Hej..
Vi har en vild och vacker son på 2,5år
Ända sen han föddes har han varit uppe i regel mellan 8-15 ggr/natt hela första året. gradvis har det blivit bättre (färre uppvak) med återkommande perioder av sömnlösa nätter.
Vi vill så gärna ha fler barn, men än finns ingen utsikt att vi ska orka med det.
Vi kurade första gången (utan att ta nappen) vid ca 8 mån med halvdant resultat, men har fortsatt i samma stil enligt konstens alla regler förutom att ta nappen. Det är nappen han gallskrikandes vill ha flera ggr var natt.
Vi har ADHD på båda sidor släkten (dock ej vi föräldrar) och är vaksamma för dyl. symptom och vår har ALLTiD varit ovanligt aktiv och ovanligt mycket arg, vilket även uppmärksammats på dagis och av bekanta. Vi har vardagsrutiner som innebär minst 3-4 timmars fysiskt ansträngande utomhus aktivitet för vår son och utöverdet får han myket uppmärksamhet genom lek och läsning etc. Trots detta har han ändlös energi och kan/vill inte sova. och därmed inte vi heller.
Vår son går upp mellan kl 5.30-7 på morgonen och tvingar upp sina trötta föräldrar innom 30min. Dagtid sover han 1 tim efter lunch. Nattning sker kl 20. Han sover dock inte förrän vid 22-23 tiden.
För inte så länge sedan hade vi en bra 3 månaders period som fungerade super med själva nattningen och vi va helt nere i 1-2 vak/natt vilket revolutionerade våra liv då vi annars är vid att gå under av sömnbrist till vardags.
Nu har det dock urartat fullständigt då vi inte ens kan få honom att gå i säng. Han klättrar ur spjälsängen på en millisekund och trots ihärdig tillbakaläggande med stenattityd så fortgår detta i ca 3 tim var kväll.
Vi har sen det började för 3 veckor sedan hittills aldrig fått honom att stanna kvar i sängen oh somna där.
Minman har tappat sin övertygelse och orkar inte vara konsekvent längre utan låter honom somna i vår säng eller dyl. helt emot min vilja..
Men vi har bråkat så mkt om detta nu att ingen av oss orkar mera.
Nu har vi nästan gett upp och de senaste dagarna har vi bara haspat sovrumsdörren från utsidan och ramsar utifrån med jämnamellanrum utan att gå in. Till slut efter 2-3 tim argt skrik och bankande på dörren somnar han utmattad på golvet. Mitt hjärta brister och jag har våldsamt dåligt samvete, men jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Nästan hela vårt liv handlar kretsar kring vår son och att hålla honom aktiv på dagarna och att hantera hans många många utbrott av ilska varje dag och natt. Han kastar sig på marken och sparkar av sig skor och strumpor, dunkar huvudet i golvet och kastar saker och slår gärna dom som finns i närheten så snart han möter minsta gränsdragning. Detta sker ca 10 ggr om dagen (mer eller mindre beroende på hur mycket sömnbrist han har, lite sömn = mer ilska) Ofta vet vi inte ens vad som triggar igång honom.
Han är dock inte alls ett självklart ADHD-fall utan kan koncentrera sig och är också väldigt kramig/pussig och social när han får sova tillräckligt.
Anledningen till att vi inte tagit nappen tidigare är att vi varit så beroende av att lugna honom med den under hans många arga utbrott dagtid och att vi ofta måste åka längre sträckor i bil och inte klarar detta utan nappen.
Nu försöker vi samla energi till en ny kuromgång, utan napp.
Snälla snälla ge mig styrka och råd..
- Förtvivlad
2,5 år överaktiv och arg, familj med grav sömnbrist
Hej Thunrida!
