Dåså... På natt 10 kom det första bakslaget. Vilket lite grann var vårt eget fel.
Vi åkte till svärföräldrarna igår. Dagslurarna funkade fint.. Stannade bilen på första vilan så han fick sova i vagnen hela sin vila och sen tog vi nästa vila när vi väl kom fram. Somnade hur enkelt som helst med ramsa. På natten kom första problemet. Torsten kunde inte få eget rum utan skulle sova med oss.. Vi gjorde i ordning hans vagn och la honom och ramsade som vanligt. Somnade på tre röda.. So far so good.. Men klockan 5 började det. Det svåra när man bor med andra är ju att man är så mycket mer mån om att få honom att somna om fortast möjligt. Ramsade men skriket eskalerade till gråt och sen var det lite halv panik från vagnen. Fick tillslut ta fram krisverktyget vagningen för att lugna honom och för att inte väcka hela huset. Det resulterade i att varje gång jag slutade vagna började han gråta...
Precis det som jag inte ville! Men för att skona resten av familjen som sagt så fortsatte jag tills han somnade om. Han vaknade 06:15 och var glad och ville upp vilket aldrig heller hänt tidigare. Vi höll honom till kl 06:45 och gjorde sen glad morgon!
Dagsvilorna idag har varit lite kniviga. Har inte somnat lika lätt utan har liksom gråtit upp sig och krävt mer ramsa osv. Dock sovit sina vilor tiden ut + en marginalkvart på em-vilan.
Nu på kvällen blev det kris! Jag behöver nog lite råd om hur jag ska gå vidare.. La honom vagnen glad, go och skrattande som vanligt. Sen började han gråta, prostestera, var arg och tillslut riktigt uppgiven och halvt hysterisk. Har ALDRIG hänt utan han har alltid somnat direkt på kvällen. Efter en halvtimma var det riktigt illa och jag bestämde mig för att gå in och ta till vagningen för att lugna. Då känner jag att det luktar bajs.. Har heller aldrig hänt tidigare. Hans åkpåse som han sover i är alldeles svettig och han också. Jag och min sambo bestämmer oss för att göra en omstart av det hela för det har liksom blivit helt knas från början. Tänder lampan, byter blöja och Torsten får komma upp en stund, kolla på lite lampor, klappa händerna och skratta lite. Sen får svärfar flytta ut i vardagsrummet så Torsten får ett eget rum.. Ställer in vagnen där . Lägger ner Torsten. Blir ledsen efter ramsan men jag forsätter ramsa.. Får tillslut vagna igen. Men bara kort denna gången tills han lugnar ner sig. Ramsar mig sedan ut och han somnar.. Phu! Vid det här laget var t.o.m. jag gråtfärdig och klockan är 20:10. Men det gick alltså något smidigare gång nr. 2.
Ingen aning om detta var helknas gjort.. Försökte in i det sista lugna honom där han var men efter att jag känt att han bajsat så kunde jag inte låta det va. Bestämde ju mig då för att göra en omstart istället för att byta i vagnen.. Kanske dumt men just då kändes det som det enda vettiga då det var som om ramsan utlöste gråt och inte lugn..
Är fantastiskt rädd att det ska gå helt fel nu.. Att allt vi byggt upp under dessa dagar ska raseras. Jag behåller självklart dessa tankar för mig själv och kommer förmedla samma budskap som alltid till min son men innerst inne är jag så himla rädd att förlora den goda sömnen. Man vänjer sig fort..
Orkar, kan och hinner ni så tar jag tacksamt emot era tankar och råd!
/Nea
Man blir ju så glad så man vill berätta för alla andra hur bra det är och hur LÄTT det faktiskt är! Jag kommer fortsätta!
Så hos oss släppte morgontrasslet när jag klippte sönder en flasknapp så att lillkillen fick i sig mer kvällsvälling lättare (:shock:) och när jag slutade göra något alls på morgonen. 