Lurarna igår gick helt ok. I vagnen testade jag först att bara lägga ner henne för att se vad som hände, men hon skrek direkt så jag gick väldigt kort och varje gång jag märkte att hon lugnade ner sig så stannade jag till. Hon somnade inom några minuter i en still vagn. Och hon sov hela luren ute i stillastående vagn.
Och nu har det gått ännu en natt och hon sover ännu längre

Nattning igår 19.30 med buffning och ramsa. Sen var det en hel del skrik och ramsningar tills hon var tyst och fick sista bekräftelsen 19.55
Hon vaknade sen klockan 6.26 så vi är bara en timme ifrån målet

Men här ramsar vi och buffar ett par gånger tills hon somnar om 7.10 och får sova till 7.30
Det känns jättebra att se framstegen och att hon sover allt längre och att morgonen blir kortare. Men det som vi båda tycker är jobbigt är att vi inte känner riktigt att vi når fram med ramsan.
När hon skriker och vi ramsar känner vi ofta ingen skillnad. Och oftare att hon drar igång av ramsan än att hon tystnar av den.
I boken står det att man ska känna av en kommunikation med barnet, men så känner vi inte alls. Vi har nog aktat oss för att ramsa för mycket, men nu undrar jag om vi istället ramsat för lite. Jag funderar också på om vi varit för sena med bekräftelsen. Det verkar som att hon somnar rätt fort när hon väl somnar. Så vi får försöka ta den lite snabbare och kanske dra ihop ramsorna.
Har ni några tips så att vi kan känna oss mer säkra på ramsandet och kommunikationen? Ska vi sätta in flera ramsor för att känna att hon verkligen är med på noterna?
För om inte ramsan tar och hon bara ligger och skriker är det väl samma som att lägga henne övergiven i sängen och det vill vi verkligen inte!
Vill även berätta att hon fick sin första smak på gröt igår på dagen. Vi hade tänkt vänta ett tag till, men vi vill vara på den säkra sidan och se till att hon får i sig ordentligt för natten och inte vaknar pga hunger.
När bör vi lägga in gröten i kvällsmålen eller nattslurken?