Först och främst vill jag säga att jag inte är nån expert på ADHD alls, men jag försöker läsa det jag kommer över och har träffat en hel del föräldrar som har barn med ADHD eller som vill ha hjälp att diagnostisera sina barn. Jag vet att sömnbrist kan ge ADHD-liknande symptom, och därför förstår jag din vilja att hjälpa sonen att sova sina välbehövliga timmar på natten.
OM vi förutsätter att din gosse är frisk (vilket jag innerligt hoppas att han är) så är det några saker jag tänker på utifrån ditt inlägg som kanske skulle kunna hjälpa er:
Sömnen, som sagt. Jag tror, precis som du, att det är nyckeln. En regelrätt shn-kur, modifierad för ett äldre barn, med en trygg och stabil plan. Han ska ICKE ges nån som helst möjlighet att ens tänka sig ur sängen, så det blir till att stå där på pass och kanske använda sig av solfjäder för att lugna honom (har han solfjädrats förut?). Här gäller det att ni har en väl genomtänkt plan och kan avsätta tid för en kur, och tänk på att det kan ta lite längre tid för ett älder barn. Förmodligen är det nattningen som kommer att ta tid de första kvällarna, jag tror att nätterna blir lugnare om han bara lär sig somna i sin säng. Jag kan förstå att ni i ren desperation haspat dörren för honom nu, men i och med kuren får ni inte göra så: han ska lära sig somna tryggt och lugnt i sin säng, inte av utmattning på golvet.
Så: läs på om kuren, och lite extra kring det här att kura ett äldre barn - spika ett datum då ni kör igång och se till att vara överens om hur ni ska lägga upp nätter och dagar!
En annan sak som jag tänker på är det här med social delaktighet: får er vackre, kloke kille känna sig ordentligt och meningsfullt behövd på dagarna? Istället för att sysselsätta honom med diverse aktiviteter, ta med honom i matlagning, tvättning, städning, hämta posten, handla... ALLT! han vill inget hellre än att lära sig hur världen funkar - leka kan han själv 
. Han behöver få vara i världens centrum, inte vara världens centrum och det är lätt till att det blir tokigt med "bara" ett barn
Tid till lugn! Tid till tråk! Ur leda föds kreativitet, och om ni hela tiden serverar honom skojsigheter och hittar på allt, hur ska han då kunna väcka sin egen nyfikenhet? Det brukar ge sig när man tar med barnen i sina sysslor - då VILL de vara för sig själva och kan ta "semester" när de jobbat hårt med mamma och pappa.
Barnaboken! Om du inte har den, köp den! Jag lovar att du kommer att läsa, läsa, läsa och njuta av den, i minst sexton år framåt. Jag är inne på min tredje och använder den än, efter nitton år, om inte varje dag så väldigt ofta!
Jag hoppas och önskar verkligen att du kan finna kraft och stöd att hjälpa gossen din
Mia
Först och främst vill jag säga att jag inte är nån expert på ADHD alls, men jag försöker läsa det jag kommer över och har träffat en hel del föräldrar som har barn med ADHD eller som vill ha hjälp att diagnostisera sina barn. Jag vet att sömnbrist kan ge ADHD-liknande symptom, och därför förstår jag din vilja att hjälpa sonen att sova sina välbehövliga timmar på natten.
OM vi förutsätter att din gosse är frisk (vilket jag innerligt hoppas att han är) så är det några saker jag tänker på utifrån ditt inlägg som kanske skulle kunna hjälpa er:
Sömnen, som sagt. Jag tror, precis som du, att det är nyckeln. En regelrätt shn-kur, modifierad för ett äldre barn, med en trygg och stabil plan. Han ska ICKE ges nån som helst möjlighet att ens tänka sig ur sängen, så det blir till att stå där på pass och kanske använda sig av solfjäder för att lugna honom (har han solfjädrats förut?). Här gäller det att ni har en väl genomtänkt plan och kan avsätta tid för en kur, och tänk på att det kan ta lite längre tid för ett älder barn. Förmodligen är det nattningen som kommer att ta tid de första kvällarna, jag tror att nätterna blir lugnare om han bara lär sig somna i sin säng. Jag kan förstå att ni i ren desperation haspat dörren för honom nu, men i och med kuren får ni inte göra så: han ska lära sig somna tryggt och lugnt i sin säng, inte av utmattning på golvet.Så: läs på om kuren, och lite extra kring det här att kura ett äldre barn - spika ett datum då ni kör igång och se till att vara överens om hur ni ska lägga upp nätter och dagar!
