästa tillfälle på eftermiddagen i stället.

Vi har provat att stå kvar lite längre i solfjädern för att hon ska känna sig trygg de gånger vi upplevt att det är krisläge, men det känns som att det är kris varje gång hon ska somna nu för tiden, och även om hon snarkar när vi går ut genom dörren är hon klarvaken och arg så fort vi går ut. I natt försökte jag ta mig ut 10 ggr och stod tillslut och sov hängandes över sängkanten jag oxå innan jag gav upp och lämnade över till sambon.

Hon har blivit väldigt mammig den senaste månaden och både jag och sambon upplever det som att hon har en väldig separationsångest eftersom vi absolut inte får lämna rummet medan hon är vaken. Jag börjar bli osäker på om vi faktiskt gör rätt som kör på som vanligt när det är fler och fler saker som funkade innan som börjar gå fel. Är hon inne i en ovanligt känslig period som vi borde ta hänsyn till och korrigera våra rutiner på något sätt? Sängen som hon innan inte har haft något emot att ligga i verkar plötsligt vara förknippad med en väldig ångest. Vad ska vi göra?

[Acnaib]

Hej!
Oj! Nu har du fått vänta på svar jättelänge, på tok för länge!
Hur går det för er nu, strular det fortfarande eller börjar det reda upp sig?


Bianca