Hur kan jag hjälpa en vän i kris???

[Jejje]

Jag blir så trött.
Att det alltid ska blir FEL när man försöker och gör sitt bästa!
Min älskade vän, mamma J, har hittat hit, läst denna tråd, förstått att det handlar om henne och blivit väldigt ledsen! Fast allt är så anonymt som det bara kan bli...

För att kunna ge henne stöd måste jag själv också ha stöd. FAKTISKT. Jag orkar inte bära bördan av alla nära och käras alla problem (och de är många!) om jag inte får prata av mig någonstans!! Och få input, goda råd, uppmuntran...

Mamma J:s make har läst här som jag bad honom och tycker att min bild av situationen är överdriven, att jag bara tar upp det värsta, fast det är jättemycket som är väldigt bra och att hon behöver få höra det. Han säger att det bara var de första två veckorna hemma som tillståndet var allvarligt, då lillen inte kunde komma till ro och J var helt finito efter den tuffa förlossningen. Och det var bara en enda gång som han var riktigt orolig och tog av henne pojken.

Nu menar han att hon kan kontrollera sina känslor när det håller på att rinna över. Hon har också fått tid hos psykolog och har lovat att gå.

Självkart har jag i denna tråd fokuserat på det värsta. Den bild av familjen som kommit fram här kan inte bli rättvis. Denna tråd går ju ut på att jag ska få skriva av mig min oro och förbereda mig på det värsta så att jag är utrustad för alla eventualiteter... Jag har massor av fina saker jag skulle kunna skriva om hur duktig och tapper J är, hur bra hon kämpar på med amningen och mycket, mycket annat... Men den här tråden handlar inte om det som är bra, utan om det som jag är orolig för. Och då är det klart att det låter mörkt och hemskt och vinklat. Så om du läser det här, min kära J, det jag säger TILL DIG är närmare sanningen om din insats. Denna oros-kris-tråd innehåller bara en liten, liten del av sanningen. Det tar avstamp i din hemskaste stund av frustration. Jag vet hur det känns. Jag har själv mer eller mindre skakat min förstfödde en gång och slängt honom på sängen för att det rann över. Det betyder inte att jag är en dålig mamma för all framtid. Vi är alla mer eller mindre bra och dåliga föräldrar. Det kan växla väldigt under en och samma dag, allt beroende på sömnkapital och blodsockernivå, humör, väder och temprament... Jag kan vara mitt värsta jag och mitt bästa jag på samma kvart ibland. Det är svårt att leva med och hantera både medfött och inlärt hett temprament. I know! Allt man kan göra åt det är att vara ödmjuk, ångra sig, börja om igen, säga förlåt och försöka bättra sig efter bästa förmåga... Misslyckad är inte den som faller. Misslyckad är den som ligger kvar. För att citera världens mest lästa bok: "Den rättfärdige kan falla sju gånger men reser sig upp igen..." (Fritt ur minnet.)

Jag är den sista som skulle döma dig, gumman, och det var inte meningen att du skulle behöva läsa mina värsta orosrader. Hoppas att du förstår det.

[chokladkaninen]

Hej Jejje!

Jag förstår ju förstås att ditt sista inlägg inte är riktat så mycket till oss här på forumet.... Men jag ville bara säga att om Mamma J läser detta, eller pojkens pappa, och ni vill ha lite guidning i nya föräldratillvaron, så finns det hjälp att få här på forumet. 8) Och ni är välkomna att starta en egen tråd där ni ger hela bilden, när helst ni vill.

Lycka till!

[Sarisparis]

Tänkte precis skriva det chokladkaninen just skrev.

Varmt välkommen mamma J, att hoppa in i den här trâden eller starta en egen.

[annawahlgren]

Och jag vill poängtera att anonymiteten är total. Jag vet inte ens vem sign. Jejje är, än mindre - om möjligt ännu mindre - andra i tråden berörda.

Här ska man känna sig fullkomligt trygg att lufta såväl den enklaste som den svåraste oro. Vår ambition, vi som lyssnar och vill förstå och engagerar oss och tar del, är att hjälpa till att SKJUTA VARGAR. Om jag får uttrycka mig så. (Den som läst Internationella Sova hela natten eller Barnaboken vet vad jag menar.) Vår ambition är inte att kränka människors privatliv eller alls rota i det. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi här på forumet förmår göra åtskillnad, i Barnabokens anda, på sak och person. Och "saken" här och alltid är BARNET och dess välbefinnande \:D/

O:) O:) O:)