En annan sak som jag tänker på är det här med social delaktighet: får er vackre, kloke kille känna sig ordentligt och meningsfullt behövd på dagarna? Istället för att sysselsätta honom med diverse aktiviteter, ta med honom i matlagning, tvättning, städning, hämta posten, handla... ALLT! han vill inget hellre än att lära sig hur världen funkar - leka kan han själv . Han behöver få vara i världens centrum, inte vara världens centrum och det är lätt till att det blir tokigt med "bara" ett barn Tid till lugn! Tid till tråk! Ur leda föds kreativitet, och om ni hela tiden serverar honom skojsigheter och hittar på allt, hur ska han då kunna väcka sin egen nyfikenhet? Det brukar ge sig när man tar med barnen i sina sysslor - då VILL de vara för sig själva och kan ta "semester" när de jobbat hårt med mamma och pappa. Barnaboken! Om du inte har den, köp den! Jag lovar att du kommer att läsa, läsa, läsa och njuta av den, i minst sexton år framåt. Jag är inne på min tredje och använder den än, efter nitton år, om inte varje dag så väldigt ofta!Jag hoppas och önskar verkligen att du kan finna kraft och stöd att hjälpa gossen din
Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Tack för ditt fina svar och din uppmuntran!
Visst har jag barnaboken och sova hela natten-boken åxå!!
Jag är helt på din linje med att det absolut inte får fortsätta så här med haspad dörr vid nattning, vi har gjort det 3 ggr nu, varav 2 ggr de senaste dagarna i följd. Kan vara för tidigt att säga än, men det verkar som vår son i vart fall tillfälligt, tack vare detta tröttnat en smula på det eviga " hoppa ur sängen oh smyga runt"-beteendet som annars verkar vara en slags lek..
Peppar, peppar, ikväll somnade han efter 2'a tillbakaläggningen i sängen!
Dock sov han knappt någon middag alls i dag (vilket han alltid gör annars)
Jag har varit orolig över att han skulle bli övertrött, hela dan sen dess,men det har faktiskt gått riktigt bra, med lek och bus ute med en ny kompis.
Ärligt talat måste jag säga att det brukar bli bättre med sonens sömn, framförallt nattningen, när hans far inte är hemma.. (Han har varit borta 4 dagar och kommer hem imorgon.)
Faktiskt är det i min bedömning oftast, men inte alltid, pappans inkonsekvens i nattningsreglerna som bryter de goda tendenser till fungernde nattning som ändå då och då visar sig. Och det brukar sluta med att jag tappar ork, mod och motivtion i min känsla av ensam strävan och att bli saboterad.
Han är annars en fantastisk far som verkligen engagerar sig i sitt barn, men av någon anledning tar han det bara inte så alvarligt detta med att vara TOTALT konsekvent vid nattning.. hur jag än skäller, ber och bönar..
När min son var mindre och vi kurade honom så använde vi solfjädern, men nu sover han inte på mage längre utan vill ligga på rygg eller sidan.
Dock brukar han bli tung i kroppen av att jag stoppar om honom ger honom hans bamse och smeker honom över håret.
Stannar aldrig kvar längre än ngr. sekunder tills hans andning lugnat sig efter ev. gråt och jag ser att han slappnar av. Då går jag ut igen med ett glatt men bestämt ramsande.
Kan det vara gott nog?
Något jag verkligen tagit till mig tidigt är just detta att involvera min son i vardagens sysslor, typ tvätt, städ, kratta löv, gräva, diska, handla mm.
