Vi bor i ett typiskt trettiotalshus med massor av hyregäster av samma årsmodell, eller äldre. Minst två av dessa är antingen döva eller bara...mindre trevliga. Tanten under oss hälsar av princip aldrig när vi möts i trappen eller porten. Tanten ovanför hälsar om dagsformen är bra.
Vi hälsar alltid.
Idag klev vi ur hissen på NB och gick mot portdörren . In kliver tant 2. Hon som hälsar ibland. Sonen vänder på klacken och går tillbaka mot hissen.
Han öppnar hissdörren (med lite hjälp av pappa som uppmärksammade sonens intentioner), släpper in tant 2 som ler och säger gulliga ord (
). Sonen, med sin bestämda min som han bara har när han jobbar , stänger hissdörren och vinkar. Hej då, hej då!Underbara unge
