Pappa Chokladkanin har ryggskott och öppnar munnen enbart för att komma med kritik.
Vi grälar.
Barnen tiger och lider (Lillebror) respektive försöker medla eller avväpna oss med glada tillrop (Storasyster).
Påsen med äpplena som vi har köpt på torget går sönder så det rullar äpplen över hela gårdsplanen.
](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,)
Men... sedan kommer vi på att om Storasyster bär sin cykelhjälm upp-och-nedvänd i båda händerna så blir den som en skål som man kan bära äpplen i. Och Lillebror hjälper till att bära en gurka.
Vi möter en liten tant som vänligt kommenterar barnens logistiska insats, och Storasyster pratar en lång stund med henne.
Tanten lämnar oss med några nostalgiska ord om att det är den bästa tiden i livet, när barnen är små.
Och det har hon ju rätt i.
Om bara alla hjälps åt. :-({|= Nu ska vi koka äppelmos och baka äppelkaka.
Och äta gurka, förstås!
Ibland behöver man nâgon som lite diskret öppnar ögonen pâ en, sâ att man inser vilken rikedom man gâr och vandrar i varje dag, ryggont/pms eller ej... 
Mysig liten berättelse! Hoppas ni mår bättre fysiskt också snart...