Ett av de bästa och klokaste råd jag någonsin fått/hört ang. barnuppfostran
Tacksam för alla goda råd och att få höra om andras liknande erfarenheter!
Visst har jag barnaboken och sova hela natten-boken åxå!!
Jag är helt på din linje med att det absolut inte får fortsätta så här med haspad dörr vid nattning, vi har gjort det 3 ggr nu, varav 2 ggr de senaste dagarna i följd. Kan vara för tidigt att säga än, men det verkar som vår son i vart fall tillfälligt, tack vare detta tröttnat en smula på det eviga " hoppa ur sängen oh smyga runt"-beteendet som annars verkar vara en slags lek..
Peppar, peppar, ikväll somnade han efter 2'a tillbakaläggningen i sängen!
Dock sov han knappt någon middag alls i dag (vilket han alltid gör annars)
Jag har varit orolig över att han skulle bli övertrött, hela dan sen dess,men det har faktiskt gått riktigt bra, med lek och bus ute med en ny kompis.
Ärligt talat måste jag säga att det brukar bli bättre med sonens sömn, framförallt nattningen, när hans far inte är hemma.. (Han har varit borta 4 dagar och kommer hem imorgon.)
Faktiskt är det i min bedömning oftast, men inte alltid, pappans inkonsekvens i nattningsreglerna som bryter de goda tendenser till fungernde nattning som ändå då och då visar sig. Och det brukar sluta med att jag tappar ork, mod och motivtion i min känsla av ensam strävan och att bli saboterad.
Han är annars en fantastisk far som verkligen engagerar sig i sitt barn, men av någon anledning tar han det bara inte så alvarligt detta med att vara TOTALT konsekvent vid nattning.. hur jag än skäller, ber och bönar..
När min son var mindre och vi kurade honom så använde vi solfjädern, men nu sover han inte på mage längre utan vill ligga på rygg eller sidan.
Dock brukar han bli tung i kroppen av att jag stoppar om honom ger honom hans bamse och smeker honom över håret.
Stannar aldrig kvar längre än ngr. sekunder tills hans andning lugnat sig efter ev. gråt och jag ser att han slappnar av. Då går jag ut igen med ett glatt men bestämt ramsande.
Kan det vara gott nog?
Något jag verkligen tagit till mig tidigt är just detta att involvera min son i vardagens sysslor, typ tvätt, städ, kratta löv, gräva, diska, handla mm.
Ett av de bästa och klokaste råd jag någonsin fått/hört ang. barnuppfostran
Tacksam för alla goda råd och att få höra om andras liknande erfarenheter!
Hej!
Du har fått så kloka ord av Mia så jag har inget direkt att tillägga.
Solfjädra kan man göra med ett så stort barn även om han ligger på sida eller rygg. Anser du att han blir tillräckligt lugnad av din omstoppning så är det säkert tillräckligt.
Det kanske är bäst om du tar kurningen de första tre fyra dagarna om din man sänder ut oroliga signaler. Han kanske kan ta en kvällspromenad så att
du får kura ifred utan hans vargar. Få honom att läsa på ordentligt om kuren och visa honom mias fina svar och låt det sjunka in så han är med på det.
Lycka till!
Susanne
Du har fått så kloka ord av Mia så jag har inget direkt att tillägga.
Solfjädra kan man göra med ett så stort barn även om han ligger på sida eller rygg. Anser du att han blir tillräckligt lugnad av din omstoppning så är det säkert tillräckligt.
Det kanske är bäst om du tar kurningen de första tre fyra dagarna om din man sänder ut oroliga signaler. Han kanske kan ta en kvällspromenad så att
du får kura ifred utan hans vargar. Få honom att läsa på ordentligt om kuren och visa honom mias fina svar och låt det sjunka in så han är med på det.
Lycka till!
Susanne
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.